2:a i advent 2 årg hm 2015


2:a i advent, "Riket som kommer", 2:a årg., högmässa, Lund 2015

Texter: Joel 2:30-32; Hebr 10:35-39; Mark 1:14-15.

Psalmer: 107:1-4; 695:1; 697:6: 423:1-4; 107:5; 424; 70; 423:5

Skriftetal:

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:

Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son när han kommer till oss, må hos oss finna en beredd boning. Genom samme din Son Jesus Kristus vår Herre.

Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat.
Hebréerbrevet, kapitel 10 vers 36.

Att hålla ställningarna fastän förstärkning inte syns till och förlusterna är stora. Att sköta sitt arbete plikttroget och samvetsgrant, år ut och år in, fastän ingen säger tack, lönen är låg och ingen kontrollerar att jag gör det jag ska.
Att leva sitt kristenliv enligt Guds ord fastän Gud tycks vara så frånvarande och Herrens dag dröjer. Att lyda Herrens bud fastän man vill släppa efter och leva mer bekvämt som alla andra Att be, läsa Bibeln och gå till gudstjänst ofta fastän tiden inte räcker för alla viktiga jordiska sysslor, fastän andra tycker jag konstig.
Uthållighet i tjänsten för Kristi kyrka så att ett sant och sunt kristenliv får leva vidare trots tidsandan!
Och för att själv bevaras i tron!!!
Uthållighet kan kosta på.
Uthållighet är värd ansträngningen när den används för det som är rätt och riktigt. Uthålligheten i tron på Jesus gäller det allra nödvändigaste: Den tron behöver jag för att bli frälst till evigt liv. För att inte fördömas till evig död då Herrens dag kommer, den Stora och Fruktansvärda.
Är du uthållig när det gäller att hålla de Herrens bud som kostar på i form av hårt arbete, försakelse av det som gör livet bekvämt, som innebär att du kan bli baktalad av människor och marginaliseras i den omgivning du är beroende av?
Du svarar kanske obekymrat och lättsamt att, visst, du brister i uthållighet på många sätt men det gör inget för Herren förlåter ju!
Ja, det är sant, Herren förlåter!
Men Herren förväntar sig också att du skall använda den kraft och den viljestyrka som han har gett dig. En äkta bön om Guds nåd och förlåtelse har som källa inte bara en insikt om att jag syndat utan också en vilja att bryta med synden. Det är inte en äkta kristen bön om förlåtelse om du inte vill använda den förmåga Gud givit dig att leva som vill, om du inte vill bruka den kraft Gud givit dig för att hålla ut i trogen lydnad.
Ber du så?
Eller är din bön om förlåtelse ett uttryck för att du vill kunna fortsätta synda med gott samvete? En slentrianmässig, inte allvarligt menad bön? Då är din bön ord som döljer att ditt hjärta är stängt för Guds nåd. Ord som döljer att du lever i oförlåten synd!

Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat, läste vi.
Varifrån får vi den uthålligheten?
Jo, av Gud då han kommer till oss i Ordet och i sakramenten. Där får vi nåd och förlåtelse som ger frid med Gud. Och lever vi så i Guds frid, får kraft och viljestyrka i enlighet med Guds vilja.
Den sanna uthålligheten är också en uthållighet att gå till källan där jag får kraft till uthållighet. När du ber, läser Bibeln och firar gudstjänst är det ett tecken på att Gud givit dig av denna uthållighet. Allt är här Guds gåva. Inget har du bidragit med själv. Ja, det är du som är trogen och uthållig men det är Herren som ger dig troheten och uthålligheten när du tar emot den i nådens medel.
Du skall snart få höra hur Gud i Jesus Kristus förlåter dig som ångrar dina synder och vill bryta med dem.
Du skall snart få ta emot Herrens kropp och blod som är Guds nåd och förlåtelse i gestalt av bröd och vin. Då du får Guds förlåtelse, får du också gemenskap med honom. Och i Guds gemenskap får du kraften, energin och viljestyrkan att vara uthållig i tjänst i hans Rike. Du får så mycket av den kraften som Herren vill ge dig! Men, som sagt, för att få den kraften behöver du tron att Gud ger dig nåd och förlåtelse i Jesus Kristus. Att du har den tron i hjärtat får du visa genom din muns bekännelse.

Låt oss nu med den Helige Andes kraft, bekänna att vi tacksamt vill ta emot Guds nåd i Kristus Jesus och i gemenskap med honom få del av hans uthållighet och trofasthet.


Predikan:

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. I Jesu namn ber vi: Herre, helga oss i ditt Ord ty ditt Ord är sanning!

Och jag skall låta tecken synas på himlen och på jorden: blod, eld och rökpelare. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.

Dessa verser är en av Bibelns första beskrivningar av världsundergången. Syner och ord som profeten Joel, samtida med profeten Elisa, fick ta emot i Juda rike på 900-talet före Kristi födelse. Orden föregås av en beskrivning hur gräshoppssvärmar ödelägger landet och hur fientliga arméer gör sig beredda för invasion. Dessa katastrofer på jorden är tecken som förebådar denna tidsålders slut.
Ställda inför dessa allvarsord låter sig många medlemmar i Guds folk beröras. De drivs att ta sin tro på Bibelns Gud allvar. De gör bot, ångar sig och de vänder om till Herren.
Då ingriper Herren och det blir ingen invasion utan landet får bestå ännu en tid.
På motsvarande sätt får vi i de olyckor som drar fram i vår tid, se förebud - tecken - som vittnar om att Herrens dag, den stora och fruktansvärda, är på väg. Dessa tecken är oss givna för att också vi skall göra bot, ångra oss och vända om till Herren. Då världen skakas av naturkatastrofer och krig som kryper allt närmare, må det få oss som tror att ta vår tro på större allvar. Och de som inte tror att börja söka Gud av själ och hjärta. För det kommer en dag då solen skall slockna och månen brinna så att den blir blodröd. En dag då himlakropparna, ja allt som är, skall smältas ner och vika undan. Och så skall Herren komma tillbaka för att hålla dom över alla människor!
Den dagen kommer han synligt, i härlighet, för att skipa rätt en gång för alla. Det gäller att inför det mötet med Herren ha frid med Gud genom att ha gjort bot och fått förlåtelse då Herren sökte oss med sin nåd här i tiden. Detta så att man den Dagen åkallar Herrens namn i tro.
Domen har ju redan inletts i och med att Jesus kom första gången. Nu går en dom över världen säger Jesus då han beredde sig för att dödas på Golgata kors. Domen här i tiden visar sig i hur man förhåller sig till korsets evangelium. Den första pingstdagen håller aposteln Petrus en botpredikan där han citerar orden ur profeten Joels bok som handlar om världsundergången och också om andeutgjutelsen. De som låter döpa sig och bekänner Jesus som sin Frälsare får ta emot Guds Ande så att de kan profetera; så att de kan tala Guds sanna ord.
Har man fått den Helige Ande genom dopet och tron på Jesus, kan man åkalla Herrens namn och vittna om Guds rike här och nu. Det visar att man är Jesu vän som då han kommer åter för att hålla dom.
Vi ska nu se närmare på Jesu förmaning till omvändelse och tro. Herren inledde sitt verk för att försona dig och mig med Gud, med orden: Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!

Omvänd er och tro evangelium!
De orden skall vi se på ur tre aspekter: Att vända sig bort från det som är ont. Att vända sig till Gud som är god. Att tro på evangeliet om Herren Jesus Kristus.

Budskapet kan sammanfattas så:
Det är Herren Gud själv som från början till slut skapar omvändelsen och tron på evangeliet som ger evigt liv i Guds himmelska rike.

"Omvänd er", säger Herren. Att vända om innebär alltså att man vänder sig bort från något och till något annat.
Först att vända sig bort från det onda.
Att vända sig bort från det onda är den kristna omvändelsens ånger. Jag har gjort fel. Jag har gjort illa. Jag har skadat mig själv och andra. Eller: jag kan inte fortsätta leva på detta sätt, jag måste ha en helt annorlunda livshållning och syn på tillvaron annars är mitt liv förfelat och förspillt. Jag har gjort uppror mot Gud och det liv han vill att jag skall leva. Jag ångrar det, det är mitt fel.
Ångern, skammen och skulden man kan ha för sådant man sagt och gjort kan alla uppleva. Men ånger kan vara olika till sin karaktär. Jag kan ångra att jag gjort fel för då drabbas jag själv av olyckor. Jag kan ångra mig därför att jag har skadat min medmänniska och det smärtar mig. Jag kan ångra mig för att jag brutit mot den Gud jag är beroende av, som älskar mig och skall ställa mig till svars för hur jag levt mitt liv.
Ångern kan Gud gilla eller ogilla. Ångern kan vara sund och sann. Eller osund och inte stämma överens med Guds vilja för mig.
Ångern är sund och sann när den är en insikt att jag brutit mot Guds ord i Bibeln. Man kan ångra en massa i tillvaron som inte är olydnad mot Guds bud men som jag vill ha ogjort för att det ställt till problem för mig. Jag kan ångra med munnen för att andra skall tro att jag är ledsen för det jag gjort, men i hjärtat ångrar jag inget. Det kallas hyckleri.
För att få en rätt och sann ånger måste du känna Guds bud. Det är Guds vilja som skall avgöra vad du gjort fel eller rätt, inte människors förväntningar som du kanske vant dig vid och gjort till dina egna.
För en rätt och sann ånger måste du också ha kärlek till din nästa så att du inte vill din nästa illa. Och ditt hjärta måste inse allvaret i synden och känna behov av att renas från den.
Omvändelsen kan också vara en livsåskådningsomvändelse. Man har haft en syn på tillvaron där det inte finns plats för Gud och så visar sig den vara ohållbar. Man inser att man inte kan bygga sitt hopp på människan och på sig själv längre. Man längtar efter en Högre makt att ty sig till, som skall rädda mig. Man längtar efter en religion! Religioner finns det ju många av. Men det är bara ett budskap som ger syndernas förlåtelse och frid med Gud. Det är det kristna evangeliet. Omvändelse som bara är livsåskådningsbyte är ingen kristen omvändelse. Inte ens om det är en kristen livsåskådning. Utan det gäller att se sin personliga synd och skuld och vända sig till Gud för att bli befriad från den. Inte bara att han en kristen syn på tillvaron.
Alltså: sann ånger fordrar kännedom om Guds bud, det fordrar nästankärlek och det fordrar respekt för Guds bud. Kännedom om buden är något yttre som har med kunskap och förstånd att göra. Kärleken bor i hjärtat. Att ha kärlek till Guds bud och nästan är att beröras av Guds Ande som ger en rätt ånger, en gudagiven vilja att vända sig bort från det som är fel. Du kan inte inleda din omvändelse och vända dig bort från det onda utan att ha berörts av Guds Ande.
Utan att beröras och ledas av Gud i ångern står man alldeles vilsen med det man vill ha ogjort. Kanske tror man inte på någon Gud alls. Man är då ensam med sina felsteg man vill ha ogjorda. Kanske har man en tro som inte stämmer med verkligheten, man tror på en falsk Gud. Då blir ångern också fel fastän man inte fattar det själv. Den blir fel därför jag inte går med mina synder dit jag borde gå för att hantera det onda jag gjort. Den blir fel för att jag inte låter mig dömas av den verklige Guden utan av en overklig gudom.
Människor idag är mycket vilsna i förhållande till det som är ont. Det beror inte på att de är sämre än dig som tror, utan på att de av olika skäl inte nåtts av Guds Andes påverkan. Var tacksam för din tro att Gud upplyser dig om din synd i Ordet. Och bed för att din ånger skall vara en äkta ånger enligt Guds vilja. Och bed för din nästa som ännu inte låtit sig upplysas, så att han eller hon låter sig omvändas innan det är för sent!

Den sanna omvändelsens nästa steg är att vända sig med sina synder till Gud! Jag vänder mig bort från det som är fel, från lögn, ond vilja och död, till Sanningen och Kärleken och Livet som jag bara finner hos Livets och Bibelns Gud.
Med min sanna ånger får jag gå till den sanne Guden med mina synder.
Om detta handlar det ofta i Israels historia i Gamla testamentet.
Det kan börja med olyckor som visar att Israels folk inte längre var välsignat av Gud. Då vänder folket om till Gud i säck och i aska, man gråter och klagar och river sönder sina kläder och ber om nåd. För man förstår att den Gud man är beroende av, han är vred. Han har utlämnat folket åt fördärvsmakterna så att dessa skadar folket. Man är rädd, men samtidigt vill vill reda ut relationen med Herren och få frid med Honom igen. Och man vet att Gud tar emot för han är en god Gud!
Så kan det vara också för dig. Det går illa i livet. Olyckor drabbar dig. Du drivs att tänka över din situation med Herren. För tack vara din tro på Honom inser du att Herren vill säga dig något med detta smärtsamma. Detta smärtsamma är inte andras fel. Det smärtsamma påminner dig om att du behöver Guds nåd även om du kanske inte är direkt ansvarig för det. Så rannsakar du ditt liv i ljuset av Guds ord och då gör syndakännedomen ont. Allvaret i din situation förstärks när du läser om Herrens kommande dom över synden. Herrens dag, den stora och fruktansvärda, är på väg. Då skall hela kosmos gå under i dån och förtärande eld. Människors tankebyggnader och bedrifter, det som var din högsta njutning här på jorden, allt det kommer bara att liksom smälta bort. Inget förmår det mot Guds dom. Bibelns ord om detta, som i profeten Joels bok, ger dig allvarig fruktan inför domen. Utan Bibeln är domedagen en teori eller en förlegad trosföreställning som inte berör oss längre. I tro på Bibelns ord stärker domedagens ankomst allvaret i hur vi ser på vår relation med Gud.
Ställd med dina synder inför den kommande Herrens dag förstår du också hur liten din ånger är i förhållande till Guds helighet som du förbrutit dig mot. Ja, just bristen på ditt allvar i din kristendom känns kanske som din största synd! Och den kan du inte göra något åt. Och ju mer du försöker lyda Guds bud ju mer påminns du om att det inte går.
Så efter ett tag kanske du ger upp. Det är så hopplöst: "Bristerna i mitt leverne jag inte kan avhjälpa. Jag orkar inte ta Guds ord på det allvar som krävs." En betydelse av ordet omvändelse är att göra bättring, att ändra sinnelag.
Men jag blir ju inte bättre, mitt sinnelag ändras inte på djupet! Men jag vet genom Guds ord att Gud ändå vill förlåta mig. När jag nu vänder mig bort från det onda finns det bara en som både vill ta emot mig och som vill hjälpa mig. Det är min gode Gud som talar till mig i Bibeln.

Så följer de befriande orden: Tro evangeliet. Lita på det glada budskapet som löd: "Tiden är fullbordad! Guds rike är här." När Jesus, Guds och Marias son, nu står där inför folkskaran och sedan, tiderna igenom, inför alla kristtrogna som samlas kring honom, så säger Jesus: Tiden är fullbordad, Guds rike är här, tro evangeliet!.
Att tro är just att tro, att lita på, att sätta sitt hopp till. Det är att ta emot den räddande hand som tar tag i dig. Det är inte att göra något själv utan ta emot det Gud gör. För tiden är fullbordad och Guds rike är här! Guds rike är i Jesus som kommit och förkunnar detta evangelium. Människan skulle inte ta sig upp i himlen för att rädda sig själv undan synd, död och dom utan Himmelen kom till oss i Jesus Kristus. Det är ju betydelsen i ordet advent, ankomst. Herren kom när tiden var inne så som Gud bestämt, när tiden var fullbordad. Vid tidsåldrarnas sammandragning, i historiens mitt kom Jesus Guds son för att frälsa oss från synd och djävul, död och dom.
Guds rike är här, säger Jesus. Gud rike står inför den som hör dessa ord. Men Guds rike skall inte bara vara inför oss. Det skall omsluta människan och gå in i människans hjärta och bo och leva där!
Gud själv, Guds Ande, skall ta sin boning i människohjärtat och styra det som sin egendom.
Det sker när människan kommer till tro på evangeliet. Det sker inte då man bara påverkas av Guds Ande att ta Guds bud på allvar, eller då man har dåligt samvete för att man betett sig illa. Det sker heller inte då man vänder sig till Gud och står där med sin synd och bär den själv. Det sker först då man tar emot Jesus i tro och låter honom ta hand om min olydnad mot Guds bud!
Med trons och hjärtats bekännelse att Jesus är Herren följer att Gud tar över mig och mitt liv. Jesus har kommit för att med sin Ande omsluta, trösta, försvara och leda män och kvinnor som tror på honom.
De främsta av detta troende folk var apostlarna. Deras tro skulle, utom för aposteln Johannes, leda till martyrdöd. Jesus tog över deras liv och det ledde till att apostlarna blev brutalt slaktade för sin tros skull! Tydligare kan det inte bli, att livet i tro för oss dit trons lydnad förde trons upphovsman Jesus, nämligen till korset. Till döden på korset som framstår som ett stort misslyckande. Det är bra att tänka på det för oss kristna i Sverige idag. För även om vi får utöva vår tro relativt fritt är trons liv inte lätt för oss. Det är så få som håller sig till evangeliet. Och vi kan uppleva att vi själva är så ljumma och otillräckliga kristna.
Det verkar sluta på korsets misslyckande för oss också: Det blev ingen väckelse. Kyrkokampen lyckades inte. Jag fick inte mina nära och kära med mig trons väg.
Nu sitter vi i våra kyrkor några stycken och bekänner vår tro inför den korsfäste som tycks så maktlös.
Det hela ter sig som ett misslyckande..
Men samtidigt ter sig mycket vara ett misslyckande också så för dem so följer den breda vägen! För dem vars religion bygger på att vi människor kan skapa oss ett välmående och tryggt jordeliv. För den tron verkar ju heller inte vara sann. För världen, också vårt eget land, kan tyckas gå mot kaos och upplösning. Inga av de hot och krisr man talar om, terrorhot, klimathot, ekonomisk kris, livskriser, verkar människan kunna få ordning på. Och runt om i samhället isolerar folk sig från varandra framför sina dataskärmar. Gemenskapsband upplöses och kärleken svalnar.
Den bekännelsetrogna kristna vägen tycktes sluta i misslyckande. Men det gör också den breda världsliga vägen, i dess många skepnader.

Två sanningar avgör då vilken av vägarna som är den riktiga, vilken som leder till det eviga livet.
Först: Tiden är fullbordad sade Jesus när han, Guds son, kom till oss på jorden för första gången som dödlig människa, snickarsonen från Nazaret. Han fortsatte: Guds rike är här. Så ser vi honom tre år senare hängande i dödskamp på Golgata kors. Där uttalar han orden: Det är fullbordat. Så dör han. Och så segrar han då han dör. Så kan Guds rike inte bara komma oss nära, utan bli den verklighet som försonar oss syndare med Gud för tid och evighet.
Sedan: Herren Jesus kommer för andra gången odödlig i härlighet.
När det sker skall denna världen gå under i eld och dån, och en ny skapelse bryta fram där rätt och rättfärdighet skall bo. Och efter att Herren har avkunnat slutdomen och skilt de som hör Gud till från dem som inte gör det, skall Guds barn för evigt få samlas kring Herren i det nya, himmelska Jerusalem.
Den dagen skall alla knän böja sig i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud Fadern till ära, att Jesus Kristus är Herren. Den dagen skall det visa sig att det var omvändelse och tro på Jesu Kristus som leder till salighet.
Men dessa båda sanningar, att Guds rikes seger fullbordades på Golgata korset och att vi har att invänta Guds rikes synliga frambrytande på Herrens dag, de sanningarna kan vi bara tro då Gud ger oss den tron. Ingen kan resonera sig fram till dessa sanningar av egen kraft. Låt oss be Herren att han stärker oss i denna tro. Låt oss tacksamt ta emot den Heliga måltiden i vilken Gud hör denna vår bön om en större tro. För då vi i tro tar emot Herrens kropp och blod i nattvarden stärker det vår tro på korsets evangelium. Och vårt hopp om Jesu återkomst, de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen!

Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt Ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan så att vi inte må bliva glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så bliva evigt saliga. Genom Jesus Kristus vår Herre! Amen!.