1:a e Trett.d., ”Jesu dop”, 2:a årgången, Högmässogdtj., 2013-01-13, Lund.
Texter: Jes 42:1-7; 1 Pet 3:18-22; Luk 3:15-17,21-22.
Psalmer: 99; 18; 68; 131:3-5; 347; 122:2-4.

Nåd vare med er, och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Ditt ord skall vara, år från år, den stjärna i vars ljus vi går
Låt din helga lära oss leda rätt i all vår tid.
Låt din kraft oss bära igenom livets sorg och strid
Och när döden nalkas, kom till oss med frid! Amen!

”Så säger Herren: Se min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande kommer över honom: Han skall utbreda rätten bland hednafolken!” Jes 42:1
Det är i sanning ett glädjebudskap som Herren proklamerar genom sin profet Jesaja!  Guds Messias, den av Guds Ande uppfyllde frälsaren, skall utbreda rätten till och med bland hednafolken. De folk som på Jesajas tid förrättade människooffer för att blidka inbillade gudar, som till synes utan samvetskval begick bestialiska övergrepp på sina medmänniskor, bland dem skulle Guds Messias utbreda Guds rätt och rättfärdighet. Bland de som med högteknologiska vapen massakrerar oskyldiga civila på världens slagfält, bland dem skall Herrens Messias utbreda Guds rätt och rättfärdighet. Till dig som är så uppfylld av egenintressen, av orena tankar och motiv, och oförmögen att helt och full stå upp för sanningen i alla situationer, till dig kommer Herrens Messias med Guds rätt och rättfärdighet.
Och detta stora och genomgripande skall ske på ett stilla och lågmält sätt: ”Han skall inte skria eller ropa, och inte låta sin röst höras på gatorna.” Detta förundrar: Tänk på all brutalitet vi ser prov på runt om i världen: Rätten kommer att bereda ut sig bland de inblandade, men inte genom att rättfärdighetens förste brukar de starkaste stridskrafterna, utan det skall ske på ett helt annat sätt.
Tänkt på dig själv. Du har allt dina sidor som bryter av så mot det som är rätt och skönt och sant. Man kan säga sig att jag behöver tuktas, disciplineras, övervakas för att de där dåliga sidorna skall hållas i styr. Men Rättfärdighetens förste kommer inte för att skrämma och piska mig till lydnad inför gudomlig rätt! Han vill visa omsorg och varsamt ta hand om dem han får i sin vård: ”Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka.”
Rättfärdighetens furste som utbreder rätten är Jesus från Nazaret.

Herren Jesus Kristus, den Himmelske Faderns och jungfru Marias son, sann Gud och sann människa på en och samma gång.
Hans första steg för att förverkliga denna sin kallelse var att låta sig döpas av Johannes döparen. Denna händelse, som evangelieläsningen idag handlar om, är ju en fullbordan av löftet om Guds utvalde, andeuppfyllde tjänare som skulle komma för att utbreda rätten bland hednafolken.
Utifrån evangelisten Lukas skildring av Jesu dop ta vi fasta på följande.

Guds rätt och rättfärdighet får du del av som tacksamt tar emot denna gåva. Du som avvisar den i otro kommer på domens dag att gå förlorad i en eld som aldrig släcks.

Folket gick där och väntade på Honom som skulle utbreda rätten. De längtade efter att Guds rättfärdighet äntligen skulle komma till dem.
Det var med nödvändighet en väntan, både på Guds goda rätt som gav glädje och ljus, och på Guds stränga dom som röjde undan allt som strider mot rätten, glädjen och ljuset: Johannes säger om Jesus: ”Han har sin kastskovel i handen för att noga rena sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks.”
Guds frälsning vandrar hand i hand med Guds fördömelse.
Så måste det ju vara eftersom Guds frälsningsverk är nedkämpande av synden. Den som vägrar släppa orätten och orättfärdigheten kan inte gå in i Guds rike där rätt och rättfärdighet skall råda. Epistelläsningen ur Första Petrusbrevet om Noas räddning undan syndafloden erinrar om detta: Noas räddades samtidigt som dennes samtida, som inte ville lyssna till Gud, gick under i vattenmassorna som dränkte orätten i en gudsfrånvänd värld. Den som inte låter slitas lös från orätten kan inte glädja sig åt Messias ankomst till vår jord.
Detta föranleder rannsakande frågor: Vill jag låta Herren befria mig från all synd och helt uppfylla mig med Guds självutgivande kärleksvilja som alltid vördar Guds alla bud? För det är så Herren vill jag mig! Ingen frizon vill han låta mig behålla där jag kan vara fri från det Han vill och göra som det passar mig bäst. Att gå och längta efter Guds Messias likt judarna kring Johannes döparen, det är att längta efter att själv bli ett med Herrens rättfärdighet. Har du en sådan längtan? Inte främst en längtan efter rättfärdighet i politisk eller yttre mening, som gör samhället mer rättvist och mänskligt, utan en som gäller för dig själv. De som kom till Johannes kom ju inte främst för att ändra på andra utan för att få en förändring av sig själva.

Men den förändringen eller förvandlingen av mig själv påverkar mitt förhållande till andra.
Inte minst innebär det en önskan om att min nästa också skall längta efter Guds rättfärdighet.  
Förstår du hur viktigt det är att vittna för alla dem du älskar men som inte känner Herren, om vikten av att älska Guds bud som är oss uppenbarad i den Heliga Skrift? Att få vara ett vittne om Jesus är inte bara att få lyfta fram sidor av kristendomen som min nästa kan finna attraktiva och som kan hjälpa mig att få min nästa vänligt inställd till mig själv. Nej, en sann nästankärlek där jag vill dela min längtan efter Jesus med min nästa, innebär också vittnesbörd om Guds krav på oss, Guds ords lag och rätt: Detta speciellt vad beträffar sådana områden i livet där min nästa inte tycks känna till eller bry sig om Guds vilja. Den som bara söker bekräftelse och tröst hos Bibelns Gud men vill behålla valda delar av osanningen och orätten, kan inte komma in i sanningens och rättfärdighetens kungadöme. Han eller hon kommer att en dag förkastas från Herrens ansikte till att brinna i en eld som aldrig släcks. Du som längtar efter rättfärdighetens och nästankärlekens Messias har som kallelse att stå upp för Gud lag inför människor.

Så fortsätter löftet om Messias ankomst med orden att det är han, inte vi själva, som ger rättfärdigheten vi får hoppas på men inte kan skapa på egen hand. Vi får vända bort blicken från vår oförmåga att frälsa oss själva till Honom som fullbordat frälsningen för vår oförmågas skull.
Vi säger för det andra:        
Guds rättfärdighet utbreds bland människor genom Jesus Guds sons fullbordande av Guds kärleksvilja på Golgata kors som ledde till Jesu segerrika uppståndelse.
När Jesus döptes av Johannes döparen hördes Faderns röst som förkunnade: ”Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje.” Samtidigt sänkte sig den Helige Ande ner över Jesus i en duvas skepnad. Denna händelse visar att Jesus verkligen var Guds enfödde son.
Gud i sin fullhet, Fadern, Sonen och Anden, är närvarande vid Jordanfloden när detta sker.
Himlen öppnas och Gud själv träder in i den jordiska verkligheten i det ögonblick i världshistorien och på den plats i världen där Jesus döptes. Vad som då hände var att Gud som också var människa blev ett med människans behov och längtan efter att få det rätt ställt med Gud.
Jesu dop skiljer sig från alla andra dophandlingar Johannes utförde eftersom Jesu dop inte bara gällde en människa utan en gudamänniska, Guds enfödde son. Guds rättfärdige son underkastade sig Johannes omvändelsedop för syndare. Det innebar att Gud själv tog på sig Guds straff över syndiga människor. Ett straff som de som lät döpa sig erkände sig förtjäna just genom att låta Johannes hälla flodens dops- och domsvattnen över sig. Dopet innebar också att den döpte steg upp ur domsvattnet för att nu leva ett liv till Guds välbehag.
Jesu dop pekar därmed fram, både mot Jesu död där han tog domen på sig, och på hans segerrika uppståndelse som innebär att han nu lever för evigt av gudomlig, fullkomlig rätt och rättfärdighet.

Händelsen är ett exempel på hur Guds vilja att frälsa från synd och död genom att ställa till rätta det vi ställt till med möter människans längtan efter att få frid med Gud. Ingen människa på jorden letar sig fram till Gud av egen kraft, vi vet inte vad vi skall finna honom. Men hos många finns det en oro över egen oförmåga att handla rätt, frågor om hur rättfärdighet skall uppnås och ett sökande en högre rätt. Det avslöjar att människan utan Gud saknar Gud. Även de som hamnat lång bort, folket i havsländerna för att citera Jesaja, rös av denna avsaknad av levande Gud. Det är en oro vi inte kan stilla själva. Men Gud kan stilla den åt oss

Jesu frälsningsverk, hans död och uppståndelse, är något som Jesus genomgår ensam. Detta sker helt i enlighet med profetians ord om Guds Andefylld tjänare som utbreder rätten bland folken alldeles själv, trofast och uttröttligt.
Guds Messias verkar själv på jorden men handlar i allt i gemenskap med Fadern i himmelen. Herren säger så om sin utvalde: ”Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet, jag skall hålla dig i handen.
Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folken, ett ljus för hednafolken, för att du skall öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker.”
När du fylls av längtan efter Guds rättfärdighet har du att fästa blicken på Jesus och det frälsningsverk den treenige Guden fullgjort för dig genom Honom: Se det som Jesus gjort och tro det så är du frälst.
Det är ju en helt avgörande sida av arbetet att få hjälpa min nästa att finna Gud, att uppmana dem att lära känna Jesus. Man kan till och med våga uppmuntra till studier i teologi, läran om Gud. För man lär sig vem Gud är genom att lära känna Jesus. Genom att lära känna Jesus lär man sig också känna vägen till rättfärdighetens rike. Eller snarare vägen som rättfärdighetens rike vandrat för att komma till oss för att stilla vår längtan efter och vårt behov av livet med Gud.
Människor kan då svara att detta verkar lita abstrakt, som något som inte berör dem. Man kan jämföra med att när jag som kristen lär känna Buddha eller Muhammed så har det föga med mig att göra. Det väcker tankar och förmedlar insikter men inte mer. Så kan icke-kristna också ha det inför uppmaningen att lära känna Jesus.
Men nu kan ofta tillägga en sak som han hjälpa dem att blir berörda: Kanske är de döpta i Jesus namn?
Då har Jesus redan rört vid dem. Då finns där något i min icke-troende nästas alldeles egna förflutna som knutet till Jesus. Dopet i Jesu namn gav en gång dem barnaskap hos Gud.
Vi säger för det tredje och sista.
Guds rättfärdighet tog du emot då du i dopet fick Guds andliga liv i Jesus: Du tar nu emot den rättfärdigheten genom ett liv i tro på dopets gåva.

”Han skall döpa er i ande och i eld”, säger Johannes döparen om Jesus. Det var så Guds son skulle utbreda rätt och rättfärdigheten, genom att dela med sig av Guds livsande. Guds Ande är Guds kärlek och Guds liv, Guds vilja och Guds kraft.
Guds Ande är Gud själv som vill upprätta en kraftfull kärleks, livs- och viljegemenskap med oss människor. Guds Ande tvingar sig inte på någon enda människa eftersom kärleksrelationens själva väsen utesluter allt tvång. Stilla och lågmält banar sig Guds son sig väg bland människor för att hans kärlek till oss skall väcka vår kärlek till honom: ”Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna. Ett brutet stå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten.”
Hos människor som i tro lyssnar till denna hans röst har hans Ande också fått fäste i hjärtat.
Men den sanna tron är inte en följd av att Gud överbevisat vårt förnuft om evangeliets riktighet.
Avgörelsen till tro handlar inte om att resonera sig fram till Gud.
När människorna lät sig döpas av Johannes var det en viljeakt från deras sida.
Och som sådan räckte den inte till.
De sade ja till Herren genom att begära dopet. Men för att få det som de ville uppnå måste de genomgå ett annat dop: Herrens Messias dop i Ande och i eld som han skulle fullgöra för och åt de sina.Andens utgjutande i människohjärtat sker i dopet i Jesu namn. Genom det kristna dopet inlemmas man i Kristi kropp, då får man Guds Ande som uppfyller Jesus.

Dopet kan få äga rum då Gud driver föräldrar att frambära det spädbarn Herren kallat till dopfunten. Eller då Gud driver en vuxen att i Kristi kyrka ta emot dopets gåva.
I båda fallen ser man människor agera.
I båda fallet styrs allt av Gud och det som sker är ett Guds under som vi får tro utan att se alla dess följder. 
Dopet ger det gudomliga liv som är en eld som tar strid för sanningen och rätten, mot lögnen och synden. Att detta liv lever, att denna eld brinner i ditt sinne visar sig i din bekännelse att Jesus sonat dina synder. Du tror med aposteln:  ”Rättfärdig led Jesus i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud.” Eftersom dopet innebär att Gud i Jesus gett dig Anden som föder bekännelsen att Jesus är Herre, är ditt dop ett dop som frälser: Dopet ”innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, han som stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter blivit lagda under honom.”

Döpt i Jesu namn har du nu att vandra på den omvändelsens väg som din frälsare anträdde när han lät sig döpas av Johannes. Skillnaden mellan dig och Jesus är för det första att din vandring är en frukt av det försoningsverk som Jesu dop i Jordanfloden pekade fram emot. Den fullkomliga omvändelsen som Gud kräver av dig har Jesus uppfyllt i ditt ställe.
Den andra skillnaden är att denna gåva verkligen gavs dig i dopet på ett alldeles personligt sätt. Dopet innebär att du tar emot Jesus själv och får del av välsignelserna av hans försoningsverk.
Man kan säga att du får del av gudamänniskan Jesu liv. I dopet mötte det gudomliga eviga livet ditt begränsade mänskliga liv, renade det och inneslöt det i Guds rättfärdighet. Den rättfärdighet som i all sin härlighet en dag skall uppfylla den nya tidsåldern.
Rättfärdighetens frukter ges dig var dag på nytt då du lever i trons liv. Du emot dem genom att om och om igen, i Jesu namn, be om och få syndernas förlåtelse.
Det handlar om att ständigt se på Jesus och tro att han är Guds utvalde; Frälsaren som människorna vid Jordanfloden väntade på.
Det är en tro som får sin näring av att i tillit få del av Bibelns budskap och altarets sakrament.
Det är en tro som tar sig uttryck i bekännelse och ett leverne som vittnar om att Guds Ande lever i hjärtat.  Anden som låter den eld brinna som bekämpar allt som står upp mot rätten och rättfärdigheten som Jesus utbreder över jorden genom att vinna människor för sitt himmelska rike.

Lever du inte detta trons liv skiljer du dig från det liv som gavs dig i dopet.
Man avbryter trons liv som gavs i dopet när man inte vänder blicken mot Jesus, när tacksamheten över hans försoningsverk förtvina.
Mellan de som är döpta och tror, och de som är döpta men som inte tror finns det en djup gemenskap.
Båda har en gång fått Andens gåva.
Båda har en gång tagit emot Guds löften i Jesus på ett personligt sätt.
De förra brukar gåvan och låter den prägla deras jordeliv.
De andra förspiller den.
Men även de som inte brukar den har fått den. Det är viktigt att erinra sig. Dessa är för tillfället döda grenar på vinträdet som är Kristi kropp, men de hänger samman med trädet genom dopet som inte kan göras ogjort.
Det är inte svårt att få del av Livsträdets livskraft igen. Det som fordras är att man slutar hålla sin blick borta från Jesus.
Det enda som behöver ske är att man ser på honom i den tro man fick i dopet.
Så är det för alla: Man kan inte bli frälst på något annat sätt.Gör man mer för att vinna Jesus blir det fel. Då blandar man ju in sina egna av synden skadade förmågor i den förvandling som skall föra oss till Guds rena rike och det kommer att förstöra alltsammans.
Det enda vi kan och får göra för att vara delaktiga då det under sker Guds rättfärdighet utbreder sig ända till våra hjärtan för att föra oss till himmeln är följande: Att se på Jesus och tro att han är den som Fadern i himmelen på hans dopdag i Jordan sade att Jesus är: Guds son, den av Fadern älskade, den i vilken Fadern har sin glädje!   
Amen!

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet, Amen!

Hälsning från S:t Markus församling i Lund - Nummer 3 år 2009

Kära vänner,

År 2009 närmar sig sitt slut och tiden har kommit för ytterligare ett församlingsbrev om vad som hänt och vad som skall ske i St Markus församling.


Vi fortsätter att liksom tidigare fira söndaglig gudstjänst med nattvard i regel var tredje söndag med början klockan 11. Lutherstiftelsen i Göteborg svarar för tre gudstjänster, två högmässogudstjänster åtföljda av föredrag (senare under våren) och en högmässa. Våra högmässogudstjänster äger rum i IOGT:s samlingssal på Bantorget 5. Då vi firar nattvard samlas vi i aulan i St Tomas katolska skola i St Larsparken.


Vi har anledning att vara tacksamma för att lokalfrågan har kunnat lösas på detta vis. Båda lokalerna är ändamålsenliga på sitt sätt. De är lagom stora för den skara gudstjänstdeltagare som brukar sluta upp (vi har nu under många söndagar varit över 30 personer) och det finns rum där barnen kan samlas för söndagsskola. På Bantorget har vi tillgång till kök och serveringsutrymmen. Så är inte fallet i St Tomas skola. Däremot är aulan där vi firar gudstjänst ett gammalt lutherskt kyrkorum. Altaret som placeras på podiet (eller scenen) lyses upp av ett stort fönster som vetter ut mot en park, och den som leder gudstjänsten kan blicka ut över en församling som sitter i gamla hederliga kyrkbänkar. På vår hemsida www.sanktmarkus.se finns foton på gudstjänstrummet inlagda. Det skall sägas att det finns rikligt med parkeringsmöjligheter i anslutning till St Tomas katolska skola, men att det rör sig avgiftsbelagda platser. På gården bakom IOGT:s fastighet kan man dock ställa sin bil utan att det kostar något. Samtliga platser utom nummer 4 står till vårt förfogade.



Läs mer här!


* * *