Hel Mikaels d 1 årg gdtj 2015


Helige Mikaels dag, "Änglarna", 1 årg. hgmgudstjänst, IOGT 2015-10-04, kl.10.30.

Texter: Dan 6:16-22; Upp 12:7-12; Luk 10:17-20.

Psalmer: 3; kyrie 696:2; lovpsalm 10; 483, 333; 167, 237.

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! I Faderns och Sonens
och den Helige Andes namn, låt oss be:

O Gode Ande led du mig till sanningen och livet. Skriv i mitt hjärta vad av dig i Livets ord är skrivet. Styrkt av din kraft, led av din nåd, jag vill ditt kärleksfulla råd i ord och handling prisa. Amen!

"Min Gud har sänt sin ängel och stängt till lejonens gap, så att de inte skadat mig."

Så säger Daniel till den orolige kung Darejaves. Härskaren över Babylon som mot sin vilja låtit placera Daniel i lejongropen för Daniels bibliska tros skull. Förledd av sina furstar och ämbetsmän hade kungen utfärdat ett påbud som fick till följd att han tvingades döma Daniel till martyrdöden. Men domen kunde inte verkställas, för Gud i himmelen tillät inte det. Gud skickade sin ängel som hindrade de uthungrade lejonen att äta upp Daniel.
Berättelsen erinrar om änglarna.
Dessa osynliga, himmelska väsen som verkar mitt ibland oss för att utföra Guds goda vilja.
Lever du i Guds gemenskap som hans vän tar Guds änglar hand om dig på Herrens uppdrag.
Det kan då hända att änglarna sänds för att hjälpa dig på ett mirakulöst sätt. Du blev räddad då du inte trodde att någon räddning var möjlig.
Änglarna påminner om att det finns en osynlig verklighet som betyder så mycket för oss men som vi människor inte alls kan bemästra med våra sinnen. Vi är i händerna på osynliga, starka makter. Här gäller det att genom tron på Jesus ha Gud på sin sida. Då kan vi lita på att han ser till så att det som sker i denna osynliga dimension blir till min välsignelse. Det kan Gud göra utan svårighet för han är skapare och Herre över allt vad synligt och osynligt är.

Så skildrar Daniels upplevelse med ängeln hur Guds änglar deltar i kampen mot Guds rikes fiender. Daniel räddning var ett inslag i den stora kampen Gud och hans goda änglar för mot Satan och allt som lyder under honom, inklusive människor Satan använder sig av. 
Den stora och alldeles avgörande händelsen i denna kamp handlar både dagens evangelium och verserna ur Uppenbarelseboken om. Nämligen hur Satan av Guds makt kastades ut från himmelen.
Jesus ser i en syn hur Satan föll ned från himlen som en blixt.
Uppenbarelseboken skildrar hur draken och hans änglar efter en strid mot Mikael och hans änglar kastas ner på jorden. Vi skall nu se mer på vad detta kan betyda.
"Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord."

Denna lovsång sjungs troligen av de tjugofyra äldste, av Israels tolv stamfäder och de tolv apostlarna som tillsammans utgör fullheten av Guds folk i himmelen. De förklarar samfällt, men en hög röst, vad som sker då Mikael och hans änglar övervinner draken, eller djävulen och hans änglar. Jesus Kristus är det offrade lammet vars död innebar att djävulen inte längre kunde stå kvar vid Faderns högra sida och anklaga oss människor för våra synder inför honom. I Jobs bok och i profeten Sakarias bok kan vi läsa hur satan anklagar människor inför Herren. Fram till dess Jesus genom sin offerdöd sonat vår synd och skuld hade satan rätt i sina anklagelser. Han kunde då stå på Herrens högra sida, på sanningens sida, och påtala våra synder som något som gör oss till Guds fiender. Så länge människan stod där själv med sin oförlåtna synd hör hon djävulen till, för det är ju han som fört in synd och död i tillvaron.

Djävulen vill att vi genom oförlåten synd skall vara skilda från Gud och istället lyda under hans maktsfär. Inte minst i inledningen till Jobs bok är det tydligt att Satan vill att Job skall visa sig vara orättfärdig och Guds ovän så att satan får rätt till Job..
Men så dör Jesus på korset och så är försoningen mellan syndiga människor och den rättfärdige Guden fullbordad. Jesus har  med sin offerdöd i vårt ställe övervunnit syndens, dödens och djävulens makt över oss. Jesu uppståndelse på den tredje dagen bekräftar detta på ett synligt sett inför människor. När de första kristna sett den uppståndne och kommit till tro på detta evangelium som de kallas att vittna om och föra vidare, så kan Jesus såsom sann Gud och sann människa och människosläktets försonare inta platsen på Guds högra sidan. Det sker i och med Jesu himmelsfärd. Då får satan lämna den platsen vid Guds sida för hans anklagelser är ju nu inte längre sanna. Men det gör satan inte frivilligt utan det sker i en strid där Gud sänder Mikael och hans änglar att driva bort satan och hans änglar från himmelen. Satan får nu under en tid få utlopp för sitt hat mot oss människor på jorden: Här förföljer hans Kristi kyrka, Guds folk, som med sitt vittnesbörd om lammets blod bekänner sin tillhörighet till Jesus verkar för att människor ska komma till tro på Jesus som sin frälsare och Herre.

Följande omständigheter så att säga styr här Guds handlande.

Först rättfärdighen, heligheten och sanningen: Gud kan inte i sin gemenskap ha orena människor vars synd inte är sonad och förlåten. Det kränker hans helighet. Satans anklagelser är därför så verkansfulla före Jesu offerdöd.
De erinrar om det sanna förhållandet att oförsonade människor hör satan till. Gud tystar inte sanningen att människorna han älskar inte kan tillhöra honom så länge deras synder är kvar som en skiljemur mellan honom och dem.

Sedan kärleken. Herren Gud offrar sin egen älskade son för att sona mot honom fientliga människors synd och synd. När försoning är uppnådd är satans anklagelser falska. Han kan inte rättmätigt utöva makten över mänskligheten vid Gud och Sanningens sida längre. Sanningen kräver att han drivs bort. Nu kan Jesus som är sann, rättfärdig, helig och kärleksfull! inta satans plats.
Satan tvingas bort från Guds sida i himmelen. Men på jorden kan han härja. För jorden är ännu märkt av synd och död. Här finns människor som lyder under synd och död och djävul eftersom de inte tror på evangeliet om Jesu försoningsverk. I denna världen kan satan och hans änglar verka för att människor skall vända sig bort från vittnesbördet om försoningen och Lammet och så bli kvar i den ondes våld.

Mikaelidagens budskap berättar att vi kristna ändå kan vara trygga och lugna vad som än sker med och omkring oss här på jorden där satan härjar. För evangeliet om Lammet som genom sin död på korset övervann djävulen och ger frälsning åt alla som tro det, det gäller hur grymt än satan härjar här på jorden. Och i Guds tjänst för att göra evangeliets kraft gällande finns Mikael och hans änglar.
Nu skall vi se på denna sanning i ljuset av hur Guds och vår motståndare beskrivs i Uppenbarelseboken.

Motståndaren kallas den store draken. För han är i sanning skrämmande. Han är många gånger starkare än mänsklighetens samlade styrka och han vill oss bara ont. För att konkretisera detta. Tänk på något illdåd i världen, på någon människa som drabbats av utstuderad ondska och blivit helt förstörd. Det är ytterst den store draken som ligger bakom det. Och han vill se de drabbade än mer plågade  i helvetet, för evigt skilda från Gud.
Men Bibelns budskap till dig som tror på vittnesbördet om Lammets blod lyder: Var inte rädd. Mikael och hans änglar är oändligt starkare än denne drake. För de handlar på Guds befallning. Och Gud har allt under kontroll och ser till så att allt till sist blir till evig välsignelse för varje enskild medlem i hans folk. Mikael och hans änglar älskar dig oändligt mycket mer än vad satan vill dig ont. De uppfylls av den gode Gudamänniskan Jesus kärlek som gav sitt liv för dig.
Och de har makt och vilja att hjälpa dig. De verkar ständigt för att bevara dig. Så var inte rädd!

Motståndaren kallas också den gamle ormen. Det syftar på ormen i Eden som med list förledde Eva och Adam till uppror mot Gud. Ormar kännetecknas av deras listiga, säger Jesus.
Motståndaren är listig.
Mycket mer utstuderat listig en den mest beräknande och intelligente av alla psykopater människosläktet kan uppvisa.
Men Motståndaren kan inte överlista Gud. För han känner inte kraften i den självuppoffrande kärleken. Han förstår inte hur kärlek som offrar all makt och härlighet kan vara en källa till seger och räddning av syndiga människor. Djävulen försökte fresta Jesus att inte fullgöra sitt försoningsverk. Han trodde att han hade lyckats besegra Jesus genom att döda honom på korset. Men han begrep inte att kärleken kunde vara så djup att den som älskade lät sig göras till synd i orättfärdiga människors ställe, offrade sitt liv för att bära syndares straff. Han fattade inte kraften i den självuppoffrande, gudomliga kärleken Han kunde inte förstå det. Men Mikael och hans änglar förstod det och de var redo att tjäna denne segerherre. För de handlar hela tiden i intimt samråd med den allsmäktige Gud i himmelen som är kärlek och som älskar dig. De handlar i Jesu anda och i Guds kärleks vishet och kan hjälpa dig att finna vägar fram när din kunskap inte räcker till.

Motståndaren kallas också djävul. Det betyder den som anklagar. Den som ständigt pekar på vår orenhet och säger att du är inte värdig att vara Guds barn. Så kommer den rene Mikael med alla hans ljusets änglar till oss orena. Hur förhåller dessa rena väsen till oss orena? Kommer de att vara på vår sida? Ja, för grunden och drivkraften för allt de gör, det är evangeliet till våra synders förlåtelse.
Därför kan du även be på änglars hjälp då du fallit i synd. Även om du har trasslat in dig en situation som är till stor skada för dig och andra, kan du i ånger och din tro på syndaförlåtelse i Jesu namn hoppas att änglar tar hand om dig i nöden.
Och så får du syndare, som vi har sjungit, strida tillsammans med de rena änglarna. Du behöver inte ge sken av att vara stark och duktig. Du får vara sann och kämpa för rena ideal fastän du själv inte orkar följa dem fullt ut. För dina synder är förlåtna. Då är du Guds änglars vän och medkämpe för det rätta!


Motståndaren heter vidare satan. Det betyder att han är vår och Guds svurne motståndare. Han är outtröttlig i sitt arbete att skada oss och försöka göra oss till hans allierade, till Guds rikes motståndare. Vi orkar inte alls vara evangeliet trogna så som satan orkar arbeta för att skilja oss från detta glada budskap. Vi kan bli uttröttade av de till synes stora segrar djävulen vinner i världen och kanske i våra egna liv. Men då vi inte orkar mer kan Gud sända sina änglar till oss för att bära oss vidare. Mikael och hans änglar är nämligen outtröttliga, för de får hela tiden kraften de behöver av Herren Gud. Den kraften använder de för att hjälpa oss fram till målet.

Den store draken, den gamle ormen som kallas djävul och satan, han bedrar hela jorden.
Satan ljuger och talar osanning. Och jorden, världen, följer honom.
Han lyckas i att bedra, i att förleda här på jorden. Vi kan tydligt se hur framgångsrik han är: Varje människa som inte bekänner Jesus som sin Herre och frälsare, är, vilseledd och bedragen. Vi lever nu i ett samhälle där knappt någon uppmärksamhet alls i det offentliga samtalet handlar om evangeliets sanning.
Ledaren för den romerska kyrkan, kristenhetens överlägset största samfund omtalas ganska ofta. Men ytterst sällan handlar det då om vikten att människor kommer till tro på Jesus. Inomvärldsliga bekymmer och fromma förhoppningar och förmaningar om hur denna världen skall bli bättre som dominerar.
Hur skall vi mäkta med att hålla fast vid sanningen när en allt mer förkrossande majoritet inte tror på den utan låter sig bedras av djävulen? Ja, vilken kraft djävulen har som lyckas bedra på detta sätt. Det kan vi tycka som fått uppleva trons kraft och värme. För det är ju märkligt att inte fler delar vår underbara kristna tro. Men det beror alltså på djävulens kraft att bedrar. Och han är särskilt framgångsrik då han får många med sig. För vi människor är ju så benägna att följa flertalet, att följa dem som har den yttre makten.

När nu hela vår omgivning, ja stora delar av kristenheten, styrs av värderingar, attityder, beteenden som strider mot Guds sanning, hur skall Guds lilla församling då orka vara Herren trogen?
Det klarar den inte av egen kraft. Men Herren arbetar för fullt med sin outtröttliga energi för att bevara oss i sin gemenskap.
Och änglarna betjänar honom. Dem ger han en så väldig kraft att de till och med kunde kasta ut djävulen och hans demoner från himlen. Nu sänder Herren ut Mikael och de andra änglarna att vaka över oss så att vi inte förirrar oss bort från livets väg.
Du kan uppleva detta då du håller på att ge upp att ha regelbundna andakter och att gå i kyrkan. Men så är det ändå något som driver dig att inte sluta, att ta tag i ditt andliga liv igen. Det är änglarna som Herren sänder till dig. Undrar du om det inte är Guds Ande blir svaret att det är också sant.
För de arbetar tillsammans.
Guds änglar utför det Gud och Guds Ande vill. Men ibland kan det vara lättare för oss att tänka att Guds änglar hjälper oss, snarare än Guds Ande. Då får vi tänka med tacksamhet på allt Guds änglar gjort och gör för oss!

De tjugofyras äldste sjunger att Guds martyrer övervann djävulen genom Lammets blod och sitt vittnesbörds ord, att de inte älskade sitt liv så högt att de drog sig undan döden. Så följer orden: Jubla därför ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."
Vi finns här på jorden där djävulen och hans demoner verkar för fullt. Djävulens raseri och kraft är stor. Vi är svaga. I oss själva!
Men inte om vi genom dopet och tron på Jesus tillhör Guds rike. Då är vi oändligt mäktigare än djävulen och hans anhang. Då behöver vi inte vara rädda för medmänniskor som i sin vilsenhet skapar kaos i samhälle och kyrka och förföljer Jesu vänner. Vi behöver inte vara rädda hur mäktiga dessa krafter än tycks vara. För den allsmäktige, allgode Guden är på vår sida. Och vi strider tillsammans med Mikael och hans änglar som tömde himmelen på allt djävulskap på lika kort tid som det tar för blixten att lämna molnet och nå marken.
Med Mikael och hans änglar bekämpar vi djävulen och all ondska. Det förmår vi för att Jesus redan vunnit den slutgiltiga segern! Men segerns fulla välsignelse får Guds trogna först i Guds himmel. Det är en grundsanning vi delar med alla våra syskon i Herren. En sanning vi med martyrerna är kallade att bekänna. Även till priset av en för tidig död. För det viktiga är inte att vi trampar på ormar och skorpioner och annat av djävulens välde i denna världen. Det viktiga är att vi genom tron på Jesus har våra namn skrivna i livets bok. För då kommer Guds änglar, vad som än sker med oss, att föra oss till samma eviga trygghet som de förde den sjuke, fattige Lasarus till. Till Abrahams sköte, till Gud i himmelen där Guds heliga med Guds änglar för evigt lovsjunger Lammet som gav oss försoning och evigt liv med Gud! Amen!

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, så att vi inte vara glömska hörare, utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så blir saliga! Genom Jesus Kristus, vår Herre! Amen!

21 e trefaldighet Skriftetal och predikan


21 e tref., ”samhällsansvar”, 2 årg., högmässa, Lund 2013-10-21

Texter: 1 Mos 4:8-12; Jak 2:1-8; Matt 7:12.
Psalmer: 99; 695:1; 697:6; 579; 286; 593; 73; 698:1; 699:5; 285
 
Skriftetal:
I Faderns och Sonen och den Helige Andes namn, låt oss be:
Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kommer till oss, må hos finna en beredd boning. Genom samme din son Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Jesus sade till sina lärjungar: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.”
Matteusevangeliet, kapitel 7, vers 12.
Gyllene regeln kallas ju det här budet.

Det är en princip som man återfinner i en mängd religioner och filosofier. Nästan. För Jesus är det förste som formulerar budet på ett positivt sätt i den meningen att det inte bara är en förmaning att inte att göra min nästa illa, utan en förmaning att aktivt göra sin nästa gott.
Den kinesiske statsmannen Konfucius, som levde på 500-talet före Kristi födelse och som är den förste man känner till som författat en liknande regel, hans formulering är negativ: Han skriver: ”Finns det någon grundsats som bör tillämpas under hela livet? Säkert är regeln om kärleksfull godhet en sådan:
Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.”
Medan Jesus alltså säger: Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.”

Och så slår Jesus fast: ”Detta är lagen och profeterna.” Detta är Guds bud, det är sammanfattningen av vad Gud förväntar sig av oss människor!

Men orden är problematiska. Vad vill jag att människor skall göra mot mig? Jag kan ju önska mig många saker av andra som knappast stämmer överens med Guds vilja i lagen och profeternas böcker. Som att folk skall låta mig vara ifred, att de ska överösa mig med guld och silver, att de alltid skall smickra mig och bekräfta mig i det jag gör och säger.
Det kan jag vilja, men det är ju inte rätt.

Man skall betänka att Jesus här vänder sig till sina lärjungar. Han talar om idealen för Guds barn. Så att när jag frågar mig vad jag vill att min nästa skall göra mot mig i detta sammanhang, ska mina önskningar stämma överens med Guds goda vilja. Allt vad jag, som vill vara Guds tjänare, önskar att människor skall göra mot mig, skall jag, som en Guds tjänare som vill lyda lagen och profeterna, göra mot dem.
Och då kommer handlingarna delvis att vara annorlunda än vad det är fråga om hos tänkaren Konfucius, profeten Muhammed eller bland buddhister, som också har liknande principer. Alltså, vad det är fråga om är att göra Guds goda vilja mot min nästa.

Så skall vi betona: Det handlar inte bara om att inte göra fel, utan om att alltid gör gott mot min nästa. Alltid.
Då har vi ett problem: För vi tänker ju inte alltid på vad vår nästa behöver, utan vi tänker mest på oss själva. Var och en är sig själv närmast. Grundsynden enligt Bibeln och Martin Luther är motsatsen till nästankärlek och kärlek till Guds bud. Nämligen kretsandet kring det egna jaget.
Då kan vi ju tänka så här: Jag förmår leva inte enligt den Gyllene regeln. Jag är inte osjälvisk, det är omöjligt. Så då måste ju Gud förlåta mig om han nu vill ha mig i sin församling. Vill Gud inte det så får han finna sig i att kyrkbänkarna gapar tomma.
Tar vi, uttryckligen eller i det fördolda vår oförmåga att följa kärleksbudet så lättvindigt, då är det illa ställt med oss. Gud har skapat dig för att du skall göra din nästa allt det goda som du vill att din nästa skall göra dig. Gör du inte det, så gör du uppror mot Honom som har gjort dig.
Då står du under hans dom!
Herren Gud behöver ínte dig för sin egen del, men du behöver honom. Du behöver frid med honom för att inte gå evigt förlorad.
Snart får vi höra orden som bekräftar och påminner oss om, att Gud i Jesus Kristus förlåter oss alla våra synder och låter oss vara hans barn för tid och evighet.
Detta fastän vi inte lyder den gyllene regeln. Fastän vi begår uppror mot honom och hans bud i tankar, ord och gärningar hela tiden, oavbrutet.
Gud förlåter oss för att Jesus Kristus, sann Gud och sann människa har burit straffet som vi förtjänar i vårt ställe. Och eftersom han uppfyllt den Gyllene  regeln i vårt ställe.
De orden skall du ta till dig, och förstå att du inte kan leva utan Guds förlåtelse i Kristus Jesus.  

Du ska också veta att Evangeliet, förkunnat och i gestalt av dopets vatten och i nattvardens bröd och vin, Jesu sanna kropp och blod, det förenar dig med Jesus Kristus och alla hans heliga. Tar du emot evangeliet i tro, får du som Guds förlåtna barn får du, ofta utan att förstå det själv, göra mycket gott mot din nästa: kärleksgärningar, ett sant vittnesbörd, välsignade böner, som hör till det av Guds godhet som människor får människor att ta emot runt om i vår värld, i kyrka och samhälle. Som en utan Guds heliga får du vara ett redskap och en tjänare åt den Herre och Gud som är kärleken själv!

För att säga ja till Guds förlåtelse i Jesus Kristus och till uppdraget få betjäna vår nästa med Guds godhet, låt oss nu be och bekänna vår synd och vår skuld, inte minst de brott mot Guds kärleks lag som tynger vårt samvete och som vi tyst kan nämna vid namn:


21 e tref., 2013-10-20, ”Samhällsansvar”, 2 årg, 2013-10-20, Lund.

Texter: 1 Mos 4:8-12; Jak 2:1-8; Matt 7:12
Psalmer: 99; 695:1; 697:6; 579; 286; 593; 73; 698:1; 699:5; 285

Predikan

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be: Herre, helga oss i ditt ord, ty ditt ord är sanning. Amen!

”Du skall älska din nästa som dig själv”. Så lyder den konungsliga lagen, skriver aposteln Jakob.
Den sanningen är ju densamma som den Gyllene regeln ger uttryck för: Att allt vad jag vill att min nästa skall göra mot mig, skall jag göra min nästa.

Men en ytterligare en sida av saken kan man nog ana i den konungsliga lagen. Mycket talar för att innebörden är denna: ”Jag är kallad att älska min nästa, såsom jag, i min självupptagenhet älskar mig själv.” Egenkärleken är efter syndafallet stark hos oss människor. Men det borde vara tvärtom, att vi, som Jesus Kristus, har som främsta drivkraft att utge oss för andra. Men så är vi som sagt inte till sinnes eftersom vi är syndare.
Jakob skriver att man i församlingarna fjäskar för de som är rika och högt uppsatta på bekostnad av de fattiga. Det gör man ju för att man vill ha fördelar av de rika. Man vill ha deras erkännande, man tänker sig att om omgivningen ser människor med stort anseende hos oss, att de trivs här, då blir vi kristna bättre behandlade, då kommer våra församlingar att växa.
Men den Gud man dyrkar med en sådan attityd är denna världens Gud. Det man söker är erkännande i denna världen, vilket då är viktigare än kärleken till min behövande nästa.

Det första brodermordet som återges i i den gammaltestamentliga läsningen går tillbaka till tidpunkten då människosläktet blev själviskt: Skall jag ta vara på min broder, frågar Kain och menar att det skall han inte. Så dränks marken i blod, där människor, skapta att ta hand om varandra som de syskon de är, i stället strider och söker sitt eget bästa på bekostnad av andras ve och väl.

Men ändå inte helt. En form av samhällelig gemenskap byggs ändå upp. Och med ett tecken så beskyddar Herren Gud Kain där denne mördare irrar omkring på den blodbesudlade jorden, där han aldrig någonsin skall vår vara riktigt hemma: De fallna människors gemenskap är en blandning mellan ont och gott, över vilken Gud håller sin skyddande hand. Men det är en gemenskap som aldrig kommer att få frid här på jorden.

Vi lyssnar verserna en gång till, och också till de närmast följande verserna.

Och HERREN sade till Kain: "Var är din bror Abel?"
Han svarade: "Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?"
Då sade Gud: "Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden."
Kain sade då till HERREN: "Mitt brott är för stort för att förlåtas. Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Kringflackande och hemlös kommer jag att vara på jorden, så att vem som helst som träffar på mig kan döda mig.
Men HERREN sade till honom: "Kain skall bli hämnad sjufalt, vem som än dödar honom. Och HERREN satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. Så gick Kain bort från HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok. Och Kain byggde en stad och kallade den Hanok efter sin son.
Åt Hanok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metusael, och Metusael blev far till Lemek.
Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. 20 Ada födde Jabal. Han blev stamfader till dem som bor i tält och är boskapsskötare.

Hans bror hette Jubal. Han blev stamfader till alla dem som spelar harpa och flöjt.
Silla födde också en son, Tubal-Kain. Han var smed och gj orde alla slags redskap av koppar och järn.

Tubal-Kains syster hette Naama.
Lemek sade till sina hustrur: "Ada och Silla, hör på mig! Ni Lemeks hustrur,
lyssna till mina ord: En man har jag dödat för varje sår och en ung man för varje blåmärke. Ja, sju gånger blir Kain hämnad, men Lemek sjuttiosju gånger."


”Skall jag hålla reda på min broder!”

Det utbrister Kain efter att ha mördat sin broder Abel. Efter det att Adam och Eva gjort revolt mot Gud, så inleds konflikten människor emellan. Den sker på den förbannade marken utanför paradiset.
Kain och Abel såg varandra som konkurrenter som genom sina offer ville vinna Guds välvilja. Kain kunde inte tåla att Abel välsignades genom att Gud såg till Abels offer och inte till hans eget. Kains hat mot Abel kan härledas i hans besvikelse över Guds beslut. Fiendskap mot Gud och fiendskap mot min nästa hör samman.
Vi människor ser ofta varandra som rivaler där det gäller att vinna mest för egen del, vilket sker på bekostnad av andra. Det är motsatsen till äkta solidaritet och sammanhållning, där man välsignas av att ställa upp för varandra i både medgång och motgång.

Men ändå: De band som håller ihop medlemmarna i en syskonskara, en familj eller en släkt, är ofta så starka så att man faktiskt ställer upp för varandra. Ibland är det av ren självbevarelsedrift. Familjens sammanhållning är något man inte kan vara utan om man vill överleva i konkurrense med andra familjer.
Men blodsbanden, syskonkärlek, familje- och släktsammanhållning är ändå något djupare än en intressegemenskap. Det finns något mer i dessa band som övervinner själviskheten.
Familj- och släktgemenskaper är organiska. Man är organ som hör till en och samma kropp, man hämtar näring från samma blodomlopp.
Min bror eller min syster är därmed inte utbytbar som en affärskontakt eller en spelare i fotbollslaget.
Ett organ är sammanvuxet med kroppen och därmed också med kroppens övriga organ. Jag kan inte välja att jag har ett sådant ben eller en sådan arm, det har jag bara. Man har som lemmar i en och samma kropp och måste fungera tillsammans för kroppens bästa. Lider en kroppsdel lider helheten. Är en lem skadad vinner alla på att man vårdar lemmen och helar skadan. Och organen är inte utbytara – om vi nu bortser från framstegen inom läkevetenskapen.

Ibland talar man också om samhället eller nationen eller folket som en kropp. Huvudet i en monarki, kungen, kallas då samhällskroppens far.
Idealet är att medlemmarna i samhället är solidariska med varandra såsom medlemmar i en stor familj. Man delar en gemensam historia, ett gemensamt landområde med vissa kännetecken där man formats, en gemensam samhällsordning, kanske ett gemensamt språk. Allt detta och annat man har gemensamt ger folket en nationell identitet som gynnar sammanhållningen. Ibland har man i krissituationer länder kunnat uppleva att det är på det sättet.
Detta hör till Guds goda skapelseordning: Paulus säger i sitt tal till greker i Aten: Gud är den som har skapat världen och allt som är i den, han som åt alla ger liv och anda och allt. Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till.

En biblisk, kristen samhällssyn säger att de styrande har att främja att medborgarna tar sitt ansvar för sitt land. Den är också medveten om blodsbandens betydelse, den goda familje- och släktsammanhållningens värde. Och så finns det exempel på de faror som hotar, med aggressivitet mot andra, högmod och gruppegoism.

Minsta enhet i större mänskliga gemenskaper är far, mor och barn. Det är i Bibeln självklart att barn fostras i familjens hägn och inte av det som man kan kalla staten.
Att ersätta släkt- och familjegemenskap med en stat är dömt att misslyckas. Det är att bortse från hur människans fungerar. Men vilken politik som mer konkret bäst främjar ansvarstagande kan man ha olika meningar om, kristna emellan.
Den kristna församlingen har många uppgifter när det gäller att ta ansvar för de gemenskaper som vi människor lever i. Som att vara ett andligt hem som hjälper familjer och enskilda att fungera väl, på ett sunt och kärleksfullt sätt. Och att be för de som styr landet att göra detta på ett gott sätt.

När vi i dag talar om samhällsansvar och vår kristna kallelse kan vi ta fasta på följande. Vi bidrar kanske mest till den genom att gör allt vad vi kan för att ge våra barn en god, trygg uppväxt, där ansvar, omtänksamhet, sammanhållning, flit, generositet, kärleksfull frimodighet, ordning och reda är viktiga inslag. Då lär vi oss vad ansvar och omsorg om nästan är. Det kan vara mina syskon, mina släktingar, mina kollegor eller mina landsmän, ja alla människor som kommer i min väg.

”Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand.”

I och med att Adam och Eva åt av den förbjudna frukten förbannades jorden som framburit denna frukt. Det uppstod ett brott mellan jorden och människan som satts att förvalta den.

Så rasar upproret vidare och Kain dödar sin bror.
Det brottet innebär att Kain förbannas mer än jorden. Han står under verkligen Guds dom.

Sådan är verkligheten för oss människor. Vi står under Guds dom för vi är syndare. Syndare som är oförmögna att älska Gud och vår nästa. Vi brukar ofta Guds gåvor på ett vårdslöst, otacksamt och egoistiskt sätt. Vi dödar våra egna bröder och systrar genom vår brist på omsorg. För vi människor är ju faktiskt släkt med varandra, i genetisk mening.
Och så lever vi på en jord som också den står under Guds dom, som är djupt märkt av syndafördärvet.

Dessa villkor har vi att se i vitögat. Vi kan inte bli av med synden här på jorden. Den finns över allt: i vår omgivning och i vår historia, i våra egna hjärtan och vi våra nära och käras hjärtan.
Synden visar sig tydligt när historiens tyranner begår sina illdåd. Och det som utmärker de äkta helgonen i Guds kyrka är att de lider av syndafördärvet de också, det är de heligas stora plåga, den egna synden.

Och över synd vilar Herrens dom.
En verklig dom som föll över Kains släkte då syndafloden gick över jorden, och som skall drabba den värld vi nu lever i på den Yttersta dagen.

För att ta ansvar för vårt samhälla i en sådan värld fordras det rättsordning och försvar, polis och soldater.
Det fordras tuktan och straff för att hålla tillbaka synden.
En sida av nästankärleken består i att verka för en rättsäker, sund och vis ordning för hur brott skall bekämpas och hur landet skall försvaras mot fiender. Och också att vara realist så att man inte genom ovisa, naiva och blåögda beslut skapar grogrund för konflikter mellan människor.
Förstår man som makthavare, opinionsbildare eller medborgare inte detta, riskerar man att skada samhällsordningen. Man kan då inte ta sitt ansvar eftersom inställningen till hur människor är inte är verklighetsförankrad.

Den bästa hjälplen för att ha en realistisk verklighetsförankrad syn på hur människor beter sig mot varandra , vilka svagheter de har, vilka hot vi går och bär på, det är att ha en realistisk syn på sig själv. Och det som hjälper mig att få en verklighetstrogen syn på mig själv är boten och syndabekännelsen. Det finns så mycket självupptagenhet, ogrundad misstänksamhet, ovisa reaktioner, lättja och även aggression här inne, i hjärtat.

När jag medger det, medger jag att alltför ofta talar samma språk som Kain:” Ska väl jag ta vara på min broder?”
Eftersom vi är sådana har vi behov av en omgivning där gott ansvarstagande främjas och där olydnad mot Guds bud inte accepteras. Samhället bör ju vara en sådan gemenskap.

Liksom de kristna församlingarna. Församlingar som fostrar till att ha omsorg om varandra genom att ta Guds bud på allvar kan verkligen bidra till en god anda i samhället.

Så skall vi ta fasta på en sak till.  
Kain och hans släkte är ett förbannat släkte. Lemek som nämns sist i slätträdet, är en massmördare, fylld av hämndbegär: ”En man har jag dödat för varje sår, och en ung man för varje blåmärke.”, utbrister han. Sju gånger blir Kain hämnad, Lemek 77 gånger.” Med Lemek når brodermorden sin kulmen.
Ändå lyckas Kain och hans ättlingar åstadkomma mycket. Kain själv byggde en stad och gav den namn efter sonen Hanok. Jabal blev stamfader till dem som bor i tält och är bostadsskötare. Dennes bror Jubal blev musiker och spelade harpa och följt, medan brodern Tubal-Kain gjorde alla slags redskap av koppar och järn.
Intelligens, driftighet, sinne för skönhet och förmåga att göra saker tillsammans, allt detta förmår vi människor göra som samhällsvarelser. Bara genom att sköta våra jordiska plikter, ta vara på varandras gåvor och samarbeta gör vi mycket av det som Gud satt oss att göra.
Allt vad du vill att människorna skall göra för dig, det skall du också göra för dem. Det idealet lyckas ingen leva upp till.  Men genom att ta ett grundläggande ansvar för sin egen och sina nära och käras jordetillvaro, utför man mycket gott.
Ofta utan att ens reflektera över det.

Men ändå: Detta goda och riktiga man gör ger ingen sinnesfrid, ingen varaktig frid med Gud. För med det riktiga blandas de oriktiga.

”Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden."

Sådan blev Kains tillvaro. Han är inte hemma här på jorden. Aldrig får han frid och ro.
Vad vi människor än förmår åstadkomma så erbjuder denna världen inget verkligt hopp. Någon frid får vi inte här, utan har att invänta en undergång som vi drar över oss själva.
Samtidigt håller Herren sin skyddande hand över oss. Brodermördaren Kain bar på ett tecken givet av Herren som innebar att Herren skulle hämnas den som dödade Kain.
Tecknets form menar vissa var en äldre utformning av det hebreiska tecknet för bokstaven T. Detta tecken hade formen av ett … kors. Kain ges en nådatid i väntan på den korsfäste. Kain får leva i korsets skugga.

Korset är Jesus Kristus.
Korset är försoning med Gud.
Korset är evigt liv med Gud som börjar redan här och nu, men som sträcker sig in i en ny värld som komma skall. Tro på Gud och Jesus är ingen flykt från verkligheten i denna världen.
Tron på korset är tron på Gud som verkar med oss i denna världen.
Korset skänker tron, hoppet och kärleken som hjälper oss att ta ansvar för denna världen:
Korset är att känna Gud och hans lag som hjälper mig att sköta mitt jordeliv på ett gott sätt;

Att veta att Herren hela tiden är mig nära, det ger mig frimodighet att stå upp för rätten även om det drar över mig människors fiendskap.
Att se mitt liv i det stora sammanhang som heter Guds rådslut, med kunskap om varifrån vi kommer och vart vi är på väg, det ger en grundtrygghet som kan spridas till min omgivning.

Och evighetshoppet hjälper mig att allt se en mening i att göra det rätta. Även om allt spårar ur, om djungelns lag tar överhanden och samhällsordningen slits sönder av människors stridigheter, har jag ingen anledning att dras med i förfallet och medverka i det för att hävda mig själv. Därför att de goda, självutgivande sanna görningar Gud vill att jag skall göra, det är ändå dessa som har framtiden för sig. Framtiden i det rike som är mitt verkliga hem. Guds rike, gemenskapen med Jesus och alla Guds trogna: Det himmelska Jerusalem som en dag ska sänkas ner från himmelen och uppfylla allt och alla för dem som hör Gud till. För dem som med tacksamhet efter bästa förmåga tog ansvar för familj, församling och fosterland, men också väntade på en annan gemenskap i en ny värld; Guds heligas gemenskap i det himmelska Jerusalem.

Låt oss be om att använda vår nådatid på jorden så att vi förblir medlemmar i Guds himmelska rike. Amen!

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan så att vi inte glömmer det, utan varje dag växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill slutet, och så blir evigt saliga. Genom Jesus Kristus, vår Herre! Amen!

Tacksägelsedagen 2:a årg hgmgdtj


Tacksägelsedagen, ”Lovsång”, 2:a årgången, Hgmgdtj., 2013-10-13, Bantorget 5, Lund

Texter: GT 1 Krön 16:7-12; Upp 5:11-14; Matt 15:29-31

Psalmer: 6; 10; Nya sången 42; 406;13; 5

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be: Herre helga oss i ditt ord, ty ditt ord är sanning! Amen!
”De som söker Herren må glädja sig av hjärtat. Fråga efter Herren och hans makt, sök alltid hans ansikte. Tänk på de under han har gjort, på hans tecken och hans domslut.”
Första Krönikeboken verserna 10 till 12.

Kyrkofadern Augustinus lärde att det som är gemensamt för precis alla människor, både för banditer och helgon, det är att vi vill bli lyckliga. Den som inte känner Bibelns Gud söker lyckan här på jorden i olika former.
Nog kan man bli glad då alltid, men det är en glädje som en dag skall ta slut. Och ibland, som för banditen, kan det vara en lycka som gör mig glad men andra olyckliga.
Det som utmärker den som känner Bibelns Gud är att man då söker lyckan hos Honom, i hans Rike. Då får man den sanna glädjen. Den som söker Herren må glädja sig av hjärtat. Ja, eftersom den lycka han ger oss är total och outtömlig har man att alltid fråga efter honom och hans Rike, att alltid söka hans ansikte. Vill du bli verkligen lycklig på ett sätt som skänker lycka åt alla andra människor, sök då alltid Herrens ansikte, sträva alltid efter att se Guds väsen och vilja och handlingar.

Hur finner jag då Herrens lyckorike. Skall jag stå och titta rakt upp i det blå.
Eller skall jag söka en gudagnista, en rest av Gud, som finns någonstans inom mig, mitt äkta andliga jag?
Eller skall jag hitta den rätta andliga meditationsmetoden som gör mig harmonisk och i balans?
Nej, jag har att tänka på de under Herren gjort, på hans tecken och hans domslut. Det vill säga Guds gärningar och sanningar som Bibeln uppenbarar. Där finner jag Guds ansikte, där får jag kontakt med honom som kan göra mig lycklig!

I epistelläsningen den första årgången för denna söndag kan man läsa vad som kännetecknar en människa som funnit den sanna lyckan.
Aposteln Paulus skriver i Första Thessalonikerbrevets femte kapitel: ”Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva istället alltid att göra gott mot varandra och mot alla människor. Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under livets alla förhållanden. Det är Guds vilja med er i Kristus Jesus.”
Dessa ord handlar om hur Guds godhet och kärleken till Gud och till vår nästa, helt och fullt bor hos Guds barn. Gud tar helt och hållet den människa i anspråk för att sitt goda verk och då blir den kristne frimodig, glad, kärleksfull och tacksam.

Det är den sanna lyckan, att få göra Guds goda vilja helt och fullt.

Gör vi det? Är vi sådana? Nej, det gör vi inte, sådana är vi inte!

Men är man Guds barn har man ändå fått del av något lite av detta goda, gudfruktiga, andliga och lyckliga liv. Hur har vi då blivit Guds barn. Vad har förenat oss med den Heliga lyckokällan och det eviga livet som sprudlar i den? Jo, genom Jesus Kristus, Guds lamm som tar bort världens synder.
Guds Son och Lamm Jesus Kristus blev människa i vårt ställe; Han sonade synden och skulden, mottog av Fadern makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.
Och Han gör nu allt detta tillgängligt för mig och dig: I Jesus Kristus finner jag Guds fulla liv, Guds rikes totala lycka Därför en kristens lovsång till Gud en lovsång till Jesus.
 ”Honom som sitter på tronen, Honom och lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten, i evigheternas evigheter.” Till detta säger vi med de fyra väsendena i Himmelen Amen!

Uppenbarelseboken skildrar lovsången i himlen.
Lovsången i himlen är förbunden med de under och tecken Jesus gjorde för oss människor här på jorden. Under sin tid i Galiléen och Judéen utförde han gärningar där syndafördärvet, som hindrar oss från att uppfyllas av Guds kraft, glädje och vilja, besegrades och röjdes undan: Evangeliet berättar arr folket häpnade när de fick se stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se!

Om innebörden i dessa verser ur Matteusevangeliet skall predikan nu handla.
Verserna handlar om en händelse då Jesus gjorde märkliga helandeunder och människornas reaktion på detta. Det var uppenbart för dem att i Jesus Kristus hade himmelriket trätt in i den jordiska verkligheten.

För det förste är det ju skapelsens herre som står där framför dem. Han råder allsmäktigt över förhållandena här på jorden. Han har blivit människa i Jesus, han söker upp oss människor för att föra oss till Gud genom att förkunna evangeliet. Han är Gud som kan och han vill rädda oss undan allt ont. Det finns ingen gräns för hans vilja och förmåga att hjälpa eftersom han är Herre över allting. När vi på Tacksägelsedagen lovar Gud för alla hans jordiska gåvor som vi får glädjas över, då hyllar vi också Jesus. För det är i honom som vi möter Gud. Det är så Gud träder in i världen, i Jesus Kristus.

I samband med det förestående valet av ny ärkebiskop i Svenska kyrkan, har det ju talats om huruvida de kristna och till exempel muhammeder tror på samme Gud. Svaret är att det bara finns en enda Gud och att honom kan människor bara möte i Jesus Kristus, i Guds ord som vittnar om Jesus och i sakramenten där Jesus och Guds ord är närvarande i vattnet, brödet och vinet.
I Koranen uppenbarar sig inte Gud därför att orden om Gud och Jesus i den boken är falska och osanna.
Den som inte är kristen kan mycket väl tacka Gud för goda ting här på jorden. Men denne känner inte Gud eftersom han eller hon inte känner Jesus. Och vad värre är.

Känner man inte Jesus hör man inte Guds rike till: Därför att det är bara Jesus som kan ge oss förlåtelse och Guds rättfärdighet och därmed del av den försoning han åstadkommit mellan Gud och människa!

Detta att Jesus tar bort vår synd och skuld visar sig i de helandeunder Jesus gör i dagens evangelieläsning.  En del av den skada som synden orsakar i vår värld, tar Jesus bort när han låter stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se..
Synden och dess konsekvenser kan man se på det sättet att skapelsen tagit skada av djävulen fört in synd och död i världen genom att lura över människorna, Guds ståthållare på jorden, att göra uppror mot Gud.

Syndafördärvet orsakar skador som hindrar oss från att vara och göra det som Herren har avsett att vi skall vara och det vi skall kunna göra.
Men, är vi då inte ansvariga för det onda som synden är för våra brott mot Guds bud! Jo, det är vi. Vi är både ansvariga och hjälplösa. Vi kan inte befria oss från dem själva från konsekvenserna av vår egen synd.
Att vara lam, krympling, stum och blind kan ha en symbolisk motsvarighet: Jag blev förlamad av skräck, jag fråntogs så många möjligheter att jag kände mig som en krympling, förhindrad att lösa mina uppgifter. Jag blev stum av häpnad inför det som hände; Han var blind för verkligheten och insåg inte hur illa han handlade.

Vi skall se på vad budskapet kan vara om man för in en sådan symbolisk betydelse av dessa handikapp då man läser dessa bibelverser.

Först: Jesus gör så att stumma åter kunde tala.
Att tala handlar ju om att meddela sig med sina medmänniskor, att berätta vad man vill, upplevt och känner. Är man stum begränsar detta oss oerhört i vår kommunikation med vår nästa.
Man kan göra gester och tecken för att göra sig förstådd, men det blir ju inte detsamma som att tala. Att vara stum för varandra, att inte kunna säga vad man vill, det kan sägas uttrycka det främlingskap vi människor kan ha inför varandra.
Jag kan inte uttrycka min önskan. Jag ser att min nästa vill säga något men jag fattar inte budskapet.
Stumhet kan hindra min tillbedjan: Jag vill jubla till Guds ära, jag vill åkalla honom i nöden, men orden stannar i min mun.
Får vi talförmågan åter av Jesus som han vill, tas denna brist bort. Vi kan göra oss förstådda på ett sant sätt, vår nästa kan säga sina hjälpande ord, vi kan lova, prisa och tillbe Gud. Den goda kommunikationen får vill tillbaka i Jesus Kristus. Han är det levande ordet som skall forma också vårt tal.

Krymplingarna blev friska, skriver Matteus. De som förlorat kroppsdelar fick dem tillbaka, de som var nedbrutna av reumatism kunde röra sig som vanligt igen. De kunde utföra nödvändiga sysslor som varit omöjliga innan de mötte Jesus.
Du och jag är krymplingar i så måtto att syndens skada förhindrar oss att leva som Gud vill, såsom Hans och vår nästas tjänare. Brist på vishet, nervositet, rädsla, känslosvall, ogrundad misstänksamhet, felaktiga tolkningar av verkligheten, allt detta hindrar oss från att tjäna Herren som Herren vill bli tjänad.
Ofta kan detta göra oss missnöjda med oss själva, vi kan förakta oss själva, inte orka med oss själv.
Ibland är det brister vi skyller på eller förstorar upp för att slippa ta ansvar.
Alla dessa skador, all denna bristfullhet, den skall försvinna på ett ögonblick för Guds barn. Det skall ske på Domens dag. Den dag då Guds ord inte bara skall återställa skapelseordningen utan också förhärliga den och förvandla den, så att synd och död aldrig mer skadar oss igen. För denna stora dag får vi lova och tacka Herren för redan nu.
Men redan här i tiden får man som krympling arbeta i Guds fullkomliga rike. I Jesus utför Han under med oss krymplingar till människors goda redan den dag som nu är. Genom tron på Jesus är du förenad med Härlighetens rike och får, på ett sätt som människors ögon aldrig till fullo kan se, gör Guds kärleks och härlighets goda gärningar.

De lama går, berättar Matteus.
Du sitter där och se olyckan komma men kan inte göra något åt det. Ditt barn blir sjukare och sjukare och inget kan rädda det. Du är paralyserad av skräck och ångest och kan alls inget utföra. Du är så beroende av andra som skall tala i ditt ställa, se till att du kommer dit du ska, kanske måste de försörja dig och ta hand om dig. Du är som förlamad och kan inte reda dig själv.
Vi ligger där som lama, oförmögna att röra oss i rätt riktning mot Gud.
Men han kommer till oss! Till dig, du lame, kommer Herren. Han kanske kommer genom människor i vars hjärtan han har väckt en kristen tro så att de vittnar om honom.
Han kommer genom sina tjänares goda föredömen, deras ödmjukhet, deras trygghet i Herren som får dig att tänka på Honom som är kärleken, sanningen och Heligheten.

Förlamningen skall en dag släppa.
Du skall kunna gå dit Herren vill att du skall kunna gå; I hans kraft skall du kunna göra allt det som är gott och riktigt att göra.
Genom tron på Jesus är du redan nu förbunden med kraftkällan som på Herrens dag helt skall bota Guds alla barn som synden gjort så kraftlös.

Det sista stora undret som sker är att blind får sin syn tillbaka.
Att se klart, det är den största gåvan, som vi fick höra förra söndagen. Att se sanningen om Herren och om mig själv.
Att se att Herren är min frälsare och att jag är syndare som behöver frälsas.
Att kunna rätt bedöma tidsandan.
Att se vilken speciell risk jag löper att hamna på en osann väg;
Att se Guds förlåtelse i Kristus Jesus;
Att se Guds nåd i dopets vatten och nattvardens bröd och vin
Att inse hur tacksam jag har anledning att vara mot Gud!.

Den andliga blindheten är den stora skadan.
Räddningen finns där, men andligt blinda människor ser den inte.
Ofta eftersom de inte förstår att de behöver räddas. I alla fall inte till Guds rikes eviga liv.
Men Gud kan göra alla seende.
Även de som är långt borta från Gud så att de inte ens söker honom. Som hedningarna i dagens evangelium. Därför att det var där som scenen utspelad sig, att människor i strid ström bar fram skadade människor som alla botades av Herren.
På den östra sidan av Galileiska sjön skedde detta:
I det så kallade tiostadslandet, vars invånare var präglade av den grekiska och romerska antika kulturen: De var mentalt på lika långt avstånd från det bibliska hoppet som dagens svenskar är. Ändå fick de vara med om allt detta. Jesus vara i dessa hedniska trakter för att vara ensam, för att dra sig undan folkskarorna.
Så blev bland hedningarna som denna dag av helande fick äga rum. Det är fråga om ett masshelande, en serie av under som saknar motsvarighet i evangelierna som skedde där man inte förväntat sig att den skulle ske.

Du kanske känner dig långt bort från Jesus idag. Ditt andliga liv är dämpat, du brottas med en massa problem och brister. Eller så dignar du under en stor arbetsbörda, under orättvisor, svårigheter du inte själv är skuld till. Du att det är trögt att lova Herren, för du är inte så glad.
Först skall du veta att liksom i evangeliet är Jesus nära inte minst dem som verkar vara långt borta från honom. Så är det, Det kan inte din olycka ändra på. Jesus är nära!
För det andra så var detta att Jesus utförde detta tecken i hednaland en uppfyllelse i profeten Jesajas bok om att Israels Messias var hela världens frälsare. Och att hela världens skulle frälsas på Herrens stora dag som ännu inte där, men som förebådades i Jesus.

Du får tacka och lova Herren för hans jordiska gåvor; För att du genom det Jesus gjort för dig får verka gott hans härlighetsrike redan här och nu.
Och också för att du får se fram emot den stora dagen då den fullkomliga lyckan som Gud vill ge alla människor är på väg.
Det får du göra genom att stämma in i den kristna församlingens och alla de heligas lovsång. En lovsång där musik och ord förenar känsla och innehåll i förkunnelse av den rena, sanna lyckan och glädjen som den helige, levande Gud vill ge oss människor. Genom sin son Jesus Kristus, Guds lamm som borttager världens synder.
Den som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och väldet i evigheters evighet. Amen!   

12 e trefaldighet 2 årg predikan 2016

Tolvte sönd. e. tref.; ”Frihet i Kristus” 2 årg., hgmgdtj., 14/8-16 Lund.

Texter: Jes 48:20-21; Gal 4:31-5:6,13-14; Joh 8:31-36

Psalmer: 46; (10); 716;  68; 45;  44.

Predikan
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Herre, helga oss i ditt Ord, ty ditt ord är sanning! Amen!

”Drag ut från Babel, fly från kaldéerna! Förkunna detta med frödjerop, låt det bli känt, för ut det till världens ände, säg: ”Herren har återlöst sin tjänare Jakob.”

Tänk dig att du idag, av en fiende till ditt folk, skulle tvingas bege dig med din familj till ett främmande land, långt borta. Ett land där sederna och värderingarna är helt annorlunda än vad du är van vid, och tycker att det skall vara. Då blir det nya landet ett sorts fängelse. Du är inte fri utan tvingad att leva hemifrån bland främlingar som har en livsstil och ett synsätt som du inte alls delar.
Så ingriper Gud, och du får resa hem igen. Han löser dina fångbojor, så att du är fri att vända åter hem. Gud är din återlösare som ger dig din frihet tillbaka.
Friheten är att leva som du vet att Gud vill att du skall leva.
Och frihet att leva med Gud.
Sann frihet är att leva med Gud som är upphov till våra liv.
Här har vi det som judarna upplevde när Herren återlöste dem, då han befriade dem från fångenskapen i Babel. De fick inte bara vända tillbaka hem och leva som de kände för, utan de skulle få leva med Gud igen. Det var speciellt templet i Jerusalem som de längtade till och som de ville bygga upp igen. För där mötte de Gud på ett speciellt starkt sätt.
Sann frihet kan man inte ha utan att ta emot livet från Gud. Man är helt beroende Guds välvilja och beskydd. De uttrycks i orden att Gud inte lät folket törsta i öknen utan lät vatten flöda fram ur klippan. Han klöv klippan och vatten flödade! Det är livets under. Utan Gud, inget liv. Utan Gud är tillvaron på jorden som en öken som man till sist dör i. Det är ingen mening att vara fri utan att få ta emot livet från Gud. Ja, fri kan man inte vara utan Gud.
Så kom Israels folk hem igen. Och det gick som förr då de försökt leva enligt Guds bud. Man klarade inte av det. Man var slav under sin syndiga natur. Jesus säger i dagens evangelium: ”Amen, amen, säger jag er. Var och en som gör synd är syndens slav.” Så är det. Du vill leva rätt och riktigt. Så ser att du inte kan det, för orättens makt är så stark i dig. Då är du slav under orätten, slav under synden. Det vill Gud befria oss ifrån.
Nu skall vi se vad det kan betyda genom att stanna inför Paulus undervisning i Galaterbrevet. 

Först: Gud är fri, samtidigt som hans frihet styrs av rättfärdighet och kärlek.

Ingen människa kan någonsin bli helt fri av sig själv. Hur rik och mäktig man än är, hur klok och uppfinningsrik man än är, kan man inte förflytta sig bakåt eller framåt i tiden, till exempel. Man kan inte vara på två ställen samtidigt. Man kan inte bli en annan människa än den man är. Man kan inte vara god hela tiden. Man kan inte vara ung och alltid leva. Och så vidare. Friheten är begränsad. Den obegränsade friheten finns bara hos Gud! För Gud kan göra vad han vill överallt, när han vill, med vem och med hur många han vill.
Men Gud är mer än frihet. Gud är också rättfärdighet. Han bestämmer vad som är rätt, hur allt skall vara. Hans rättfärdighet ser vi i hur universum fungerar, i naturlagarna på jorden. Och vi ser den i Guds bud i Bibeln. 
Gud är också kärleken. Han älskar oss alla så mycket som det överhuvudtaget är möjligt. Det visade han då han i Jesus dog på korset för vår skull, för att vi skulle bli hans barn. Det är kärlekens främsta bud att ge sig själv för sin nästa för att min nästa skall få det som Gud vill att hon skall ha. Liv, frihet, sanning och rätt. Kärlek och rättfärdighet och att Gud brukar sin fullkomliga frihet till att självmant i kärlek dö för att vi skulle bli rättfärdiga, allt det möter vi i Jesu död på korset.
Men en gräns finns det för Guds frihet. Kärleken innebär en gräns.
Gud älskar och vill älskas tillbaka. Men man kan inte tvinga någon att älska en. Att säga ja till någons kärlek måste komma fritt från hjärtat. Därför, eftersom Gud är kärleken, begränsas hans frihet på det sättet att kan inte tvinga någon människa att i tro älska honom tillbaka! Därför låter Gud oss gå miste om friheten, rättfärdigheten och kärleken till honom, om vi inte vill ha med honom att göra. Han kan inte tvinga dig att älska honom tillbaka, för då är kärlek inte längre kärlek. Tro på Gud är att vänta sig allt gott av Gud, att älska honom.
Vår gemenskap med kärlekens Gud om tro. Vi tror att Guds ord som berättar om Gud kärlek till oss är sant. Och Guds kärlek är så stark att då vi tror att den är sann, då älskar vi Gud tillbaka. Därför att släpper vi in Gud i hjärtat, släpper vi in kärleken i hjärtat.
Vad säger Paulus om detta i verserna i Galaterbrevet? Ja, mellan raderna och i raderna står detta att Gud är friheten, rättfärdigheten och kärleken. Det utgår Paulus från att dem som han skriver vill ha: frihet, rättfärdighet och kärlek. Och det finns hos Gud.
I Gud blir vi fria, när vi hör honom till. Friheten får vi bruka till att älska enligt Guds rättfärdiga lag, som han älskat oss i Jesus Kristus.
Alltså: vill du bli verkligt fri, har du att söka den friheten hos Gud som är rättfärdig och som är kärleken själv. Du kan inte finna den sanna friheten hos människor eller i din egen förmåga. För:

Människan som tror på Gud är ofri, orättfärdig och har inte tagit emot Guds kärlek i sitt hjärta.

Paulus talar om en slavinna. Slavinnan var Hagar, Abrahams egyptiska slavinna. Den fria kvinnan var Sara, Abrahams hustru.
Abraham och Sara ville att Guds löfte skulle uppfyllas att Abraham skulle bli stamfader till ett människosläkte som skulle bestå till tidens slut. Ett släkte i vilket alla jordens folk skulle bli välsignade.
Men Sara kunde inte få barn.
Då beslöt Abraham och Sara att ta saken i egna händer. Abraham fick barn med Hagar och Ismael föddes. Men Ismael blev inte sonen som fortsatte Abrahams ätt. Han var inte Guds löftes barn utan kom till på grund av att Abraham och Saras själva försökte fullborda Guds löfte. Det går ju inte.
Ismael är slavinnans son. Han står för ofrihet, orättfärdighet, en mänsklig kopia av Guds frälsning. Han var inte den källa till välsignelse som Gud lovat
För Paulus är slavinnans son representant för de judar som inte trodde på Jesus. De menade att man blev Guds barn genom omskärelse, genom ett märke på kroppen, och genom att lyda lagen. Ismael har muslimerna idag gjort till sin anfader. Islam är en lagreligion som praktiserar omskärelse. Genom ett yttre tecken på kroppen och det man själv gör skall man bli frälst.
Människan skall frälsa sig själv här i världen utan att ha någon gudomlig frälsare. Hon skall frälsas genom att bete sig väl på jorden utan att Guds Ande föder en på nytt, så att vi får evigt liv. Själva omskärelsen står för denna lagreligion. Det är ett yttre tecken, något man kan se och ta på. Det hör till köttet, till sådana vi är här på jorden. Det är lögn och bedrägeri att vi själva skulle kunna göra oss rättfärdiga och odödliga.
Nu är det inte bara judar som inte tror på Jesus och muslimer som hamnar i lagreligion. De kan vi kristna också göra. Man kan som kristen vilja bete sig på ett bestämt sätt för att visa att man är kristen. Man vill ha något bra man gjort att visa upp för sitt samvete, för medkristna och för Gud som övertygar en om att man är god nog. Det handlar då om att lyda Guds bud. Men när det gäller barnaskapet hos Gud blir Guds goda bud liksom kraven som fångvaktarna ställer på fångarna i fängelset. De kräver och kräver men blir aldrig nöjda. De släpper inte ut mig ur fängelset även om jag gör som de säger. Man är ofri. Ingen människa kan bli god nog inför Gud eller för sitt känsliga samvete. Man kan inte bli rättfärdig och helig inför Gud genom att prestera väl själv. Det är omöjligt! Tvärtom.. Så fort din kristendom börjar handla om att vara lyckad och bra, så ger du inte längre Gud äran. Då faller du ur nåden. Då vänder du dig bort från Gud kärlek.

Den gudomliga, fullkomliga, friheten, rättfärdigheten och kärleken får vi av nåd som gåva av Gud genom tron på Jesus Kristus vår Herre och frälsare.

Sara blev till sist med barn med Abraham. Barnet fick namnet Isak och är den andre patriarken. Han blev som Abrahams äkte son given av Gud för att föra löftet och välsignelsen vidare i Abrahams släkt.
Att Isak kom till världen var ett Guds under. Isak var en gåva från Gud som Abraham och Sara tog emot i tro.
Det är tron på Guds ord och löften som förenar oss med Gud.
Guds löften är uppfyllda i Jesus Kristus, i hans död och uppståndelse. Därför är den sanna tron på Gud en tro på Jesus, Guds Son, vår Herre och frälsare.
Tron väcks av Anden som vi möter i Guds Ord. Att tron väckts visar sig i att vi är övertygade om att Jesus Kristus är vår Herre och frälsare. Genom den tron är vi ett med Gud och delar Hans frihet.
Mötet med Guds ord och löfte, Guds nåds evangelium, är ett möte med Gud själv. Vi behöver inga speciellt heliga människor som mellanled för att förenas med Gud. Guds ord och sakrament, där ordet knyts till vatten, bröd och vin, räcker helt och fullt. Bibeln säger att vi alla, även det nydöpta barnet är präst i Guds församling. Prästen var den som i Gamla testamentet hade en speciell relation med Gud. Med sin tjänst i templet var han en länk mellan Gud och människa. Men Jesus är nu Översteprästen. Genom tron på Jesus är vi förenade med Gud och därför själva präster som står inför Guds ansikte.
Med Guds ord är vi fria att som präster trösta, lära, förmana och varna våra medmänniskor, även uppsatta ämbetsbärare i kyrkan. Vi lyder inte under människor utan är Guds vänner.   
Friheten är en frihet att bruka så som frihetens Herre, Gud, brukar den. Det är frihet att tjäna sin nästa. Frihet att som Jesus ge utan att få igen för att min nästa skall ha ett gott, sant liv. Martin Luther säger: En kristen människa är den friaste herre över allting och ingen underdånig. Man är ett med Gud.
Men en kristen människa är också alltings mest tjänstvillige tjänare och alla underdånig. Som Gud betjänar oss med sin godhet är vi kallade att betjäna vår nästa på samma sätt.
Med friheten är det som med rättfärdighet och kärleken. Den finns av evighet fullkomligt hos Gud. Vi omsluts av allt detta genom trons förening med Gud. Men vi kan inte se denna Guds frihet, rättfärdighet och helighet i våra av synden skadade liv.
Men vi äger den, samtidigt som vi ofta plågas av dess motsats: ofrihet eftersom vi ofta beter oss orättfärdigt och kärlekslöst.
Därför skriver Paulus: ”Vi väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. Ty I Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro verksam i kärlek!” Så fortsätter aposteln:
”Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek! Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.”
När det gäller att vara viss om att man är Guds barn, är det bara tron på Jesus och det han gjort för oss som gäller. Genom att lita på det får man barnaskapet av nåd, som en gratis gåva av Gud. Känn dig inte tvingad att vara duktig för att kalla dig kristen. Du är fri att ta emot Guds gemenskap som en gratis gåva. Det sker när du tror på Jesus
När det gäller relationen till vår nästa, visas vår vilja att vara Guds fria barn i en vilja att leva efter Guds bud. En övertygelse att det rätta är att tjäna, älska och leva rättfärdigt som Gud vill. Den sanna tron ger inte tillåtelse till synd utan förlåter syndare som inte vill synda utan som vill leva som Gud vill att vi skall leva.
Så här visar det sig att du är lika fri som Gud: Du är döpt i Jesus namn och tror att dopets löften om syndernas förlåtelse och evigt liv i Jesu namn är sann. Den tron är äkta när du i djupet av ditt hjärta, fastän du hela tiden misslyckas med det, ändå vill leva som Gud vill att du skall leva.
Så är en människa fri från synd, djävul och död, fri från att vara människor till lags, fri att leva inför Guds ansikte utan att vara beroende av andra människor.

Så kan du hoppas att en gång, i det himmelska Jerusalem, med alla Guds heliga, få uppleva och se denna heliga frihet fullkomnas fullt ut av allt och alla, tillsammans med Guds rättfärdighet och kärlek.  
.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt ord tröstar, lär förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan så att vi inte må bliva glömska hörare, utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden. Genom samme din Son Jesus Kristus vår Herre. Amen!