4 i advent 2 årg familjegdtj Lund 2015


4:e i advent, "Herrens moder", 2 årg., familjegtj., Lund 2015-12-20.


Texter: 1 Mos 3:14-15; Fil 4:4-7; Luk 1:30-33.
 

Psalmer: 348:1-3; (10); 164; GT-NS 36-Ep; 478:1-2; 348:4-5; NS 133,170;

116:3-4.


Predikan

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be: Herre helga oss i ditt ord, ty ditt ord är sanning! Amen!

"Gläd er alltid", "gör er inga bekymmer för något", "låt alla se hur vänliga ni är" "berätta om alla era önskningar", skriver Paulus till de kristna i staden Filippi.

En av våra flickor kommer hem efter skolan och är ledsen. Då säger jag till henne: "Gläd dig alltid!" Eller: "Gör dig inga bekymmer!" Det är inte ord som tröstar när man är ledsen.

Johanna, Mathilda och Josefina bråkar där hemma. Då säger jag: Nej, hör ni, låt alla istället se hur vänliga ni är!" Det blir man trött av att höra då.

Inför julklappsinköpen tänker på vi Paulus ord kallar vi in flickorna i vardagsrummet och säger: "Berätta om alla era önskningar!"

Varför är det fel att återge orden av Paulus i dessa situationer? Jo, kristen- domen blir till en vardags-situation vilken som helst. Men vår tro är ju mycket mer än så! Vi tror i vardagen men tron är mer än vardagen!

De kristna i Filippi var ledsna ibland. De blev irriterade på varandra. Och de ville säkert ha mycket de inte fick. Men så hade de också något annat och större som gjorde att även om de var ledsna kunde de vara glada. Det fanns en värme och en kärlek hos dem även då de kivades. Mycket av saker och prylar de önskade sig fick de leva utan, men de vara så glada över att äga något mycket viktigare. För de hade genom dopet och tron på Jesus blivit Guds barn. Den stora gåvan att vara Guds barn ger en rikedom och en glädje som ligger på ett annat och högre plan än vardagens bekymmer. Den ger en grundtrygghet och en lycka som varar ända in i en annan värld. En värld man lever i här på jorden utan att se den, och som man kommer att se då man är med Herren Jesus i himlen.

Man kan jämföra med hur det är att bo i ett tryggt hem med sin familj. Fastän man kan vara trött på skolan, på sina syskon och på mor och far, och kanske på sig själv, så finns alltid hemmets trygghet där. Och far och mor och syskon vill man inte vara utan. Deras kärlek finns där trots irritationen. Tryggheten i familjen är det jag vilar i även då jag är ledsen. Så är det då vi känner Guds son Jesus som vår bäste vän. Vi kan vara trygga och hoppfulla även då tillvaron är jobbig. Det är denna djupa gemenskap med Gud och inte vardagsbekymmer Paulus skriver om: "Gläd er alltid i Herren Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.

Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

En god familj ger trygghet sade vi. Julen handlar om tryggheten i den Heliga familjen som består av Jesus, Maria och Josef. I dagens evangelium berättar Lukas början på den Heliga familjens historia. Två familje- medlemmar får vi möta: Maria och Jesus. Vem tror ni är den viktigaste? Jo Jesus! Och det första vi skall säga att det viktigaste i Bibelns skildring av den Heliga familjen, det är att Gud blev människa i Jesus Kristus! Gud som har skapat hela världen har blivit människa som vi.

Är man människa har man en mor och en far. Men Jesus var också Gud och det innebar att hans verklige far var Gud Fader i himmelen. Jesus var son till Maria och son till Gud i himlen. Och så hade han Marias man Josef som sin adoptivfar här på jorden.

Detta att Gud själv blev människa i Jesus Kristus, det är något av det viktigaste som skiljer kristendomen från alla andra religioner. Att Jesus är både människa och Gud gör att vi både kan vara nära vän med Jesus och be till honom som vår ende Herre.

Varför blev Jesus människa? Jo, för att befria oss från allt ont, från det verkligt onda som helt ödelägger våra liv. Det onda vi drabbas av för att vi inte klarar av att leva så sant och rätt som Gud vill att vi skall leva. Det som gör oss till syndare som misslyckas med att nå det stora målet Gud har med våra liv. Nämligen att leva i frid med Gud för tid och evighet. För hur vi än försöker klarar vi inte att leva som Gud förväntar sig. Ingen klarar det.

Att alla människor är syndare visar sig i alla människor måste dö. Det är ju så att hur perfekt man än kan tycka att en annan människa är, så är han eller hon inte felfri och måste en dag dö!

Så det är ingen idé att vi ens försöker att bli perfekta. Det blir bara jobbigt och vi blir besvikna på oss själva. Det är mycket bättre, ja det är nödvändigt att gå till Jesus med våra brister. För han Guds son blev människa för att befria oss från dem. Han har kämpat för oss som vår befrielsekung och vunnit genom att ge sitt liv för vår skull. Han segrade genom att älska oss så mycket att han dog för att vi skulle slippa bära syndens straff själva. Och han har levt ett fullkomligt gott och sant liv i vårt ställe

Att Jesus inte var syndare visades av att han uppstod på tredje dagen efter att ha dött på korset. Man dör och skiljs från livet Gud ger oss för att man syndar. Men Jesus syndade inte. Därför uppstod han från det döda, full av Guds eviga, heliga liv.

Som vår konung företräder han oss inför Gud och är fullkomligt sann och god i vårt ställe. Hur missnöjda andra och vi själva än kan tycka att vi är, blir är vi heliga i Guds ögon då Jesus får vara vår konung. Ibland kan man tycka att det gått så illa att man vill göra om sitt liv. Men det varken kan eller behöver vi, för det är redan gjort. Jesus har levat det sanna, goda livet i vårt ställe. Bibeln beskriver hur det gick till, inte minst genom julens budskap att Gud blev människa i Jesus Kristus.
 
Så inbjuder Bibeln oss att ta till oss budskapet om Jesus. Det är nu vi skall se på jungfru Maria och hur hon tar emot ängelns budskap.

Det viktigaste i det ängeln säger är kanske ett litet ord på tre bokstäver: Det lilla ordet nåd! Jungfru Maria fick nåd av Gud säger ängeln.

Att få nåd av Gud är att få något gott av Gud som man inte förtjänar.

Maria var syndare, hon förtjänade inte alls att få förtroendet att bära Guds son. Men hon fick nåd av Gud och erbjöds ta emot Jesus som gåva utan att prestera något själv. Och Maria

sade ja till detta. Maria tog emot Jesus i tro och i tacksamhet. Gud tvingade sig inte på Maria. Han erbjöd henne Jesus samtidigt som Gud visste att hon skulle bli glad över detta.

Hur gick det till då Maria sade sitt ja till Gud? Maria lyssnade på Guds budskap genom ängeln. Hon trodde på det ängeln sade till henne, hon trodde ängeln talade sanning. Och hon tog tacksamt emot det som Gud vill ge henne.

Här är Maria en förebild för oss. Hon lyssnar på det Gud har att säga, hon tror att det är sant som Gud säger och hon tar emot det Gud vill ge.

Hon behövde inte vara duktig eller arbeta tillsammans med Gud för att Jesus skulle bli hennes son. Men hon fick ge sitt ja genom att lyssna på Guds ord, tro och ta emot Jesus i sitt moderliv.

Det Gud som ligger bakom allt som här sker. Gud hade gjort Maria med alla hennes egenskaper så som Gud har gjort dig och mig. Han hade utvalt Maria att bli mor till hans son. För han visste att Maria skulle lyssna, tro och ta emot denna gåva. Och Gud lät sin Ande komma över Maria och Jesus började växa i hennes moderliv.
 

Vad skulle sedan Maria göra när hon tagit emot Jesus i tro? Inget konstigt eller märkligt alls, egentligen. Hon skulle vara hans mor och ta hand om sin son efter bästa förmåga. Till sin hjälp hade hon Josef som av Gud utsetts till Jesu jordiske adoptivfar. Tillsammans fick de uppdraget att vara far och mor för Jesus.

Också här är Maria en förebild och exempel för oss. Hon visar vad det innebär att ta emot Jesus i livet.

Det är inte så att du skall bli speciell och märklig och annorlunda än andra bara för att du tar emot Jesus i tro.

Det har bara att leva som du den du är, med dina karaktärsegenskaper, gåvor och brister. Kanske får du en speciell uppgift i kyrkan, kanske inte. Det viktiga är att du lever med Jesus sådan som Gud gjort dig. Så använder Gud dig utan du behöver spela teater eller vara speciellt duktig på något sätt.
 

Och framförallt skall du veta att Gud är med dig genom Jesus. Inte minst när livet blir riktigt svårt och jobbigt. För Maria innebar detta att bli mor till Guds son, att hennes liv fylldes med mening och glädje, men också att det tidvis blev mycket svårt för henne. Hon fick lida av att andra tyckte Jesus var konstig. Det drabbade henne och hennes familj. Värst blev det när hon fick se hur hennes son dog på Golgata kors när han bara var 33 år gammal. När han dog hånades han av folkmassorna och hela hans liv tycktes misslyckat. Liksom Marias uppdrag att vara mor till Guds son. Samtidigt var det just i det svåraste ögonblicket som Jesus blev hennes och alla människors frälsare. Gud övergav inte Maria i den svåra stunden. När Jesus hängde på korset tänkte Jesus på sin mor. Han såg till så att lärjungen Johannes och Maria fick ta hand om varandra. Gud tog hand om Maria genom Jesu vänner. Här är Maria en förebild för oss. När hon tar emot Jesus tar hon också emot Guds hjälp och stöd, inte minst genom kristna som blir hennes vänner. Och hon får mest hjälp när livet som Jesu mor och vän är som svårast

 
Så till sist något om tidpunkten då Jesus föddes och varför det just blev Maria som fick blir mor till Guds son.

I Gamla testamentet finns många ord som förutsäger Jesu födelse.

Men ändå kunde de skriftlärde, som kände till Gamla testamentet utan och innan, inte räkna ut när Messias skulle komma till världen. Och att just Maria skulle bli Guds sons mamma och Josef hans adoptivfar, det kunde ingen veta.

Ett uttryck i Bibeln är gott att tänka på här. Det som Gud vill skall ske, det sker i "rättan tid". Det vill säga den tid som Gud bestämt. Tiden är rätt för att Gud fastställt den. Det som skall ske har Gud verkligen förberett. Josef och Maria var de rätta att bli Jesu föräldrar. Gud hade utvalt dem till det.

I efterhand blir detta så tydligt. Jesu födelse kunde inte ha skett på en lämpligare tidpunkt och man kan inte tänka sig att han skulle haft andra jordiska föräldrar. Lika lite som du och jag kan ha någon annan mor och far än dem vi har.

Så är det något som det alltid är rätt tid att göra. Det är tänka på Jesus och det han gjort för oss. När Maria tagit emot Jesus var han alltid hos henne. När hon tänkte på sin son var han alltid där och det gladde henne. Hon på någon hon älskade och som älskade henne.

Så är Jesus alltid nära dig som tror på honom, och du får alltid glädjas över att Jesus är med dig och älskar dig och du får älska honom tillbaka.

Vid vissa tillfällen känns det speciellt starkt att Guds son har kommit in i våra liv med sin kärlek och vänskap. Julen är en sådan tid. Låt oss ta vara på julens budskap och i tro glädjas åt hur nära Gud har kommit oss genom att bli människa i Jesus och genom att leva med Guds kärlek i våra hjärtan. Amen.

Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Må hans Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan så att vi inte må bliva glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så blir evigt saliga. Genom Jesus Kristus, vår Herre, Amen!

13 e Tref, "Medmänniskan", 2:a årgången, 2013-08-25, Karlstad




Texter: 5 Mos 10:17-19; Rom 13:8-10; Matt 5:38-48.

Psalmer: 177; (697:6); 588; 407; 274; 393, 102.

Skriftetal:

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:

Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din son, när han kommer till oss, må hos oss finna en beredd boning. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre! Amen!
 
”Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.”
Romabrevet, kapitel 13, vers 8.
”Stå inte i skuld till någon”, skriver Paulus, efter att i versen innan ha förmanat de kristna att fullgöra sina skyldigheter mot överheten. Nu handlar det om vad man är skyldig sin nästa, de medmänniskor som Gud sänder i vår väg. Det handlar om att fullgöra budet att älska.
I versen som följer är Paulus konkret och räknar upp bud ur dekalogen. Kärleken till nästan är inget tomt prat, det handlar inte känslosamhet eller filosofi.
Det är något som förverkligas då man lyder Tio Guds bud.
Dessa bud manar oss ständigt att uppfylla dem. Det är innebörden i att man inte skall stå i skuld till någon utom ”i kärlek till varandra”. Här blir skulden aldrig betald. Man är ständigt kallad att älska sin nästa.
Kärleken får sin konkreta tillämpning i de tio Guds budorden. Inför vår syndabekännelse skall vi återge dessa bud och låta innebörden i dem peka på sådant som kan saknas när det gäller vår förmåga att lyda buden. I dag är ämnet "medmänniskan" och vi tar fasta på den andra tavlans bud, 

Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
Hur har du det med respekten för äldre generationer, för deras erfarenhet, deras arbete för att bygga upp vårt fosterland; För deras andliga erfarenheter som de delar med sig av inte minst uppbyggelselitteratur och psalmer.

Du skall inte dräpa.
Ger du av dig själv och det du har, tid, kraft och pengar, för att hjälpa din nästa så att han inte far illa?

Du skall inte begå äktenskapsbrott.
Är du otrogen? Leker du med tanken att vara otrogen. Har du ett språkbruk som innebär att du stämmer in en jargong som hör samman med otukt och brist på respekt för äktenskapet?

Du skall inte stjäla.
Är du snål och hagalen?

Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
Talar du illa om din medmänniska du ogillar? Är det verkligen viktigt för dig att tala väl om din nästa eller tolkar du allt till det sämsta om människor du inte kan tåla?

Du skall inte ha begär till din nästas hus.
Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom.

Avundsjukan hör till det som fördöms i dessa bud. Den sjukdom i hjärtat som har som sin motsats förnöjsamheten, att var vara tacksam för det man har.
Kan du finna dig i, att du själv, din familj, din församling, på många områden saknar vissa gåvor. Att ni får leva med svaghet och misslyckanden, att ni får ses er överglänsas av andra som lyckas bättre? Eller stör det dig då det går bättre för din nästa än för dig?

Aldrig kommer du eller jag att fullgöra dessa bud, alla är vi skyldiga att älska och älska än mer! ”Ty den som har älskat sin nästa har uppfyllt lagen”, skriver Paulus. Men det sker inte att någon människa uppfyller lagen.  Tidigare, i kapitel 3, vers 20, skriver aposteln: ”Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför Gud genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd!”

Tio Guds bud påminner dig om att du är en syndare som, på olika sätt, bryter mot alla dessa bud.
Förstår du inte detta, utan lever i lögnen om att du är en from och rejäl kristen, ett gott föredöme som alla har att se upp till, då kan du inte få förlåtelse. Därför att du ser inte ditt behov av den.
Utan Guds förlåtelse är du bunden i dina synder, du hör djävulen till och fortsätter med den inställningen kommer du att hamna i helvetet.

Men till dig som förstått att du ständigt och grovt bryter mot Guds bud, i tankar ord och gärningar säger Herren i sitt Ord, att du får förlåtelse tack vare Jesus Kristus. Han har betalt din syndaskuld och uppfyllt lagen i ditt ställe. Lita på detta glädjebudskap, och du hör den gode Guden till för tid och evighet.

Nu skall vi i syndaförlåtens ord, i evangeliet vi skall få höra och då vi tar emot nattvarden erbjudas Guds nåd och förlåtelse i Kristus. Vi skall få höra hur vi får del av Jesu Kristi rättfärdighet alldeles gratis när vi tror att han är vår frälsare som sonat vår synd och skuld.

Låt oss be och bekänna:

 


Predikan, 13 e tref, ”medmänniskan”, 2 årg, 25 augusti 2013

Nåd vare med er, och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus,

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Herre, helga oss i ditt ord, ty ditt ord är sanning! Amen!

”Också ni skall älska främlingen, för ni har också varit främlingar i Egyptens land.” Femte Mosebok, kapitel 10, vers 19.

I Gamla testamentet talas det om tre olika sorters främlingar.
Dels utlänningen, som tillfälligt kan uppehålla sig i landet. Utlänningen var utesluten från påskalammasfirandet och fick inte ha någon ledande post i det judiska samhället. Men vid tidens slut, säger Herren genom profeten Jesaja, så skall utlänningen som fruktar Gud upptas i Guds folks gemenskap och dela dess välsignelser.
Främling är också inhysemannen. Han som bor i en stat utan medborgarrätt, han som bor i ett hus utan att tillhöra familjen. Det kan vara en person som under en längre tid bodde i Israel utan att ha sin permanenta bostad där. Han fick inte heller delta i påskalammsmåltiden. Hans barn kunde köpas till trälar och frigavs inte vid jubelåret.
Så betecknas någon som främling med ett annat ord, ger. Nämligen den som tillhör ett utländskt folk men som är permanent bosatt i israel. Denne främling kan utgöras av en hel främmande stam, till exempel gibeoniterna, eller vara en enskild.
Han eller hon skall se sig lika älskad av Gud som Guds eget folk och åtnjuta gudsfolkets välsignelser. Denne främling skall israeliterna verkligen behandla väl, för han erbjuds av Gud delaktighet i Guds förbund.

När Herren i bibelversen vi läste påminner om att israeliterna varit främlingar, ger, i Egypten, understryker han att Kaanans land är Guds eget land. Det utvalda folket får leva där på Guds nåd: ”När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för all framtid, ty landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig”, läser vi i Tredje Mosebok, kapitel 25, vers 23.
Israel var Guds folk också i Egypten, men där var det uppenbart att de var främlingar på den plats de bodde. Som Guds barn tillhör man Gud och får bo någonstans i den skapelse som Gud äger. Vi lever där vi lever på Guds villkor och har Gud att tacka för det. Det har vi gemensamt med alla människor.
Som Guds barn är man kallad att älska alla i Guds skapelse liksom Gud älskar alla. Israels Gud är gudarnas Gud. Allt tillhör honom.

Främlingen som inte är utlänning eller inhyseman, är en person som är kallad att tillhöra Guds folk fastän man inte hör till de först kallade. Detta eftersom han bor i det förlovade landet. När vi är kallade att vårda oss om främlingen i vårt kristna sammanhang, gäller ett missionsperspektiv. Gud kallar dig och mig att älska alla liksom alla är älskade av Gud; Gud vill föra dem som vi får älska till sig. När du som kristen beter dig gott mot en icke-kristen visar det att Gud vill föra in denne människa i de troendes gemenskap. Ja, då att denne icke-kristne har att göra just med dig som är troende, har den människan kommit speciellt nära Gud.
Liksom hednafolken som bodde kvar i det Kanaans land som Gud gett sitt folk Israel. De levde nära Gud för de levde nära Guds folk.

Det grundläggande för oss i relationen med främlingen och med våra medkristna är att vara som Gud är. Att ge utan att få något igen. Hävda inte din rätt, sök inte egen vinning, utge dig för din nästa.
Gud vill ju inte vinna något själv på sina relationer med oss, honom kan vi inte få på vår sida genom att betala mutor eller genom att framstå som speciellt duktiga så att han gynnar oss på bekostnad av andra. På samma sätt är vi kallade att osjälviskt utge oss för de medmänniskor som Gud, genom oss, vill frälsa till evigt liv, utan att vinna något på det.

Om denna av Gud påbjudna inställning till vår nästa, handlar även evangeliet som vi skall stanna inför. Vi skall lyssna till verserna en gång till och se på vad de kan betyda.

Först skall vi säga att Jesus här undervisar om hur himmelrikets verklighet möter den jordiska verkligheten och att Jesu lärjungar då lever i båda dessa verkligheter. Du som hör Jesus till får vara ett himmelskt ljus i en mörk värld. Samtidigt som vi är begränsade av orättfärdigheten i oss själva och omkring oss, så är vi förbundna med Guds fullkomliga rättfärdighet. Vad detta innebär klarna mot slutet av det avsnitt som utgör dagens evangelieläsning.

Först säger Jesus.  
Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. 39 Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. 40 Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad*, så låt honom få din mantel också. 41 Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. 42 Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.

Guds rikes rättfärdighet är något annat än den rätt som råder i samhället. Ledmotivet i himmelrikets rättfärdighet är att jag sätter min nästa främst. Jag bevakar inte i första hand mina egna intressen utan är kallad att tjäna min nästa.
I samhällets rättväsen råder andra syften. Här gäller det att förhindra själviska människor att ta för sig mer än vad de har rätt till.
”Öga för öga, tand för tand”, som vi till exempel kan läsa i Andra Mosebok kapitel 21, vers 24, var en urgammal rättsregel hos många folk. Dess syfte vara att begränsa vedergällningen till att inte gå utöver vad man drabbats av. Hade man utsatts för en oförrätt skulle man inte slå tillbaka hårdare än det slag man utsatts för. Inte två ögon skulle man slå till för ett öga som blivit skadat, utan ett öga för ett öga.
I Himmelrikets verklighet är det inte alls så. Här handlar det inte att återställa rätten genom att kompensera orätt. Man skall inte leva för att hävda sina intressen.

Till exempel:
Slår någon dig på kinden så är det för att skymfa dig och kränka dig. I Mellanöstern är det en handling där den som slår ger uttryck ett djupt förakt. Blir du utsatt för det skall du inte förakta och kränka tillbaka. Vill någon förnedra dig skall du inte förnedra tillbaka.
Dessa ord om att vända andra kinden till visar också att är det fråga om mig som lärjunge personligen. Det handlar om mitt hjärtas inställning till min nästa. Det är jag som skall vända andra kinden till, inte alla medlemmar i min familj om den drabbas av en kränkning. Jag kan inte tvinga någon annan att göra det, jag kan inte gå in i min nästa hjärta och styra det.
Det är inte heller rättsväsendet som skall vända andra kinden till när man bemöter brottslighet. Som ansvarig för min familj har jag att skydda min nästa i familjen mot kräkningar och se till så att de inte fortsätter. Som domare i rättsväsendet om jag nu är det, har jag att skydda medborgarna genom att upprätthålla lag och ordning.
När det gäller att få vårt jordiska ofullkomliga sammanhang att fungera, gäller det att främja rätt och hindra orätt.

Det kan vara något djupt själviskt att inte stå upp mot orätten. Att inte göra det kan bero på bekvämlighet och feghet.
Bibelns författare och heliga män står upp för det sanna och rätta hela tiden. Man kan ta som exempel när Jesus förhördes av stora rådet. Då fick Jesus en örfil.
Han slog inte tillbaka men påtalade att det var fel att slå honom. Jesus säger att det är fel men går inte in och bryter rättsordningen som här fungerar dåligt.
Att vända andra kinden till handlar alltså inte om att vara principlös och inte stå upp för det sanna. Står du upp för det som är rätt och sant bland medmänniskor, i samhället och i kyrkan, så gör du ju inte detta i egen sak!

Så till det här med livklädnaden.
Det var förbjudet enligt Andra Mosebok (22:25-27) att konfiskera någons mantel av humanitära skäl. Det var det plagg som skulle förhindra att man frös ihjäl.
Att Jesus här säger att man skall ge bort den också, är ett uttryck för att en osjälvisk attityd till ens rättigheter och egendom. Vill någon processa med dig och använda rättsordningen för att få något som är ditt, så skall du inte processa tillbaka. Det får inte bli som med Jan Esra och Per Persa som aldrig höll fred, utan där den ene hela tiden ville vinna över den andre.

Och så det här att gå en mil extra. Befalldes man som medborgare i det ockuperade Israel av den romerska överheten att fullgöra arbetsuppgifter för staten, som att bära sten till fortifikationsanläggningar, var detta i grunden ett orätt krav från överhetens sida. Rom hade ingen rätt att kränka medlemmar i andra folk. Men man övervinner denna orättfärdighet genom att erbjuda sig att gå två mil i stället. Man slår inte tillbaka mot orätten. Här ta Jesus avstånd från judiska nationalister som vägrade utföra sådana sysslor. Orden bejakar att man lyder överheten.
Det finns ett lysande exempel på vad detta kunde innebära i skildringen av Jesu korsfästelse: det är när soldaterna tvingade Simon från Cyrene att bära Jesu kors. Det var ju ett uttryck för orättfärdigt maktutövande att bara säga åt Simon att bära korset. Samtidigt var det rätt av Simon att lyda.

Så orden om att låna ut och ge.
Om behöver någon hjälp av mig, så skall jag ge honom det och inte dra mig undan och inte fly min nästas behov av min hjälp. Jag finns till för att svara upp mot min nästas behov.

Så fortsätter Jesus och säger:
Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän. Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er

Buden om nästankärlek är hämtat från Israels lag: I Tredje Mosebok 19:18 står det: ”Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv.”
Att man skall hata sin ovän står det inget om i Gamla testamentet, men det finns ord som skulle kunna tolkas så. Man kan till exempel läsa i Femte Moseboks 23:e kapitel att israeliterna inte fick göra sina fiender ammoniterna och moabiterna något gott eller ens önska dem lycka och frälsning.
Jesus befaller här sina lärjungar att älska även sina ovänner och be för dem som förföljer dem. Älska och hata kan också betyda älska och inte älska. Alltså, hat är avsaknad av kärlek. Men eftersom det talas om förföljelse är hata här nog något värre än bara att inte älska.

Orden om förföljelsen, visar också att sammanhanget handlar om Guds rike. Lärjungen som här får höra av Jesus hur han skall förhålla sig till sin nästa representerar himmelrikets verklighet som på jorden möter fientlighet.  Lärjungen förföljs i egenskap av lärjunge till Jesus.
Den som förföljer Guds folk behöver verkligen förböner. För det som man framförallt skadar genom denna sin förföljelse, är ju sig själv.
Det är verkligen grundläggande att man ber för de som är fiender till Kristi kyrka. Även förföljarna vill ju Gud frälsa. Även förföljarna vill Gud ta i sitt rikes tjänst.
Man kan tänka sig att många kristna bad för Paulus när han ännu hette Saulus och förföljde Kristi kyrka. De bönerna blev ju i så fall till stor välsignelse.
Och kom ihåg: Att du inte hör till dem förföljer Guds församling är inte din förtjänst. Det beror på att Gud har låtit omvända dig. Du får i din tur be för att Gud låter omvända din vilsekomne din broder eller syster som inte kan tåla evangeliet.

Jesus säger vidare:
Då, när ni älskar era ovänner och ber för dem som förföljer er, är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Himmelrikets kärlek handlar om mer än att bara älska mina närmaste.
Kärleken till mina närmaste kan vara att värna sin grupps och därmed sina egna intressen. Kamratskap och solidaritet i kriminella ligor har ju inte kärlek. Inte heller om man hjälps åt bara för att själv klara livhanken
Himmelrikets kärlek handlar om att ge utan att få något igen. Gud i himmelen ger ju allt tänktbart gott här i världen till alla människor, hur onda de än är. Är det någon som får ovett och otacksamhet tillbaka så är det ju Gud. Och ändå bara ger han och ger han. Varje dag kan gudsförnekaren utöva sin otro och förakta Gud. Och dag efter dag ställer Gud fram en läcker måltid på hans bord som han mumsar i sig. Vill du se hur Guds kärlek möter människors okunskap om Guds kärlek, så tänka på hur människor avnjuter goda måltider utan att ägna Gud en tanke.
Genom att älska som Gud älskar är man barn till Fadern i himmelen. Genom att älska helt och fullt.  

Lärjungen är inte bara kallad att handla i Guds Anda. Han och hon är kallad att vara fullkomlig, att i tankar, ord och gärningar helt förverkliga Guds vilja.
Men vi kan ju inte vara fullkomliga.
Det är hit Jesus vill komma. Nu förstår vi vad han vill åt! Den första nyttan med dessa bud av Jesus är att visa hur oförmögna vi är att vara som Gud vill att vi skall vara.
Just denna sanning hjälper oss att öppna våra sinnen för en andra sanning som Jesus kommer att undervisa om i andra sammanhag:
Vi behöver få fullkomligheten för att vara lärjungar.

Vart skall vi då vända oss?
Ja, Gud är ju fullkomlig i sin kärlek också till dig. Han älskar dig utan att kräva något tillbaka. Och han ger dig i sin stora kärlek den fullkomliga rättfärdighetens gåva som du behöver för att vara Guds vän och Jesu lärjunge.
Den gåvan kommer Jesus med, ja, han är själv gåvan.
I Jesus har Gud älskat oss, sina fiender fullkomligt, då han dog för oss på Golgata kors.
Då var han fullkomlig i vårt ställe och led det straff vi förtjänare eftersom vi inte förmår vara fullkomliga utan tvärtom i vår syndiga natur är Guds fiender.
Och den fullkomliga godhet och helighet som Jesu offer är, den får vi ta emot som gåva, i dopet och i tron på Jesus.

Så visar Bergspredikan på Guds verkliga kärlek, på vår oförmåga att älska som Gud älskar, och den pekar fram på evangeliet som lär att Gud i Jesus har varit fullkomlig i vårt ställe.
Men undervisningen i Bergspredikan är också en förmaning till oss att leva i enlighet med dessa bud. Martin Luthers utläggning av Bergpredikan handlar mycket om hur man skall försöka följa dessa bud rent konkret. Detta är viktigt.
Dels därför att jag gör min nästa gott då. Goda bud verkar gott bland medmänniskor när man följer dem. Genom att låta mig präglas av Jesu undervisning präglas jag av Guds godhet: Det är ett vittnesbörd som kan dra medmänniskor till Guds rike.
Och dels eftersom det först är när jag verkligen försöker leva som Gud vill att jag skall leva, som jag påminns om mitt behov av Guds nåd. Genom att ha Guds väldiga krav på osjälvisk kärlek tätt inpå mig så ser jag också mina egna brister, ja hur djupt den själviska fientligheten mot det som Guds rike representerar, har skadat mitt sinne. Då förstår jag hur stor Guds kärlek är till mig och till oss människor. Då förstår jag hur fantastiskt det kommer att vara i himmelen där Guds kärlek en dag skall uppfylla allt och alla.

Och det är det som är det största och det vackraste i det kristna vittnesbördet. Inte att vi själva gör rätta saker som folk ser upp till, utan att vi kan visa på Guds kärlek till syndare i Jesus Kristus. Och på det kristna hoppet att en gång få möta Herren i en himmelsk tillvaro helt uppfylld av Guds helighet och kärlek. Amen!
Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande må låta Ordet slå rot i våra hjärtan som att vi inte glömmer det, utan växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill slutet och så blir evigt saliga! Amen!

Sankt Markus församling i Lund

+++


Sedan våren 2007 firar S:t Markus församling i Lund söndaglig gudstjänst på Skriftens och den evangelisk-lutherska bekännelsens grundi Svenska kyrkans andliga tradition. Sedan hösten 2009 är församlingen i koinonia i Missionsprovinsen. Våra gudstjänster är öppna för alla som längtar efter en sund och fördjupad gemenskap med den Treenige Guden.


Läs mer om församlingen här!