Långfredag 2016 S:t Johannes


Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.



I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
O Fader vår, barmhärtig god, som oss till dig vill kalla,
Och frälsa oss med Kristi blod, som rena kan oss alla.
Låt komma, Gud, till oss ditt ord, Det Helige och klara,
Låt det i mörkret på vår jord, en ledare oss vara,
att vi ej vilse fara. Amen!


”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man förtrogen med lidande, en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.”

 Judakungen Herodes hade styrt ut Jesus i en praktfull dräkt som förlöjligade frälsaren: Han visades upp som en maktlös stackare som sade sig vara kung över ett folk som ville döda honom.

Den hedniske ståthållaren Pontius Pilatus soldater flätade en törnekrona som pressades på Jesu hjässa och rev upp blödande sår: Kronan var kungens främsta kännetecken.

Men törnekronans budskap om dess bärare är: Här ser ni en människa som gjort anspråk på att vara kung men som inte är det. Hans blod nu skall utgjutas som straff för hans misslyckade försök att regera.

De som såg Jesus upphängd på korset utstyrd på det sättet såg en man som vara så föraktad att de räknade honom för intet. Som en någon vars blick man inte ville möta, en omänniska man täckte sitt ansikte för att slippa se. Om han varit kung var det en misslyckad sådan, värd förakt. Nu får han med rätta plikta med sitt liv.


Vi säger först: En föraktad, maktlös och korsfäst rövarkung.

Jesus konungen hängde på det mittersta korset, omgiven av två rövare. Jesus framstod som en rövarkung. En kung som använt sin makt till att berika sig själv på ett orättfärdigt sätt och brukat våld mot andra människor.

Detta är den kanske främsta sidan av syndafördärvet. Man använder de möjligheter man har till att sko sig själv på andras bekostnad. Och måste man skada andra gör man det.

På ett sätt är vi alla delaktiga i ett sådant röveri. Vi använder våra livsmöjligheter inte som Gud vill, inte i fullkomlig kärlek, helhjärtat i Guds och vår nästas tjänst, utan för vårt eget bästa. Även om vi regelbundet gör det som är rätt och gott, kan vi inte ställa om vårt liv så att det alltid blir rätt och gott. Först och främst drivs vi att se till våra egna och våra närmastes behov. Vi så att säga måste det för att klara oss i denna världen. Ibland bryter habegär, orättfärdighet och hänsynslöshet fram hos oss grovt så att vi kan förakta oss själva. Men vi skall veta att varje gång vi brister i omsorg om vår nästa, varje gång vi vill vinna fördelar utan att tänka på hur det kan drabba andra, är det exempel på vårt uppror mot Guds rättfärdighet och kärleksbud.  

Som en upprorsledare mot rätten och världslig ordning betraktade hedningarna Jesus. Judar bedömde Jesus utifrån vad Guds ord lärde om de som sade sig vara kungar över Guds folk men som inte hade Gud bakom sig. De gjorde uppror mot Gud själv.

Vi får se det ur båda perspektiven. Jesus framstår på korset som den främste av rövare. Han hängde i mitten och bar en törnekrona. De båda rövarna bar ingen krona. Över Jesus hängde ett plakat som angav att han var judarnas konung. Det var skrivet på hebreiska, grekiska och latin. Alla kunde läsa och förstå vem denne föraktlige upprorsman var. Han representerar kärlekslöshet mot människor och uppror mot Gud genom att ha velat ta makten över Guds folk. Nu straffades han av den världsliga makten för detta. Hans röveri och uppror hade det satt stopp för. Och straffades av Guds folk, utstött från folkets gemenskap, dödad på en kulle utanför deras Heliga stad.

Och han straffades av Gud. För den som avrättas upphängd på trä är förbannad av Gud läser vi i Femte Mosebok. När Jesus dricker det sura ättiksvinet just före dödsögonblicket, så smakar han på den bittra kalken. En helt annan kalk än det goda vin som dracks den första nattvarden. Ättikvinet är Guds vredes bägare av bittert vin. Det är Guds vrede dödar Jesus. Guds vrede över synden. Men det var inte Guds vrede över Jesu egen synd. Utan Guds dom och vrede över alla människors orättfärdighet.

Vi säger för det andra: Den föraktade, maktlöse rövarkungen straffas med döden i vårt ställe.

Dödsstraff är ett slutgiltigt straff. När man drabbats av det kan man aldrig straffas igen. Man får ingen andra chans, ingen möjlighet till upprättelse. Därför är de flesta idag motståndare till dödsstraff. Nu drabbade detta straff denne upprorsledare. Vissa menade att det var för hårt, att Jesus inte förtjänade det.
Pontius Pilatus, Jesu domare, var av den meningen. Jesus hade orsakat oro och för det skulle han tuktas men någon farlig upprorsman var han inte. Judarna att förmått Pilatus att mot dennes vilja avrätta en som inte enligt romersk rätt förtjänade detta. Pilatus gav igen på judarna genom att framställa den korsfäste Jesus som deras konung. På plakatet på Jesu kors som angav vem Jesus var, fick det stå: ”Jesus från Nazaret, judarnas konung”. För Jesu fiender bland judarna var kränkande att Jesus inför alla människor presenterades som deras kung. En sådan kung ville de ju verkligen inte ha! Men de var nöjda med att Jesus avrättades: För då skulle allt elände som de beskyllde Jesus för, snart vara över, trodde de.
Vi får, i ljuset av detta, besinna att vi själva verkligen är upprorsmän som förtjänar döden. Och vi kan då vara lättade över att dödsstraffet drabbade Jesus som i sin varelse tar bort vår synd och skuld för alltid, just därför att han dömdes till döden. För när man dött kan man inte synda mer. Den som tillhör Jesus kan inte synda, läser i Johannes första brev. Man är död från synden, helt och hållet! I och med att vi i tro se den korsfäste Jesus som den han verkligen är, den som avrättats för att sona vårt uppror mot Gud i vårt ställe kan vi veta oss själva vara Heliga och Rättfärdiga inför Gud.
Men för den som dör som Jesus, förbannad av Gud, och inte genom dopet och tron tillhör Jesus, är den jordiska döden inte slutet. Den är början på den eviga döden. För Guds förbannelse över den som dör i oförlåtna synder slutar inte då man tagit sitt sista andetag. Döden är då ingen befrielse utan tvärtom steget ner i helvetets eviga pinorum. Tänk vad hemskt att stå inför Jesu kors och inte ta till sig sanningen i det som Jesu kors representerar! Då dör man en förbannad människas död i uppror mot Gud och människor. Då förtjänar man det straff Jesus inte förtjänade utan bar i vårt ställe för att befria oss från det. Man ser den sanningen då man ser Jesus korsfäst. Men man tar inte emot den och får därmed inte välsignelse av den. 
Hur reagerar Jesus då, denne dömde upprorsman som är på väg att dödas upphängd på trä? Han accepterar stilla sitt öde. Han skriker inte i ångest,  han bedyrar inte förtvivlat sin oskuld. Och vi ser ingen bitterhet hos honom mot dem som gör honom så illa. I de andra evangelierna kan vi läsa att Jesus ber sin Himmelske Fader: Förlåt dem, för de vet inte vad det gör. Jesus ber för dem som hatar och föraktar honom så djupt. Han som anklagades för att med våld och orätt roffat åt sig för egen del, han ägnar sin dödsstund åt att tänka på andras väl. Detta till skillnad från hans bödlar som roffar åt sig hans kläder. Jesus har omsorg om sin mor och lärjungen Johannes som står vid korset. Till sin mor säger han: ”Kvinna, se din son.” Och sedan till aposteln Johannes: ”Se din mor.” Jesus hade som äldste son ansvar för sin mamma som var änka. Hon som vårdat och fostrat honom skulle han ta sig an som förstfödd son i familjen. Och Jesus vill också ge sin mor och Johannes en annan gemenskap. I och med att han förenar Maria och aposteln Johannes som mor och son, säger han också till dem båda: Ni fortsätter tillsammans där jag lämnar er. Ni tar över som min familj när jag nu lämnar er. Ni är kärnan i min gemenskap som ska fortsätta då jag lämnar jordelivet. Gudsfolkets gemenskap, Kristi kyrka.

Johannes som apostel representanten för Jesus och Guds ord: För det sanna vittnesbördet om Jesu ord, handlingar och livsöde, för den sanna förståelsen av Gamla testamentets vittnesbörd om Jesus. Maria får vara representant för Kristi kyrka, Kristi brud som kyrkan kallas i Skriften. Hon var ju den förste som fick ta emot evangeliet om Guds sons ankomst till vår jord.
Och Maria och Johannes lyder i tro Jesu ord: Från den stunden tog lärjungen Maria hem till sig. För Maria och Johannes är det verkligen judarnas, Gudsfolkets konung som talar till dem från korset
Sedan sker något märkligt. Är det något vi människor är underkastade och maktlösa inför, så är det döden. Man kan ta sig själv av daga i förtid. Man kan bete sig så oförsiktigt att man utsätter sig för dödsfara och liksom provocerar fram sin död.
Å andra sidan kan vi inte undkomma den jordiska döden. Det är omöjligt. Döden är herre över oss. Men det märkliga är att så var det inte för Jesus. Jesus visst att allt nu var fullbordat, och sade: Jag törstar varpå svampen fylld med ättikvin räcktes till honom. Då han smakat den bittra drycken, Gud vredes kalk, säger han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ned huvudet och gav upp andan.
Jesus kontrollerade själv sitt dödsögonblick. Han var som Gud Herre över den död som han som människa var underkastad. Ja, han hade varit Herre över allt som skedde med honom fastän han var fastspikad på ett kors. Jesus var inte bara judarnas konung. Han var kung över hela tillvaron, allt som är.Detta såg Johannes som stod vid korset och han trodde. Han har vittnat om det som hände för att också vi skall tro, och hans vittnesbörd är sant, han vet att han talar sanning.

För att vi skall tro, blir det sista vi stannar inför.

Johannes trodde. Han såg bakom Jesu maktlöshet Gud själv som gav sitt liv på korset för att vi skall få leva. Han trodde för han tagit ett sådant intryck av umgänget med Jesus, av Jesu ord, gärningar och attityder. När han senare reflekterar över det som hände då Jesus dog på korset såg han att det var Guds frälsningsplan som fullbordades där. De som avrättade Jesus utförde det som Gud av evighet hade befallt skulle ske med Messias. Och från korset tog Jesus del i att förverkliga planen.

När soldaterna delade Jesu kläder mellan sig och kastar lott om hans livklädnad var det en uppfyllelse av ord i den 22:a psaltarpsalmen. Denna psaltarpsalm berättar också om hur den lidande Messias törstar och i den 69:e psaltarpsalmen kan vi läsa att den törstande får ättika att dricka. Med sina ord ”Jag törstar” såg Jesus till så att dessa skriftord uppfylldes.

Och beträffande det att Jesu ben inte krossades utan att en soldat stack upp Jesu sida med sitt spjut var en uppfyllelse av två skriftord. Moseboken stadgar att man inte fick krossa något ben på påskalammet. Och profeten Sackarja förutsäger att de som dödar Gud och Guds Herde och Messias skall se upp till Honom som de har genomborrat. I ljuset av dessa Guds ord förstår Johannes att Jesu död är Messias död, ja Guds egen död. För den som talar i profeten Sackarjas bok och genomborras, det är Gud själv företrädd av sin Herde.

Jesus är den som Moseböckernas påskalamm och tempelgudstjänstens påskalamm pekar fram emot. Det offerlamm vars ben inte krossas. Lammen som offrades och vars blod utgöts för att sona synd. Lammblodet som ströks på israeliternas dörrposter så att Guds vrede inte drabbade dem utan bara deras fiender, egyptierna. Lammet som dog istället för dem.
Ur Jesu sida kom blod och det kom vatten när spjutet stacks in i den. Blodet är det försonande blodet, lammets blod. Vattnet har man förstått som Guds Andes livsvatten, som ger pånyttfödelse och evigt liv. I profetian om den genomborrade i Sackarjas bok talas det om nådens och bönens Ande. Den Anden utgöts av Gud som de genomborrat så att folket kunde få liv och frid med den Gud de förbrutit sig mot. På korset ger Gud i Jesus försoning och evigt liv till oss människor, det vittnar blodet och vattnet som kom ur Jesu sida om.

Annat som sker vi korset kan fördjupa vår insikt innebörden av Jesus död. Soldaterna delar Jesu kläder mellan sig och kastar lott om livklädnaden. De utför Guds straffdom över frälsaren: När Adam och Eva fick lämna paradiset klädde Gud dem i kläder av skinn. Då Jesus lämnar världen kläs han av inpå bara kroppen. Skinnkläderna som gavs åt Adam och Eva vittnar om djuret som dödas för att Gud ger människan sin omsorg och beskydd, ja räddas oss. Guds rättfärdighet som Guds offerlamm Jesus ger oss liknas ofta vid en klädnad, men en klädnad av tyg. Alla soldaterna får del av Jesu kläder. En av dem får till och med hela hans livklädnad. En av Jesu hedniska bödlar fick övertäcka sig med Jesu egen livklädnad. Utan att veta om det vittnade han om Jesu rättfärdighet som han ger åt oss.

Jesus fördes ut utanför judarnas heliga stad och dödas där. På korset kunde alla människor läsa vem han var: Jesus från Nazaret, judarnas konung. Kung av Judafolket, det för om något tankarna till Guds Messias. Jesus hade sagt att han var detta. Pilatus hade skrivit så att alla kunde läsa och förstå att judarnas konung, Guds Messias, slutade sina dagar avrättad på ett kors. Pilatus, Jesu bödel, kan sägas vara den förste som förkunnar att Gudsfolkets kung är en korsfäst konung.

Precis alla människor är delaktiga i Jesu död med sin synd. Många, ja de flesta på vår jord vet att Jesus dog på korset och att de som tror på honom, de kristna, bekänner att vi blir vänner med Gud då vi tror på detta. Den som vet det men inte tror, har, som Pilatus och soldaterna, en relation till Jesu död men utan att ta till sig välsignelsen av den.

Johannes såg vad som skedde vid korset och han trodde att Jesus var Gudsfolkets kung. Han skrev sitt evangelium för att vi också skall tro det. Vår tro fördjupas när vi begrundar det Johannes skriver om Jesu död på korset. Johannes hjälper oss att se hur allt som sker med Jesus fullbordar Guds ord och löften i Gamla testamentet. I tro på välsignelsen i Jesu död får vi tro på att Gud själv talar om Jesu död i Gamla testamentet. I tro på Gamla testamentets ord förstår vi alltmer innebörden i Jesu död. Och i tro på Johannes vittnesbörd kan vi bekänna med profeten Jesaja:

Men det var våra sjukdomar
Herrens tjänare Jesus bar, våra smärtor tog Jesus på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

Jesus var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på Jesus för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.


Herre skriv ditt ord i våra hjärtan. I Jesu namn Amen!


3e söndagen i fastan


Tredje sönd i fastan, ”Oculi”, ”Jesus och ondskan”,                                                2a årg., Högmässa, Biskopsg.10., 2013-03-03
Texter: Sak 3:1-5; 2 Kor 12:7-10; Luk 4:31-37.
Psalmer: 8; (543b:4); 441; 363; 269; 389:1.6-11; 568.
Skriftetal:
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn låt oss be: Rena, o Gud våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kommer till oss, må hos oss finna en beredd boning.
Genom samme din Son Jesus Kristus vår Herre. Amen!
”Ängeln lät mig se översteprästen Josua stå inför Herren ängel och Satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom.” Profeten Sakarjas bok, kapitel 3, vers 1.

Översteprästen Josua representerar hela det i synd fallna Israel. Hans smutsiga dräkt som det talas om senare, symboliserar hela folkets orättfärdighet.
Översteprästen är Herrens tjänare.
Folket är Herrens folk som översteprästen också representerar.
Men Herrens helighet och rättfärdighet äger Josua och folket inte i sig själva.
Inför Gud är de orena och upproriska.

Som kristen är du också en Herrens präst som tillhör hans folk.
Du är kallad att stå inför Herrens ansikte!
Men du är inte helig och rättfärdig i dig själv.
Dessa ord av profeten Sackarja kan få dig att tänka på hur det skulle se ut om du trädde fram inför Guds ansikte så oren, självisk och oförmögen att göra Guds vilja som du är i dig själv.
Du står inför den Helige.
Vid den Heliges högre sida står satan. Han som är så kunnig på all olydnad och orättfärdighet eftersom han själv är upphovsman till den.
Satan anklagar dig inför Gud. Satan säger att på grund av all den motvilja mot det som är skönt, rätt och sant som du uppfylls av, är du, liksom jag, satan, skyldiga till uppror emot den Helige.
Låt oss nu tänka oss att detta är sant.
Hur vi då skulle förklara oss inför den Helige när synd efter synd räknas upp.
När efter de presenteras av den skicklige åklagaren satan inför Gud och inför oss själva, och inget finns att säga till vårt försvar.
Evigheten som vi skall gå in i efter Guds rättvisa dom, måste då bli en evighet utan gemenskap den Helige.
Det måste bli en evighet tillsammans med den fördömde satan, han som håller oss fångna i sin synd.

Men så plockas satan helt plötslig bort.
Han är där inte längre.
Istället står Jesus Kristus på Guds högra sida.
Han som har dött för oss.
Han som har offrat sig för att vi skall få leva.
Han som gjort allt gott, sant och skönt i vårt ställe.
Jesus anklagar oss inte.
Han ber för oss.
Och framför allt ger han oss sin rättfärdighets dräkt som övertäcker all vår synd och skuld.

Så kan vi, iklädda den dräkten, möta den helige Gudens blick.
Vi kan gå in i hans rena, heliga himmelrike.
För vi är inte smutsiga längre.
Jesu rättfärdighets dräkt övertäcker alla våra synder och låter oss skina av Guds sons helighet.
Just detta får ske när vi bekänner våra synder och tar emot förlåtelseorden.
Just detta får ske då vi tar emot nattvarden i tro.
Då görs vi heliga av Jesus liksom han är helige.

Låt oss därför i tillit till att Jesus Guds son renar oss från all synd och skuld, nu be om förlåtelse.
Och låt oss ta emot Guds rättfärdighet i evangeliet om Jesus, vi skall få lyssna till, och som vi skall få äta och dricka inför detta altare.
Låt oss be och bekänna …

Predikan 3 i fastan 2 årg 2013:

Nåd vare med er, och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
O Fader vår barmhärtig, god, som oss till dig vill kalla;
Och stänka oss med Kristi blod som rena kan oss alla.
Låt komma Gud till oss ditt ord, de Helige och klara,
låt det i mörkret på vår jord En ledare oss vara,
Att vi ej vilse fara. Amen!

I synagogan fanns en man som hade en oren ande som skrek: ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nazaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige!”
Då talade Jesus strängt till Anden: ”Tig, och far ut ur honom!” Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.
Alla blev mycket häpna och sade till varandra: ”Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.”
Lukasevangeliet, kapitel 4, verserna 33 till 37.
I dessa verser möter vi Guds härlighet och kraft verksam här på jorden. En oren ande blir på ett synligt sätt utjagad från en besatt.
Guds härlighet och kraft finns i Jesus Guds sons ord som är Guds allsmäktiga ord som inget kan bjuda motstånd emot.

Denna skildring är ett stöd för vår tro att lita på Jesus såsom vår Herre och räddare.
Vi vet att vi inte behöver frukta något ont så länge vi genom tron hör Gud och Jesus till.
Vi vet att samma kraft som betvingade orena andar; Samma kraft som Jesus brukade till att bota sjuka och uppväcka död;
Samma makt som uppväckte Jesus själv från de döda;
Den kraften skyddar oss här och nu.
Den kraften skall uppväcka oss människor ur döden på den Yttersta dagen. Den skall då rena Guds barn från allt ont och ge dem ett evigt liv med Gud i den nya skapelse som komma skall.

Vi vet också att denna Guds makt så ofta är fördold här på jorden.
Det onda tycks ju vinna så många segrar här.
Den märker vi varje gång vi själva bryter mot Guds bud i tankar, ord och gärningar.
Det blir vi påminda då vi läser tidningarnas dödsannonser.
Men det betyder ju inte att ondskan skulle vara starkare än den gode Guden, Hans ord, Hans Son och Hans Helige Ande.
Gud låter det onda existera i jordetillvaron eftersom Gud älskar oss människor. För vi är ju, som Jesus säger, onda.
Gud hantera ondskan så att den tjänar hans goda vilja att människor ska dras till Jesus ch tro på honom som sin ende Herre och frälsare. I Jesus befrias de från det ondas makt fastän de är syndare i en värld där ondskans kraft är stor. Därigenom får de hoppet att en dag tvättas rena från ondskan och få gå in i en ny värld där allt är gott.

Denna sanning framträder i verserna i Andra Korintierbrevet som vi nu skall stanna inför.
De handlar om en törntagg som plågar Paulus. Det är en Satans ängel som slår honom i ansiktet för att han inte skall förhäva sig. Paulus har bett om att befrias från den, men Herren har svarat:
”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.”
Paulus slår fast: ”Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark!”
Detta påminner oss om följande: Bibelns Guds tilltal till oss och Hans handlande med oss syftar till att vi skall förstå hur beroende vi är av Jesus och av Guds nåd i Jesus. Utanför Jesus finns det ju ingen frälsning. Har vi inte Jesus som vår frälsare, broder och kung, står vi inte välsignelse. Då står vi under Guds straff och vrede över orättfärdigheten.
Jesus och hans rättfärdighet kan vi bara få av nåd, gratis, som gåva helt och fullt, då vi tar emot budskapet om vad han gjort före oss i tacksam tro.
Därför låter Gud oss erfara ondskans kraft i olika former för att vi skall förstå hur beroende av Jesu nåd och kraft. Jesus som ensam har makt att övervinna denna ondskas kraft och förlåta våra synder.

Sammanhanget som verserna om törntaggen står i, är ett avsnitt där Paulus försvarar sin apostoliska auktoritet.
Församlingen i Korint skall veta att Paulus verkligen är ett Guds sändebud.
Paulus slår tillbaka mot motståndare som ifrågasätter detta:
Paulus är jude liksom motståndarna; Hans andliga ursprung är det Gamla förbundet.
Paulus har slitit ond i arbetet för att utbreda evangeliet mer än någon annan.
Och så har han fått vara med om en speciellt storslagen händelse. Något som vittnar om hans andliga gemenskap med Herren: Fjorton år tidigare hade han blivit uppryckt till paradiset, till den tredje himlen. Där fick han höra himmelska ord uttalas som ingen människa kan uttala eller får uttala.
Den händelsen skulle Paulus kunna prata vitt och brett om för att människor skulle se honom som en verkligt helig man.   
Men han har avstått från det. Detta för att ingen skall tänka högre tankar om honom än vad som är sant och riktigt.
Så hjälper alltså Gud Paulus att inte bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser Gud själv givit aposteln.
Guds verktyg är törntaggen Paulus fått i köttet. Det är en satans ängel som slår honom i ansiktet, för att han inte skall förhäva sig. En plåga som Paulus tre gånger bett till Gud att han skall befrias från. Det vill säga Paulus har bett inträngande och lidelsefullt om detta. Såsom Jesus bad tre gånger i Getsemane inför sin död på korset att befrias från smärtans kalk.
Men liksom för Jesus tog Gud inte bort lidandet.
Till Paulus sade Herren: ”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.”

Vad var denna törntagg för något?
Det är en satans aktivitet i aposteln. Det är en satans ängel som slår Paulus i ansiktet. Liksom översteprästernas tjänare slog Jesus i ansiktet då de anklagade  Jesus för att häda Gud och vara en oäkta gudsman.
Satan orsakar lidande.
Satan anklagar.
Men vad är det han säger? Vari består hans slag?
Av de många tolkningar som gjorts av dessa verser, tar vi fast på tre sätt att förstå Paulus ord.

Först: Törntaggen är en sjukdom som hämmar Paulus i hans arbete för Guds rike och vill driva honom till förtvivlan.  

Många menar att törntaggen är en ögonsjukdom eller utbrott av malaria som har plågat Paulus.
Sjukdom bromsar oss.
Sjukdom kan göra oss uppgivna och tro oss vara bortglömda av Gud.
Eller få oss att tycka att vi är orättfärdigt behandlade av Gud, eller till och med förkastade av honom.
Satan vill detta.
Satan heter också djävulen, diabolos. Det betyder ”kringkastaren”. Han vill slå sönder allt som Gud vill förena.
Gud har gett oss kroppar som mår bra om celler och lemmar fungerar tillsammans som skaparen tänkt sig.
Sjukdom innebär att denna samverkan är defekt.
Det är ytterst satans verk. Guds verk på den Yttersta dagen är att ge kroppar åt sina barn som inte kan bli sjuka, härlighetskroppar som inte kan brytas ner.
Gud har skapat oss människor för att vi skall vara förenade med Gud. Det går ju inte när vi syndar. Därför är synden och anklagelsen att vi är syndare utan hopp ett verk av satan för att skilja oss från Gud.
Sjukdom är en olycka som kan göra oss olyckliga, ja förtvivlade.
Det tycker satan är bra. Förtvivlan är ju motsatsen till tro och hopp. Förtvivlan drar oss därför bort från Gud, vilket är satans vilja.
Med Paulus får vi, när sjukdomen plågar oss, gör oss modlösa och uppgivna, säga: Guds nåd är mig nog. För nåden är sann och kraftfull hur sjuka och eländiga vi än är. Ja, just när vi är som mest försvagade har vi störst förutsättningar att fatta vårt behov av Guds nåd, att den är vår enda räddning.
Tar vi emot Guds nåd tar vi emot Gud själv.
Tron på Guds nåd gör oss starka när vi är svaga.

För det andra: Törntaggen kan vara ett upplevt misslyckande i arbetet för Guds rike.

Paulus är hedningarnas apostel.
Ofta blev det så att säga ofrivilligt på det viset.
Det berodde på att majoriteten av judarna i synagogorna inte ville tro på evangeliet. De jagade bort Paulus och hans medarbetare.
Detta smärtade Paulus djupt. Det var ju verkligen hans egna, hans landsmän som hade samma historia, språk och Guds löften som Han själv som inte ville följa den goda vägen.
Man har menat att denna smärta att inte få dela sin Jesustro med de flesta judar, var som en törntagg i Paulus kött.
Satan anklagade honom för att misslyckas i sitt apostlauppdrag.
Och Gud lät detta ske.
Särskilt tydligt blev det kanske när Paulus beger sig till Jerusalem och då uppmanar sina trossyskon att be för honom så att judarna där skall ta emot honom väl.
Men Gud hör inte den bönen.
Paulus möter på hårt motstånd. Faktum är att han skulle ha blivit dödad om inte den hedniska romerska överheten hade räddat honom från hans egna!
Paulus misslyckas med det som Han trodde att Gud verkligen ville, nämligen att föra Israels folk i sin helhet tillbaka till Gud och ansluta sig till Guds Messias.
Satan slår Paulus i ansiktet och säger: Du är en misslyckad apostel. Du har inte Guds kraft. Du är inte trovärdig. Det är ditt fel att de dina inte vill lyssna på dig!

Så här kan vi som kristna uppleva det många gånger.
Jag är inte trovärdig. Därför följer inte min familj mig på trons väg.
Jag är så osäker och förvirrad. Därför misslyckades mitt vittnesbörd idag också.
Jag har så många tråkiga attityder, jag för självsäker, för snål, för lat, för feg, därför är jag inte trovärdig som kristen.
Kanske är jag en falsk kristen som inte heller Gud tar på allvar?
När vi hör dessa anklagelser får vi återigen svara satan: Jesu nåd är mig nog.
Min kraft fullkomnas då jag är svag, för då har jag genom tron på Jesus Guds fulla makt som bär mig.   

Så till den tredje förståelsen av ”törntaggen”.
Det är en tolkning som moderna bibelforskare inte gillar men som haft en stark ställning bland kyrkofäder och äldre kristna teologer.
Törntaggen är en frestelse, köttslig eller andlig, som påminner Paulus om att han är syndare.

Satan anklagar Paulus en köttslig synd, till exempel för otukt. Eller satan anklagar Paulus en andlig synd, som till exempel brist på frimodighet eller högmod.
Därmed sätter satan fingret på en svag punkt hos Paulus.
Anklagelsen kan stämma.
Paulus har svagheter här.
Han faller då han frestas till olydnad inom dessa områden.
Paulus ber Gud: befria mig, gör mig bättre, tag bort orenheten, gör mig som du vill att en människa skall vara!
Hur många gånger har vi inte bett sådana böner: Gör mig bättre. Gud, gör mig till en hel och stabil och pålitlig medmänniska.
Herren Gud, hindra mig från att om och om igen begå den synden eller försätta mig i den situationen.
Det skadar ju min relation till mina medmänniskor.
Det hindrar mig från att hjälpa andra.
Det gör andra ledsna och besvikna på mig.

Gud svarar: Min nåd är dig nog. Jag vinner ju syndare för mitt rike genom att sända budbärare som är glada över min nåd. Inte budbärare som är nöjda med sig själva för att de har lyckats så bra i livet.
Den olycka din synd medför för andra, den hör till det onda i denna världen som jag kan hantera.
Den hör till det lidande ni människor har att leva med och som jag kan hjälpa dem att leva med.
Den kan lära andra människor att inte räkna med dig. Utan att räkna med mig, er Herre och er Gud!
Det viktiga är att man i nöden kommer till mig med sin sorg, oro, besvikelse, ångest. Och inte minst med sin synd. Så tar jag hand om det på bästa sätt.

Till sist skall vi komma ihåg följande.
Jesus jagar ut demoner med sitt ord uppfyllt av Guds makt och myndighet.
Inget kan trotsa det ordet.
Samma kraftfulla ord är det som säger att Gud inte bara förlåter dig sju gånger utan sjuttiosju gånger.
Samma kraftfulla ord är det som finns i nattvardens bröd och vin som är Jesu Kristi kropp och blod. De gåvor som ger botfärdiga jesustroende syndare syndernas förlåtelse, liv och salighet.
Låt oss tro detta ord och löfte. Då får vi leva, då kan vi veta att vi har frid med Gud och att han hör våra böner. Detta fastän Jesus med rätta kallas oss onda.
Amen!

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt Ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss.
Må Hans Helige Ande låta ordet slå rot i våra hjärtan så att vi inte glömmer det, utan varje dag tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod, intill änden och så blir evigt saliga. Amen!
Genom Jesus Kristus, vår Herre! Amen!