Kristi Förklarings dag


 

I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn, Amen!

 

Nåd var med er och frid från Gud, Vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

 

”Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden”

 

De orden är Paulus som just skrivit om varför Judarna inte kunde förstå att Jesus var Messias. Han talar om Mose slöja som han hängde upp för att folket inte skulle se Herrens strålglans och bli rädda. Den Herrens strålglans som omgav honom sedan han fått se Herren på ryggen på Sinai berg. Men skriver Paulus: nu kan vi se Kristus ansikte mot ansikte och förvandlas till en och samma bild. Det är vad Kristi förklarings dag handlar om. Att kunna se Guds härlighet på nära håll och utan rädsla och utan dom. Det är som om Moses och folket på ena sidan och Jesus och lärjungarna på den andra sidan kom från vars ett håll. På det ena såg man Guds rygg och fruktade. Från den andra sidan såg lärjungarna Kristus och kunde lyssna till hans budskap: var inte rädda. Men kommer man till Gud genom lagen så kommer man hitta sin egen avgud – sin guldkalv att dansa kring – för man kommer bli rädd för den väldiga kraft och de väldiga krav som man möter. Man vill göra något, något litet för att vara värdig att få vara där på sitt förklaringsberg. Men i Kristus kan vi se Gud och hans härlighet på nära håll, se det utan rädsla och istället känna frid.

Därför måste vi idag ställa oss samma frågan: hur och varför riktar händelserna på förklaringsberget blicken mot Jesus?

 

Därför ska ämnet för vår predikan vara: Kristi förvandling på förklaringsberget, förändrar upplevelsen av Gud och Guds upplevelse av oss.

 

Kristi förvandling förvandlar vår upplevelse av Guds närvaro genom att rikta vår blick på Jesus

 

Vad lärjungarna såg på förklaringsberget är Guds strålglans som utgår från Jesus. Guds närvaro inför deras blotta ögon. Det är samma strålglans som Israels folk såg på Sinai berg. Den strålglans som såg ut som en förtärande eld. Jesus ville att lärjungarna skulle se detta. Han ville att dessa tre lärjungar: Petrus, Johannes och Jakob skulle se detta precis som de var utvalda att se när Jairos dotter blev uppväckt från de döda. Anledningen till att han ville att dessa tre skulle se var att den tidens rättegångar inte accepterade ögonvittnesberättelser om det inte var tre personer som kunde intyga vad de sett. Tre personer skulle intyga och åtminstone två av dessa har lämnat en berättelse efter sig. Dels har vi Petrus vittnesmål i andra petrusbrevet: ”Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät”. Dels har vi Johannes vittnesmål i Johannesbrevets inledning: ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. … Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd.

Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde, som själv är Gud och är hos Fadern, har gjort honom känd.” Johannes skriver bokstavligen att Ordet slog upp sitt tält bland oss och ordet tält är också det som används i septuagintan för att beskriva tabernaklet. Och det ordet använder Petrus profetiskt säger i texten: nämligen att han kan bygga ett tält för Jesus. Johannes skriver alltså mot bakgrund av det han såg på förklaringsberget. Här vill Jesus lämna sitt vittnesmål till oss så att vi skull se hans härlighet så att vi ska förstå att människan kan komma i Guds närhet och närvaro utan att behöva frukta. Kopplingen mellan Sinai berg mer än bara Herrens strålglans och talet om tabernaklet. Hela berättelsen är full av tecken på den nära kopplingen mellan Sinai berg och förklaringsberget. Vi ser att Mose är en av dem som uppenbarar sig bredvid Jesus. Vi ser molnskyn som sänker sig över berget och rösten som talar och vi minns hur det var vad som hände Moses i uppenbarelsetältet där Gud talade till honom genom en molnsky. Vad som händer på och vid Sinai berg påminns vi nu om på förklaringsberget. Vi kan föreställa oss hur den evige Guden griper in i världen och verkligheten och agerar – ur hans synvinkel – samtidigt på Sinai berg och förklaringsberget. Det är samma scen och samma strålglans men en förändrad innebörd för de som är där. Men när scenen förändras – när lärjungarna och Moses kommer från vars ett håll och perspektivet byts- sker också ett annat byte. På Sinai berg såg folket en förtärande strålglans och de fruktade Herren. Mose fick bära en slöja för att inte folket skulle frukta Guds strålglans. För i den såg de Herrens dom och hans lag. För lagen kom genom Moses och med lagen kom domen. När folket föll ner i skam för sin avgudadyrkan så dödades de.

Men här på förklaringsberget ser lärjungarna – gudsfolkets representanter - inte längre bara domen. De ser bara Jesus. Därmed påminns vi också om det djupast liggande vittnesmålet i Johannes berättelse. ”Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus”. Så sker det ett saligt byte. Där Guds dom lämnar scenen och nåden och sanningen gör entré: gör entré genom Jesus Kristus. För att vi alla med avtäckt ansikte ska skåda Herrens härlighet som i en spegel, så att vi ska förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Nu har Kristi förvandling förvandlat vår upplevelse av Guds närvaro och härlighet genom att rikta vår blick på Jesus. Det sker genom Herren, Anden.

 

Därför ska vi för det andra stanna upp inför att Jesu förvandling förklarar oss rättfärdiga genom att rikta blicken mot Jesus.

 

Nu har vi hört hur människornas upplevelse av Guds närvaro kan förändras genom att vår rädda blick bara får vila på Jesus i förtröstan på hans budskap ”Stig upp och var inte förskräckta!". Men det finns en annan blick som måste fästas på Jesus för att det budskapet ska vara fyllt med sanning – med nåd och sanning. På förklaringsberget hör lärjungarna en röst som vi känner igen. Dels från inkarnationen, från julen, när änglarna kungör ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag” och vid Jesu dop då Faderns röst från himlen säger "Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje."

 

Där vid dopet börjar Jesu frälsningsverk när han döps – inte till syndfrihet som vi gör – men till att bära vår synd och bli vår synd. Det frälsningsverk han inkarnerades till att göra. Där på förklaringsberget ser Fadern ner på Jesus och säger på nytt: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.” Jesus bär fortfarande synden men har inte fallit för den. Han är fortfarande den andre Adam som ska sona alla Adams barms synder. Han har gått upp på berget och visar sig nu för lärjungarna: här är jag i härlighet före det att jag går ner i dödsskuggans dal. Här står nu Mose – lagens representant – och Elia – profeternas representant. Profeterna som förebådat Jesus och vittnat om honom. I Lukasevangeliet får vi en inblick i vad Elia och Moses pratade om med Jesus. Det står: de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem. Här förstår vi att det är Faderns blick som måste vara fäst på sonen. Fäst på sonen från hans födelse, dop och hans död på korset. Det är han och inte lärjungarna som håller vågskålen och som bekänner: Du är min son den älskade. I dig har jag min glädje.” Och änglakören fyller i ”Till människor hans välbehag”. Genom Faderns blick på den förhärligade sonen som nu stiger ner i förnederingen, som börjar den långa vandringen mot Jerusalem, där han ska dö som en förbannad så kan Jesu budskap ”Stig upp och var inte förskräckta!”. Fyllas med en mening: Gud ser på Kristus och ser en som fullgjort lagen genom att bära dess straff och Gud ser på oss och ser sin son den älskade, som tagit vår plats och vars plats vi tagit. Guds glädje över dig har han … i Jesus. Här ser vi varför förklaringsberget förvandlar vår upplevelse av Guds närhet. Den förvandlar nämligen Guds upplevelse av oss genom ett scenbyte mellan förklaringens berg och golgata berg. Nu sker ett andra saligt byte, där Jesus tar våra synder och ger oss sin rättfärdighet.

Ger oss himmelsk rättfärdighet på och tar våra synder genom att projicera sin helighet och syndfrihet på oss. På det sättet sammanfattar Paulus skillnaden mellan effekterna av folkets möte med den slöjbetäckte Mose på Sinai och folkets möte med den förhärligade Jesus. ”Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, - vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” Vi har sett Kristus och blivit förklarade rättfärdiga inte genom egna förtjänster utan genom att rikta – Faderns och vår - blick mot Jesus och hans helighet som räknas som vår fast den är Jesus.

 

Därför ska vi för det tredje stanna upp inför Jesu förvandling påminner oss att rikta blicken mot våra förklaringsberg

 

Vi människor kan söka efter våra förklaringsberg. Ofta söker vi dem på fel ställen. Vi söker det i vår blick på Jesus: dvs. vår tro på honom, i vår egen helighet och inte i hans helighet, i våra egna känslor istället för i Guds känslor inför oss. Vi söker inte Gud på förklaringsberget där han har lovat att vara. För Jesus har gett oss förklaringsberg där han kommer till oss. Jesus lovat sin närvaro varhelst två eller tre kommer samman i hans namn. Varje gång det sker finns det en gudomlig närvaro lika stark som på förklaringsberget. Den enda skillnaden är att han inte väljer att uppenbara det för oss. Jesu kärlek och gudomlighet var lika stark och lika sann före och efter förklaringsberget. Undret är inte att Gud kommer till oss utan att han döljer sig sin förtärande strålglans. Döljer den i Jesus. När han blev människa kläddes han i lindor och räcktes till Maria. Så räcks han också i lindor idag. I jordiska lindor.

Han kommer till oss i Skriftens ord, altarets sakrament, i dopet, i predikan och i avlösningen. Precis som på förklaringsberget är den verkliga effekten av detta inte beroende av vad du och jag upplever av situationen eller av vad vi gör utan tvärtom är den helt frikopplad från den upplevelsen. Gud dolde det mäktiga som skedde på golgata. Det var en förbrytares död fram till dess att Jesus gav upp andan. Han dolde sin härlighet. Och hade Gud inte genom ett särskilt under dolt det för oss hade dopets vatten och altarets sakrament varit omgivet av samma strålglans som på förklaringsberget. Men nu är det fördolt som på Golgata. Och vi är kallade att ta emot dessa nådesstunder och nådesundren. … Men allt för ofta glömmer vi bort det. Glömmer bort det som lärjungarna som gick upp och ner för förklaringsberget. Istället kommer vi människor alltid till Gud och frågar vad vi ska göra för honom. Det spelar ingen roll om Gud just kommit i en makt och ära så att vi blivit slagna till marken eller om han kommer i nådamedlen och Ordets form. Vi kommer som en Petrus och frågar om vi ska bygga tält – tabernakel – åt Gud. Som om han inte redan tagit sin boning hos oss. Så vill Gud inte ha med oss att göra. Han har blivit kött i Jesus och tagit boning i Skriften och sakramenten för att vi ska ta dem till oss, använda dem. Vi ska rikta blicken mot dem och i dem se Jesus där han kommer till oss. Se det och med trons inre öga se honom och med avtäckt ansikte skåda att här i Guds ord och i dess instiftade nådamedel ser vi Herrens härlighet som i en spegel, för att vi ska förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Detta är konsekvensen av Jesus död för vår skull, det som Luther sammanfattar i Lilla katekesens förklaring till andra trosartikeln:

 

 för att vi skall bliva hos honom i hans rike och tjäna honom i evig oskuld, rättfärdighet och salighet såsom han är uppstånden ifrån döden lever och regerar i evighet. I evig härlighet. På knä kan vi titta upp mot den förhärligade – mot Gud själv – och se Jesus Kristus. Se honom utan att frukta för domen över våra egna brister för han har förvandlat oss genom att vi ser på honom. Här är världens förklaringsberg: i det rena Guds ord, i den rena läran, i tron på dopet och nattvarden som himmelska läkemedel. Som förklaringsberg som öppnar porten till himmelriket. Öppnar porten, inte för att du sett Guds härlighet, men för att Jesus lovat att den är där och för att du tror.

 

 

Matt 17:1-8

1 Sex dagar därefter* tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. 2 Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3 Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. 4 Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 5 Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"* 6 När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan. 7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte förskräckta!" 8 Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus.

 

2 Pet 1:16-18 16

Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. 17 Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." 18 Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget.


2 mos 24:12-18

12 HERREN sade till Mose: "Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem." 13 Då gav sig Mose av tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose steg upp på Guds berg. 14 Men till de äldste sade han: "Vänta på oss här till dess vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är hos er, och den som har en rättslig fråga får vända sig till dem." 15 Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn övertäckte berget. 16 HERRENS härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn övertäckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. 17 Och HERRENS härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget. 18 Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrio nätter.

Ingångspsalm: 77

Lovpsalm: 697:6

Gradualpsalm: 165

Psalm före predikan: 78

Psalm efter predikan: 201

Slutpsalm: 15