2 e tref 2 årg hm 2016

2:a e tref., ”Kallelsen till Guds rike”, 2:a årgången, högmässa, Lund-Ravlunda

Texter: 5 Mos 7:6-8; 1 Kor 1:26-31; Luk 19:1-10

Psalmer: 39; 697:6; 220; 81; 534; 70; 31

Skriftetal
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kommer till oss, må hos oss finna en beredd boning. Genom samme din Son, Jesus Kristus vår Herre! Amen!

”Moses sade till Israel: Du är ett heligt folk inför Herren, din Gud!!”
Femte Mosebok, kapitel 7, vers 6.
Som kristen tillhör du Guds Heliga. Liksom Gud som du tror på är Helig, är du kallad att vara Helig! Ni skall vara Heliga, ty jag, Herren er Gud, är Helig!, säger Herren genom profeten Jesaja!
Att Gud är helig innebär att han är upphöjd, ogripbar, suverän Herre över allt som finns. Han är också rättfärdigheten själv. Spår av hans rättfärdighet ser vi i vår skapade värld. Här är du som är Helig, kallad att med tankar, ord och gärningar återspegla Guds rättfärdighet i en fallen värld.
Men i ljuset av Guds ord ser du att du är del av en mänsklighet som bryter mot Guds rättfärdighet.
Den Helige Guden verkar ständigt för att hävda rätten och slå ned orätten. Men hur är det med dig? Du ser olydnad mot Guds bud, hur illa människor kan behandla sin nästa. Och ofta du gör inget åt det. Kanske kan du inget göra och drabbas av vanmakt. Kanske vet du inte vad du skall göra, förlamad av förvirring. Kanske är du trött, kanske är du feg och rädd.
Den Helige skaparen ger oss det vi behöver för att leva. Gång på gång ser du din nästas behov av det du kan ge. Ibland ger du och det går bra. Ibland ger du och det bli fel. Ibland gör du inget för din nästa. Kanske vet du inte vad du skall göra. Du är förlamad av förvirring och rådlöshet. Du är du trött, kanske bekväm, kanske är du snål.
Herrens Helighet är hans totala kontroll över kosmos, över allt som finns, över sig själv.
Nästan inget här i världen har du inte full kontroll över. Inte ens över dig själv! Hur har du det med självbehärskning, med att styra ditt humör, dina drifter, din nyfikenhet enligt den Heliges vilja? Hur har du det med att hålla ord. Med att kontrollera ditt tal och inte sladdra eller såra din nästa?
Så står du inför dig själv, inför ditt samvete, och ser att du i mycket är oren och ond, inte ren och god.
Moses säger till Israel: ”Du är ett heligt folk inför Herren din Gud!” Det är ju ännu mer omöjligt! Jag är som kristen kallad att vara Helig inför den Helige Gudens rannsakande blick! Men jag är ju en oren, orättfärdig syndare!
Då får vi ta fasta på att till Guds helighet hör Guds kärlek till oss. Vi som på så många sätt kränker hans helighet med tankar ord och gärningar, vi älskas av honom.
”Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er. Utan det var därför att Herren älskade er och höll eden som han hade svurit era fäder, som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset.”
Därför har Herren din Gud utvalt dig att vara hans egen. Av kärlek!
Du är helig därför att den Helige kärleksfulle Guden i Jesus Kristus av kärlek utvalt dig, du svage, orene syndare, att vara hans egen.
Din helighet som kristen är Guds egen helighet som du får av nåd och av kärlek. Det har han lovat.
I ditt dop har du Hans löfte att det är så. I nattvardens bröd och vin äter och dricker du bokstavligen Guds nåd i Jesus Kristus som med sin död sonat din skuld, varit Helig i ditt ställe och omsluter dig med sin Helighet och rättfärdighet.
Låt oss i tacksam tro ta emot Guds nåd, förlåtelse och Helighet i Jesus Kristus, genom att i tacksam tro be och bekänna.

2:a e tref., ”Kallelsen till Guds rike”, 2:a årgången, högmässa, Lund-Ravlunda

Texter: 5 Mos 7:6-8; 1 Kor 1:26-31; Luk 19:1-10

Psalmer: 39; 18; 220; 81; 534; 70; 31

Predikan
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Herre, helga oss i ditt Ord, ty ditt ord är sanning! Amen!

”Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt.” Så skriver aposteln Paulus till medlemmarna i församlingen i Korint. Här anar man en likhet mellan hur det var i den antika, mångkulturella sjöfartsstaden Korint och hur det är i vår egen tid. Det gäller att umgås med rätt folk om man vill komma upp sig i samhället, om man vill vara erkänd här i världen. Det gäller att tycka rätt, klä sig rätt, vara vän med dem som har inflytande och kontakter. Kan man peka på en känd kulturpersonlighet som är med där jag är med, då kan man känna sig bekräftad i att vara i fas med omgivningen.
Också i den kristna församlingen kan man fixera sig vid yttre egenskaper hos medlemmarna för att avgöra om församlingen är dynamisk som man säger; Om den kan verka tilldragande på vår tids människor så att den kan växa.  Där skall gärna vara många unga. Huvudparten skall gärna vara väl etablerade i samhället som inte har gjort bort sig så att de skrämmer bort vanligt folk. Men det gör inget om där finns en lagom liten skara av samhällets olycksbarn. Det är bra för profilen att vara känd för att ta sig an människor som har det svårt. Det kan uppmärksammas positivt i media och det är ett stort plus.
Men nu gäller det ju framförallt för en kristen församling ha det rätt ställt med Gud! För ha det rätt ställt med Gud har man för det första att bekänna sig till en biblisk kristen tro. Men just den bekännelsen misstänkliggör en i samhällets ögon, detta hur välsituerade och trevliga församlingens medlemmar än är. Att bekänna en biblisk kristen tro är dåraktigt i världens ögon. Att hävda att det allra viktigaste för en människa är att ha det rätt ställt med den Helige Guden, är en inställning få förstår. Att bekänna att bara ett liv i tro på Bibelns Jesus Kristus ger denna frid med Gud, ja, att det handlar om att bli evigt salig och inte evigt fördömd, det tycker de många är fanatiskt.
Ja, för många ickekristna och falska kristna till och med något ondskefullt. Man är som bibelkristen då inte bara en dåre utan en samhällsfarlig dåre.
Detta måste du som vill följa Herren inse och vänja dig vid! Så är det nu och så har det varit från början. Nämligen att den sanning vi kristna vill leva och dö för, den anser de många vara dåraktig!  
Och du måste förstå att just detta att du inte kan bygga din trygghet på visdom, rykte och rikedom som hör världen till, att just det kan leda dig till Gud och till himmelen. Allt sådant får jag släppa och för att istället tro på evangeliet om Jesus för att kunna bli frälst. Allt värdefullt i världen, allt som är min egen stolthet, alla icke-kristna ideologier och filosofier på modet, slipper jag klamra mig fast vid. För livet med Gud en gåva från himlen och inte något som kommer från jorden. Det livet kommer med det kristna evangeliet som bara har Gud som upphovsman, som jag tror på. Och som skall visa sig vara den stora sanningen då Gud skall hålla slutdom på den Yttersta dagen: ”Det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra allt om intet som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.
Honom har ni att tacka för att ni är i Jesus Kristus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet:
Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.”

Dagens evangelieläsnings berättar om hur Sackeus, förman vid tullen i staden Jeriko gav upp jordisk rikedom som trygghet i livet för att ta emot Jesus. Vi stannar inför de verserna:

Jesus är på väg till Jerusalem för att försona oss med Gud. Några verser före Jesu möte med Sackeus har han till sina lärjungar som inget fattade, förutsagt sin död på korset en tredje gång. Jesus kommer för att rädda oss människor som i vårt uppror mot Guds vilja lever som mörkrets barn. När han möter människor med helande, förlåtelse och upprättelse på sin väg mot sin offerdöd visar det hur Gud kallar syndare till sitt rike med kärlekens ord och gärningar. Kallelsen i vårt liv här i världen är krav och plikt. Kallelsen till Guds himmelska rike är Guds nåd och barmhärtighet.
Såväl utblottade och sjuka, som förmögna med god hälsa kallas av Jesus. Jesus har just botat en blind tiggare från oförmågan att se så att denne kunde resa sig upp och följa med Jesus, jublande glad.
Nu ska Jesus snart gästa den välbärgade Sackeus och fylla hans hus med Guds frälsning.
Kallelsen till Guds rike inleds med att Jesus kommer till oss alla i vår olikhet, för att rädda oss från synd, skuld och skam och evig död i en existens där vi inte känner Gud. Till ett evigt liv med Gud som i Jesus är vår räddare och Herre.  

Det sker enligt en gudomlig ordning. Vissa kallas först, andra senare. Först kom Herren till de förlorade av Abrahams släkte, till judarna. Sedan förkunnade omvända judar Guds nåds evangelium för samarier. Sedan förkunnade troende judar och samarier evangeliet bland hedningar som spred evangelium bland andra hedningar.
Ordningen gäller också på individnivå. Det var ingen slump att Jesus mötte Sackeus med kallelse till frälsning. Då Jesus kallar Sackeus säger han: Idag är det så bestämt att jag skall gästa ditt hus! Nu har frälsningens stund kommit till dig enligt Guds plan.

Jesus kommer med frälsningen. Det är upp till människorna han möter att ta emot den.
För att man skall ta emot den, måste man fått inse sitt behov av den. Den blinde tiggaren vid vägen led av detta behov varje dag: Han var fattig och han var blind. Han var tvungen att tigga.
Han ville få del av Guds starke Messias kraft så att han blev frisk och kunde klara sig själv. Jesus gav honom synen åter så att han kunde reda sig själv och inte vara fattig längre. Den gåvan av Gud som förebådar det kroppsliga lidandets och förnedringens slut i den kommande tidsålder, använde mannen till att följa Jesus och med tacksam lovprisning vittna om vem Jesus var.
Med Sackeus var det delvis annorlunda. Han var förman vid tullen i den rika handelsstaden Jeriko. Han var en högt uppsatt tjänsteman i den romerska ockupationsmyndigheten. Han hade makt och han hade pengar.’
Han springer och klättrar och verkar vara fullt frisk. Men något saknade han. Han var, fastän jude, inte accepterad som medlem i Guds folk. Han föraktades av sina landsmän för sitt svek mot sitt folk och mot sin Gud. Han tillhörde Guds folk men stod ändå utanför Guds folks gemenskap. Han hörde till syndare som genom sitt leverne utestängt sig själv från de från de gudfruktigas krets. Synden har var känd för var att han tjänade förtryckarna som höll folket i ofrihet. Och att han som medlem i en korrumperad tjänstemannakår drev in mer tull än vad som var lagstadgat för att dryga ut sina egna inkomster. Hans förhållande till pengar var ett problem.
Det vet och erkänner Sackeus då han säger till Jesus: Nu, när du skall gästa mitt hus, skall jag ge hälften av min förmögenhet till de fattiga. Och har jag utpressat någon skall jag betala tillbaka det fyrdubbelt. Så mycket begrep Sackeus att han inte levde som Gud ville att han skulle leva. Man vi vet inte om han levde i ånger då Jesus kom till staden. Det är först då Jesus ser honom och kallar honom till sig som Sackeus bekänner sin synd och vill göra bot och bättring.

Sackeus var respekterad bland hedningarna. Men han var inte omtyckt av sitt folk. Sådana som han kunde misshandlas eller knivmördas av sina landsmän. Han bryr sig inte. Han tar risken och beblandar sig med folkmassan. För han vill se Jesus. Han vill se denne berömde gudsman av hans eget folk som gjort så mycket märkligt och gott. När det inte går eftersom han är så liten springer han i förväg och klättar upp i ett mullbergsfikonträd. Denne överhetsperson springer! Det var att skämma ut sig. Han klättar upp i ett träd för att se bättre. Då skämmer han ut sig ännu mer. Men det ser inte folk, för de är fullt upptagna av Jesus. Palmer var de träd som Jeriko var känt för. Palmer man kunde utvinna dyrbar balsam för. Men i dem kunde man inte klättra upp och gömma sig. Men det var mullbärsträden med sitt rika grenverk som gjorda för. Men dess frukter, mullbärsfikon, dög inget till. Sackeus sitter gömd i ett träd som bär dålig frukt. Kanske vill Sackeus se Jesus utan att bli sedd av honom. Likt de första syndarna Adam och Eva skyler han sig med blad för andra människor och kanske för Gud.
Men det går inte att gömma sig för Gud. Jesus stannar upp då kan kommer till trädet där Sackeus sitt dold i trädkronan. Jesus ser Sackeus med sin gudomliga blick som ser allt. Jesus kallar ner honom från trädet. ”Sackeus, skynda dig ner, för idag måste jag komma och gästa ditt hus!” Som en mogen men dålig frukt kommer Sackeus ned från trädet. Han, den dåliga frukten plockas ned av Gud för att förvandlas. Förvandlingen ser vi i det ögonblick då han kommer ner på Jesu kallelse. För han tar emot Jesus med glädje. Glad blir man som syndare när man blivit funnen av den nådige Guden, när Guds kallelse tagits emot i det syndiga hjärtat. Och botfärdig, man vill befrias från sin olydnad, från det som skiljer en från Gud. De första Sackeus säger till Jesus är en syndabekännelse som han vill omsätta i handling. Han har varit bunden vid sin rikedom. Nu vill han dela med sig av sitt överflöd och rikligt gottgöra dem han utpressat.
Jesus förklarar:
”I dag har frälsningen kommit till denna familj, eftersom han är en Abrahams son. Ty Människosonen har kommit för att frälsa det som var förlorat.” Sackeus är med i Guds folkgemenskap igen. Han har räddats tillbaka in i den av Jesus. Han hade varit utanför och burit dålig frukt. Nu skall han få bära god frukt, omvändelsens frukt.

Kom Sackeus att leva så exemplariskt som han lovade.
Gav han verkligen halva sin förmögenhet åt de fattiga? Kompenserade han dem han skinnat pengar från, så att det fick fyrdubbelt igen? Det vet vi inte. Och här finns det en lärdom att dra. För fariséerna och deras likasinnade gick det inte att få förlåtelse och återupptas i det frommas gemenskap så fort som Jesus lät Sackeus bli Guds barn. För fariséerna fordrades en lång prövotid. Alla botövningar skulle vara fullgjorda innan man kom till nåder igen. Men Jesus ger Sackeus frälsningens gåva innan Sackeus ens ber om den. ”Idag skall jag gästa ditt hus”, säger Jesus när Sackeus sitter i trädet. Och Sackeus kommer glatt när Jesus kallar. Vi vet som sagt inte om Sackeus var ångerfull och botfärdig där han satt i trädet. Bara att han ville se Jesus. Men då en människa tar emot Jesu kallelse och kommer till honom sker det något med syndarens hjärta.
Det kan ske två saker:
Hjärtat kan sluta sig och man avvisar kallelsen. Eller så kan den Helige Ande öppna hjärtat och kallelsen tas emot. Det visas i att man blir så innerligt glad för att ha blivit funnen av Gud. Det är det första viktiga. Sackeus är lättad, glad och tacksam och vill så gärna ta emot Jesus i sitt hus. Och så vill han leva som Gud vill att vi skall leva. Det önskar han av hjärtat. Han vill bryta med synden.
Men vi vet som sagt inte om han orkade det, om Sackeus följde sina goda intentioner. Han var ju som vi och alla människor är. Vi faller i synd om och om igen fastän vi inte vill det. Vi lovar oss själva att vi inte skall falla igen, och gör en massa löften om ett bättre liv. Men ofta orkar vi inte leva upp till det. Sådana är vi. Men Jesu vänner är vi ändå, då vi i ånger bekänner synd som synd och önskar befrias från den. Och vi ångrar oss och vill vända om varje gång vi faller.
Och med tacksam tro vill vi låta Jesus gästa vårt hjärtas hus fastän vi är svaga syndare som hela tiden faller. Så kan vi av nåden i Jesus ändå leva som Guds vänner. Inte genom att lyckas leva enligt våra goda intentioner. Utan därför att vi litar på Guds löfte om förlåtelse och försoning i Jesus Kristus och låter honom ta plats hos oss. Genom vår tro att Jesus fullgjort alla våra goda intentioner i vårt ställe.
Vi skall också lägga märke till att Sackeus inte byter yrke. Han kan fortsätta vara förman vid tullen. Det yrket innebar många frestelser i form av möjligheter att berika sig på ett orätt sätt. Men så är det med de flesta yrken. De kan utsätta oss för frestelser av olika slag. Vi är kallade att leva med Jesus i vår jordiska kallelse. Han kommer till oss i våra hus, för att vara med oss där vi är, med livets alla glädjeämnen och dess faror.
Av Guds nåd får vi höra Guds fullkomliga himmelrike till.
Detta samtidigt som vi ofullkomliga orena syndare lever i en ofullkomlig, oren syndig värld.

Kallelsen till Guds rike når många människor för första gången i heliga dopet. I dophandlingen inlemmas vi i Guds rike, och som spädbarn finns det inget resonemang i våra sinnen som säger nej till Guds kallelse i dopet.
Kallelsen till Guds rike når sedan en kristen om och om igen om man lever med Guds ord och vill vara en kristen lärjunge.
Herrens kallelse kan man då säga ja till. Man kan också säga nej.
Folkmassan kring Jesus som hindrade Sackeus från att se frälsaren visade att den inte tog emot kallelsen då man mumlade förargat: ”Han har tagit in hos syndare!” Det är höjden av otro då man blir missnöjd med att vår frälsare gästar syndare!
För med det säger man att man själv inte är syndare!
Varför gladde sig då folkmassan åt Jesu ankomst? Man kan kort säga att de hoppades att Jesus skulle uppfylla deras längtan efter självupphöjelse. Han skulle jaga förtryckarna på flykten och införa ett Guds rike där dessa fick vara de fromma hjältarna. Det var deras tro! Och också vår kristna tro kan lätt förfalla till detta. Vi längtar inte efter frälsning utan om bekräftelse av oss själva.
Vi ser oss inte som syndare utan som orättvist drabbade offer som väntar på att vår tid skall komma då vi skall segra över vår onda nsta och alla skall hylla oss. Och Gud skall hjälpa oss med det!
Med en sådan inställning är själen stängd för Guds kallelse. Guds kallelse kan inte nå mig. Därför att Guds Messias, Jesus Kristus, har kommit för att frälsa syndare, bara!
För att inte hemfalla åt en attityd där jag inte vill ha syndernas förlåtelse gäller det att i Guds ords ljus se mina egna brister. Varenda en av dem var för sig gör mig till en förlorad människa. Det är till mig som är en förlorad människa som Jesus kommer för att kalla mig till Guds rike.  Mitt jakande svar på den kallelsen är dels en rätt insikt om hur jag blir frälst som jag lärt mig i Guds ord. Så får jag också känna glädje och tacksamhet då Guds Ande i ordet och nåden når just mig. En känsla som kombineras men en önskan att får bli befriad från synder som Gud hatar. I den tron får jag med Jesu kallelse i dopet som grund, glädja mig över att idag, ja varje dag då jag möter Jesus i Guds ord, så kommer Jesus och gästar mitt hjärtas hem! Amen!    

Lovad vare Gud och välsigna i evighet, som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Må hans Helige Ande låta Ordet slå rot i våra hjärtan så att vi får tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så bli evigt saliga. Genom Jesus Kristus vår Herre! Amen!