Fjärde söndagen i advent 2.a årg


4:a söndagen i advent, ”Herrens moder”, 2:a årgången,
högmässogdtj., Bantorget 5, 2012-12-23

Texter: 1 Mos 3:14f; Fil 4:4-7; Luk 1:30-33

Psalmer: 107:1-3; (Lovpsalm 10); 164; 107:4-5; 109; 112.

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
O Du som Sion vårdar, Sänd över oss din Ande ner.
I dina helga gårdar oss till din ankomst själv bered
Giv nya sabbatsstunder, Till vila för vår själ
Gör nya nådesunder,  befria syndens träl

Lös varje bunden tunga Och helga så din brud

Att evigt hon får sjunga, Ditt lov o frälsare och Gud!  Amen!


Ängeln kom in till Maria och sade: ”Hell dig du högt benådade, Herren är med dig!”

Så hälsade ängen Gabriel jungfru Maria när han trädde in i hennes hem för att berätta att hon skulle bli avlad med den Helige Ande och föda Jesus, Gud den högstes Son.
Även om Marias uppdrag är alldeles speciellt kan alla kristna ta till sig dessa hälsningsord som ord som Gud riktar till alla sina barn: Som Guds barn är man benådad. Man är Guds barn av nåd allena för att Gud ser bort från våra synder och låter oss vara hans barn fastän vi inte förmår ära Gud såsom vi är kallade till.
Eftersom Gud visar oss sin nåd kan vi vara säkra på att Herren alltid är med oss, han skyddar och bevarar oss från allt ont!
Inför varje uppdrag vi får av Gud i livet gäller att vi utför det i hans nåd och förlåtelse och att Han är med oss i utförandet av uppdraget. Därför får vi liksom Maria vara glada – Det som sker med oss är i någon som vi utför i och av och för den gode Guden.
Att det kan få vara så, är ju frukten av att Gud en gång blev människa och lät sig födas in i vår värld av jungfrun Maria som Jesus Kristus.
Det är genom att lita på Jesus Kristus, genom att lyssna till och tro på Bibelns ord om honom, genom be till Gud i Jesu namn, som vi lever av Guds nåd i trons visshet om att Gud är med oss. Därför får vi idag med Maria glädjas över att vår Guds son kommit till vår jord som vår frälsare som ger oss Guds nåd så att vi kan leva med Honom som Hans tjänare.

Sedan är det ytterligare saker som Marias fullgörande av sitt uppdrag kan lära oss. Som att vårda Guds ord så att det får vara något som vårt i kärlek hjärta är fäst vid. Det är det första vi skall säga något om.

Ängeln berättar för Maria att hon skall bli havande och föda en son.

Hennes son skulle också vara Guds son.
Den oändlige tar gestalt i något jordiskt, begränsat.
Den allsmäktige, väldige Guden blir ett foster som skulle födas till världen och leva sitt liv som en sårbar människa.
Detta att Gud kommer till oss i något jordiskt och begränsat är ett ledmotiv i kristendomen.
Bibelordet, liksom förkunnelsen som sanningsenligt utlägger bibelordet, är Gud som kommer till oss i det begränsade, de ringa, det lilla.
Guds närvaro i dopvattnet och i nattvardens bröd och vin är det två andra stora exemplen på detta.
Så oansenligt och så oändligt stort.
Med våra ögon och öron ställs vi inför det oansenliga, med vårt hjärtas tro ser vi i ordet och sakramenten den allsmäktige Guden.

Att Gud kommer till oss i en så ringa gestalt, ger människor möjlighet att missbruka Guds närvaro, att förkasta den, att vara likgiltig inför den, att våldföra sig på den.
Gud vill att vi skall vårda honom själv när han kommer till oss i förkunnelse, dop och nattvard. Ja, han kommer så i kärlek till oss och vill få denna kärlek besvarad av oss.
Men just detta att kan kommer till oss på detta oansenliga vis visar att ingen är tvingad att besvara kärleken.
Gud kom till världen som ett litet barn. Det skulle älskas och vårdas av sin mor, Maria och barnets fosterfar, Josef.
Andra skulle bemöta barnet annorlunda.
Vi kan tänka på hur kung Herodes faktiskt kunde ha dödat Jesus.
Och Pontius Pilatus, understödd av den judiska religiösa överheten, var den som skulle lyckas med att döda Jesus.

Samme Gud som lever i Jesus kommer idag till oss i ordet och sakramenten. Och, som det var då Jesus föddes in i vår värld, så är det så att Guds kärlek som möter oss där blir långt ifrån alltid besvarad med kärlek.
Vi kan tänka på hur makthavare idag kan förhindra kristet gudstjänstliv, stänga kyrkor, bränna biblar och döda kristna tillbedjare.
Vi kan tänka på hur Guds närvaro i ordet och sakrament idag erbjuds vårt otacksamma folk som inte bryr sig, som föraktar och hädar mot det.
Vi kan tänka på hur vi själva ofta är vårdslösa mot Gud när han kommer till oss i förkunnelse och i den heliga måltiden. Hur vi kan slösa bort dopets gåvor genom att inte leva i dopets liv, genom att hyckla och vara skenheliga.
När så sker vanvårdar vi Gud när han kommer till oss i det lilla.
I motsats till Maria.
Jungfru Maria tog väl hand om Gud när han kom till henne i sonen Jesus.
Hon vårdade honom med omsorg och levde i lydnad mot Guds bud varigenom hon besvarade kärleken från Gud, kärleken som hennes barn visade henne.
Det var naturligt för Maria att ta väl hand om det levande Ordet Jesus - Han var ju hennes lille son, om än också var den Högste son.
Det vet vi ju, att för sunda, friska föräldrar fyller barnet hela tillvaron, man har att utföra sin föräldragärning och ta hand om det. Det gör man samtidigt som man älskar det.
Det bara är så.
Maria fick inte höra förmaningar om att hon skulle vara en bra mor.
Det togs för givet, det hörde till kallelsen.
Så är det på ett sätt också för en människa som är Guds barn, som fötts på nytt av dopet och tron. Detta att Gud i nådemedlen skall tas emot med kärlek och omsorg är en inställning som visar att man är kristen.
Vänder du dig bort från ordet och sakramenten genom ointresse, felprioriteringar, hyckleri, kärlek till synden eller annat, så vanvårdar du Jesus. Ja, risken finns att du låter honom dö. Dö bort från ditt liv. Och då har du inget hopp längre!
Marias förhållande till Jesus kan hjälpa oss att ta väl hand om Gud i ordet. Liksom Herrens moder kan vi vara uppmärksamma och glada för det, när det levande ordet Jesus kommer till oss i ordet och i sakramenten. Vi får ta väl hand om Gud själv som vore han ett litet barn som vi alltid vill ha nära oss, och se till att han får en stor plats i vårt liv.
Liksom Maria gav Jesusbarnet sin kärlek får vi ge Gud själv vår kärlek när han kommer till oss i bibelordet, i dopvattnet, i nattvardens bröd och vin.

Den andra saken som vi skall lyfta fram är att Jesus genom att födas som människa och son till Maria blev förbunden med alla människor på denna jord. Detta för att erbjuda alla människor förening med Gud, både här på jorden och sedan för evigt i himmelen.

Guds son blev människa.
Då blev han genom Maria medlem i en släkt.
Han är förbunden med en räcka av förfäder i köttet.
Jesus är av Jakobs hus, han är ättling till patriarken Jakob.
Man kan säga att Jakob är den som representerar släktbanden bakåt. Jakob är stamfadern till Israels tolv stammar.
Han var den siste som ensam ärvt den välsignelse patriarkerna Abraham och Isaak fått före honom.
Fram till Abraham kom generationer av fäder som kunde härledas till ända tillbaka till Sem och dennes far Noa.
Noas förfäder levde före syndafloden. Till sist hamnar vi, om vi följer Jesu släktregister bakåt i tiden, hos Adam, stamfadern för oss alla.
Jesus är ättling till Adam och Eva - precis som du och jag.
Alla människor är, som Adams barn, förbundna med varandra och med Jesus rent köttsligt, genetiskt.

Så är Jesus också Davidsättling.
Han skall ärva sin fader Davids kungatron.
Davidsättlingen representerar hoppet i Israels historia.
Fastän Davids rike hörde det förflutna till väckte Davidsnamnet hopp inför framtiden.
David är den segerrike kungen som symboliserar att Gud skall välsigna sitt folk med framgång och ära: Gud skulle ur Davids rot och stam kalla en kung som skulle införa det Messianska riket.
Davids rike, Israels korta storhetstid som snart hade tagit slut, pekade fram emot detta Guds slutgiltiga rike som skulle vara evigt.
David pekar fram mot Jesus, Messias, som skulle fullborda Guds löften för sitt folk genom sitt försoningsverk.

På samma sätt som Jesus, har du och jag genom vår släkt rötter som går tillbaka i tiden. Rötter och arv i form av förfäder som bidragit till att göra oss till det vi är. Vi bär i oss inslag av förfäder som levat tusentals år före oss.
Samtidigt är du och jag ett nytt släktled. Vi är en del av framtiden för en del av mänskligheten.
En sak har vi gemensamt med alla människor som utgör denna mänsklighet.
Vi hör till ett släkte som skall ta slut.
Några av människors barn är det sista som skall få leva på denna jord.
Allt jordiskt skall upphöra.
Det har en ände.
Det har inget evigt hopp i sig själv.
Man kan säga att vi alla bär på förruttnelse, död och undergång.
Men med Jesus är det annorlunda.
Hans välde och rike skall aldrig ta slut.
Jesus är den förste anfadern i ett människosläkte som har en evig framtid.
Och det väldet kan vi få vara med i.
Genom att med dopet och tro på vad dopet i Jesu namn innebär, få inympas i det släkte han inlett.
För samtidigt som Jesus, sann människa är en av oss, är han också något annat.
Han, bara han, är en framtid fylld av evigt hopp.
Maria föder en son som skall leva för evigt, han grundar ett släkte som skall finnas till utan slut.
Det får hon och vi gå in i, genom vår tro.
Maria föder Jesus. Hon är hans son till köttet.
Men Jesus skulle också föda henne, Maria, på nytt på ett andligt sätt.

Jesus är vår broder till köttet.
Men han kan också få bli vår andlige anfader, huvudmannen i en släkt bestämd för att leva för evigt inför Guds ansikte. Så sker när vi blir födda på nytt som Maria och alla andra Guds helige. När vi av hjärtat tror att Jesus Marias son är vår frälsare och Herre, och när vi låter den tron bestämma vår verklighets-uppfattning, våra attityder, tankar, ord och gärningar.

Och det skall vi se på nu, tron på Guds ord om Jesus som Maria trodde på och som också vi är kallade att tro.
Maria är en förebild i tro. Det påminns vi om ständigt som kristet på ett alldeles speciellt sätt.
Vad kan det vara?
Att vara förälder till ett litet barn innebär full sysselsättning.
Speciellt när barnet är nyfött så har man att göra som mor och far.
Men en sak man gör som förälder, som är oerhört betydelsefull för barnet, kräver egentligen ingen ansträngning alls.
Vad kan det vara?
Jo, det är att ge sitt barn ett namn.
Det är en gärning som är oerhört viktig men som egentligen inte kan sägas kräva något arbete. I alla fall inte om någon talar om vilket namn man skall ge sitt barn.
Och det är den enda anvisningen som ängeln Gabriel ger Maria när han berättar för henne att hon skall föda en son: ”Du skall ge honom namnet Jesus”, säger ängeln.
Och det gör Maria.
När vi tänker på Guds son får vi också tänka på att hans namn är Jesus därför att Gud ville det och därför att Maria i tro gav honom det namnet.
Jesus är inte bara namnet på vår frälsare, det är ett namn som vittnar om Marias tro.
En människas namns innebörd var verkligen ingen bisak i biblisk tid.
Namnet sade vem den som bar det var eller vad denne levde för och bekände sig till.
Jesus betyder ”Gud frälser” eller ”Herren är frälsning”.
Det är det viktigaste vi behöver veta om Jesus: Han är Gud som frälser oss, som gör oss till Guds barn för tid och evighet.
Namnet Jesus, eller Josua, var vanligt bland judiska pojkar på den tiden.
Det uttryckte föräldrarnas stora tillit till att Israels Gud är den som frälser, befriar från allt ont.
När en judisk förälder såg sin lille son och oroade sig för det, påminde namnet Jesus dem om att Gud räddar barnet och oss alla från allt ont.
Det var också ett vittnesbörd om att pojken hörde till Guds frälsta folk.

Alltså: När en pojke med namnet Jesus växte upp gjorde namnet denne till en levande bekännelse för sig själv och för andra: Gud frälser. Israels Gud frälser. Räddningen finns hos Bibelns Gud. Min Gud är frälsningens Gud!

Jesus Marias son är ju en alldeles bestämd Jesus. För honom betyder namnet mer än att Gud frälser.
Hans namn pekar inte bara på Gud som frälser - Han är själv Gud som frälser. Han är en livsfrukt av Guds eget väsen som förenar sig med mänsklig arvsmassa.
Han är Gud själv som renar det mänskliga släktet från synd och död.
Nu vet vi att Jesus Kristus, född i Betlehem, är Marias och Guds son, världens frälsare.
Men hur kunde Maria veta detta?
Jo, hon trodde på Guds ängel.
Hon och Josef trodde på budskapet från himlen.
Man kan tycka att Maria trodde för fort. Hon borde ha funderat mer, vägt skäl för och emot, och förvissat sig om att ängelns besök inte var en hallucination.
Men faktum är att ängelns ord är Guds direkta tilltal till Maria.
Guds Ande rör genom ängelns hälsning och budskap vid Marias öron och hjärta.
Då skapas tro hos människor som inte avvisar Guds ord i otro.
Det gjorde inte Maria. Hon var benådad och Herren var med henne. Hon hörde Gud till och som sådan lyssnar hon i tro till ängelns budskap.

Vi kan tro på denna sanning för att den uppenbaras för oss i Bibeln.
Vi ställer då inte kritiska frågor om hur det kunde ske och om texten återger en verklig händelse eller ej, vi bara tror som Maria.
Det viktigaste i det kristna evangeliet, det uppenbaras för oss av Guds ängel redan i skildringen av hur Jesu födelse skulle gå till, i ängeln Gabriels möte med Maria: Detta viktiga är att Jesus är Gud som frälser oss. Tror du det så är du Guds barn!
Själva namnet Jesus är en livgivande sanning och den mest grundläggande kristna bekännelsen på samma gång.
Jesus frälser den som tror att han är den han är, Gud som ger människans frälsning.
Låt oss tro den sanningen som jungfru Maria bevarat åt oss, inte minst genom att ge sin son det namn som Gud den högste hade bestämt för honom.
Då kan vår glädje över hennes sons födelse också vara vår glädje över att vi i Jesus föds på nytt för ett evigt liv med Gud i himmelen!
Amen!

Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt ord tröstar lär förmanar och varnar oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte må bliva glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så blir saliga. Genom J esus Kristus vår Herre! Amen!

2 e trett d


2 e Trettondedagen, ”Jesus visar sin härlighet”, 3:e årgången, högmässa, S:t Tomas katolska skola, Lund, 2014-01-19
Texter: Jes 35:1-6; Hebr 2:9-10; Joh 5:31-36
Psalmer: 40 (695:4; 697:6); 332; 131:3-5; 583; 15 (698:1; 699:1); 2.
Skriftetal
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kommer till oss, må hos oss finna en beredd boning. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen
”Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.” Hebr 2:9-10
Det är Guds egen son, som i snickarsonen Jesus från Nazaret för en tid gjordes ringare änglarna. Men nu, i denna stund, ser vi honom, fastän han är osynlig för oss, med trons ögon, krönt med ära och härlighet på Guds högra sida i himmelen. Genom Jesus ställer vi oss inför hela Guds härlighet när vi tillber Jesus som vår och hela tillvarons Herre. Han fick denna härlighet inte bara därför att han som är sann Gud blev människa. Hans uppoffring får vår skull stannade inte vid att han för en tid lämnade den himmelska härlighete och blev en av oss. Han fick Guds fulla härlighet genom sin död på korset. Genom döden på korset blev han alla onda makters överman och älskade oss tillbaka till Gud. Guds väldiga härlighet ser vi i en snickarsons och en predikants döda kropp, uppspikad på ett kors för snart 2000 år sedan.
Man skulle kunna tänka sig att Guds härlighet i Jesus främst kommit till uttryck hans under och hans tecken eller i hans uppståndelse eller i hans återkomst. Allt detta är ju sidor av hur Guds härlighet i Jesus visat och skall visa sig. Men det som Hebréerbrevets författare lyfter fram är Jesu död. Guds härlighet, kraft och makt och kärlek, visar Gud av nåd, av välvilja mot oss, då han låter sin son dö på korset!
Vi vill gärna ha stöd och hjälp av Guds makt och kraft för att orka med livet och för att orka tro. Vi vill se stöd för vår övertygelse i yttre framgång för vår egen församling och Kristi kyrka på jorden. Vi blir glada och stärkta i vår tro när det går bra för oss, när vi kan känna Guds stöd och har resurser, kraft och motivation att vara frimodiga och offensiva i vår kristna tro.
Men Guds härlighet visar sig framför allt då Jesus till synes hjälplös och misslycka, dör på korset. Det är där vi har att söka gemenskapen med Gud som håller i liv och i död! Och vi skall veta att mycket stort sker i det fördolda i den egna församlingen och i Kristi kyrka, när det känns tungt och tröstlöst och motigt. Man kan säga att de stora, ljusa och mäktiga stunderna, när man verkligen känner Herrens välsignelse ofta förberetts i tider som varit riktig besvärliga, till synes meningslösa. Ja, verkliga nederlag.
Yttre framgång kommer och går, motgång och missmod kommer och går. Men Guds härlighet kan vi alltid se och smaka på i tro och hämta vår styrka ifrån: I Herrens Jesu Kristi död på korset, där han bara våra synder i vårt ställe. Så att porten till Guds rike är öppen för oss. Så att vi där kan få ta emot Guds härlighets kraft.
Skriftemålsfrågorna blir:
Var letar jag, då jag har behov av att få kontakt med Guds härlighet och kraft, efter det
som stärker mig i tron att ha Gud på min sida?
Är det i framgång, inre frid, lycka och harmoni, andra människors beröm och uppskattning?
Blir jag besviken, uppgiven, grinig och arg när jag inte får detta?
Ser jag min kristna tro som ett medel för att få detta här och nu? Vill jag ha himmelen redan
här på jorden? Då är det en lika förvrängd kristendom som om jag vill se Jesus uppstånden
utan att han först fått dö.
En kristen är kallad att dö med Jesus. Tron ska inte hängas upp på yttre framgång utan på visshet om att Kristus den hånade, föraktade och korsfäste är med mig både i motgång och i medgång.
Yttre framgång i livet kan vara gott också i Guds ögon och jag har regelbundet behov av det. Men Herrens härlighet och kraft har jag att söka och ta emot då jag i tro ser den korsfäste Guden, Han som försonade hela världen med sig själv då han led dödens nederlag.
Honom får jag tro på inte minst när all yttre framgång förbytts i motighet, missmod och tomhet. Hans hjälp får jag be om hur illa och ofta jag än syndat därför att det var för mina synder han dog. Och när jag möter Honom den korsfäste i nattvardens bröd och vin, då kan jag vara säker på att bokstavligen få smaka på Guds nåd som ges i Jesus Kristus som segrade då han dog på korset. Må vi ta emot nattvardens gåvor i botfärdig tro att den korsfäste är vår Herre och frälsare, och att vi är syndare som behöver hans förlåtelse, rättfärdighet, hans härlighets liv, kraft och makt.
Låt oss be och bekänna!.  

2. e Trett.d., 3 årg., predikan, Högmässa 2014-01-19.

Texter: Jes 35:1-6; Hebr 2:9-10; Joh 5:31-36

Psalmer: 40 (695:4; 697:6); 332; 131:3-5; 583; 15 (698:1; 699:1); 2.

Nåd vare med er, och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be! Herre, helga oss i ditt ord,
ty ditt ord är sanning! Amen!

Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame skall hoppa som
en hjort, och den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skall bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.”
Profeten Jesajas bok, kapitel 35 verserna 5 och 6.

Man har fått ögon för att se med och öron för att höra med. När ögonen inget ser, och
öronen intet hör, då är det inte normalt. Kanske har man drabbats av en olycka eller en
sjukdom som tagit syn och hörsel ifrån en. Har man från födseln varit blind och döv, är
det medfött handikapp som vi hade sluppit i den bästa av världar. När Herren ger oss sin
frälsning i dess fullkomliga, slutgiltiga form, tar han bort denna skada. Det kommer inte
att finnas några blinda och döva i himmelen. Inte några lama eller stumma heller.

Herren har vilja och kraft att hela och förvandla på detta sätt. När så sker förändras
hela livet så att det blir underbart mycket skönare än det var innan. Vanligtvis hoppar
vi inte som hjortar och vi jublar inte hela tiden. Men när vi får uppleva Herrens frälsning,
då är det som när de som varit lama plötsligt kan gå och de som varit stumma kan tala igen.
När man får vara med om något sådant, då känner man en lättnad och en glädje som liksom
bara måste ta sig uttryck på ett tydligt sätt.

”Ty vatten skall bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.” Det är inte normalt att vatten strömmar börjar flöda i öken och hedmark. Vi är vana vid att leva på en jord med torra öknar och vinpinad hedmark. Men när Herrens dag infaller och den nya skapelsen skall bryta fram, då är det slut med ödemarker där knappt något kan växa och där ingen människa kan leva: Herrens dag innebär mer än att vi slipper kända brister och olyckor. När man beger sig till öknen eller vinpinade hedmarker förväntar man sig inte att finna flödande vattenströmmar. Frälsningens dag innebär en mirakulös förvandling av hela Guds skapelse. Vårt kristna hopp är ett hopp om något större och ljusare och skönare än var vår av synden skadade värld kan erbjuda. Frälsningens gåva är en förhärligad skapelse utan sjukdom och nöd, utan synd och död.
För är det något som vi får acceptera i den värld vi lever är det att vi människor bryter mot Guds bud med tankar, ord och gärningar, och att döden en gång skall ta oss bort från denna jord. Men även denna dystra sida av verkligheten skall tas bort i den stora förvandlingen på Herrens dag!
Men förvandlingen kan inte ske utan kamp. Och det är en segar som skall Herren själv skall kämpa sig till. Profeten säger till de som är rädda, de som ser vad synd, död och djävul gjort med vår värld och som fruktar för denna ondska: Han säger: ”Var starka och frukta inte! Se er Gud kommer med hämnd, vedergällning kommer från Gud. Han kommer själv och frälser er.” Han kommer själv och frälser er.
Olyckor som kroppsliga handikapp, torka, synd och död, det beror på att en makt som vill oss människor ont, har förstört världen och fört in sådana olyckor. Man han som gjort allt som finns ska ändra på detta: Nu kommer Gud själv för att hämnas och oskadliggöra den makt som är upphov till olyckan. De allgode och allsmäktige kommer i egen person för att utföra denna befrielse.
Gud har besökt jorden i Jesus Kristus. Guds härlighet kan vi få kontakt med genom att tillbe Jesus Kristus i Ande och sanning.
Herren och frälsaren, död, uppstånden och uppstigen till himmelen, sittandes på Faderns högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Honom som vi möter i Bibelns Jesus Kristus.
Guds härlighets kraft möter vi i Jesus Kristus.
Vi ska se hur Jesus i dagens evangelieläsning säger att Fadern vittnar om att just han,
Jesus från Nazaret, är den som Gud krönt med ära och härlighet.

Först skall vi se på innebörden i evangeliet och så skall vi dra några slutsatser av dem.
Vi just bekänt vår kristna tro med den högtidliga nicenska trosbekännelsens ord:
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen
som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat.

I verserna som föregår dagens evangelieläsning, har Jesus tydligt uttalat att han är just detta:
Han säger där att det Fadern gör det gör sonen. Liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, ger Sonen liv åt vilka han vill. Inte heller dömer Fadern någon utan domen har han överlämnat åt sonen, för att alla skall ära sonen som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som sänt honom. Den som hör mitt ord och tror på Honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet, säger Jesus och fortsätter: Liksom Fadern har liv i sig själv, har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv.
På olika sätt säger Jesus att han och Fadern är ett, även om Jesus som son är underordnad sin fader.
Det är ju väldiga anspråk. Nu har vi så att säga vuxit upp med dessa sanningar. Men vi får tänka på hur märkligt det måste ha uppfattats av dem som för första gången hörde Jesus, snickarsonen från Nazaret, uttala detta om sig själv.
Men nu säger Jesus faktiskt att han inte som individ, som enskild människa, vittnar om sig själv. Hade han gjort det hade hans ord varit tomma och meningslösa, en osann patetisk hädelse mot Gud: Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt, säger ju Jesus och fortsätter: Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa
Någon människas vittnesbörd gäller inte i detta fall. För Jesus åberopar Faderns eget vittnesbörd om honom.
Fadern i himmelen säger själv att Jesus är hans son som har liv i sig, själv, som skall utföra hela Guds dom, han genom vilken Fadern verkar.
Hur vittnar då Fadern om att det är så? Ja, på olika sätt:
Ett är skrifterna som talar om Jesus. Detta lyfter Jesus fram i verserna som följer efter dagens läsning. Skrifterna, det Gamla testamentet, vittnar om Jesus.
Ett annat vittnesbörd är just Johannes döparens. Han är en människa som Fadern använder för att vittna om sanningen att Jesus är frälsaren. Johannes döparen sade ju, när han såg Jesus komma för att låta sig döpas: Se Guds lamm som tar världens synd. Johannes döparen säger också indirekt, att Jesus har Guds Ande eftersom Jesus, enligt Johannes, skall döpa i ande. Jesus är också den som Gud har gett makt att döma, för Jesus skall döpa i den förtärande elden. Johannes döparen döper i vatten men Jesus i Ande och i eld.
Genom Gamla testamentet vittnar Fadern om att Jesus är Hans son. Genom Johannes döparen gör han det också.
Men i dagens evangelieläsning lyfter Jesus fram ett annat av Faderns vittnesbörd nämligen de under Jesus gör!
Det är här fråga om ett helandeunder där Jesus botat en man som varit sjuk i hela 38 år. Händelsen hade ägt rum vid dammen Betesda i Jerusalem. Det var en damm vars vatten rördes upp av en ängel då och då. När det hände tog sig halta och lytta människor ner i dammen och blev helade. Det var ett myller av folk på platsen. Den sjuke mannen låg där uppgivet och såg hur andra lyckades ta sig ner när det var tid, och bli helade. Själv hade han gett upp hoppet. Så ser Jesus honom och frågar: Vill du bli frisk. Den lame berättar om sin situation, men utan att egentligen svara ja på frågan Jesus ställer. Då säger Jesus till honom: ”Stig upp, ta din bädd och gå! Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.”
Det är faderns vittnesbörd genom en sådan gärning som lyfts fram i dagens evangelieläsning. Genom detta och andra underverk vittnar, Fadern själv om att Jesus är Guds son.
Hur undret utförs säger också mycket om frälsningen innebörd.
Mannen är lam. Det hindrar hans möjligheter att tjäna Gud och medmänniskor. Jesus botar honom, så kan han det igen.
Detta att mannen är lam har marginaliserat honom för egen del. Ingen bryr sig om honom. Han ses som en belastning i samhället. Jesus för honom in i Guds och människors gemenskap igen.
Mannen bad inte om att bli helad. Han tycktes vara utan hopp och orkade inte ens be om hjälp. Jesus väcker hans hopp och svarar upp mot det hopp han väcker. Den välgärning som mannen fick erfara var helt och hållet ett Guds verk genom Jesus. Gud i Jesus både skapade och uppfylld hoppet!
Det som mannen får vara med om överträffar det som folk hoppades på när de låg kring dammen. Frälsningen ger oss ett hopp som överträffade det vi kan hoppas på här i världen!
Så till detta att helandeundret skedde på en sabbatsdag: Judarna som fick höra talas om detta blev arga eftersom Jesus botat mannen på denna heliga dag. Den reaktionen kan vi ha svårt att förstå. Men det är nog därför att vår Gudsfruktan är så svag. Vi tar Herre på så lite allvar fastän vi kanske säger att vi att vi tar Honom på stort allvar. En sådan religiositet som präglade det samhälle Jesus verkade i, den religiositeten kommer vi inte i närheten av. Vi är småfolk i det avseendet. Det viktiga för oss är att ha det bra på jorden, som att botas från sjukdom eller hjälpa oss att leva med den. Gudsrelationen är viktig som medel mer än att den är viktig i sig själv.
För de fromma judarna som reagerar var det tvärtom.
Det viktiga var att ära Gud, det var viktigare än att bli frisk. Och sabbaten var en dag då
bara Gud skulle äras. Människoverk fick inte ta Guds plats denna dag. Om en vanlig
helbrägdagörare skulle gjort ett helandetecken på en sabbatsdag som han lika gärna
kunnat göra en annan dag, då hade han tagit äran av Gud.
Då hade folk varit mer intresserade av helbrägdagöraren konster än av Gud.
Det hade varit förödande hela den troende folkgemenskapen.
Men nu är Jesus sann Gud! Därför var det speciellt rätt och sant att hans helandeunder skedde just på Herrens dag! Judarna möter Gud på ett speciellt sätt på sabbaten. Och Herrens Jesus botar den lame just denna veckodag för att visa att han, Jesus, är Gud. I detta under, i Jesus ser vi den Gud som skulle äras på sabbatet.
Jesus är medlaren som för oss till Gud i himmelen.  Han är länken mellan himmel och jord. I Jesus möter vi Herren och får del av hans välsignelser.  Om det vittnar Faderns vittnesbörd om Jesus
Det lär oss bland annat följande:
- Att bara bli botad av Jesus och sedan glädjas åt att man blivit frisk men glömma bort Jesus, det är att gå miste om det Gud ville ge genom detta under.
-Johannes vittnesbörd är ingenting om han inte för mig till Jesus.
-Bibeln är till ingen nytta om den inte får ge mig tro på Jesus.
-Guds under och tecken genom Jesus är som sagt till ingen nytta för mig om de inte får väcka en levande tro på Jesus som Guds egen son.
Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus.” Det vill säga Johannes kom med ett budskap från Gud men det är inte han som ger evigt liv med Gud utan Jesus: ”Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd”, säger Jesus. I Jesus ser man Fadern direkt, i Jesu egen person.
Om Johannes döparens vittnesbörd inte får leda till tro på att Jesus är Guds son, är det vittnesbördet inget värt.
Har du en förkunnare som har högt anseende och som fromt folk skockas kring, men som mer gör dig fascinerad av hans person än av Jesus så är hans förkunnelse av ondo även om den är sann. Får jag som präst mycket uppmärksamhet och erkännande, men så visar det sig att alla som andäktigt lyssnar och blir betagna är fästa vid min person eller mina eventuella talanger, då är det då något negativt som skymmer Kristus, Liksom Johannes döparen blev en avgud för de av hans anhängare som trodde på honom men inte på Jesus som han vittnade om
Samma sak är det med skrifterna. Jag kan vara hur kunnig i Bibeln som helst, men leder det mig inte till Jesus, har jag inte Guds liv genom deras budskap. Så kan det bli för människor som i Skriften menar sig finna bud om man skall lyda Herren och lyder man dem är man Guds barn. Eller de som av skriftens utsagor bygger upp ett vackert lärosystem som blir deras stolthet. Men Jesus han som uppenbarar Guds härlighet, honom upptäcker de inte i den fina läran.
Att jag kommer till tro på Jesus  då visar sin härlighet för mig, det visar sig att jag börjar ana hur stort det är som sker då.
För det första ser jag Honom som på den Yttersta dagen skall låta en ny förhärligad värld träda fram där all synd, nöd och död skall vara borta. De gärningar som Jesus gjorde när han vandrade här på jorden gav en försmak om vad detta kommer att innebära.
När jag tror på Jesus får jag en hopp som jag inte kunnat tänka ut själv. Han försätter mitt liv i ett sammanhang så stort att jag inte kan begripa det.
När jag läser om Jesu gärningar och tror på det så möter jag Gud själv. Jesus framstår verkligen som den ende medlaren. Det är Guds egen väldiga kraft som verkar i hans person.
När jag bejakar det i tro, tar jag emot Guds kraft.
Då blir jag ett redskap för den, jag får välsignelse av den på ett sätt som helt förändrar mitt liv, jag dras in i en ny förhärligad värld vars härlighet vi ännu inte an se med blotta ögat. Tvärtom är härlighet ofta väl skymd i det lilla liv jag lever. Det är så fullt av vardagsbekymmer, motgångar och stunder då jag inte tänker på Herren för jag är upptagen av så mycket annat.
Men då jag är mitt upp i allt detta andra, då får jag stanna upp, och tänka på vad min tro på Jesus innebär. För det första att han är med mig där jag är: Tror jag på Jesus som min Herre och min Gud, innebär ju det att han är med mig också i det som nöter och tröttar ut. För Gud finns ju överallt!
Så får jag påminnas om att målet med mitt liv är att en gång i grunden få förvandlas av honom. Och då på ett ännu mycket mer genomgripande sätt än vad de underverk innebar som Jesus gjorde här på jorden. Liksom för den lame mannen vill Jesus ge oss ett ännu större hopp än vad vi själva kan föreställa oss.
Och han skall själv en dag uppfylla det vi tack vare honom får hoppas på. Om vi låter honom vara vår Herre som visar oss Guds härlighet i det vittnesbörd Fadern ännu idag ger oss i Ordet och i sakramenten.
Ära var Fadern och Sonen och en Helige Ande. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara. Från Evighet till evighet, Amen!