Hälsning från S:t Markus församling i Lund

Kära vänner, Sommaren är till ända och en ny termin begynner. För S:t Markus församlings vidkommande är det mesta sig likt inför denna terminsstart. Vi fortsätter att fira gudstjänst i princip varje söndag klockan 11.00 i IOGT-NTO:s lokaler respektive i Frälsningsarméns kyrksal. Under gudstjänsten anordnas söndagsskola för de små. Nattvard firas i genomsnitt var tredje söndag, och då använder vi vår vackra nyinköpta nattvardsservis, tillverkad i Italien. Bibelstudier och närradiosändningar återupptas likaså. Eventuellt kommer vi även denna termin att inbjuda till en studiecirkel med ämne relaterat till den kristna tron.

Vi har hört oss för angående olika möjligheter att få tag i en egen lokal, men hittills har vi alltid måst konstatera följande: Alternativen som stått till buds har varit sämre än den nuvarande lösningen: Lokalerna ifråga har varit betydligt mindre, fordrat omfattande renoveringsarbeten, ofta varit belägna långt från centrala Lund, samt mycket kostsamma. Sökande fortsätter emellertid, och vi får förlita oss på att HERREN skall ordna denna sak för oss på bästa sätt. Eventuellt kommer en insamling att påbörjas för att om möjligt skaffa fram ett kapital som räcker till handpenning för inköp av en fastighet. Denna ska i så fall rymma både kapell och uthyrningsrum vilka kan finansiera kostnader för lån, m.m. Med tanke på att de bekännelsetrogna inom svenskkyrkligheten är en både ringa och krympande skara som uppmanas ge till en uppsjö behjärtansvärda ändamål, får man räkna med att en sådan insamling blir långvarig för att inbringa det stora belopp som krävs för ett fastighetsköp i lundabygden. Apropå lokalfrågan kan nämnas att vi nu har tillåtelse att under gudstjänsten parkera inne på gården bakom IOGT:s fastighet (infart Nygatan). Plats 1 står till vårt förfogande. På den kan det rymmas två bilar.

Vi erinrar om att vi ungefär en gång i månaden tar upp kollekt till annat ändamål än Lutherstiftelsen. Så går kollekten söndagen den 24 augusti till Nordisk Östmission. Närmare bestämt till arbetet med att konsolidera en evangelisk-luthersk församling på Kronstadt utanför S:t Petersburg. Kollekten söndagen den 7 september går till Svenska Israelmissionen. Dessa två ”externa kollektändamål” har fått vänta över sommaren. Söndagen den 31 augusti hålls efter gudstjänsten ett kort rådslag, varvid vi bl.a. får tillfälle att fastställa ytterligare kollektändamål under höstterminen. Utöver kollekten sker insamling till saker och ting som församlingen har bruk för. I första hand gäller det en alba för besökande präst. Vi skulle även behöva en vacker vinkanna i glas eller nysilver.

En liten nyhet är att informationen om vår verksamhet, som skickas ut fyra gånger per år, fr.o.m. nu har formen av ett församlingsblad. Detta skall inte bara ge information om verksamheten, utan också ha innehåll av annat slag. Denna gång publiceras en kort artikel om den Herrens tjänare vars namn vår församling gjort till sitt, nämligen aposteln Markus.

Så ber jag till sist att få önska er alla en välsignad inledning på hösten

Patrik Toräng VDM och pastor.

Johannes Markus

Johannes Markus eller Markus är ett trosvittne i Nya testamentet och som enligt den kyrkliga traditionen författade Markusevangeliet. Källor där Markus framförallt omtalas är Apostlagärningarna, samt skrifter av kyrkofäderna Papias (70-155), Eusebius av Caesarea (ung 260-340), Hieronymus (347-419) och Epifanius (500-talet).

Markus var kristen av judiskt ursprung, bosatt i Jerusalem (Apg 12:12). Enligt traditionen ska han ha fötts i Penapolis i Nordafrika, d.v.s. i norra delen av nuvarande Libyen. Förord till gamla utgåvor av Vulgata (den vedertagna latinska bibelöversättningen) berättar att Markus, liksom dennes kusin Barnabas (Kol 4:10; Apg 4:36), var av levitisk härkomst, alltså av prästsläkt. Markus moder Marias hus blev en viktig samlingsplats för urförsamlingen i Jerusalem. Det var till detta hem som Petrus återvände efter att ha släppts från den fångenskap som kung Herodes försatt honom i (Apg 12:12). Markus följde med Barnabas och Paulus på deras första missionsresa (Apg 12: 25; 13:4.13), men avvek i Perge i Pamfylien och begav sig tillbaka till Jerusalem. Inför den andra missionsresan ville Barnabas ha Markus med, men detta motsatte sig Paulus. Markus for då tillsammans med Barnabas till Cypern, medan Paulus tog med sig Silas som sin reskamrat (Apg 15:36-40).

Senare försonades Paulus och Markus. Markus var med Paulus under dennes första fångenskapstid i Rom (Fil 24). Då Paulus för andra gången hölls fången i Rom ger han sin förtrogne Timoteus beskedet att denne skall ta med sig Markus på sin resa för att besöka honom, eftersom Markus varit Paulus till stor hjälp (2 Tim 4:11). Senare återfinns Markus vid Petrus sida, förmodligen i Rom (1 Petr 5:13).

Petrus kallar Markus sin ”son” (1 Petr 5:13), vilket betyder att det var genom Petrus som Markus hade kommit till tro. Det var också då Markus vistades hos Petrus som Markusevangeliet kom till. Biskop Papias av Hiérapolis berättar att när Markus, som blev Petrus tolk [d.v.s. den som förmedlade Petrus undervisning], skrev han noga upp allt det han kom ihåg av Kristi ord och gärningar, dock inte i ordningsföljd. Man kan ana att Markus delade aposteln Petrus impulsiva karaktär. Evangeliet är det kortaste av de fyra, och texten visar hur Markus liksom forcerar handlingen. Författaren använder sig ofta av uttryck som "strax" och "därefter". Petrus omnämns f.ö. i tio av skriftens 16 kapitel. Många menar att Markusevangeliet riktar sig till kristna av icke-judiskt ursprung i staden Rom. Markus beskriver judiska sedvänjor, förklarar arameiska uttryck, men anger inte närmare vem Pontius Pilatus var. Detta förutsätts läsarna veta.

Uppgiften att Markus var den unge man som bevittnade tillfångatagandet av Jesus i Getsemane trädgård och som flydde från soldaterna som försökte gripa honom genom att dra av sig linneskjortan han var insvept i, stöds av utsagor i traditionen (jfr. Mark 14:51f). Andra utsagor om Markus i den senare traditionen är följande: Markus var tjänaren som serverade vinet vid bröllopet i Kana (Joh 2:1-11); Han var en av de sjuttio apostlar som Jesus vid ett tillfälle sände ut (Luk 10:1); Han var tjänaren som bar krukan med vatten till det hus där Jesus delade sin sista måltid med apostlarna (Mark 14:13); Han tog emot lärjungarna i sitt hus efter Jesu död, och det var till Markus’ hem som Jesus begav sig efter sin uppståndelse för att visa sig för lärjungaskaran (Mark 16:14).

Eusebius, Hieronymus och Epifanius berättar att Markus var grundare av den kristna församlingen i Alexandria. Han var alltså den apostel som påbörjade missionen i Afrika. Han skall ha kommit dit 40 till 50 år efter Kristi födelse, förkunnat Evangeliet och utfört många mirakler. Han utsåg även sin efterträdare, biskop Aniaus av Alexandria, tre präster och sju diakoner. Markus skall även ha varit upphovsman till den fornkyrkliga gudstjänstordning som bär namnet Cyrillusliturgin. Liturgin skall ha bevarats genom muntlig tradition till dess att kyrkofadern Athanasius (298-373) nedtecknade den, varefter den överlämnades till den förste biskopen av Etiopien. Cyrillus av Alexandria gjorde en bearbetning av gudstjänstordningen som alltså bär hans namn. Ett papyrusfragment med delar av liturgin finns bevarat i Strasbourg. Den koptiska kyrkan räknar Johannes Markus som sin förste påve. Markus led martyrdöden i Alexandria den 25 april år 68. Såsom evangelist symboliseras han av lejonet, detta kanske p.g.a. av följande ord om Johannes döparen i evangeliets inledning: ”en röst ’ryter’ i öknen …”(1:3).

Johannes Markus kom till tro genom att ta del av Petrus undervisning, och Markusevangeliets vittnesbörd om Jesus torde härröra direkt från den lärjunge som var hela apostlaskarans representant. Detta vittnesbörd, Evangeliet om Jesus Kristus, är en den grund som Kyrkan vilar på. Måtte vi alltid ha detta Evangelium som vår fasta trosgrund, och troget låta oss uppbyggas och dela med oss av dess sanningar. Och måtte vi benådas med Markus missionsiver, liksom av den friskhet i vittnesbördet som kännetecknar skriften som den Helige Ande, genom denne HERRENS tjänare, har nedtecknat för vår salighets skull.