8 e tref 2 årg hm Lund 2016

8 e Tref 160717,  2 årg, hm, Lund, Baskemölla 2016.

Texter : Ords 7:1-3; 1 Kor 3:10-15; Matt 7:22-29

Psalmer: 488:1-2.4; 697:6; 350; 201:1.3.4; 576; 45; 200:7-8.

I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn, låt oss be:
Rena o Gud våra hjärtan och samveten så att din son, när han kommer till oss, må finna en beredd boning. Genom samme din Son, Jesus Kristus vår Herre! Amen

”Allt står väl till” sade de falska profeterna på profeten Mikas tid.
Orden kan erinra om regeringsföreträdare som i valkampanjer berömmer den förda politiken och läget i landet. Oppositionens anhängare svarar då att allt inte alls står väl till och visar på brister och krissymptom i samhällslivet.
Detta exempel säger en del om vad det var fråga om när profeten Mika går till storms mot lyckoprofeter som skönmålar verkligheten. Profeter som menade att allt stod väl tillhörde till det politiska och religiösa etablissemanget i Jerusalem som var nöjda med tillvaron. Men ute i landet led folket armod på grund av sociala orättvisor, och utanför landets gränser rustade landets fiender till angrepp. Och Herren Gud stod i begrepp att ta bort sin skyddande hand från sitt folk.
För det inte ville vandra längs den väg Herren utstakat.  
Men Herren utelämnar inte sitt folk utan vidare. Utan först sänder han sin profet för att varna folket och väcka det till besinning.
Sådana väckelserop behöver vi människor alltid höra.
Väckelserop som kan få oss att vända tillbaka till Herren Gud.
Men Guds väckelserop lyssnar man till om man utgår från den sanning eller värdegrund som Guds ord är. Det är en gigantisk skillnad mellan förhållandet i det gamla Israel och vår tids Sverige, att man inte utgår från samma sanning om vad som är rätt och fel.
Men i vår gudstjänst utgår vi från Guds ord när vi låter oss granskas och ifrågasättas och vägledas. Och vi behöver inte mörka det som brister eftersom målet och meningen med att Guds ord lyfter fram synder och brister är att vi skall få förlåtelse av Herren och påminnas att vi är Hans barn av nåd allena, genom tron på Jesus Kristus som sonat vår synd och skuld. Vill man mörka sina synder stänger man sig ute från Guds nåd.

När vi nu skall få ta emot Herrens heliga nattvard behöver vi alltså låta Guds ord träffa våra hjärtan så att vi kan få upp ögonen för ogudaktiga attityder i oss, ångra oss, lägga fram vår olydnad inför Herren och be om förlåtelse och kraft till bättring. För det är så underbart när vi skall ta emot nattvarden, att vi slipper ljuga som lyckoprofeter och säga att allt står väl till då det inte gör det.
Vi kan öppet erkänna att mycket står väldigt illa till och just därför glädjas över att få ta del av Herrens välsignelserika närvaro i brödet i brödet och vinet.

En sak som Mika brännmärkte hos sitt folk och som är en synd som alltid behöver lyftas fram är människans kärlek till bekvämlighet.
Så rannsakande frågor inför nattvardsgången kan vara:
Går jag så mycket upp i mig själv att jag inte ser andras nöd som Herren ställer mitt för näsan på mig därför att han vill hjälpa min nästa genom mig?
Så har vi också att fråga oss: Finns det olydnad i mitt liv som jag inte vill se, som jag mörkar? Saker som behöver redas ut men som jag valt att begrava i glömska? Herrens bud som jag kvickt går förbi fastän de sätter fingret på sådant som förfelar mitt liv och mina relationer.
Eller har min tro har blivit en präktig uppvisning där jag nöjd med mina värderingar och mitt ordnade liv ger intrycket att detta att jag är kristen det innebär att allt står väl till med mig?
Allt står inte väl till. Och mycket av det som är illa släpper liksom aldrig taget så att jag får bekänna samma synd om och om igen. Många människor skulle tröttna på att förlåta mig. Men Herren tröttnar aldrig på att förlåta syndare som ångerfullt kommer till honom för att befrias från sin synd och skuld.
Låt oss därför be och bekänna  


8 e Tref 160717,  2 årg, hm Lund, Baskemölla 2016.

Texter : Ords 7:1-3; 1 Kor 3:10-15; Matt 7:22-29

Psalmer: 488; 697:6; 576; 363; 45; 388; 298

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
I Faderns och Sonens och den Helige Ande namn, låt oss be:
Herre, helga oss i ditt Ord, ty ditt Ord är sanning! Amen!

Min son, tag vara på mina ord
och göm mina bud inom dig.
Håll mina bud, så får du leva, bevara min undervisning
som din ögonsten.
Bind dem om dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla
.

Kristendomen är tron på Guds Ord. Guds ord i Bibeln som förklarar Guds rådslut och vilja!
Guds ord som tröstar, lär, förmanar och varnar människosjälen.
Guds ord som uttalas i världen och som med sin egen inneboende kraft skapar, bryter ner och bygger upp, dömer och frälser.
En troende kristen lever av Guds levande ord.
Det är sanningar man tar emot i bibelläsning och i kyrkans förkunnelse. Gud talar och låter sitt ord prägla mitt sinnelag och mitt hjärta och forma mig till hans barn.
Då jag lyssnar i tron Gud ger mig.
Guds ord, när det tagits emot i tro, lever sitt eget liv inne i dig som tror. Det är en sanning som formar din verklighetsuppfattning, som säger dig vem du är, som ger dig din förståelse om vad som är rätt och fel, om vad som är ditt hopp i nöden och inför döden och evigheten som väntar.
Guds ord som på detta sätt lever i dig förblir hela tidens Guds eget ord! Det är aldrig ditt ord som du kan förfoga över och använda i dina egna syften mot Guds vilja med sitt Ord. Missbrukar jag Guds ord på det sättet är det inte Guds ord längre som lever i mig!
Missbruk sker om man förvanskar Guds ord och förvränger dess betydelse så att dess mening inte är Guds mening utan min egen eller någon annan makts mening som jag följer och tjänar.
Det sker om Guds ord blir ett medel för mig att verka from och rättskaffens samtidigt som jag i själva verket lever ett annat liv än Ordets liv som jag vittnar om och förkunnar. Guds ord är då en täckmantel som döljer min otrohet mot Herren. Jag är en hycklare som missbrukar Guds ord!
Guds ord och Guds lära är heller inte längre kraftkällan i mitt liv om jag ser det som min stolthet som jag menar att Gud och människor ska bli imponerade av. Guds ord ska ju tvärtom ständigt påminna mig om mitt beroende av Guds nåd och kraft och vägledning. Det ska inte vara ett slagträ för att jag ska ha rätt gentemot andra.
De skall inte brukas till att ge näring åt min jagiskhet att vilja vara grann och from i egna ögon.
Guds ord måste brukas för att du skall förbli Guds barn. Må Guds Ande göra att vi brukar Guds ord. Men rätt! För Guds ord kan också missbrukas. Det må be om att bli bevarade från.
Vi skall nu stanna inför Guds ord missbruk och rätta bruk utifrån dagens evangelieläsning.     

”Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni laglösa (Matt 7:23)
De orden får ”många” höra på den Yttersta dagen när de ställs inför Domaren Jesus Kristus. Domsorden riktas till personer som menat sig vara Jesu lärjungar. Ställda på tröskeln till evigheten inför Herren Jesu domartron säger dessa: ”Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?” I Jesu namn hade de talat och handlat på ett sätt som, enligt dem själva, vittnat om trohet mot Herren Jesus. De hade både talat och handlat uppfyllda av Hans mäktiga kraft, menade de. Men sanningen var en annan: Herren Jesus säger sig aldrig ha känt dem, och det himmelska Jerusalems portar är stängda för dem. De har att gå bort från Guds ansikte, in i det eviga mörkret. Dessa arma människor har uppenbarligen levt i ett självbedrägeri. I en osann föreställning om att tillhöra Herren Jesu Gudsfolk fastän det inte alls förhöll sig på det sättet.
Som stöd för sin ogrundade trosvisshet åberopade de sina egna verk. De hade profeterat, talat Guds ord i Jesu namn, de hade drivit ut onda andar och utfört kraftgärningar, förmodligen helandeunder av olika slag.
Kanske hade dessa yttre kraftfulla manifestationer som de utfört i Jesu namn, i själva verket varit tal och tecken som härrört från djävulen själv? Satan framträder ju gärna förklädd till ljusets ängel. Han tycker om att låna sin kraft till vilsna människor som han tar i sin tjänst för att förleda fler inte ont anande män och kvinnor in på vilsenhetens väg. Alltså: dessa fördömdas profetiska ord hade kanske inte varit sanna. De hade talat förvanskad sanning, lögner som mörkrets furste dolt i fromma ord. Demonutdrivningen hade varit ett falskt skådespel. Och de som helats från sjukdom hade tackat för botandet genom att följa dessa falska profeter i tron att de var den sanne Gudens representanter. Vilket inte var sant, även om de falska profeterna själva trodde det.
Hur kan ett sådant missbruk av Guds ord kan framträda idag?
Först har vi rena villoläror. I motsats till Guds ord menar till exempel vilsekomna kristna samfund att Guds Ande inte finns i Ordet annat än om detta läses i den egna kyrkans tradition och sammanhang. Så lär till exempel den ortodoxa kyrkan.
Så har vi villoläror där man i och för sig som kristen förkunnar saker som är sanna, men det de verkligt viktiga sanningarna lärs inte ut. Man kan förkunna att vi blir frälsta av nåd allena.
Men inte att nåden skall tas emot. Man kan tala om Guds villkorslösa kärlek till oss men inte om försoningsverket där Jesus bar straffet som jag förtjänare. Man kan måla upp ett gott och sant kristenliv i denna världen men inte tala om evigheten. Man kan lovsjunga Guds barns vistelse i det himmelska Jerusalem men inte tala om risken att gå evigt förlorad.
Varför kan det blir så här fel?
En viktig orsak är att man styrs av förväntningarna hos åhörarna och inte av det som Guds ord säger och lär. Man kan säga att detta liksom framgår av att de falska profeterna som Jesus berättar om imponerat med verk som de tyckte var storslagna och mäktiga. De och förmodligen andra hade uppfattat dem som så andliga och fromma. Men så var allt skenkristendom och bedrägeri eftersom man var nöjd med att uppskattas av människor.
Åhörare vill höra Guds mening om hur vi skall leva kristet i denna världen och då blir det bara Guds lag som lärs ut. Åhörare vill bli uppmuntrade och bekräftade och tröstade och då blir det bara löften och hoppfulla sanningar som förkunnas! Åhörare vill gärna höra hur deras egen kristedom är rätt och hur folk i andra kyrkor har fel och då blir predikan en bekräftelse av att den egna gruppen är på rätt väg. Det kan vara riktigt, men det som saknas är då Guds lags dom över min egen synd, och då blir förkunnelsen fel!
Hur är det med dig när du läser din Bibel eller bedömer en predikan?
Förhoppningsvis bekänner du att hela Bibeln är Guds sanna, andeinspirerad ord och du tror och bekänner att du blir frälst till evig salighet bara genom tro på Guds nåd i Jesus Kristus på grundval av hans försoningsgärning.
Men sovrar du i Guds ord så att du väljer att inte höra förmaningar du har det svårt med? Talar du mycket om den rätta läran men lite om medkänsla och omsorg om din medmänniska? Vill du vara en förkämpe för sanningen samtidigt som du inte klarsynt och sanningsenligt ser din egen synd eller dömer falskt om din nästa?

Man kan också tänka sig att dessa fördömda faktiskt uttalat sanna profetiska ord och i Guds kraft drivit ut demoner och utfört kraftgärningar. Deras ord och handlingar kom från Gud, men Gud kände dem ändå inte. Han kände dem inte eftersom de var laglösa! Deras fromma och sanna ord och handlingar dolde ett eget inre förakt för Guds bud och vilja i deras hjärtan.
Att vara laglösa är inte detsamma som att i sin svaghet inte orka lyda Guds lag. Att vara laglös är att med vett och vilja bryta mot Herrens bud efter behag. Guds lag är ingen auktoritet för den laglöse. Den falske profeten som driver ut demoner och utför helande står för ett budskap som strider mot Guds ord. Men en profet kan också tala Guds sanna ord och i Jesu namn driva ut demoner och göra kraftgärningar och utåt framstå som den trognaste bland de trogna. Men i det fördolda erkänner denne inte Jesu Herravälde. Han – eller hon – är en hycklare som talar och gör rätt saker inför omgivningen, men som medvetet revolterar mot Gud bud då ingen ser på. Själv kanske han menar att övertrampen inte skadar så mycket i det stora hela. Eller att profeterandet, demonutdrivandet och kraftgärningarna med råge kompenserar olydnaden.  Men även till synes mindre allvarliga synder skiljer oss från Gud om de begås i medvetet trots mot Herrens lag. De är ett brott mot det grundläggande budet att ett Guds ban skall vara Helig såsom vår Herre och Skapare är Helig.
För din egen del är det ett ansvar som kristen att vilja bli dömd av Guds lag. Du förstår väl att det är så oerhört mycket i dina tankar, motiv, ord, attityder och gärningar som strider mot Guds vilja.
Vill du påminnas om det så läs lilla katekesens undervisning om tio Guds bud och tänk över hur du har det! Läs apostelns lov till kärleken i Första Korintierbrevets 13 kapitel som fundera över om du är en sådan kärleksfull människa. Och när en medmänniska kritiserar dig så att det gör ont in i skinnet på dig, fundera över om kritiken är rättfärdig. Det är i så fall Herren som talar genom denne din nästa.
Du behöver höra Guds avslöjande av din synd framförallt av en stor och viktig anledning: Att skapa törst och längtan efter Guds nåd i Jesus Kristus.

För bara genom din tro och glädje över Guds nåd i Jesus Kristus hör du Gud till! Bara så lever du som Jesu vän!  

Det som är så påfallande hos dessa falska profeter är att de ser sig som stora i sig själva. Som andliga hjältar som förkunnat rätt och sant och gjort under verkar ha vittnat om Guds makt och styrka. De ser på sig själva och på sina gärningar.
Men när du ser på dig själv och det gäller att komma fram till hur du har det med Gud, är det inte bra och storslagna bedrifter och fint tal som du skall tänka på. Därför att är det sant tal, rätt vittnesbörd och kraftgärningar som kommer av Gud då är det Guds tal och Guds gärningar. Det är inte alls din förtjänst. Din livlina som syndare som vill leva med Gud är bara Guds helt oförtjänta nåd i Jesus Kristus. Glöm aldrig det!

Bedrägeri av det slag som de falska profeterna uppvisar kommer mänskligheten och kyrkan att drabbas av intill denna tidsålders slut. För att undvika att låta sig bedras fordras andlig klarsyn. Andlig klarsyn är en förmåga att se klart och sant som bara Guds Ande kan ge. Guds Ande upplyser våra sinnen då vi tar emot Guds ord i botfärdig tro på att Jesus Kristus är vår ende Herre och frälsare. Andlig klarsyn föds av tilliten till Skriften som Guds sanna ord som kan förena oss med Gud för tid och evighet. Det är en tro att både Guds lag och Gud nåds evangelium, både kraven och löftena, är alltigenom sanna.
Och att de gäller oss. Herren talar till just dig i de bud och löften du möter i Bibeln när du läser den eller hör dess ord förkunnas!

I de följande verserna i dagens evangelieläsning, uppmanar Jesus sina lärjungar att bygga sina liv på Hans ord.
Man bygger sitt hus på klippan, på Hälleberget och då rasar det inte. Det är våldsamma prövningar huset Jesus beskriver utsätts för, men det rasar ändå inte. För klippans hårdhet och kraft finns i huset.
Man kan likna troslivet på klippan med en bergsvandring.
Det stormar och blåser, kanske är du rädd och går ostadigt. Men berget förblir ändå ett berg.
Det är dim.ma och du ser inte var du går. Så försvinner dimman så visar det sig att berget är borta. Du står i träsket.
Hur kan du vara viss om att inte hamna nere i träsket? Jo, genom att gå uppåt. Det är jobbigt, men då löper du ingen risk att komma bort från berget.
Hur går jag rätt på berget så att jag förblir på det i mitt trosliv.
Bygga hela mitt liv på Jesu ord som är både krav och löften!.
Jesu ord är lagens krav som Jesus återger som skarpt och kompromisslöst och genomträngande i bergspredikan. Lagen som säger att även hatet mot brodern räknas som brodermord.
Men bergspredikan är också löften. De kommer först, i saligprisningarna.
Evangeliet som säger att den som längtar efter Guds barmhärtighet, kanske just därför att man gjort sig skyldig till brodermord, skall bli evigt salig! Låter man hela sin existens vila på Jesu sanna ord är man som den förståndige mannen som byggde sitt hus på klippan. Det huset stod kvar då lögner, frestelser och prövningar slog emot det i all sin kraft. Den som inte bygger sitt liv på Jesu ord är däremot som dåren som byggde sin boning på lös sand. Då lögnerna, frestelserna och prövningarna kom, rasade huset samman och dess fall blev stort. Dåren hade ju istället för att hålla sig till alltings Skaparen, all sannings Ande och alla människors Frälsare haft som grund för sitt liv osanning och krafter i vår fallna värd som revolterar mot den treenige Guden.
Krafter som kommer att förgöras i den Yttersta domen tillsammans med allt och alla som tillhört dem.
Alltså gäller det för dig som inte vill gå under utan som vill leva med Gud för evigt: Ha inte din yttersta trygghet i en värdegrund eller livsfilosofi som kommer från människor. Ha inte heller det som grund för ditt liv som kommer från den människa som du är. Bygg inte ditt liv och ditt hopp på det du själv säger och gör, och som du själv menar är riktigt och värdefullt för det ger så imponerande resultat.
Rikta istället din blick mot Jesu ord och gärningar i Bibeln och lita på att Bibeln är alltigenom sann. Lita på att Jesus storverk framför alla andra, nämligen hans offerdöd på Golgata kors, har försonat dig med den Helige. Detta så att du genom ett liv i tro på Hans försoningsverk får Hans rättfärdighet. Då är du både det gudomliga Ordets hörare och dess görare. Därför att i Jesus Kristus är du då rättfärdig och renad från alla synder i tankar, ord och gärningar. I Jesus Kristus har du då det liv som behagar Herren och som skall levas i det himmelska Jerusalem.  Är du renad från allt ont i Jesu blod kommer Han, då du möter Honom på tröskeln till evigheten, att säga till dig: ”Jag känner dig! Du är min vän! För min rättfärdighet är också din rättfärdighet. Den har du tagit emot i tro av Herren din Gud! Kom nu in till mig och alla mina heliga och bli kvar hos oss i all evighet!
För du tillhör oss som Gud vill ha i sin heliga stad. För du är ren och rättfärdig liksom Guds änglar och jag, Gud son, är det” Amen!  


Lovad vare Gud och välsignade i evighet, som med sitt Ord tröstar lär förmanar och varnar oss. Må hans Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan så att vi inte må bliva glömska hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och så bli evigt saliga! Genom Jesus Kristus, Guds son, vår Herre! Amen! 

18 e tref gudstjänst 2016

18 e tref, ”Trons lydnad”, 2 årg, högmässogtj, Lund 2016-09-25.

Texter: 5 Mos 30:19-20; Rom 10:1-4; Mark 10:17-22.

Psalmer: 40 (18); 62:1-4; 63:1-2,9-14; 53; 194:2-4

Predikan
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Herre, helga oss i ditt Ord, ty ditt ord är sanning! Amen!

Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva, genom att du älskar Herren, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.
Så löd läsningen ur Gamla Testamenet. Den handlar om den viktigaste saken för oss människor överhuvudtaget. Hur vi blir frälsta från undergången till ett evigt liv med Herren i det rike, det land, han har lovat att ge sitt folk. Det är Bibelns och kristendomens stora ärende.
Det var Moses och israeliterna som fick höra dessa ord av Herren för första gången för långt mer än 3000 år sedan. Herren hänvisar till löften till Patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Då får vi gå ytterligare mer än sju hundra år tillbaka i tiden.
Jesus hänvisar i dagens evangelium till Guds bud som gavs till Moses när han undervisar en rik man om hur man blir frälst. Svaret på frågan hur vi blir frälsta förblir den stora viktiga frågan och man får samma svar av Gud i alla tider, oavsett om man var patriark för 4000 år, en förmögen jude för två tusen år sedan eller om man är medlem i S:t Markus församling i dag. Svaret är att det handlar om att ta emot livet med Gud i hans rike som han vill ge oss. Vi står inför ett val att ta emot eller inte ta emot. Så ser det åtminstone ut. Abraham hade kunnat vända ryggen åt Guds kallelse, Moses hade kunnat bli kvar som herde i Midjans land. Och den rike mannen som möter Jesus hade kunnat sälja sin egendom och sedan följa Jesus. Men hade han kunnat det? Och även om Abraham och Moses följde Guds kallelse, var det verkligen deras val? Faktum är att följer man kallelsen till frälsning så är det Guds val att det blir så. Patriarkerna bröt oavbrutet mot Guds bud, men Gud släppte dem inte utan fortsatte att bruka dem som sina barn bland människor.
I verserna precis innan dagens gammaltestamentliga läsning förutsäger Herren hur Israels folk i framtiden väljer bort Bibelns Gud genom avgudadyrkan, och drabbas många olyckor. Men också hur Herren efter en tid räddar dem mitt i olyckan som berodde på deras egen synd och omformar deras hjärtan så att de följer Gud igen.  Men Jesus låter den rike mannen gå bort, olycklig i sin oförmåga att följa den väg som Jesus erbjuder honom för att få komma in i Guds rike. Varför blev det så? Vi skall nu se mer på detta möte mellan Jesus och en man som vill bli frälst men som gick bort från honom som ger oss frälsningen osalig, utan frid.

Först: Gud, lagen, lögnen, förtvivlan och döden.
Mannen som springer fram till Jesus är en man som vill ha det rätt ställt med Gud. Versionerna i Matteusevangeliet och Lukasevangeliet upplyser oss om att det var en ung man med en hög ställning i samhället.
Han har stor respekt för Jesus. Han knäfaller inför honom och bemöter verkligen Jesus som en sann lärare som talar Guds ord.
Ordet lärare motsvaras av det arameiska rabbi som betyder stor. Idag har lärare ofta ingen stor auktoritet. Men i det gamla Israel var det var mycket stort att vara lärare.
Läraren undervisar på Guds uppdrag ur Guds eget ord. Men en lärare var Guds tjänare, inte Gud. Även om dessa ibland kunde få gudomlig status, likt gurus.
För att bli rabbi skulle man gå i skola hos en äldre rabbi. Man anslöt sig till grupper av lärare som följde olika tolkningslinjer.
Jesus kallas rabbi ungefär 40 gånger i evangelierna. Men Jesus var mer än en stor lärare. Jesus hade inte gått rabbinskola. Han hörde inte till någon speciell tolkningslinje. Jesu undervisning hade inte gått omvägen via människor utan var direkt gudomlig. Vissa tog Jesus för en profet. Man Jesus var mer än en profet. För han sade inte bara. ”Så säger Herren!” Han kunde citera Guds lag och säga. ”Ni har hört att det är sagt, men jag säger er!” Jesu anspråk var oerhörda. Han talade av sig själv Guds vilja och bud. Samtidigt som Jesus utgick från att Gudsorden i Gamla testamentet är alltigenom sanna. Inte den minsta prick av lagen skall förgås. Han var ett med Guds ord. Liksom andra rabbiner höll Jesus inte bara föreläsningar. Utan de som trodde på honom inbjöds att följa honom och se hur hans undervisning tog sig konkreta uttryck i livet med Gud och med människor. Och också att för tjäna honom, att hjälpa honom med olika sysslor.
På så sätt var lärjungarna som andra följeslagare till rabbinerna.
De lyssnade, de umgicks med och de tog intryck av Jesu ord och leverne. De tjänade sin mästare
Lärjungarna hämtar åsnan Jesus red in på i Jerusalem och ordnade i den övre salen där han höll nattvard före sin död.
Men de betjänar mer än en stor lärare. För Jesus var Gud. Och framförallt: Han var Gud som skulle betjänade dem och oss alla med frälsningen och sanningen som leder till Guds rike.
Hade den unge mannen fattat detta? Jesu fråga till honom kan tolkas som en undran om det var så. ”Bara Gud är god, säger Jesus. Kallar du mig god för att du fattar att jag är Gud?” Jesus fortsätter svara utan att invänta mannens reaktion. Han citerar ur tio Guds bud: ”Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor." Mannen bajakar att man skall lyda Guds bud och menar att han gör det: ”Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung.”
Men då är det väl inga problem, kan man tänka. Lyder man Guds bud hör man Guds rike till! Men kanske mannen känner att det är något som saknas.  Eller så kommer han till Jesus för att få det bekräftat att han hör Guds rike till genom sin laglydnad. Men hans fråga vittnar också om osäkerhet. Hur som helst.
Mannen ville ha det rätt ställt med Gud. Han hade ett ärligt uppsåt. Jesus såg på honom, fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig."
”Ett fattas dig!” Detta ”ett” är allt! Nämligen kärleken till Gud, den kärleken som skall uppfylla oss helt och hållet så att vi är beredda att offra allt för att vara med Gud.
Utan den hör man inte Guds rike till. Och den kärleken hade inte mannen. Han älskade sina ägodelar med än Gud. Han kunde inte få sig till att offra dem för att få en skatt i himmelen, för att följa Gud i Jesus. Han ville ta sig in i Guds rike, men han kunde inte. För syndens mörker bodde i honom. Det blev han bedrövad över. Han blev mörk i sinnet står det. Han gick förtvivlad bort. Bort från Jesus, bort från Gud! Bort från livets källa in i mörkret som härskade i honom, in i döden.
Och Jesus lät honom gå!
För mannen som ville så väl och som Jesus älskade, ville bli frälst genom att själv hålla Guds bud. Men det kan ingen människa, för vi är inte goda utan onda. Mannen levde i en livslögn. Han älskar jordisk, förgänglig rikedom och därmed kan han inte älska Gud. Han måste då säga nej till Gud i Jesus som älskar honom. Mörkret rådde i hans sinne. Han var bedrövad över detta utan att inse sitt verkliga problem.

Av detta lär vi oss:
Jesus är god, för Jesus är Gud. Jesus är den högste auktoriteten och vi har att knäböja inför honom, fråga efter hans ord, lyssna till det och följa honom.
Du kanske tänker om den unge mannen att han var allt bra självgod, en entusiast som trodde sig vara from men som inte kunde se sig själv som han verkligen var. Kanske var det så! Man han ville ärva himmelriket! Han ville leva som Gud begär. Vill du det? Tar du det noga med Guds bud? Offrar du din ställning som den rike unge mannen gjorde när han rådfrågade Jesus som de flesta i hans miljöer föraktade! Hade du överhuvudtaget brytt dig om att komma till Jesus och med frågan hur du skall komma in i Guds rike om Jesus passerat förbi?
Den rike unge mannen är ett föredöme i nitälskan. Men han är också ett varnande exempel. Hur ärlig och allvarligt sinnad och ivrig du än är i att följa Bibeln, så tar det inte dig in i Guds rike. Din ärlighet, din entusiasm, din goda vilja kan inte hjälpa dig. Inte ens i kombination med Guds kärlek till dig och hans vilja att frälsa dig.
För din ärliga entusiasm, ditt allvar och din iver är en del av din egen rikedom, av något gott du frambär i tro på att det skall hjälpa. Men det hjälper dig inte in i Guds rike. Tvärtom. Bygger ditt hopp på det är det, det stora hindret för dig!

Sedan: Gud, evangeliet, sanningen, glädjen och livet.
Jesus såg på folket omkring honom som han såg på den rike mannen. Han ser på oss i kärlek för att han vill ha kontakt med oss och säga något mycket viktigt så att vi skall finna frälsningens väg.
Han sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för de som är rika att komma in i Guds rike!" Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Förskräckta, för det
gällde ju dem, de var rika. Tänk om de inte skulle komma in i Guds rike. Så förfärligt det skulle vara!
Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är alltså svårt för alla inte bara de rike att komma in i Guds rike. Han forsätter: Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." Då blev lärjungarna ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" Jesus vill att det skall komma till den insikten. Det är lika omöjligt för dig att av egen kraft komma in i Guds rike som för en kamel att ta sig in igenom et synålsöga. Så sade Jesus: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt." Jesus såg på dem och sade detta. I Jesu blick finns Guds kärleksfulla blick. Han är ju Gud. Men: Hur kan Gud säga att det är omöjligt för Gud att komma in i sitt eget rike?
Här finns en stor hemlighet som Jesus och Markus vill förmedla till oss. Jesus är människa och han är Gud. För människan Jesus som också är Gud är ingenting omöjligt. Han kan öppna Guds rike för alla människor. Det var därför Gud blev människa i Jesus Kristus, för att föra oss in i sitt rike. Om man nu inte går bort från honom. Som den unge, rike, fromme mannen som inte såg Jesus som Gud som tar oss till sitt rike, utan som rabbin som förmedlar Guds krav till oss. Som en from och god rabbi som alla såg upp till. Som trodde han själv kunde bli god om han gjorde som den gode rabbin sade. Som inte fattade att han var hoppläst ond av syndafördärv! För han kunde ju lyda Guds kallelse att älska Gud av hela sitt hjärta för han älskade sina ägodelar mer.
Ändå hade den rike mannen, utan att fatta det, nästan bekänt evangeliets sanning. Han hade haft den på sina läppar. För han hade i sin fråga till Jesus sagt: Vad skall jag göra för ärva evigt liv. Det var en märklig fråga! Arv det är något man får. Inte som lön för eget arbete man gör utan som en gåva av en annan. Här gäller det fadersarvet. Arvet som den himmelske fadern ger. Man blir inte sin fars son och ärver sin far av egen kraft. Arvet är faderns egendom. Nu hade Gud i himmelen  låtit sin Son skapa den skatt som är vårt medborgarskap i himmelen genom sin död för oss.
Guds son blev i Jesus från Nazaret son av människor. Som Guds son och människa fullgjorde han det som krävs för att göra oss alla till mottagare av himmelrikets alla skatter. Han ger det till dem som i tro honom som sin frälsare får Gud till sin Fader.
Mannen uppmanas av Jesus följa honom, Guds son. Släpp allt jordiskt du äger följ mig och du får en skatt i himmelen, säger han. Följ mig så får du arvet jag utverkat åt alla människor genom mitt arbete. Då blir min rättfärdighet din rättfärdighet, och min laglydnad din laglydnad.

Detta lär oss:
När du ställs inför Guds uppmaning att följa Gud och ge upp den orenhet, den slags olydnad du är mest fäst vid, så förtvivla inte! Gå inte bort när du ser att du bara måste ge upp inför det faktum att du älskar det orätta mer än Gud och vet att det är fel.
För det är omöjligt att du skall få leva med Gud genom att lyda själv. Det märks framförallt när du ställs inför valet att släppa det du här i världen älskar mest för Guds skull! Bara Gud kan göra detta omöjliga och befria dig från den bristen i kärlek till Gud. Gud har i Jesus gjort det för dig, i ditt ställe.
Din lydnad mot hans bud är bra. Det vittnar om din tro.
Så länge du inte förlitar dig på denna din egen lydnad.
För då är det tro på dig själv och inte på Gud.
Så skall du veta att din tro på Gud ger lydnad. Den trons lydnad har förmått Guds barn genom tiderna att göra stora offer. Men de litar då alltid på Gud och inte på sig själva. Abraham, trons fader, var beredd att offra sin son Isak, inte i tro på sig själv utan i tro på att Gud ville det. I tro på att Gud kan göra det som för oss att omöjligt. I tro på att det Gud säger är rätt och sant och skall åtlydas. För Gud gör allt av kärlek till oss. Tro alltså på Gud, inte på dig själv. För tror du på sig själv får du gå bort som den rike mannen, och är du utan räddning. Fastän Gud älskar dig.

Så skall vi till sist ta fasta på sammanhanget i vilket denna händelse står i Markusevangeliet. Den föregås av att Jesus välsignar barn och säger att i Guds rike kan man bara komma som ett hjälplöst barn.
Du måste förstå att du är helt hjälplös som ett litet barn inför Gud. Han kan bara ta dig till sitt rike om du erkänner det.
Så följs mötet med den rike mannen av att Jesus förutsäger att han skall gå till Jerusalem för att lida och dö, och på den tredje dagen igen uppstå ifrån det döda.
Lärjungarna följer med Jesus mot Jerusalem. De är livrädda. Men de följer honom i tro utan att fatta vidden av det innebär. De följer honom, för de kan inte annat!
Så är det med sanna kristna tron. Den får oss att följa Jesus trots motståndet i våra hjärtan. Man har av Jesu ord fått en sådan tillit till Jesus att man följer honom vad som än sker.
Vi behöver inte vara rädda som lärjungarna, som inte begrep vad som väntade Jesus. För vi har ju i Bibelns fullkomliga undervisning om hur allt slutade. Hur Jesus togs tillfånga, pinades och dödades på korset för att försona oss med Gud. Och hur han uppstod på den tredje dagen i härlighet som en segrare. Vi har tagit del av apostlarnas vittnesbörd om detta, vi vet att allt är fullbordat av Gud i Jesus som ger oss den frid med Gud vi själva inte förvärva åt oss.
Så kan vi i tro på att Gud i Jesus betjänat oss och vunnit Guds rike åt oss följa Jesu uppmaning till den rike unge mannen. ”Följ buden. Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor." Så får vi ge allt vi har, oss själva med vår synd och skuld, vår förmåga, vår oro, vår iver, vår glädje och våra sorger till Jesus och följa honom i tro. Och vi får lita på att Han då genom oss bristfulla människor betjänar vår fattiga nästa som har behov av oss så som Gud finner för gott. Det är trons lydnad som Gud i Jesus själv ger oss och låter oss formas av och som för oss till himmelen. Amen!


Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans Helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan så att vi inte må bliva glömska hörare, utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så bliva evigt saliga. Genom Jesus Kristus vår Herre! Amen!