Mikaelidagen, ”Änglarna”, 2 årg., Familjehögmässa, Lund 2016-10-02.

Texter: 5 Mos 33:26-28; Upp 12:7-12; Matt 18:1-10.

Psalmer: 6; 695:1; 697:6; e ko:”Mitt ibland oss”; NS169; 167; 237:1-3, eprNS 96; 76; 685; 252  

Skriftetal:
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son när han kommer till oss, må hos oss finna en beredd boning. Genom samme din Son Jesus Kristus vår Herre.

”En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ned med honom.”
Uppenbarelseboken, kapitel12, verserna 7 till 9.

De här verserna ur Bibelns sista bok, som heter …., läser man varje Mikaelidag som vi firar i dag.
Här möter vi ärkeängeln Mikael som är den förnämste ängeln.
Han är Israels och Guds folks, det vill säga kyrkans, skyddsängel.
Det beskrivs hur Mikael och hans änglar gav sig i strid med djävulen och kastade ut honom från himmelen. Det skedde i samband med Jesu himmelsfärd som vi firar på Kristi himmelfärds dag.
Det var så att djävulen stod på Guds högra sida och anklagade oss alla för att vara syndare. Anklagelsen stämmer och så länge man står där med sin synd som inte är förlåten har man inte frid med Gud. Men så dog Jesus på korset för våra synder. Han tog dem på sig samtidigt som han var rättfärdig så att han döden inte kunde behålla honom. Jesus Guds son uppstod på den tredje dagen. Och efter fyrtio dagar upptogs han, vår Frälsare och försonare, till himmelen för att ta plats vid Guds högra sida. Jesus anklagar oss inte för våra synder utan är på vår sida och ber för oss. Genom att följa Jesus i tro har man syndernas förlåtelse och del av hans rättfärdighet som han har vunnit åt oss genom sin död på korset.
Så vad gör djävulen nu när Guds ängel Mikael med sina änglar kunde kasta ut honom från himmelen eftersom hans anklagelser var falska och då Jesus ryckt oss ur djävulens våld?
Jo, han härjar här på jorden för att lura och bedra oss människor. Han vill lura oss bort från Gud.
Djävulen har många namn som räknas upp i dessa verser.
Han kallas draken. Han skrämmer oss. Rädslan kan få oss att synda, att göra sådant som är fel. Man är rädd för att vara utanför kompisgänget och är med att vara elak mot en kamrat, till exempel
Djävulen kallas ormen. Ormen står för en ond makt som lurar oss att begå fel. När vi luras att tro att pengar och mobiltelefoner är viktigare än kärlek och livet med Gud, då följer vi ormen.
Djävulen kallas satan. Han är motståndare det Guds vill. Han är motståndare till det som är rätt, gott och sant. Ibland gör du onda saker mot det rätta för att du styrs av ondskan i ditt hjärta.
Vi skall få be om förlåtelse för synder vi begår av rädsla, när vi luras att synda och när synden blir en makt som får oss att tänka, tala och handla mot Guds vilja.
Och så skall vi veta att Jesus bär vår synd i vårt ställe så att vi får förlåtelse och rättfärdighet i hans namn, i tro på att han är vår frälsare. Vi får inte låta djävulen lura oss så att vi inte litar på att Gud förlåter oss i Jesu namn.
Gud förlåtelse får vi höra i förlåtelseorden och vi får den i nattvardens bröd och vin som är gemenskap med Jesus som ber för oss och leder oss från Guds högra sida i himmelen.
Låt oss be och bekänna!


Mikaelidagen, ”Änglarna”, 2 årg., Högmässa, Lund 2016-10-02.

Texter: 5 Mos 33:26-28; Upp 12:7-12; Matt 18:1-10.

Psalmer: 6; 695:1; 697:6; e ko:”Mitt ibland oss”; NS169; 167; 237:1-3, eprNS 96; 76; 685; 252.  

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. I Jesu namn ber vi: Herre gör oss heliga genom ditt Ord för ditt ord är sanning! Amen!

"Ingen är som Jesuruns Gud, han som far fram på himlen
till din hjälp, på skyarna i sitt majestät. En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder
hans eviga armar.
I dessa verser ur Femte Mosebok där Moses välsignar Israels tolv stammar är det ett ord som är svårt att förstå. Vilket ? Jesurun. Det är ett poetiskt ord som betyder Israel. Det handlar om Israels folk, Guds folk, om att du och jag som genom dopet och tron på Jesus är Guds barn blir hjälpta av Gud genom livet.
Gud tar hand om oss. Han låter oss vara i hans land och rike, ger oss allt vi behöver och skyddar oss från allt ont.
Gud arbetar jämt för oss där vi inte kan se honom, han far fram på himmelens skyar.
Gud är osynlig för oss.
Och det är på ett sätt för väl. För Gud är ju så väldig och helig att vi människor inte klarar av att se honom ansikte mot ansikte fastän vi behöver honom hela tiden.
Så är det med mycket nödvändigt i tillvaron att vi inte kan se på det. Vi kan till exempel inte se rakt på solen för då tar våra ögon skada direkt, fastän vi behöver solens ljus hela tiden. Vi kan inte se luften vi andas fastän vi behöver syre hela tiden. Vi kan inte lägga kärleken på ett bord och studera den som vi studerar en sten, men vi behöver älskas hela tiden.
Gud vill också ha en personlig gemenskap med oss fastän han är osynlig, det är hans högsta önskan. Så gjorde han sig synlig.
Gud kom till oss som människa i Jesus. Jesus är Gud som levt som människa med oss, som lever för oss och har tagit bort vår synd så vi kan umgås med Gud som hans vänner fastän vi syndar mot Gud.
I Jesus talar Gud med oss så att vi kan förstå. Guds ord i Bibeln är Jesu ord till oss, för Jesus var Ordet som blev människa.
Jesus sitter nu på Faderns högra sida där han regerar för att skydda oss och leda oss, och där han ber för att bevara oss i tro.
Allt som Gud gör i förhållande till oss, det sker genom Jesus som gör allt för att allt skall bli så bra som möjligt för oss människor.
Och det högsta Gud vill är att vi genom tro på Jesus blir Guds barn.
Så finns det osynliga, himmelska andeväsen som Gud använder sig av för att ta hand om oss och bevara oss som hans barn: Guds änglar. De förekommer ofta i Bibelns böcker. Det är bara i Ruts bok och Esters bok i Gamla testamentet, och i Jakobsbrevet och i Johannesbreven i Nya som de inte nämns.  Vi ska med hjälp av ett par planscher se vad Guds änglar betyder för Guds barn.

Jesu födelse, änglarna och herdarna:
Änglarna berättar viktiga sakar som Gud gjort för oss som man inte kan få reda på, på annat sätt. De är budbärare! Här berättar de för herdarna att Guds son hade fötts i Betlehem. Och de lovar Gud för det goda Gud gjort för oss. Och vi får stämma in i änglasången. Varje gudstjänst inleder vi lovsången med den änglasång herdarna fick höra den första julnatten: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, bland människor som han älskar.”  
Vi sjungermed änglarna, och änglarna sjunger med oss. De är med i gudstjänsten nu, fastän vi inte kan se dem!

Männen i den brinnande ugnen:
Planschen visar en händelse i profeten Daniels bok.
Hananja, Misael och Asarja var tre judar som med Daniel tvingats bort från Juda rike och levde som landsförvisade i Babylon. Där härskade den oerhört mäktige kung Nebukadnessar. Han har tagit dessa fyra judar i sin tjänst vid sitt hov. Där fick de nya namn: Daniel fick heta Beltesassar. Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja, Abed-Nego. Bilden visar de tre sistnämnda, Sadrak, Mesak och Abed-Nego. En gång befallde den babyloniske kungen att alla skulle tillbe en väldig staty av guld han låtit resa. Alla lydde utom Sadrak, Mesak och Abel Nego: Då blev kungen ursinnig och lät kasta dem i en brinnande ugn som straff. Den var så het att de män som kastade i dem själva dog av värmen. Men de tre judiska männen blev inte alls skadade. För det var en fjärde man i ugnen som skyddade dem. När kungen såg det blev han förskräckt: Han sade: Jag ser fyra män som går inne i elden, och de är helt oskadda. Och den fjärde ser ut som en gudason." De tre judarna fick gå ut ur ugnen. De var helt oskadda. Kungen sade då:
"Lovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De litade så på honom att inte lät sig tvingas tillbe någon annan gud än sin egen Gud. Nu befaller jag nu att den som säger något ont om deras Gud, han skall dö.
För det finns ingen Gud som kan hjälpa så som Israels Gud."
Gud beskyddar oss genom sina änglar. Även om ängeln här kan var Gud själv som framträtt i en ängels gestalt. Herrens ängel i Bibeln kan betyda Gud i änglagestalt. Guds änglar skyddar oss. Det kan leda till att de som inte tro på Gud kommer till tro. Och vi som tror kan uppleva änglarnas skydd så mäktigt att vi stärks i vår tro. Det var en gång en missionär som anfölls av fientliga infödingar som ville döda honom.
Flera gånger kom infödingarna med spjuten i högsta hugg, men drog sig alltid tillbaka. När de blivit kristna frågade missionären varför de inte dödat honom. De svarade: En massa skinande män slog en mur runt om dig, så vi vågade inte. Missionären hade inte själv sett dem, men de som ville döda honom hade det. Det var änglar sända av Gud till hans beskydd och för att visa att evangeliet var sant.

Jakobs stege:
Jakob är på flykt från sin bror Esau. En natt hade han en märklig dröm: Han ser en stege vara rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen och Guds änglar steg upp och ner på den. Och Herren stod ovanför den och sade: "Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger nu skall jag ge åt dig och dina efterkommande.
Din släkt skall bli ett stort folk. Jag är med dig och skall bevara dig vart du än går. Jag skall inte överge dig till dess att jag har gjort vad jag har lovat dig.” När Jakob vaknade sade han: Herren är verkligen på denna heliga plats: Den måste vara Guds boning, ja, här är himlens port.”
Änglarna är här väsen som får visa att Jakob är förenad med Gud i himlen på ett speciellt sätt på den plats han sover. Himmelen kommer ner till Jakob på jorden och änglarna förbinder honom med Gud i himlen. Änglarna är Guds budbärare som får leda oss till Gud i himlen och tryggheten där. För oss är platsen där vi ber och läser Bibeln en plats där Guds änglar går upp och ner. Och gudstjänsten är det också.

Så till Jesu ord i evangeliet.
Han säger först att den som inte omvänder sig och blir som ett barn kommer inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som detta barn är den störste i himmelriket!
Att vara barn är här att vara helt hjälplös! Man är barn inför den vars hjälp man behöver. Vi kan bara leva med Gud om vi inser vårt totala beroende av honom. Den mäktigaste, friskaste och starkaste människa kan inte leva med Gud om denne inte fattar att inför Gud är alla vi människor små hjälplösa barn. Som ofta gör fel!
Vi gör många saker med vår kropp, våra förmågor och det vi äger på jorden. Hand och fot kan vi hitta på mycket med. Vi behöver våra lemmar för att överleva på jorden. Men vi kan också ställa till skada med dem. Vi gör många fel.
Är det så att våra förmågor drar oss bort från Gud, då får vi att offra dem. Livet blir helt förfelat, kroppsdelarna blir värdelösa, ja farliga, om de används till att föra oss bort från Gud. Men vi har så svårt att avstå från viktiga saker i livet för Guds viljas skull även om detta drar oss bort från Gud.
Och andra människor, inte bara vi själva, utan andra kan lura oss bort från Gud. Och ibland vi själva dra andra med oss bort från Gud.
Att vi går bort från Gud, vill Gud till varje pris inte skall ske. Den som lurar människor bort från Gud gör något oerhört ont i Hans ögon.
Därför varnar Jesus oss för att lura andra bort från Gud och han varnar oss för att använda vår kropp och det vi har till att synda: Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.
Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.
Gud vill att vi hans barn skall vara hos honom. Vi skall vara alldeles nära honom inför hans ansikte.
Det kan vi inte av egen kraft. Det är Gud som för oss tätt intill sitt ansikte. Genom Jesus som gjort oss till Guds barn genom att dö för våra synder och ge oss tron på att det är sant.
Jesus har änglar som han använder för att hålla oss nära Gud, som för oss till Guds ansikte, ja in i Guds hjärta. Jesus säger: ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.”
Änglarna är rena och syndfria och lever inför Guds ansikte. Tror vi på Jesus låter han Guds änglar tjäna oss för att vi skall få vara inför Guds ansikte fastän vi själva är syndare. Jesus sänder änglar för att hjälpa oss i vårt liv i tro på Jesus som förenar oss med Gud. Vi förs inför Guds ansikte och skyddas av Guds änglar.
Du behöver inte åkalla dessa änglar själv. De är ju Guds änglar. De är med dig på Guds befallning. De finns där för dig genom att du är döpt i Jesu namn och tror på Jesus som din Herre och frälsare och därför tillhör Guds rike.
Lev i den tron, så skall du veta att Guds änglar vägleder och skyddar dig här på jorden, och bär dig in i evigheten med Gud!
Så då det är svårt och jobbigt, var inte rädd, tvivla inte, ge inte upp. Guds änglar är med dig och bär dig till himlen. För din tro på Jesus Kristus, vår Herre och frälsare, har som en av sina välsignelser att himlens änglar är på din sida för att du skall få det Högsta goda. Att leva med Gud i hans rike i evighet!

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Så som det var av begynnelse, nu är och skall vara, från evighet till evighet, Amen!

Den Helige Mikaels dag, ”Änglarna”, 2 årgången, högmässa,
2013-09-29, Lund

Texter: 5 Mos 33:26-28; Upp 12:7-12; Matt 18:1-10
Psalmer: 3; (697:6); 483; 272:9-11; 886:1-3 (mel 364); 76; 885:1-6 (mel 199).
Skriftetal
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kommer till oss, må hos oss finna en beredd boning. Genom samme din Son Jesus Kristus, vår Herre! Amen!
”Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ned till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort” Uppenbarelseboken, kapitel 12, vers 12.
Varför skall himlen och dess invånare, det vill säga änglarna och det Gamla och det Nya förbundets heliga, jubla? Jo, därför att frälsningen och makten och riket har blivit vår Guds, och väldets hans Smordes. Det vill säga Guds Messias, vår frälsare, Jesus Kristus är Herren över allt. Åklagaren, han som dag och natt anklagade oss människor för vår synd och krävde Gud straff över oss, han är övervunnen. Han besegrades av Guds Lamm vars blod övertäcker all synd och gör hans anklagelser tomma och falska. Genom deras tro på Lammets seger och deras bekännelse med livet som insats har Guds heliga martyrer del i denna seger som nu uppfyller himlen där Herren Jesus sitter på Faderns högra sida och ber för Guds barn på jorden.
Men satans attacker för att skilja oss människor från vår Gud åt, har inte upphört. Nu har djävulen fördrivits från åklagarsätet, han har kastats ner i den jordiska verkligheten. Och här i vår värld, vil han göra oss så ont som möjligt, det vill säga hindra oss från att få evigt liv med Gud. Inte minst förföljer han kvinnan, eller Kristi kyrka, som kvinnan i detta avsnitt i Uppenbarelseboken är en bild för.
Så vi syndare i Kristi kyrkas gemenskap samlats inför Herrens altare där nattvardsmåltiden snart skall dukas och kan tänka på följande två sanningar:
Först: Jesus Guds sons blod renar oss från all synd och gör den som tror på Jesus som sin frälsare som Guds, till rena ,rättfärdige barn för tid och evighet.
Sedan: Mörkrets furste ansätter ständigt dig och mig, för att döda vår tro och beröva oss Guds nåd och istället ställas under den Guds eviga dom som en dag skall drabba allt som står Gud emot.
När vi nu skall bekänna våra synder är det lätt att glömma bort den osynliga, sataniska, verkligheten som ligger bakom vår olydnad mot Gud.
Vi kan säga oss att jag beter mig mindre bra eftersom jag lider av den och den frustrationen; jag syndar därför att jag dras med den och den dåliga upplevelsen i min uppväxt. Vi kan mena att eftersom det är mänskligt att vara ofullkomlig, är detta något vi får vi leva med utan hänga upp oss så mycket på det.Vilket kan innebära att syndernas förlåtelse i Jesu namn är något vi tar för givet som en självklarhet. Vilket innebär att den enda verklighet som gäller när det som handlar om vår olydnad mot Gud är den verklighet vi kan se här och nu: vår defekta skapelse och våra skadade personligheter.Då värdesätter vi inte längre Jesu offer.
Då förlorar vi insikten i allvaret i det Jesus gjort för oss.Då försvinner sanningen att synd och syndafördärv är något djävulskt och på alla sätt förfärligt, något som kan dra över oss evig fördömelse.Vår oförmåga att leva heligt har djävulen fört in i världen. Och nu uppbådar han som sagt all sin list och energi för att syndafördärvet skall skilja oss från Gud. En taktik han har är att förleda dig att vara nonchalant med dina brott mot Guds bud och att leva som om varken djävulens ondska eller Jesu offerdöd är något att ta på allvar.
När vi nu får bekänna våra synder, kan vi sanningsenligt och frimodigt se hur illa syndafördärvet gjort oss och andra, men utan att vara rädda.
Vi kan se djävulens ondska i all dess förskräcklighet, men utan att frukta.
För med trons visshet får stämma in i de heligas outsägliga jubel som nu uppfyller Guds himmel dit Guds barn är på väg och där synd och djävul inte finns.
Vi kan jubla därför att Jesus Guds son, vars kropp och blod vi skall få ta emot i den heliga nattvarden, renar från alla synder och försätter den som tror på honom i säkerhet, i Guds eviga, goda rike, där djävulen inte längre kan skada oss.
Låt oss be och bekänna …
Den Helige Mikaels dag, 2:a årgången; 2013-09-29:
Predikan.    
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
I Jesu namn, låt oss be:
Herre, Helga oss i ditt ord, ty ditt ord är sanning! Amen"
”Se till att ni inte föraktar någon en av dessa små.
Jag säger er att deras änglar i himlen
alltid ser min himmelske Faders ansikte.”
Matteusevangeliet, kapitel 18, vers 10.
I Danielsbokens tolfte kapitel är änglarna folkens representanter i himlen. Och i Uppenbarelsebokens första kapitel kan man förstå det som att änglar är församlingens representanter inför Guds tron. Och i Matteusevangeliet får vi veta att varje kristen, varje Guds barn, han en eller flera änglar som personliga ombud i himlen. Himmelska vänner som alltid står inför Guds ansikte och liksom utgör en påminnelse om att Guds barn tillhör Gud, står under Guds beskydd och skall ärva Guds rike.
Varje kristen människa, även den mest obetydlige, lever inför Fadern blick. Fadern som tronar i himlen omgiven av sin änglaskara som har omsorg om Guds barn. Himlafadern ser vad som sker på jorden med vart och ett av sina barn. Han kan inte annat än bry sig om detta eftersom varje barns livsöde är levande och närvarande inför Herren dag och natt. Inte minst genom änglarnas närvaro inför honom. Änglarna är att utflöde av himmelriket och himmelriket tillhör Guds folk genom Jesu försoningsdöd.
Du som är döpt och tror på Jesus skall veta att Guds änglar ser till att ditt livsöde är ständigt närvarande inför Herren Gud Sebaots ansikte. De lyfter fram dig inför den Helige Guden. Detta samtidigt som dessa änglar som den Helige Gudens ombud skyddar dig och har omsorg om dig här på jorden, där Fadern kan tyckas vara så avlägsen. Gud kämpar genom sina himmelska änglar segerrikt för oss, vid vår sida.Samtidigt är vi själva kallade att som Guds kungar och präster på jorden kämpa Guds rikes goda kamp mot ondskan i alla dess former.
I evangeliet idag talas det om denna strid på tre sätt.
Guds barns strid mot sådant i oss själva som drar oss bort från Guds rike.
Guds barns utsatthet för världen som förleder människor bort från Gud.
Guds löfte att försvara de små som överlåter sig i Guds goda starka hand.
Och vi skall se att änglarnas uppdrag i allt detta är, att som tjänare till Gud och Guds folk vägleda och skydda oss här på jorden, och erinra om Guds ord och löften.
Vi börjar med det avslutande stycket:
Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer. Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.
Förförelserna måste komma i denna fallna värld. Det handlar om sådant som förleder, lurar, Guds barn att överge den goda vägen, att lämna gemenskapen med Herren
Skandalon, ordet som används i detta sammanhang, var en pinne som jägaren satte ett lockbete på, för att lura djuren i fällen. Det är något som ser gott ut, som är gott och kanske till och med nyttigt, men som själafienden använder för att få mig i sitt våld!
I och med syndafördärvet finns dessa lockbeten i oss själva. Satan kan använda sig av sådant i våra liv som i sig är gott och nyttigt för att föra oss bort från Gud. Armar, fötter och ögon är ju bra att ha. Vi använder dem ofta (åtminstone jag!). Men i bildspråket Jesus använder blir det lemmar som sätts i den ondes tjänst och som måste offras för att kunna träda in i himmelriket.
Undervisningen kan betyda följande:
Du är intelligent. Din intelligens innebär att du kan göra ett bra arbete. Men det arbetet kan innebära att du verkar i en miljö som skiljer dig från Guds rike. Då kanske du får ägna dig åt något annat, där din begåvning inte kommer till sin rätt på samma sätt.
Du kanske är en psykiskt stabil människa. Man kan räkna med dig i alla lägen. Och du själv räknar med dig själv och din stabilitet så mycket att du räknar lite med Gud. Du förväntar dig mer av dig själv än av Gud. Guds nåd och makt börjar bli en bisak när dina egna gåvor får dominera.
Du är en trevlig och social människa, som lätt får vänner. Så börjar du använda den förmågan för att bygga upp en egen maktbas där du styr och ställer med folk, där du kan manövrera ut andra, allt för att du skall kunna sola dig själv i folks beröm, allt för att du skall ha betydelse och inflytande.
Kanske använder du din ställning till att människor skall beundra dig i stället för Jesus. Kanske märker du att du måste förvränga bibliska sanningar eller ta avstånd från ord i Bibeln för att förbli stor och betydelsefull i dina egna och omgivningens ögon. Då är du en människa genom vilken förförelserna kommer, de som lockar människor in på dödens och den eviga domens väg.
Budet blir: Var beredd att offer kan krävas för att du inte skall förlora din arvsrätt till himmelriket. Var beredd på att trohet mot Jesus kan kosta, att gemenskapen med honom måste stympar dig så att du får avstå från jordiska gärningar och jordiska verk som du gärna velat och kunna utföra.
Betänk då att Jesus offrade sitt liv för dig när han bara var trettiotre år gammal. Man kan tycka att han borde ha fått leva mycket längre för att nå många fler och undervisa de sina ännu mer.
Men sådan var inte Guds plan. Trettiotre år gammal skulle Guds gode son göras till synd för vår skull, förbannas av Gud som förbannar synden, och döden dö.
Du orkar inte offra dig som han för att göra det Fadern förväntar sig av dig. Men du kan med den Helige Andes hjälp lita på att Jesus gjort de du bort göra och lidit det straff du förtjänat.
Och du skall veta att Guds änglar tar hand om dig då tron på Jesus får vara det som betyder mer för dig, än att få ut allt du själv vill ha av jordelivet. Guds änglar har omsorg om dem som avstår sådant som måste avstås från för att vi i tro skall följa Jesus.
 
Så går vi vidare bakåt i dessa verser där vi läser:    
Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup. Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer.
På samma sätt som goda egenskaper och gåvor kan användas fel eller utnyttjas av makter med onda avsikter, är det med Guds goda skapelse. Världen vi lever i. Samhället vi tar ansvar för och som bryr sig om oss.
De som på olika sätt utövar makt och myndighet så att rättsordningen skall bestå och kaos och djungelns lag må undvikas. De som är opinionsbildare och formar våra värderingar.
Dessa kan djävulen använda av för att skilja människor från Gud.
Världen är i den ondes våld. Djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter den han kan uppsluka.
Det lyckas han med när vi låter omgivningens icke-kristna värderingar, världens ideal, rikedom och makt vara det avgörande.
Världen förför när världens makthavare och opinionsbildare i sin blindhet går i djävulens ledband, och med hjälp av sin ställning förleder människor att älska falska jordiska tankemönster, jordiskt anseende och jordisk makt mer än Gud.
Först skall vi veta att det är bara en liten tid som detta skapelsens uppror mot sin skapare kan pågå. Han som står bakom detta uppror är ju besegrad och hans tid är kort. Han står under Guds dom som snart faller.
Men de som mitt i denna fallna, dödsmärkta, mot Gud upproriska värld ändå tror och litar på denne ende gode Guden, de har en evig framtid för sig.
Vi skall också veta att det är fasansfullt att dras med i denna gudsfientlighet och drabbas av Guds dom. Det är lindrigt och ganska smärtfritt att avrättas hastigt genom att snabbt dränkas i havet med en stor kvarnsten kring halsen. Det är bortom alla våra föreställningar om vad lidande kan innebära att drabbas av helvetets kval i all evighet.
Med dessa sanningar i sinnet, låt oss bara säga en sak om hur världens förförelse som handlar om att förstöra vår tro på Guds ord, på Guds levande Ord, Jesus Kristus.
Argumenten som världen, den gudsfientliga åklagaren, använder är ofta skenbart förnuftiga resonemang som bara tar hänsyn till vad man kan se och iaktta i denna världen. Världen argumenterar utifrån just världen, och då bara den lilla del av världen som är av betydelse för oss just nu.
 
Guds ord talar om frälsning från synd genom Guds sons offer. Men vem tror på sådant i våra dagar. Detta oförnuftiga tal om ställföreträande offer kan inte vara en grund får vår tro idag. Det är orimligt i världen som den ser ut nu. Bort med talet om korset. In med något nytt evangelium som människor kan tro på.
Guds ord säger att Jesus har uppstått till ett liv som vittnar om en ny, kommande tidsålder. Men det är väl om något en verklighetsflykt! Det kan väl inte få uppta våra tankar idag med alla de problem mänsligheten har att lösa här och nu. Bort med talet om uppståndelselivet i det himmelska Jerusalem. Vi har viktigare saker att syssla med, säger världen som förför.
Guds ord säger att vi skall vara beredda på att Jesus kommer tillbaka. Men han dröjer ju så länge. År efter år, årtionde efter årtionde, sekel efter sekel. I vårt förträngda mänskliga perspektiv är det läng tid. I vårt mänskliga synfält finns det kanske inget som tyder på att världenshistorien skall få sitt slut genom Guds sons återkomst. Istället verkar allt komma att ta slut genom långdragna processer i kosmos
Bort med talet om Jesu återkomst. Låt oss i stället ta ansvar för framtiden genom eget engagemang och tro att framtiden vilar i människors händer.
Så bedriver världen sitt lurendrejeri. Bort med det perspektiv som Bibeln ger oss och låt i stället det mänskliga tankar som för oss idag verkar rimliga, forma vår övertygelse vad beträffar livets stora frågor.
Låt oss sluta våra ögon och öron för dessa förförelser. Låt oss istället ta till oss änglarnas bud till jungfru Maria och herdarna. Glädjebudet Jesus från Nazaret, sann Gud och sann människa, sänd att vara vår Herre och frälsare i enlighet med det Guds rådslut som vi kan läsa om i Bibeln!  Låt oss inte söka sanningen i ett förträngt, av synd och lögn förvanskat, inomvärldsligt synfält. Låt oss se på verkligheten med änglarnas himmelska och sanna perspektiv! 
 
 
Så avslutar vi med evangelieläsningens inledande verser:
I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig
Att vara barn i detta sammanhang, det är att vara liten, svag och onyttig i förhållande till Gud och det Gud kan ge oss och göra för oss. Detta barn vet sig behöva Guds fulla och totala omsorg. Det förstår sig vara beroende av Guds fulla och totala nåd eftersom det inget förmår uträtta som gör det värdigt hans välvilja och godhet.
Barn i den meningen är man inte av sig själv, bara genom att vara människa. Det blir man genom omvändelse och pånyttfödelse, genom att Guds Ande ger mig just den ödmjukheten som tar sig uttryck i tro på evangeliet om Jesus som ger oss Guds nåd alldeles gratis. Genom att vara ett sådant barn låter jag Gud vara min far.
Är jag ett sådant barn tar jag tacksamt emot hans änglars hjälp.
Som ett sådant barn ikläds jag Jesu Kristi rättfärdighet och helighet.
Och Jesus Kristus, han är den störste i himmelriket. Det är hans storhet jag då får ta emot.
Den storheten och värdigheten blir min då Gud låter sina änglar föra mig till Guds Ande.
Han som i Ordet och sakramenten ger mig Guds helighet i Jesus Kristus, vår frälsare och Herre!
Guds barn är utlovade Guds beskydd. Och Guds barn är kallade att ta hand om varandra. 
Den som tar emot ett Guds barn i Jesu namn tar emot Jesus själv.
En kristen känner igen sitt kristne trossyskon och känner sitt ansvar för denne i Jesu namn, för Jesu skull.
Detta lär oss att löftet om att tillhöra Gud, att få hans beskydd och ledning och att ärva hans rike, det är knutet till att de kristna tar hand om varandra. Det finns då inget småfolk i den kristna församlingen som man kan strunta i utan alla är lika heliga. De äger Guds egen helighet. Jesus lever och verkar i var och en av dem.Detta erinrar oss om att Guds änglar vakar över enskilda kristna som tillsammans utgör Guds församling. Och den enskilde är skyddad inte bara av en ängel utan av alla Guds heliga, Guds stora församling av änglar och troende.
En missionär som arbetade för att sprida Guds ord bland så kallade naturfolk i Afrika berättade följande. Han kom till en stam som inte alls ville veta av honom och evangeliet. Vanligvis innebar det att man helt enkelt artigt bad missionären ge sig av. Men inte i det här fallet. Man jagade honom, omringade honom och gjorde sig redo för att döda honom.
Men så plötsligt stannade man upp.
De hatiska, blodtörstiga blickarna i dessa krigarens anletsdrag förbyttes i skräckslagna blickar. Och man rusade bort från missionärer. Någon tid senare kom han till stammen igen och nu togs han emot med öppna armar. Han frågade vad det var som hade hänt den där dagen då han trodde de skulle döda honom.
De svarade: När vi höjde våra vapen mot dig såg vi plötsligt ett ljussken bakom dig och en oändlig skara av människolika gestalter i skimrande vita kläder. Det var som om himlen hade öppnat sig.
Vi skall tryggt veta att vi som enskilda i kristen församling lever under Guds beskydd och har hans änglars vägledning.
Det får vi ta till oss som kristen gemenskap.  Bibeln lär oss ju att Israels folk beskyddas av änglar och att församlingarna har sina änglar. Änglarnas vägledning kan vara att visa på utvägar, att hindra oss från att välja felaktiga vägar. De kan föra oss in i svårigheter som där vi känner oss helt hjälplösa bara för att vi då skall be Gud om hjälp och stöd och invänta hans ingripanden.
Som enskild kristen vet jag att Gud vakar över mig som över hans enfödde son och använder sina änglar för att skydda mig. Och jag får påminna mig om att när jag finner en församling av Jesustroende, då kommer jag till en samlingsplats för änglar som alla har det stora uppdraget att vaka över Guds alla barn.
För att få glädja mig över detta och känna trygghet i det, skall jag inte förvänta mig storslagna visioner och spektakulära underverk. Det finns ett mycket säkrare sätt att vara viss om att få växa i tilliten till att Gud beskyddar mig och mina medkristna.
Det är att söka mig till Guds ord och sakrament och där ta till mig Guds löfte om syndernas förlåtelse i Kristi namn och blod.
Låter jag mitt livs viktigaste sak vara att göra just detta att söka Jesus i Ordet och sakramenten, då hör jag Gud och alla Guds heliga till, först här i tiden och sedan i evigheten.
Amen!
Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt ord tröstar, lär förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande må låta ordet slå rot i våra hjärtan, så att vi inte glömmer Guds ord, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod, intill slutet, och så blir evigt saliga. Genom Jesus Kristus, vår Herre! Amen!


22 e tref gtj 2016

Hmg, 21 e trefaldighet, ”samhällsansvar”, 2 årg.16 okt, 2016, Lund IOGT.

Texter : 1 Mos 4:8-12, Jak 2:1-8; Matt 7:12.

Psalmer:598; 18; 580; 286; 583; 555.

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Herre, helga oss i ditt Ord, ty ditt ord är sanning! Amen!

”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!”
Det ropar Herren till Kain, då han begått det oerhörda brottet att döda sin egen bror. Det fick så fort att från att Adam och Eva, de första människorna, vände ryggen åt Gud, till att vi människor började döda varandra. Och upprinnelsen var en falsk tillbedjan, då Kains offerhandling inte behagade Gud.
Tre saker skall vi ta fasta på som det första brodermordet påminner oss om.
För det första att vår kallelse är att ta hand om varandra här på jorden. Framförallt om dem som står oss närmast. Kains hånfulla ord till Herren då Herren frågar honom vad hans broder Abel är, orden skall jag ta hand om min bror, de är en förnekelse av vår mest grundläggande kallelse här på jorden. Vi är kallade att älska vår nästa som oss själva. Kain ger uttryck för motsatsen, när han säger: ”Skall jag ta vara på min broder, skall jag bry mig om honom?
Den andra saken vi skaller erinra oss om är, att Herren fortsätter att ta hand om Kain även efter det första brodermordet. Kain får ett märke på sin panna så att ingen som träffar på honom skall döda honom. Fastän Kain är en Gudsbespottare och en brodermördare, så fortsätter Gud att ta hand om honom. Och om alla människor, Kains onda släkte. Kain får bygga sin stad, Lemeks son Jabal fick som nomad sköta sina boskapsjordar, sonen Jubal blev musikernas anfader och sonen Tubal-Kain fick tillverka redskap av koppar och järn. Så grundades civilisationen av ett ont släkte, som ändå följdes av Guds försyn. Guds styrelse av människor som hamnat helt vilse skall predikan också handla om.

Och för det tredje: Abel föds, tillber, tar emot Guds välsignelse, så lider han och dör. Hans lydnad, hans rena offer som Herren tog emot, hans lidande för sin rättfärdighet verkar inte tjäna något till för honom. Hans namn betyder intighet, luft. Ändå är han salig. En trons människa. För hans tro på Gud räddar honom.
Hans blodiga offer som pekar på Jesu offer för att sona våra synder, räddar honom. Ja hans vittnesbörd är en räddning för oss. Och helt utan Abels medverkan kommer Gud senare att skapa ett nytt trons släkte då Set för födas, Adam och Evas tredje son.
Abel är en syndare för han dör, och döden är en konsekvens av synden. Död och synd gör Jesu offer nödvändigt.
Abel lider under orättfärdighet. Så är det här i världen. Lidande och död präglar jordelivet, inte minst för de rättfärdiga, de som vill leva enligt Herrens bud. Men tron och hoppet skall övervinna lidande, synd och död. För tron och hoppet knyter oss till Gud och hans löfte att skapa en ny värld där Guds rättfärdighet, liv och kraft för alltid skall vara allt och alla. Som skall bebos av ett nytt släkte, frälst av Jesu blodiga offer so Abels offer vittnat om.
Vi skall nu se var evangeliet som är den Gyllene regeln kan säga om allt detta. Det handlar om den nästankärlek vi är kallade att leva i och av. Det handlar om att vi är kallade tjäna vår nästa med allt vad vi är och förmår enligt Guds goda vilja för oss och hur Gud är med oss för att förverkliga detta.  

Allt vad ni vill att människorna skall göra er, skall ni också göra dem”, är den princip som skulle ha rått på vår jord om syndafallet inte inträffat.
För det första är det viktigt att förstå dessa ord rätt, i ljuset av det sammanhang där Jesus uttalar dem.
Och det sammanhanget är Guds ord.
Jesus säger att detta är Lagen och profeterna. Det vill säga Gamla testamentet sammanfattas i orden: 
”Det som ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.”
Ofta hör man ju hur människor tolkar dessa ord utan att ägna en tanke på vad Gud vill. Man säger att det är fråga om att vara vänlig och respektfull mot sin nästa i största allmänhet, eftersom man själv vill bli behandlad på det sättet.
Men har man en livsstil som inte alls är i överensstämmelse med Guds ords mening hur ett människoliv skall levas, kan det hända att den Gyllene regeln brukas mot Lagen och profeterna och därmed mot Gud själv: ”Jag förväntar mig att andra skall respektera att jag bedriver otukt för själv tycker jag att man skall få leva som man känner för det”, kan man resonera.
Men så skall inte detta bud förstås.
För den Gyllene regeln sammanfattar som sagt hur Lagen och Profeterna, Guds ord, stadgar hur vi skall leva.
Den kan alltså omformuleras så här: Allt vad Bibelns Gud vill att människor skall göra mot dig, det skall du också göra mot sin nästa. Då står det med ens klart att det lyckliga, sanna, goda livet, till välsignelse för oss själva och andra, de finner vi vägen till i Guds ord. Ja, vi behöver Guds ord, för att vi vet inte vårt eget bästa. Det finns så mycket inflytande, frestelser och auktoriteter och lurendrejeri runt omkring oss som kan få oss på avvägar, som kan få de sämsta sidorna inom oss själv att ta över så att vi förstår våra egna och andras liv i största välmening utan att fatta vad vi gör. För att förstå vad det verkligen är att älska sin nästa som sigm behöver vi Guds ord, lagen och profeterna. 
Vidare är Guds närvaro i det sammanhang som den Gyllene regeln står också viktigt på ett annat sätt.
I dagens evangelium, som är hämtat ur Jesu bergspredikan, är det tydligt att den Gyllene Regelns ord direkt hänvisar till det som Gud själv ger oss människor när Han hör våra böner.
I versen tidigare säger Jesus: ”Om ni då, som är onda, kan ge goda saker till era barn, hur mycket mer kan då inte er himmelske Fader ge goda saker till dem som ber honom om detta.” ”Sålunda”, eller ”på motsvarande sätt”, ”är det så, att allt det som ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem”: Människors handlande mot varandra knyts samman med hur Gud handlar mot oss. Jesu lärjungar skall utöva Guds egen godhet mot människor.
Man kan alltså formulera om den Gyllene regeln ytterligare och säga: Allt vad Bibelns Gud vill att människor skall göra mot dig, och allt det goda som Gud gör mot dig genom dina medmänniskor, det skall du också göra mot dem. Man kan säga att Gud, genom att ha lagt sin lag i människors samveten, genom att som historiens Herre leda mänsklighetens vandring genom tiden och genom att leda sitt eget folk med sin Helige Ande, faktiskt gör den Gyllene regeln till verklighet. Men bara delvis, eftersom synden förmörkar människors sinnen och eftersom ondskans andemakter drar människor bort från Gud och hans vilja. Det är, säger Martin Luther, med Gud och mänskligheten som med den perfekt timmermannen och det ruttna trämaterialet. Hur duktig timmermannen än är att arbeta med träet, kan det han gör inte bli bra eftersom träet är ruttet.

Så till den andra delen: Genom Guds styrelse i skapelsen förverkligas mycket av det goda som lagen och profeterna stadgar.
Svaret på hur man skall få vara med om att fullgöra den gyllene regeln har i lutherska sammanhang sammanfattats så: ”Gå i kyrkan och sköt ditt kall!”; ”Gå i kyrkan och sköt ditt kall”.
I Kyrkan vårdas relationen med Herren och hans folk, så att vi sedan kan leva som trogna medlemmar av Guds folk ute i det jordiska kallet. Budet kan ju bara fullgöras i relation med honom som har givit oss det. Lyda kan man utan att känna Gud, men man kan inte samarbeta med Gud och växa i insikt om hans avsikter och vilja, utan att tala med honom. Och den kommunikationen sker i Guds folk, i Kristi kyrkans verklighet. Det är kring Ordet och sakramenten som vi blir medvetna om vår kallelse som Guds tjänare bland våra medmänniskor.
Det är i trons förening med Kristus som jag har del i lagens fullbordan.
Samtidigt utövas denna kärlek i skapelsen mer eller mindre av alla människor. Helt enkelt där man är i livet. Framförallt där man är står i relation till sina medmänniskor.
Man har sedan kyrkans äldsta tid sagt att det finns två områden där precis alla människor befinner sig i en speciell relation till sin nästa.
Lagen och profeterna tar fasta på hur du familjeliv och till samhällsliv. Familjen, de närmaste, hushållet, och så gemenskapen av familjer, eller av släkter och stammar som blir ett folk, en nation. Det är läran om det två jordiskan stånden. Till dessa kommer alltså för en kristen människa kyrkans gemenskap. Då blir det tre stånd.
Tre stånd som man alltjämt ber för i Svenska kyrkans sammanhang då man brukar böner ur 1942 års handbok.
En kristen människa lever sitt liv i kyrkan, i hemmet och ute i samhället.
Man är Guds barn inför Herrens altare, man är förälder, son, dotter och så vidare, och man som samhällsmedborgare student, ingenjör, skattebetalare och eller bidragstagare, till exempel.
I dag står tjänsten i samhället fokus.
Låt oss nämna ett par saker om det:
Först. Orsaken till de väldiga flykting- och migrantströmmar vi bevittnar i dessa dagar, och då naturkatastrofer kan lamslå en nation under decennier, sådan olycka beror ofta att samhällsordningen kollapsat eller att den är svag och skör och inget tål. Flyktningar som knackar på vår dörr kommer ofta länder där det inte längre finns något rättsväsen och inga fungerande myndigheter. Staten kan slitas sönder av inbördes strider eller vara skör och ömtålig eftersom statsbildningen är misslyckad. Detta bör få oss att värdesätta vårt eget samhälle hur många brister det än uppvisar. För det svenska samhället är dock ett samhälle. Det är något dyrbart, och det är något som byggts upp under sekler. Man skall värdesätta det och stödja de krafter som man menar vill verka för ett gott och starkt och stryktåligt samhälle. Och vi skall som kristna komma ihåg att evangeliet kunde får genomslag och spridas genom att det fanns en civilisation med en rättsordning under den apostoliska tiden. Och att Jesus och apostlarna både underordnar sig och, nu tänker jag på aposteln Paulus, använder sig av denna rättsordning.

Vidare: Några detaljerade bud om hur lagstiftning skall se och hur politiska program skall utformas ger inte den kristna trosläran. Är det något som utmärker den kristna tron, är det avsaknaden av detaljerade regler hur enskilda skall handla i bestämda situationer och hur stater skall styras och formas. Däremot finns det kristen etik med grundläggande bud som skall få vara ideal och principer för enskildas handlande och landets lagar.
Och ytterligare: Var trogen i det lilla.
Sträva efter att leva efter Guds ord där Herren placerat just dig. 
Att vara lojal och plikttrogen, att vara pålitlig och inte fuska, stjäla eller svika, att stå upp för det som är rätt, att vara arbetssam och noga, att ställa upp och vara hjälpsam, det kan man vara överallt där man lever och verkar. Genom att ha sådana goda ideal och livsprinciper vårdar man sin gemenskap och sprider mer välsignelse än man anar. Där är sådana ideal som får våra gemenskaper att hålla ihop

Vi lever i en ofullkomlig, skadad värld, som aldrig kan bli ett paradis. En värld där synden är allestädes närvarande och där inte minst samhällsordningen är till för att stävja denna.
Detta kryper oss nära inpå.
Detta gäller att inse detta så att man kan klara av svek från sin närmsta vän
Så att man kan hantera att starka, trygga män och kvinnor som gjort så mycket gott, plötsligt inte orkar vara de klippor de än gång varit.
Detta gäller det att inse att konflikter, tvång och straff, försiktighet och till och med misstänksamhet ofta är av nöden. Laglösheten hotar hela tiden.
Egenkärlek och självbevarelsedrift är alltid starka krafter. Njutningsbegär och bekvämlighet är andra företeelser som kan vara nedbrytande.
De finns i var och en av oss.
Därför behövs det ordning och reda som tyglar detta onda. Hårda åtgärder som skapar lidande för att hindra ett större lidande eller än värre olyckorpå lång sikt, hör dessvärre till det som präglar ett gott samhälle.
Ja, överhetens främsta uppdrag är att med svärdet stävja orättfärdighet, det som skadar samhällskroppen, inte minst de svaga och utsatta.

Då kommer vi till den sista saken vi skall ta fasta på idag: I denna ofullkomliga, skadade värld kommer du att få lida, och du kommer att dö. Men lider du och dör du i tro på Jesus Kristus är ditt lidande och din död aldrig förgäves fastän det kan verka så här på jorden.
Vi påminde inledningsvis om att Abel, den förste av Guds rättfärdiga som Hebréerbrevets författare räknar upp, han dog i tro. Hans död föranleddes av hans offer som var en bekännelse av Jesu framtida blodiga offer som Herren tog emot och gillade. Han bekände, därför dödades han. Men hans namn blev intighet, nullitet, vindfläkt. Så är Abels öde. Ett misslyckande i världens ögon. Men Kain som dödade honom fick se sitt släkte levde vidare. Herren lät Set födas som tog upp Abels linje och blev det gudfruktiga släktet. Men det fick Abel inte se här på jorden.
Men han är ändå alla Guds barns andliga anfader. Genom sin tro och sin bekännelse. Även om han inte fick se det själv. Det bör du ha i minne. Gå i kyrkan och sköt ditt kall. Lev efter Herrens bud efter bästa förmåga, uppfyll dina jordiska plikter enligt Herrens bud. Kanske blir du inte alls uppmärksammad. Man uppleva att ens liv är en nullitet. Men i Herren är det ett fullkomligt liv.
För man tillhör Jesus och har del av hans rättfärdighet. Därigenom peka på det högsta goda oavsett hur misslyckad eller anonym man äri sig själv. Därigenom vet man att ensböner för familj och folk är hörda av Gud.
För en kristen gäller det därför att vårda sin tro på Jesus. Lyd Guds bud i ditt kall, men var inte präktig och självgod. Kallelsen från Herren är inte att du skall imponera på någon genom att visa hur duktig där med att lyda den Gyllene regeln. Utan att du skall leva inför Guds ansikte och tänka på vad Gud säger, lita på honom, tro på honom, hoppas allt gott av Honom,
Målet med ditt liv i det andliga ståndet, i kyrkan, är just att vårda din tro på Jesus. Din tro på att du behöver hans rättfärdighet eftersom du är en syndare. De medkristna som aposteln Jakob tillrättavisar, gjorde tvärtom. De förlitade sig på mäktiga och rika människor, inte på Herren Jesus. Därför fjäskade de för rika och mäktiga män som kom till deras gudstjänster, och behandlade fattiga illa. I kyrkan skall det inte vara så. Här, åtminstone här, så litar vi på Herren och gör vårt bästa att ta hand om varandra. Vi sätter inte vår tro på makthavare, opinionsbildare och kändisar så att vi glömmer Gud och vår svaga nästa.
Vi litar med trons folk på att Bibelns Gud styr och råder över allt som sker.  Oavsett om hur många segrar gudlösheten kan skörda så vet vi tron att allt samverkar till det bästa för den som älskar Jesus.
Just i den tron får vi kraft att tjäna i det lilla i enlighet med Guds bud. I den tron hör vi Guds goda rike till och får vara till välsignelse för oss själva och för vår nästa även om det kan vara mycket svårt att se. Besinna din fattigdom inför Herren och ta emot rikedomen i Jesus Kristus, så hör du Herren till såsom tjänare av det som är sant, rätt och gott, för evigt. Amen!


Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans Helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan så att vi inte må bliva glömska hörare, utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så bliva evigt saliga. Genom Jesus Kristus vår Herre! Amen