Hälsning från S:t Markus församling i Lund - Nummer 2 år 2009

Kära vänner,
Så här ett stycke in på sommaren är det hög tid för ytterligare ett församlingsbrev med en uppdatering av vad som tilldrar sig i vår gemenskap.

Vi fortsätter att fira söndaglig gudstjänst med nattvard ungefär var tredje söndag. Under juli månad, den 12:e och den 26:e, firas två högmässogudstjänster med början klockan 15.00. Dessa leds av biskop Lars Artman som ju också är pastor vid Johanneskoinonian vid Gratia Dei i Kristianstad. Fr.o.m. den 9 augusti firas åter gudstjänst varje söndag. Dessa kommer huvudsakligen att ledas av undertecknad samt av vår veniat och prästkandidat, Andreas Karlgren. Tre av höstterminens gudstjänster svarar Lutherstiftelsen för. Vid två av dessa sistnämnda tillfällen följs gudstjänsten av föredrag (vilket innebär ”förstärkt kyrkkaffe”). Vi återkommer med besked om vilka prästmän som då skall tjänstgöra (samt om ämnena för föredragen).

Under gudstjänsten anordnas i regel söndagsskola för de små.
Högmässogudstjänsterna firar vi som tidigare i IOGT:s lokaler på Bantorget 5. Det går att parkera på gården bakom fastigheten (infart Nygatan). Samtliga parkeringar utom plats 4 står till vårt förfogande.
Nytt för höstterminen är att högmässorna (med nattvard) äger rum i St Tomas katolska skola som är belägen i St Larssjukhusets gamla administrationsbyggnad. Anledningen till att vi inte längre kan nyttja Frälsningsarméns kyrksal på Magle Stora kyrkogata är att Frälsningsarmén inom kort skall lägga ned sin verksamhet i Lund och avyttra sina lokaler. Vi är mycket tacksamma över alla de tillfällen vi kunnat samlas till gudstjänst på Magle Stora kyrkogata. Samtidigt gläds vi åt att nu få fira våra nattvardsgudstjänster i aulan i St Tomas katolska skola, som ju en gång i tiden tjänat som evangelisk-luthersk sjukhuskapell. Det gamla kyrkorummet är försett med såväl piano som orgel samt psalmtavla, och den gamla altarringen finns kvar under podiet. Aulan ifråga är belägen på andra våningen, men hiss finns för den som så önskar. Dessvärre går det inga bussförbindelser på söndag förmiddag. Om någon så skulle önska, får vi försöka ordna med kyrkskjuts.

Det skall också nämnas att sökandet efter egen lokal fortsätter i förhoppning om att vi till sist skall finna en lämplig sådan till ett överkomligt pris belägen inte allt för långt från Lunds centrala delar.
Vanligtvis tas kollekt upp till Lutherstiftelsen som ju bestrider de huvudsakliga kostnaderna för vår verksamhet. Den sista söndagen varje månad tar vi upp kollekt till annat ändamål än Lutherstiftelsen. Hittills har vi framförallt stött följande organisationer: Missionsföreningen Evangeliet Till Alla (mission i Mongoliet), Församlingsfakulteten i Göteborg samt Svenska Israel-missionen (som stöder judekristna församlingar i det Heliga landet).

Under dessa söndagar har vi också haft ett informellt rådslag om vår verksamhet. Ett förslag föreligger emellertid om en förändring vad beträffar rådslagen enligt följande: Dessa föreslås äga rum vid två tillfällen under höstterminen och tre under vårterminen. Datumen ifråga kungörs i förväg i detta församlingsblad. Rådslagen äger rum efter gudstjänst och kyrkkaffe, de får ta den tid de tar, och följer en dagordning som delats ut vid föregående söndags gudstjänst. Minnesanteckningar förs.

Anledningen till förslaget är bl.a. att rådslagen får större tyngd om de är mer förberedda och samlar medlemmar som i förväg avsatt tid för delta. Vi kommer att ta ställning till detta förslag och andra spörsmål vid vårt nästa rådslag som äger rum söndagen den 30 augusti efter kyrkkaffet (på Bantorget 5).
Närradiosändningarna (med predikan, textläsning, bön och psalmsång) på söndagar 08.30-09.00 på Radio Lund (99,1 och 91,1 Mhz), återupptas den 30 augusti.
Bibelstudierna i Gårdstånga/Dalby hoppas vi skall kunna börja igen någon gång i september/oktober. Vi kommer då att avsluta vårt samtal utifrån boken ”Den kristna församlingen – 10 bibeltimmar med Jan
Bygstad”. V.g. kontakta undertecknad eller familjen Appell för mer information.
Hemgruppen i Lund kommer också att fortsätta sina samlingar med samtal över den danske kyrkohistorikern Mikkel Vigilius bok ”Genom Evangeliets kraft”. Vg. kontakta Anders Svensson  för mer information.

Vi hoppas också någon gång under hösten (kanske en lördag eftermiddag) kunna inbjuda till en samling/ett föredrag över ett ämne som församlingen skulle vilja ha mer belyst. Vi ber att få återkomma om detta.
Avslutningsvis påminner vi om att det nu finns listor där man kan skriva upp sig om man har möjlighet att hjälpa till med olika saker som har med verksamheten att göra. Det gäller inte minst iordningsställande av lokal, kyrkkaffe och söndagsskola.

I detta sammanhang skall vi nämna att vi nu har (åtminstone) två pianister/organister som kan ackompanjera psalmsången. Detta betyder mycket för att göra våra gudstjänster vackrare.
Så vill jag önska er alla en välsignad fortsättning på sommaren. Väl mött den 9 augusti då undertecknad återkommer efter semestern.
Dalby, den 25 juni 2009, Patrik Toräng
Sommarvila, leda och ledans övervinnande

I den ljuva sommartiden, då vi både får glädjas åt att naturens överdådiga blomsterskrud, som liksom förberetts under de svalare årstiderna, nu brutit fram i sin fulla prakt, och också får dra ner på arbetstempot, kan det vara skäl att erinra sig följande: Just en fullkomlig vila utgör målet för livet med Gud och därmed också meningen med att vi finns till. Detta lyfts bl.a. fram i Hebréerbrevets ord om den slutgiltiga sabbatsvilan (Hebr. 4:1-11; jfr Ps 95:11). Och i skapelseberättelsens läser vi att Gud, då han konstaterat att den värld Han skapat var mycket god, vilade på den sjunde dagen, den dag då han fullbordat sitt skapelseverk.

I Guds vila är alltså allt fullbordat. Inget saknas. Allt är fullkomlighet och ostörd harmoni, där alla de livsprocesser som uppfyller Guds skaparverk pågår i enlighet med Guds vilja, till Guds ära och lov. För människan innebär då vilan i Gud inte sysslolöshet, utan att få lovsjunga Gud i det fullödiga, pulserande liv som råder i den Helige Treenigheten, i Gud själv: ”… men Du, som är det högsta Goda, du saknar ingenting som är gott, din vila är evig, ty den är du själv”, skriver kyrkofadern Augustinus.
Så var alltså tillvaron i världen före syndafallet. Nu, i det tillstånd av uppror mot Gud som människosläktet befinner sig i, råder andra förhållanden. Den i synd fallna skapelsen går mot sin upplösning, plågad som den är av konflikter, ofrid och söndring. För oss människor innebär detta bl.a. att inte ens lugna stunder i livet kan skänka fullständig frid. För om inte annat, så störs friden av vetskapen om att den inte kan vara för evigt här på jorden.

Denna brist på frid är tydligt i våra dagar. Samtidigt som vi idag åtnjuter mer ledig tid, eller ”fritid”, än någon tidigare generation, är vi också mer rastlösa än vi någonsin varit. Överskottet av fritid brukas enligt principen ”tid är pengar”. Det vill säga tiden skall fyllas med så mycket upplevelser som möjligt. Den moderna människan liknar en japansk turist, som står ständigt beredd att med sin kamera föreviga en sevärdhet som dyker upp, innan han rusar vidare till nästa. Det avspeglar hur den gudlöse västerlänningen upplever ledan som ett hot; ett hot om att gå under i konfrontationen med den känsla av meningslöshet hon dragit över sig själv genom att vända sig bort från Evangeliet, som ju ger livet dess verkliga mening. Det hotet försöker man alltså eliminera med överaktivitet, genom att fylla fritiden med stimuli till bristningsgränsen. Detta blir för många allt svårare. Ty ledan är likt narkotika. Den kräver allt större doser för att betvingas.
Den existentiella ledan är urgammal. Man kan säga att Adam och Eva lät sig förföras till synd eftersom de önskade mer än den stilla livslott Gud givit dem i Paradiset. De ville ta saken i egna händer och gripa sig an uppgiften att förvalta jorden enligt sina egna idéer. Människans vilja att aktivera sig själv utan att invänta Guds fostran är en sida av syndafallet. Denna tendens möter man sedan i alla upptänkliga sammanhang.

I fornkyrkan räknade man acedia – lättjan – som en farlig dödssynd. Den som drabbats av lättja gläds ju inte över det arbete man ålagts. Efter att ha varit sysslolös en stund, börjar jaga efter nya, andra, upplevelser. Acedia omnämns i samband med diskussioner om munkar som p.g.a. lättja inte deltog i klosterlivet utan började uppfatta detta som ett fängelse.

Ledan i dess negativa bemärkelse möter man också i upplysningstidens Europa, bland den förmögna och alltmer gudlösa aristokratin. I Holbergs Jeppe på berget (från 1722) får den berusade Jeppe vakna i baronens säng. Detta för att baronen har det tråkigt och vill utsätta Jeppe för ett socialt experiment liksom för nöjes skull.
1700-talets aristokrater hade för lite att göra och för lite gudstro. Dessa två förhållanden sammantagna blev orsak till att de levde ett liv i sus och dus i stället för att förvalta sin privilegierade ställning på ett kristligt och ansvarsfullt sätt. Nu har detta de forna aristokraternas problem - att ha för lite att göra i kombination med gudlöshet och ansvarslöshet, samtidigt som man har pengar och tid i överflöd - i demokratins tidevarv kommit att prägla hela folk. Det säger sig själv att det förhållandet är olycksbådande.
Vägen bort från den farliga ledan och dess destruktiva konsekvenser är och förblir en levande relation med Bibelns Gud. En relation som ensam kan förvandla stunder av jordisk sysslolöshet till tillfällen då man får uppleva en försmak av den fullkomliga, himmelska vilan hos Gud. En medkristen som reflekterat över detta är kyrkofadern som vi inledningsvis citerade, nämligen Augustinus, som bl.a. lyfter fram följande sanningar

Att vara i samklang med Guds goda skapelseordning är att vara i en helig ordnings lugn. Denna ordning råder i människan när hon styrs av Guds ande. Augustinus jämför med hur olivolja beter sig då den blandas med vatten i ett glas. Oljan flyter normalt ovanpå vattnet om inte den ordningen rubbas genom att vattnet och oljan blandas, varvid oro präglar vätskan i glaset. När Gud ger sin frid i en människans sinne, skapas en stilla
ordning, ungefär som det lugn och den ordning som infinner sig i det omskakade glaset, då olivoljan återfunnit sin rätta plats på vattenytan.
Vilan är alltså förbunden med Anden. I en kommentar till paulusorden ”… han som också har satt sitt insegel på oss och givit oss Anden som en underpant i våra hjärtan” (2 Kor 1:22), skriver Augustinus: ”Om vi har mottagit denna pant, har vi påbörjat vilan i Gud, så att vi är milda i Gud och tålmodiga. Det kommer vi att vara i honom, från vilken vi har mottagit vilan.” Mildheten och tålamodet är vilans frukt. Den som vilar i vissheten om att vara älskad av Gud, behöver inte vara häftig och irriterad.
Den visshet att som Anden skänker att vara älskad av Gud, är trons visshet om frälsningen i Jesus Kristus, det levande Ordet. I Kristus är den troendes alla behov tillfredsställda, alla konflikter övervunna. Så är det, därför att trons visshet om frälsningen i Jesus är en visshet om att vara älskad och omhändertagen av Gud själv. Genom denna saliggörande tro får man del av den vila som uppfyller änglarna och alla Guds heliga. Änglarnas och helgonens vila i Ordet är en total samstämmighet, en harmoni, där allt klingar samman med Guds kärlek. Eftersom Kristus som Ordet är sammanfattningen av hela Guds världsplan och avsikt, innebär alla heligas vila i Ordet och i Herren Jesus, också en total samstämmighet med Guds vilja och plan. Så skriver Augustinus: ”Det är du själv, som har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt, till dess det finner vila i dig. ” Man bör notera att det latinska ordet för vila, quies, betyder, förutom vila, lugn och ro, också vederkvickelse, återhämtning, kraftens återvinnande.
Så att när vi i vår sommarvila fascineras av Guds skönhetssinne och skaparglädje i den grönskande, blomstrande och av så många förunderliga levande väsen uppfyllda naturen, kan vi besinna följande: Vi kan leva i harmoni med denna godhet och detta liv genom komma till Jesus Kristus, tro att han är Guds son, låt honom bära vår börda av synd och skuld, och ta emot det uppdrag han ger oss att tjäna Guds rike. Ett uppdrag som på en gång innebär ansvar, glädje, samvetsfrid och sann, evig vila.
Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är mild, och min börda är lätt. Matt 11:28-30