Heliga trefaldighets dag 2 årg gtj 2016

Heliga trefaldighets dag, Missionsdagen, ”Fadern, Sonen och Anden”, 2 årgången, gudstjänst Lund och Ravlunda, 2016-05-22.

Texter: 5 Mos 6:4-9; Rom 11:33-36, Matt 28:16-20.

Psalmer: 1:1-4; 18; 228:1-3; 20; 416; 228:4-5.

Nåd vare med er, och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
I Fadern och Sonen och den Helige Andes namn, låt oss be: Herre, helga oss i ditt Ord ty ditt Ord är sanning!

Hur outgrundliga är inte Guds domar och hur outrannsakliga hans vägar.  Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare?
Dessa aposteln Paulus ord i Romarbrevet stöder sig gärna moderna teologer på, som menar att man inget kan veta om Gud. Gud är större, det är allt vi kan säga. Det enda vi människor kan ägna oss åt som religiösa varelser är att ge uttryck för våra egna tankar och känslor om det gudomliga. De kan hävda att detta att Gud i kristendomen är treenig, Fader, Son och Ande, är ett mysterium så besynnerligt att kristendomens särprägel just är att vi inget kan veta om Gud.
Men då läser man sin Bibel mindre väl. Också de citerade verserna ur Romarbrevet. För dessa är en lovsång till Herren Gud just för att Gud gjort sig känd i Jesus Kristus, uppenbarat sin vilja för oss, ingripit i vår värld och frälst oss på ett sätt som vi kan undervisas om och bli berörda av. Bara för att oändligt mycket i Guds väsen är oåtkomligt för oss, innebär det inte att vi inte vet något om Gud. För Bibelns undervisning är Guds egna ord om sig själv, oss givna för att vi skall få lära känna honom sådan han är, tro dessa ord och bli frälsta.
Vi kristna bekänner oss till den treenige Guden, inte för att vi själva tänkt ut det, utan för att Gud i Bibeln uppenbarar sig som Fader, Son och Ande.
Gud är kärlek, säger Bibeln. Just treenigheten vittnar om vad kärlek är och var den finns att få. Kärleken lever i Gud och är relation. Att älska förutsätter ju flera inblandade. Fadern älskar Sonen och Sonen älskar fadern. Kärleken är en underbar kraft som lever i den som älskar och den älskade samtidigt som den har sitt eget liv. Kärlekens kraft som förenar Sonen och Fadern är Guds Helige Ande. Detta är en klassisk beskrivning av Gud som treenig och som kärleken.
Är Gud kärlek kan han inte vara ensam, vara nog i sig själv.
Då det i Femte Mosebok står att Herren vår Gud är en, innebär det att Israels och Bibelns Gud är den ende Guden. Det finns ingen annan Gud utom Honom.
Kärleken är en inbjudande relation. Den begränsar sig inte till de som älskar varandra, utan dessa vill dra in andra i sin kärleks liv och dela med sig av dess välsignelser. Vi människor är skapade av Gud för att han skall få ha oss i sin gemenskap som sina älskade barn och ge hans kärlek vidare. Så viktigt var detta för Herren att älska oss syndare tillbaka till Gud att Fadern lät sin son dö för att vi ska få försonas med Gud och leva. Så viktigt är det för Herren att få in oss i sin gemenskap, att det uppdrag som Sonen gav till sina apostlar innan han lämnade dem är denna: Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar. Ni har nåtts av min kärlek, ni tillhör mig, och ni får den stora kallelsen att dela med er av vårt kärleksförhållande till alla jordens människor. Hela Gudomen vill detta och är med i detta ert uppdrag, Fadern, Sonen och Anden, för ni skall döpa i den treenige Gudens namn. Hela Gud möter ni i mig, Jesus och i mina bud. För åt mig är all makt given på Himmeln och på jorden!
Vi skall nu se mer på uppdraget att bjuda in människor i den treenige Gudens kärleksflöde som vi kallar Missionsbefallningen.

Först: Faderns goda allmakt kommer till oss i Jesus Kristus

”Åt mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gå därför ut och gör alla människor till mina anhängare och säg till dem att göra allt som jag säger. Och min makt över er har ingen gräns!” Vilken av våra dagars världsledare eller politiker som just vunnit ett val, skulle ta sådana ord i sin mun? Ingen i våra dagar, även om vissa kanske leker med tanken i sina sinnen.
Men i de sista verserna i den bibelbok som på Jesu tid stod sist i Gamla testamentet, nämligen Andra Krönikeboken, kan man läsa om ett dekret av den mäktigaste världsledaren på 500-talet före Kristi födelse: perserkonungen Koresh som nästan låter så. Vi läser:
För att Herrens ord genom profeten Jeremia skulle uppfyllas hände sig i den persiske kungen Koresh första regeringsår att Herren påverkade perserkungen Koresh sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes: "Så säger Koresh, kungen i Persien: Herren , himmelens Gud, har givit mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk må bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom."
Det handlar om judarnas befrielse från fångenskapen i Babylon och om att Tempelgudstjänsten skulle återupptas i Jerusalem. Det skedde genom att Herren Gud handlade och talade genom en hednakung, Koresh. Under det Gamla förbundet var Herren nära sitt folk i Templet. Men vi förstår att det ändå var en distans mellan honom och hans folk i förhållande till det Nya förbundet då Gud kommer till oss i Jesus Kristus.
På berget där de elva kvarvarande apostlarna skall möta Gud och ta emot den grundläggande instruktionen i det Nya förbundet, talar Herren till männen som skall förmedla Hans ord, inte i eld och rök som på Sinai berg då Moses mottog Gamla förbundets lag, de tio orden. På berget i Galiléen träder Gud fram till de elva apostlarna som människa i Jesus Kristus Och människosonen Jesus säger: Åt mig är given all makt, inte bara på jorden utan också i himmelen. Eftersom jag har oinskränkt gudomlig makt över allt och alla, gå ut och gör alla folk till mina lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, och lär dem att hålla allt vad jag befallt er.
I Jesus möter vi hela Guds auktoritet och allt han vill säga oss. Vill vi veta Guds vilja med våra liv och leva i gemenskap med Gud, får vi hålla oss till alla Jesu ord som han gett till sina apostlar, nedtecknade i Nya testamentet.
En skrift som är fullbordan av Guds rådslut i Gamla testamentet.
Det är gott att den väldige Guden som vi alla och allt som finns och är helt beroende av, att han kommer till oss i människan Jesus Kristus för att göra oss väl!

Sonen kommer till oss som vår Herre, Frälsare och broder

Jesus är Herren eftersom han har mottagit all makt i himmelen och på jorden. Jesus är Herren som befaller oss att hålla alla hans bud! Att bli kristen inleds med att vi underordnar oss Jesus som vår Herre. Det är i Honom och hans bud som vi ställs inför Gud själv och Guds vilja med oss. Och Jesu bud är allt vad han sagt åt apostlarna i Nya testamentet och i Gamla testamentet som Nya testamentets skrifter lär oss är Guds heliga ord.
Men det dröjer inte länge innan du som bekänner Jesus och hans ords Herravälde fattar att du inte förmår underordna dig det. Du är olydig hela tiden. Dina tankar och bekymmer drar dig bort från Guds ord så att du inte mäktar med att ge det den betydelse det skall ha.
Därför är det så gott att lärjungaskapet börjar med vårt kristna dop. För dopet det är en handling Gud gör med oss! Dopet förenar oss med Jesu offerdöd som han själv genomgått och vars välsignelser vi bara kan ta emot.
Gud i Jesus kommer som vår frälsare som vill ge oss syndernas förlåtelse och evigt liv i vårt dop i hans namn, i den Treenige Gudens namn vars kraft och nåd finns i dopet. Då Jesus säger att vi skall hålla alla hans bud menar han dels att vi skall lyda honom och försöka leva som han vill. Men framför allt att vi skall hålla oss fast i Bibelns löften att vi får evig salighet genom att lita på att Jesus dött och uppstått för oss. Och också att vi blir stärkta i denna tro genom att hålla oss till Bibelns ord av tröst, varning, förmaning, visdom och evigt hopp. Att hålla fast vid Jesu ord är inte att av egen kraft lyda instruktionerna i en manual. Det är att lyssna till vår broder och bäste vän Jesus Kristus som talar till oss i de orden och som vandrar med oss alla dagar intill tidens slut. Det är att lägga Jesu ord på våra hjärtan, att låta dem vara ledstjärnan i livet, ord som får ljuda innan vi lägger oss, då vi stiger upp och så hela dagen lång skall de vägleda oss som en eldskrift under vår livsvandring.

Guds Ande kommer till oss i dopet, ordet och nattvarden, av Jesus givna dör att ge nåd och liv åt medlemmarna i sitt folk.

Hur kan Jesus vara med alla människor överallt på jorden i alla tider samtidigt som han sitter på Faderns högra sida i himmelen? Svar: Genom att Guds Ande gör Jesus närvarande. Jesus kommer nu till oss som sann Gud och sann människa genom Guds Ande. Det innebär att Jesu kan vara hos alla alltid eftersom Anden kan det. Och det innebär framförallt att Jesus kommer till oss för att frälsa oss, för att ge oss evigt liv. För Anden är ju kärlekens goda livskraft. Den kraft som förenar Fadern och Sonen i kärlekens band i en tät gemenskap och som vill dra in oss människor i den. Dopet, ordet och nattvarden är medel för Guds nåd och kärlek som vill dra oss in i Guds liv. Det sker då Anden, som finns i dopvattnet, Ordet och nattvarden genom dessa medel skapar och stärker tron i våra hjärtan! Det är Guds högsta vilja att det skall ske, att dopet, ordet och nattvarden ger oss hjärtats bekännelse att Jesus är vår Herre, frälsare och broder. Det är Guds Ande som låter detta ske och det verkar han i Ordet och sakramenten!

Detta lär oss Gud i Jesus i Missionsbefallningen! Nu skall dessa ord tas emot i tro och sedan omsättas i de kristnas liv.
När de elva apostlarna mötte den treenige Guden själv i Jesu Kristi person föll de ned på knä och tillbad Honom som den Gud var och som han är. Utom några som tvekade. Men även dessa förblev där och tog emot Jesu ord.
För de hörde också till de av Gud utvalda, trots deras tvekan. Så är det och så kommer det alltid att vara på denna jord där den väldige Gud gör sig liten för att inbjuda oss att ta emot hans kärlek, lyssna på honom och anförtro oss åt honom: Man reagerar olika inför Gud i Jesus Kristus, inför Bibelns ord. Men så länge man ändå följer honom, med stor trosvisshet eller med tvekan, ja för att man inte kan annat även om man stretar emot, hör man Herren till och är bärare av Hans evangelium i sin egen ofullkomlighet och svaga tro.

Gör alla folk till mina lärjungar, säger Jesus. Varför säger han inte: Gör alla människor till mina lärjungar? Det är eftersom vi människor alltid, undantagslöst, lever i förhållanden till andra människor. Vi existerar alltid i olika gemenskaper. Vi har vår familj, kanske klasskamrater och arbetskamrater, vår vänkrets, och så har vi vårt folk. Det som är speciellt viktigt med folken i de verser i Bibeln som berättat om den första pingstdagen, om missionsbefallningen och hur evangeliet började spridas, är att folken talar olika språk. Guds tilltal når folken på deras egna språk. Guds ord når ut på olika tungomål så att alla kan förstå det. Gud vill i Jesus frälsa alla människor på jorden!
Men sedan är det oerhört viktigt att fatta hur präglade vi är av vår tid, vårt sammanhang, vår omgivning, ja där vi lever med andra människor här på jorden. Detta även om vi är kritiska och vill vara självständiga. Jag läste nyligen en bok om hur det var i Sverige på Erik XIV ti
d, under slutet av 1500-talet. Svenska folket bekände sig som kristet och många kända lutherska kyrkomän som vi ser upp till idag verkade då. Dessa män gjorde och talade mycket som vi med Bibeln som grund kan kalla verkligt kristna handlingar och ord. Men så illa de också kunde bete sig i våra ögon! Så eftergivna de kunde vara mot maktens män! Så mycket krigiskt och samhälleligt våld de kunde acceptera och ibland delta i. Var de verkligen kristna?
Samtidigt måste vi förstå att kristna från andra tider som läser om oss måste ställa sig frågor om vårt allvar med vår tro. Alla som har en biblisk tro är medvetna om att fullständigt groteska saker äger rum samhället där vi lever och verkar, att villoläror av de sjukaste slag florerar i vår tids kristenhet utan att de som är bibeltrogna idag verkar vara speciellt upprörda. Många verkar nästa spelar med på olika sätt. Vi vet själva ännu mer om hur svaga vi själva är i vår trohet och vi vårt vittnesbörd. Hur falskt det kan verka. Hur kan vi vara med i att förverkliga missionsbefallningen? Jo, just efterdom det är en befallning av vår Herre, frälsare och broder att dela med oss av Guds nåds evangelium!  Uppdraget, missionen, består i att berätta för allt och alla att den treenige Guden i sin kärlek inbjuder oss att leva i och med och av honom för tid och evighet av nåd allena. Gud evangelium lär inte attvi blir Guds barn genom vår egen lydnad utan genom att ta emot Guds förlåtelse för vår olydnad. Inte genom egna goda gärningar, utan genom tron på Jesu kärleksgärning på korset, är vi medlemmar i Guds folk.
Detta samtidigt som vi är medlemmar i våra jordiska folk och sammanhang.
Som medlemmar i Guds folk, Kristi kyrka, är vi också delaktiga i Kristi kyrkas arbete för att göra Jesus känd och älskad! Genom att ta del i en församling där människor kan få näring för sin tro. För liksom i Israel där Jesus samlade sina lärjungar som ett Guds folk i Israels folk, är vi kristna kallade att i våra församlingar samlas som Gud folk i Sverige folk. För genom att ge oss Guds nåd och förlåtelse i Ordet och sakramenten i Guds församling, leder Jesus oss som sina sändebud i våra kallelser som familjemedlemmar och medborgare i vårt svenska folk. Så kan vi vittna om Evangeliet genom en livshållning där Jesus är vår trygghet och vår Herre.
Och också genom våra förböner, vårt eget vittnesbörd i det lila, genom vår delaktighet i kyrkans liv i Sverige, genom vårt stöd till kristen mission i fjärran land.
Så kan vi i vår tro att Jesus Kristus uppenbarar den treenige Guden i Bibelns ord, i dopet och nattvarden leva i Guds heligas gemenskap och därmed vara helt säkra på att delta i förverkligandet av Missionsbefallningen. För även om Guds folk fick den befallningen av Gud så är dess fullbordan Guds eget verk. Ett verk där Han genom oss förverkligar sin kärleks rådslut att låta människor bli frälsta genom att nås av budskapet om Jesus Kristus och ta emot det evangeliet i tro. Amen!

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen

12 e tref "Friheten i Kristus", 2 årgången, Högmässa, 2013-08-18



Texter: Jes 48:20-21; Gal 4:31-5:6.13-14;

Psalmer: 39; (697:6); 541; 407; 568 375:1-3; 578.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kommer till oss, må hos oss finna en beredd boning.
Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre! Amen!


”Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.”
Aposteln Paulus brev till de kristna i provinsen Galatien, kapitel 6, verserna 13 och 14.

Vi tänker ofta på frihet som något som gör att vi kan leva som vi känner för det. Egentid, släppa loss, sluta ta så många hänsyn.
Här påminner oss aposteln om att den kristna friheten är en frihet att tjäna, en frihet att få leva såsom Gud vill att vi skall leva, att leva som Guds son Jesus, att utge oss för andra.
Detta skall ske i kärlek. Vi tänker ofta på kärlek som något som fyller oss med angenäma känslor, lidelser, ömhet, tillgivenhet, uppvaktning.

Så kan kärlek ta sig uttryck.
Men i Galaterbrevet pekar ordet kärlek på Gud som är kärleken själv. Guds kärlek uppenbarar sig i Bibelns skildring av Guds handlande engagemang för oss människor, i hans heliga bud, i hans vilja att förlåta, i Jesu försoningsgärning som öppnar portarna till himmelriket.
Både kallelsen till tjänande och till kärlek är alltså något som handlar om att göra Guds vilja, att ta till mig hans ord, att få vara med om att föra min nästa till Gud.

Dessutom: i Galaterbrevet, som i så många skrifter i Nya testamentet, gäller dessa uppmaningar hur vi skall förhålla oss i den kristna församlingen: I den gemenskap där vi möter Gud, och tillsammans med andra medkristna får friheten att tjäna i kärlek efter som vi i församlingen förenas med Gud.
Församlingsengagemang låter som något lagiskt. Att göra insatser för Guds rike bland mina medkristna, att ägna tid, känslor och resurser åt dem, de kan vi betrakta som en fritidssyssla som kommer långt ner på prioriteringslistan.

Ändå här det ju genom Guds församling som det högsta goda och det fullständigt sanna och rätta får komma oss människor till del. Det är här där vi samlas kring Ordet och sakramenten som vi ges möjlighet att tjäna Gud och vår nästa i kärlek.
Ja, det är här vi får del av det som vi kallar Guds salighet. Det är därför att Herren tar i anspråk bröder och systrar i tron i kristna församlingar, som Ordet kan förkunnas och sakramenten kan förvaltas så att vi människor kan förenas med kärlekens Gud!

Så har vi att lägga fram inför Herrens altare vår synd, skuld och brist när det gäller att förvalta vår frihet rätt i Kristi kyrka och Guds församling.
Att detta tjänande får ta för lite tid.
Att detta tjänande kan upplevas som en plikt jag gör av tvång utan glädje.
Att jag förväntar mig mycket av andra i församlingen men inte ger så mycket av mig själv som jag har möjlighet att göra.
 
Låt oss nu bekänna vår oförmåga att på ett fullgott sätt bruka friheten till att tjäna varandra i kärlek.
Låt oss betänka att mötet med Herren i hans heliga nattvard innebär att vi får ta emot hans tjänande kärlek gentemot oss som fick sin höjdpunkt när han lät sig bindas av vår synd. Detta för att vi befria oss från syndens och dödens slaveri.
Låt oss på nytt ta emot denna frihet att tjäna i kärlek genom att tro att detta evangelium är sant, genom att tro att brödet och vinet är Jesu kropp och blod som ger oss syndernas förlåtelse, liv och salighet.

Låt oss be och bekänna.



Predikan, 12 e tref, 2:a årg, hm 2013-08-18, Lund.

Nåd vare med er, och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Herre, helga oss i ditt Ord, ty ditt Ord är Sanning! Amen!

Drag ut från Babel, fly Kaldéerna! Förkunna denna med fröjderop, låt det bli känt, för ut det till jordens ände, säg: ”Herren har återlöst sin tjänare Jakob.”
Profeten Jesajas bok, kapitel 48, vers 20.

Varför skulle det vara en så stor sak att hela världen skulle få veta att Isrealiterna fått återvända hem efter tvångsdeportationen i Babylon? Israels folk själv hade ju inte genom någon krigisk eller diplomatisk triumf gjort befrielsen möjlig. Och inte hade det varit så illa i Babylon heller. Tvärtom hade man haft det ganska bra i materiellt avseende och dessutom åtnjutit personlig frihet, anseende och uppskattning. De hade inte alls varit slavar där som de var i Egypten.

För det första var det just detta att Israels folk själva varit oförmögna att åstadkomma denna befrielse som var det stora som profeten Jesaja förkunnar: Herrens nåd och styrka gjorde detta möjligt, inget annat.
Det stora som skulle förkunnas för hela världen var Guds godhet och kraft, hans trohet mot sina löften och hans förmåga att infria dem. Befrielsen var något som Gud skulle ha äran för; det var Israels folks kallelse att inför hela världen på peka på hur nådig och mäktig deras Gud, ja hela tillvarons Gud var och är.

För det andra: Vistelsen i Babylon förhindrade folket att tjäna Gud. Herren har återlöst sin tjänare Jakob. Hela Israels folk var som en enda person Herrens son och tjänare i världen. Man kunde inte tjäna Gud i Babylon dels eftersom man inte kunde förvalta Babylon enligt Gamla testamentets bud.
Man kunde inte heller hålla tempelgudstjänsten igång när man inte hade något Tempel. Därmed kunde man inte heller genom denna gudstjänst förkunna den slutgiltiga frälsningen som skulle komma. Man kunde inte förbereda sig på Messias, den store återlösarens ankomst, för Messias skulle utföra frälsningen i den Jerusalem och inte i Babel.

Alltså: Först när man var åter i det utlovade landet och byggt upp Jerusalems tempel kunde man tjäna Herren enligt Skriftens bud. Först när detta hade skett man var fria att som Guds tjänare genom följa Guds vilja. En vilja som ytterst syftade till att återlösa hela världen dess folk.
Därför skulle det ropas fröjderop som alla skulle höra, när det stora skedde att Herren återlöst sin tjänare Jakob och befriat sitt folk från fångenskapen i Babel!

Nu skall vi se lite mer på vad denna frihet i Herren som Guds barn äger sedan dess att Guds Messias Jesus Kristus utfört frälsningsverket i Jerusalem. Vad innebär det att sanningen har gjort Guds och Kristi församling fria? Vad menar Jesus när han säger: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen och sanningen skall göra er fria.”

Vi börjar bakifrån. Friheten, vad är det? Vi kan ju mena, som vi sade i skriftetalet, friheten att göra det vi själva känner för. Åka ut över det öppna landskapet vart det faller mig in med min Harly Davidson-motorcykel, om man har en sådan. Slippa vara i det fängelse som äktenskap och familj innebär, lämna fru och barn och bli ung på nytt oh roa mig som när jag var student.

Men denna frihet kan också handla om att göra gott som man själv uppfattar saken. Inte vara bunden av hämmande patriarkala och konservativa strukturer utan vara en fri att förändra samhället och världen i enlighet med mina revolutionära ideal. Eller vara fri från min egen begränsning och dåliga egenskaper kunna vara en bättre människa, till stor glädje för andra.

Men alla dessa exempel på vad frihet är, har inget att göra med friheten som Jesus och Bibeln talar om.
Detta därför att friheten i dessa exempel har alla människan som utgångspunkt:
Det vi människor skulle vilja göra om vi inte upplevt oss hämmade och begränsade på olika sätt.
I Bibeln och i Jesu undervisning har man Gud som utgångspunkt. Gud finns; Han reagerar på det vi människor gör, han bestämmer över vårt eviga livsöde. Här handlar då friheten för den syndiga människan om en befrielse undan Guds vrede och dom. Det gäller att få det rätt ställt med Gud. Det är utgångspunkten. Att vara fri är då detsamma som att vara rättfärdig, att leve i enlighet med Guds rättsordning så att jag inte är skyldig då Gud skall döma mig!

Varför drabbas man av Guds dom?, Tillhör man andra gudar eller makter eller obibliska värdesystem genom att följa dem, står man under Guds dom. Då vill man lyda under någon annan än Honom som är Skaparen och Herren över allt som finns.  Då syndar man, och då hamnar man under Herrens vrede över synden. Det gäller det att befrias från detta genom att få ett sant förhållande till Bibelns Gud. Biblisk sann frihet är att leva som skaparen vill att vi skall leva, i gemenskap med honom, att tjäna hans lag och bud.
Det Gamla förbundets frihet, alltså att vara Guds barn, befriad från vreden och domen, handlade mycket om försoning och förlåtelse. Detta eftersom verkligheten ju var den, att Guds folk alltid syndade.
Man misslyckades hela tiden att leva enligt Guds rättsordning av egen kraft. Friheten, livet med Gud, gavs genom försoningsoffer där Gud skänkte försoning och förlåtelse.
Det skedde genom den offergudstjänst som pekade fram mot den dag då Guds Messias skulle frälsa sitt folk från synden. Offergudstjänsten vittnade om att Gud var en nådig Gud som gav förlåtelse och frihet åt den som litade på att djuret som offrades sonade synden och skulden eftersom Gud lät offret ha den innebörden i väntan på det slutgiltiga försoningsoffret.
Gud var den som gav friheten från vreden och synden och gemenskapen med honom.
Gud hade i forna tider befriat sitt folk genom att låta det lämna slaveriet i Egypten. Han hade befriat sitt folk genom att låta det återvända från fångenskapen i Babylon, Och han skulle enligt Gamla testamentets löften befria sitt folk genom att Hans Messias och lidande tjänare skulle offra sig för att folket skulle få leva; Guds lidande tjänare skull med sitt liv betala för folkets synder.
Friheten var alltså alltid något som Gud gav ensam genom sin makt och godhet. När Israels folk ville få frihet på annat sätt, till exempel genom politiska allianser och krig som de själva tog initiativ till mot Guds vilja, ledde detta alltid till nederlag och ofrihet.

Friheten ges fortfarande bara av Gud. Den kan vi fortfarande inte skaffa oss själva. Vill göra det genom att med egna bedrifter följa buden, så hamnar vi i ofrihet. Detta eftersom vi inte kan följa buden av egen kraft, Buden och lagen är en herre som vi inte kan tillfredsställa. Faller vi ur nåden genom att vilja förtjäna livet i Guds rike är vi hopplöst förlorade eftersom vi inte kan följa lagens alla bud. Lagen är en herre som aldrig blir nöjd med oss.
Nya testamentet vittnar om att Jesus uppfyllde löftet om befrielse. Jesus är frälsaren som gör sitt folk verkligt fritt. Han är den som återupprättar den eviga vänskapen och gemenskapen, mellan Gud och människa, ja den som göra Israels folk till Guds barn genom att försona dess synd och skuld.
Det handlar då inte att bli barn i köttslig mening, att genetiskt tillhöra Gamla förbundets folk; att man var ättling till Abraham och Mose, som judarna som Jesus talar med tänkte sig. Utan genom att man var Abrahams och Moses andliga barn, att man hade samma tro som dem, att man litade på Ordet och löftena som Gud givit Israels folk.

Friheten har här två gränser som inte får överskridas. Man får inte använda den till att skada sig själv och sin nästa; Frihetens lag som är Guds bud bjuder att vi skall leva på ett sätt som är till välsignelse för mig själv och andra människor.
När man nu fått denna frihet var det för att leva som Gud vill att man skall leva. Abrahams tro innebar att man sa ja till Guds bud även om man inte lyckades följa dem. Budet är sant, rätt och gott.
De judar som Jesus talar med de vittnar om att de är ofria eftersom de vill döda Jesus som skulle ge dem denna frihet, De vill skada sig själv, Jesus och alla andra människor genom sitt hat mot Jesus och sin vägran att tro honom. Att man är fri visar sig tvärtom i att man älskar Jesus och att man förblir i hans ord.

Så till begreppet ”sanning.”
Ordet betyder i Bibeln ”fast”, ”säker”, ”tillförlitlig”. Det är verkligheten själv såsom tillvaron i själva verket är. Motsatsen är osäker, flyktig, tomhet och i synnerhet lögn och falskhet.
Sanningen urgrund är ju han som är tillvarons orsak och Herre, nämligen Gud. Det är ju Herren Gud som bestämmer våra livsvillkor.
I våra dagar kan man tala om vad som är sant för mig och vad som är sant för dig, och mena att sanningen som vi lever i formas av våra egna tolkningar. Som när man i TV-program talar om Sven-Otto Litorins sanning, Kjell-Olof Felds sanning eller Ulf Adelsohns sanning.

Detta inget med Bibelns undervisning att göra.
Det är som med friheten i Bibeln. Den utgår inte från människan utan från Gud.
Sanningen kommer från Gud som är verklighetens urgrund och källa.
Sanningen är förbunden med nåd, trofasthet och rättfärdighet eftersom Gud är nådig, trofast och rättfärdig. 
Sanningen är också kärleken, Guds kärlek, eftersom Gud är kärleken. Gud är nåd, han är trofasthet, rättfärdighet och kärlek. Sanningen är allt detta.

Gud har uppenbarat sin sanning.
Han har visat vem han är.
Sanningen finns i Gamla testamentets vittnesbörd, i buden och i offergudstjänsten. Den finns i den bibliska historien, som berättar hur Gud handlar med sitt folk. Här är sanningen ett skrivet ord, ett budskap.
Så berättar Bibeln också att sanningen tog kroppslig gestalt. Ordet blev människa i Jesus Kristus. I hans person, i allt han gör, tänker säger och genomgår, finns Gud och sanningen förkroppsligad.
Och i Jesus död och uppståndelse blir allting synligt som är sanning och som sanningen är förbunden med. Nåd, trofasthet, rättfärdighet och kärlek. Där blir det en synlig verklighet att sanningen, Gud själv, är Jesus Kristus som befriar oss från synd och skuld och ger människor barnaskap hos Gud! Jesus är sanningen skall göra oss fria.
Ja, Jesus har gjort oss fria!

En människa som lever i sanningen tror på detta, på dessa Jesus ord. Hon lever i den verkligheten.
Och att den tron på Jesus är äkta visar sig ju i att man vill leva som Jesus och Gud kallar oss människor att leva i sitt ord. Det visar sig i att vårt förhållande med Gud innebär att vi bejakar verkligheten att vi är frälsta av nåd allena, genom tron på Jesus Kristus och det han gjort för oss.
Vår relation med Gud skall vara uppfylld av uppriktig, djup tacksamhet över vad han gjort för oss syndare och inte bestå i skenhelighet och hyckleri.

Guds sanning förkroppsligas i Jesus Kristus, den uppenbaras i Guds ord och sakrament, Ordet och sakramenten utskiftas i Guds församling. Vi har som kristna kallelsen att hålla oss till sanningen. Dels genom att delta i ett gudstjänstliv som är sanningsenligt. Dels genom att själva leva i ett sant förhållande till Herren. Då är vi fria från domen. Då är vi fria från djävulens, syndens och dödens makt. Man kan inte vara fri i Bibelns mening utan att leva i sanningens ord, utan att leva i en sant kristen församling.

Så skall vi se på tre sidor av vad detta betyder för våra liv:

För det första: vill du som är kristen bli påmind om att du äger denna frihet, så vänd dig mot Jesus och mot Bibelns undervisning.
Tänk på ditt dop när du togs upp i Guds gemenskap genom att befrielsen från dom, synd, död och djävul då blev verklighet just för dig.
Hur ofri du än kan känna dig på grund av dina egna tillkortakommanden. Hur bunden du än kan känna dig av din egen oförmåga, så hör du Gud till, genom dopet och tron.
Hur förhindrad av andra människor du än kan vara att leva ett riktigt liv, hur mycket kan än kör med dig på jobbet eller i umgängeskretsen, så har du genom tron på Jesus den djupa fulla friheten. Han är din Herre och det är bara en tidsfråga innan du kommer att få skall få vara med honom för evigt i hans eviga frihetsrike. Du kan vara hur ofri och förslavad och missbrukade som helst här på jorden: Tror du på Jesus är du fri och du skall ärva frihetens himmelska rike.

För det andra:
Du lever i en värld där det finns så många möjligheter att hamna i ofrihet, att lyda under andra makter och bud än Guds makt och bud.
Folk och du själv ställer sådana krav på dig som kan vara rätta men som du inte orkar följa. Andras och egna förväntningar kväver och krossar dig.  Gå då till Herren och se vad han förväntar sig av dig. Han kräver inte att du går in i en livsförning som skadar dig. Han vill att du undviker sådana villovägar.
Du kan bryta upp mot orimliga skadliga krav från människor med Guds hjälp, på hans ord och med ett gott samvete.
Det kan också vara så den frihet Gud kallar dig till, att du skall tjäna Honom och din nästa; Genom att ta ansvar för din församling och din kyrkogång, och genom att leva kristet, att det känns som ett tvång.
Tänk att slippa ge av sin tid och sina pengar till kyrkan, vad skulle jag inte kunna göra för roligt i stället? Varför skall jag komplicera livet för mig genom att hålla mig till en kristen etik när det ställer till det för mig på olika sätt. Tänk att bara få leva som jag vill själv så länge detta jordelivet varar, vad skönt det skulle vara! Ja, kanske har jag slösat bort mitt liv just eftersom jag avstått från så mycket roligt genom att ha levt som kristen så många år!

Det första jag skall veta är att jag ställer mig under Guds vrede och dom när jag slutar vilja lyda frihetens bibliska lag att tjäna Gud och min nästa med kärlek. Jag hamnar då i strid med skaparen själv. Jag tjänar satan då, han som vill upplösa hela tillvaron. Det är ett steg rakt ut i avgrunden att bryta upp från trons liv.
Och vill jag få ett andra skäl som kan få mig att avhålla mig från detta är, att det är ovärdigt att leva utan lag för sig själv bara.
Det är ensamt.
Det skadar för andra, till exempel när man utan verklig orsak bryter upp från ett äktenskap. När man inte tar ansvar för nära och kära som behöver ens hjälp på gamla dar för att man vill leva livets glada dagar.

Det kanske värsta exemplet är när man direkt eller indirekt medverkar till att döda foster, en liten människa i moderlivet, bara för att det lilla livet hindrar mig i det jag vill göra just nu i jordelivet.

Den sista saken vi skall lyfta fram är att när friheten rike, Guds rike, fullkomnas en dag, då är det ett rike där man vilar. Man tjänar Gud med lovsång, man tjänar varandra genom att sjunga i de heligas kör, och det är bara skönt! Slitet, mödan, tjänande här på jorden som tröttar ut och som ofta är så otacksamt, det skall försvinna.
Det är en sabbatsvila som väntar Herrens trogna.
Och man kan säga att gudstjänsten som vi firar är en försmakt av den. I himlen kommer vi att lova Herren och skåda honom som han verkligen är!
Friheten som Israels folk fick då de fick återvända till det förlovade landet var en frihet att få fira gudstjänst med Herren.
Så är också kulmen på vårt bruk av den kristna friheten, inte allt slit och släp för att göra gott som vi
ägnar oss åt under vardagen. Det är när vi på söndagen, på vilodagen, samlas till Gudstjänst och lovprisar Herren.
När vi där får möta honom i ordet och sakramenten. För då får vi en försmakt av det som väntar oss när Guds frihetsrike skall bryta fram med full kraft i en dag i den tidsålder som komma skall. Full frihet att bara lova Herren!
Amen!

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord tröstar, lär förmanar och varnar oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan så att vi inte skall glömma det, utan växa till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill slutet och så bli evigt saliga! Amen!