5 i fastan 3 årg hm 2017

Femte sönd i fastan, ”Försonaren”, 3 årg, hm, Ravlunda/Lund 2017

Texter: Jes 1:16-18; Ep 1 Joh 1:8-2:2; Joh 3:11-15

Psalmer: 45; 696:2: 543:4b; 28; 36; 556; 700:1;70; 454.

Skriftetal
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din son, när han kommer till oss, må hos oss finna en beredd boning. Genom samme din son Jesus Kristus.

Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont. Lär er att göra det som är gott, sök det rätta.
Dessa heliga bud, riktar Herren, genom sin profet Jesaja, till sitt folk som under en fasad av yttre skenrättfärdighet är på väg bort från hans gemenskap. Guds folk kallas att sluta göra det onda och istället göra det som goda Herren vill. Profeten är konkret.
Tillrättavisa förtryckaren,
Det vill säga: Stå upp mot orättfärdiga, mäktiga män, för din nästa som behandlas orättvist. Underförstått: fast det kan medföra lidande för dig, för du får räkna med att ingen stöttar dig.
Försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak.
Se din marginaliserade nästa, hjälp din nästa som inte själv kan hävda sig, som Gud värnar om men som far illa eftersom de inte har något nätverk som tar hand om dem.
I en värld där majoriteten lever mot Guds bud skall du leva annorlunda, och som Guds representant värna din utsatta nästa. Låt dig inte styras av tidsandan eller av driften att bara se till dina egna intressen. Utan följ Herren och det han vill! Helt och fullt skall du göra det! Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon.
Dessa krav riktas till oss alla.
Låt dig inte dras med i det orättfärdiga som sker. Stå tvärtom upp för det som är sant och rätt, även om det kostar på. Se din nästa som inte kan gengälda dig eftersom han eller hon är svag, illa ansedd och, eller fattig.
Ja, lev som du vet att Gud vill att du skall leva. Var barmhärtig, omtänksam, modig och generös, fastän det kostar på. För Guds bud är dig givna för att du, såsom Guds representant, skall tjäna din nästa.
Men så ser vi så mycket i oss som inte alls håller måttet. Du värjer dig för din nästas behov och vill inte se dem. Du tar vissa av Guds bud allvarligt men inte andra för det har ett pris du inte orkar betala. Visst har du sådant på ditt samvete just nu. Viss för du in sådan synd i kyrkan nu då vi skall fira Gudstjänst till Herrens ära;
Då vi skall hålla måltid vid rättfärdighetens altare.
Men så säger Herren mitt i sin domsförkunnelse och krävande bud: Kom, låt oss gå till rätta med varandra. Kom du mitt barn till mig din Gud för att vi tillsammans skall gå till rätta med varandra. Herren kallar oss samman inför sin domartron för att vårt förhållande till hans heliga bud skall redas ut. Han kallar dig till sig för att skipa rätt. Men han fortsätter: Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull. Herren kallar oss också till sin nådetron där vi får lägga av oss vår synd och skuld, där Herren får göra din blodröda förbrytelse snövit och rena dig från all orättfärdighet. Det gör Han inte genom att se genom fingrarna med dina och alla människors blodröda synder som är upphov till så mycket skada och lidande. Utan genom att ha låtit sin egen son skaffa åt oss den rättfärdighet vi själva inte kan skapa. I Jesus Kristus, i hans kropp och blod, i nattvardens bröd och vin ges Herrens nåd som renar från all synd. Om vi kommer villigt, säger Herren vidare, skall vi få äta Guds rikes goda välsignelse. Men om vi vägrar och är motsträviga skall vi förtäras i domen. Låt oss ta vara på detta tillfälle till förlåtelse och förnyat liv med Herren.
Låt oss be och bekänna.

Predikan
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
O Fader vår, barmhärtig, god, som oss till dig vill kalla.
Och stänka oss med Kristi blod som rena kan oss alla.
Låt komma Gud till oss ditt Ord, det heliga och klara,
Låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, Att vi ej vilse fara! Amen!

Han, Jesus Kristus, Guds enfödde son, är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
Första Johannesbrevet, kapitel 2, vers 2.
Att förverkliga mig själv så som jag vill. Att överleva till varje pris. Att ha stora visioner för min egen framtid. Det kan vara uttryck för en ovilja att låta sig försonas med Gud. För det kanske inte finns plats för någon Gud i dessa livshållningar.  Bara jag själv och utvalda människor som jag har nytta av, är det viktiga för mig.
Försoning mellan Gud och människa genom Jesus Kristus som är sann Gud och sann människa, vittnar om Gud som söker gemenskap med oss. Han vill vara med i ditt liv och vara dess Herre. Så till den grad vill Gud detta att han blev människa.
Men vårt släkte värjer oss mot gemenskapen med Gud. Den bröt vi i syndafallet, då Adam och Eva ville förverkliga sig själva. När Gud i Jesus sökte oss för att leda oss tillbaka till sig, då dödade vi honom. Att gemenskapen är bruten omvittnas överallt då människor tror att deras lycka på jorden skapas utan kontakt med den ende sanne Guden och den han har sänt. Försoning med Gud är gemenskap med Honom i Jesus Kristus som Gud skapar. Gud blev människa för att försona dig med sig trots din ovilja mot honom.

Min oförmåga att leva ett rättfärdigt liv kanske jag är likgiltig inför. Eller så kan synden skapa självförakt och förtvivlan. Mina brister kan leda till att jag förtränger sanningen om mig själv och skapar mig en falsk självbild. Försoning med Herren Gud genom Jesus Kristus hjälper mig att se vad rätt och sanning är, och att älska rätten och sanningen. De hjälper mig se mina egna fel och inte smussla bort dem. Försoningen ger mig hopp och trygghet och frid i samvetet när jag tar emot den.
För då får jag i frid med tillvarons Herre fastän jag är en syndare full av fel och brister. Försoning med Gud är att bekänna sin synd och skuld, ta emot syndernas förlåtelse. Försoning är syndarens upprättelse, hopp och frimodighet. Allt det får jag i Jesus Kristus, försonaren.

Självförbättringskurser kan hjälpa mig att utveckla mina talanger. Då tycker jag kanske att jag blir bättre men i själva verket kan det bli värre ställt med mig, för jag blir ju så självupptagen. Jag kan låta mina dåliga egenskaper dra iväg med mig så att jag förstör mitt eget och andras liv utan att se det. Eller om jag ser det, inte orka bry mig om det, vara likgiltig för det. Allt detta kan visa hur jag som människa förändras men utan att förvandlas av Guds helige ande.
Försoning är gemenskap med Gud, förlåtelse av Gud och ett liv med Gud i tro där man förvandlas enligt Guds vilja, det vi kallar helgelse. Den förvandlingen kan vara svår att se. Man kan tycka det går åt fel håll. Men så länge man lever trons liv med Jesus som sin försonare fortgår helgelsen.
Om försoning som gemenskap med Gud, syndaförlåtelse, tro och helgelse skall predikan handla.   
Vi utgår från Jesu ord i dagens evangelieläsning.




Först gemenskapen.
Vad gör Adam och Eva då Gud efter syndafallet söker efter dem i lustgården. De springer och gömmer sig. Vill du att Guds ord och vilja skall följa dig i livets alla skiften? Ofta svarar vi nej på frågan. Vi vill då hellre vara i fred för Herren och leva ut som vi själva vill. Och Jesus säger till Nikodemus: Amen, amen säger jag dig: Det vi vet talar vi, och det vi har sett vittnar vi om, och vårt vittnesbörd tar ni inte emot. Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till? Till denne fromme, bildade israelit sade Jesus att han var utanför Guds gemenskap. Han kunde inte tro. Otron hindrade försoningen mellan honom och Gud.
Mot människans oförmåga att förenas med Gud står Guds strävan att vara så nära oss det överhuvudtaget går: Ingen har stigit upp till Gud i himlen utom han som kom ner från Gud i himlen, Människosonen som är Gud i himlen med Fadern och Anden. Guds Messias, frälsaren Jesus Kristus är Människosonen, länken mellan himmel och jord.
Människosonen är den viktigaste titel Jesus ger sig själv utan att uttryckligen göra det. Då han talar om sig själv som Människosonen gör han det i tredje person. Aldrig säger han: Jag är Människosonen.
Att det är en lite gåtfull titel visas i att fastän Jesus så ofta använder den i evangelierna, så förekommer den knappast alls i Nya testamentets övriga skrifter. Vissa menar att det var en så hög och speciell benämning på Jesus att de första kristna var försiktig med att använda den. 
Människoson betyder en som tillhör mänskligheten, eller människa helt enkelt. Men klart är att Jesus åsyftar frälsargestalten i Danielsbokens sjunde kapitel. Efter att där ha nämnt de fyra rovdjuren, som betecknar fyra konungar i olika världsriken, ser profeten Daniel i sina syner om den yttersta tiden ”en som liknade en människoson föras fram inför den gamle”, det vill säga Herren Gud. Han insätts som Herre i det messianska eviga världsväldet. Denne Messias är inte ett rovdjur som världens konungar utan har mänskliga drag. Guds Messias skall vi inte vara rädda för som vi är för rovdjuren, för världens makter.
Människosonen kan här förstås både kollektivt som Guds messianska församling och individuellt som Messias, kungen i denna församling. Människosonen vittnar om Gud som vill förenas oss med sig själv där vi får vara lemmar i hans kropp, ett med Honom som är konungen.
Hur Judarna på Jesu tid kunde förstå uttrycket kan vi läsa som i apokalyptiska profetior skrivna vid tiden kring Jesu födelse.
Skrifter som inte hör till Gamla Testamentet utan är tolkningar av Gamla testamentet. Till exempel Första Henoksboken, som var så omtyckt av de kristna att den citeras i Judas brev. Liksom i Jesu undervisning existerar Människosonen före tidens början. Han är världsdomaren. Han är en himmelsk, gudomlig gestalt, som hållit sig fördold under århundraden för att vid tidens slut träda fram som Guds folks räddare och alla människors domare. Ja, han är folkens ljus, en universell förlossare, en frälsare för Guds barn i hela världen. Genom honom skall hela världsalltet förnyas. Fienderna som han besegrar är främst Satan och de onda andemakterna. Han vinner seger med orden från sin mun. Hans frälsning fullbordas då han samlar Guds kringspridda medlemmar i sitt eviga fridsrike.
Men hos Jesus betecknar också Människosonen en frälsare av ett helt annat slag. Den lidande, ödmjuke frälsaren. Han som är syndares vän och uppsöker de förlorade. Han som skall överlämnas i syndares händer och dödas utan att hävda sig mot mörkrets makter. Det kan föra tankarna Hesekiels bok. Hesekiel kallas av Gud son av människa, eller människa helt enkelt. En människa i all sin svaghet, men som talar Guds mäktiga ord.
Man kan också tänka på Herrens lidande tjänare hos Jesajas.
Han kommer i svaghet för att rädda oss som ett offerlamm som bär vår synd och vår skuld i vårt ställe. Och hos evangelisten Johannes är just detta Jesu seger. Offerdöden är Jesu förhärligande. Människosonen vinner vår frälsning genom sin död.
Vi tar fasta på att Gud så till den grad vill ha gemenskap med oss att han blir som en av oss, en människoson. Som människoson är han väldig allhärskare, domare och världsförvandlare vid tidens slut. Du kan tryggt hålla dig till honom, då går det dig väl. Och som människoson är han ett med dig som är en liten, skör människa.
När du rädd och ängslig och bara ser svaghet och brister, då skall du veta att Jesus är nära dig, han delar dina svårigheter. Och att han skall upphöja dig så att du får den makalösa välsignelsen av hans väldiga seger. Att försonas med Gud genom Jesus är att ha Gud med sig när det är som värst för oss här på jorden. För att en dag upphöjas till ett liv med Gud så fullt av kraft, rättfärdighet och välsignelse  i himmelen att det går långt utöver vår fattningsförmåga!

Så försoningen som syndernas förlåtelse.
Vi går till Gamla testamentet och befrielsen från Egypten. När israeliterna mot slutet av ökenvandringen klagade och ville återvända till Egypten, sände Gud som straff giftiga ormar in i lägret. Många dog av deras bett. Då folket ångrade sin synd gick Mose i förbön för folket. Herren bjöd då Mose att göra en orm och sätta upp den på en stång med följande löfte: ”Sedan må var och en som blivit biten av ormen se på den och överleva.” Moses gjorde ormen av koppar. Och Guds löfte blev verklighet. De som såg på kopparormen överlevde trots att det fått ormarnas gift i sig.
Israeliterna tog sedan vara på kopparormen.  Men man började se den som en avgud. Ormen dyrkades under namnet Nehustan och man tände offereld för den. Kopparormen som en gång räddat folket kom att skilja folket från Gud. Därför lät den fromme kung Hiskia förstöra kopparormen då han reformerade Israels gudstjänstliv på 700-talet f.Kr.
Kopparormen är en förebild för Jesus den korsfäste. Jesus säger: ”Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.” Människosonen bär djävulens syndagift och förbannelse på korset utan att ha synd, fast han ger frälsning, inte förbannelse. På korset ser du din frälsare som inte bara är nära dig. Det syndagift du bär i sin själ och i din kropp det har han tagit på sig. Allt orättfärdigt i tillvaron, från miljarder själviska tankar till miljarder vidrigheter, som ytterst kommer från satan själv bär Jesus. 
Då först kan den Helige försonas med dig och mig, när rätt har skipats, när det onda besegrats och fått sitt straff på korset.
Denna sanning behöver vi se.
Kopparormen höjdes upp på en skampåle för allt folket skulle se den. Man hängde upp Jesus på korset för allmän beskådan.
Människosonen hänger förnedrad.
Han är straffad i syndares ställe.
Utanför Guds stads portar. Liksom kopparormen höjdes upp i öknen före ankomsten till det Heliga landet. Vi ser den korsfäste och hans förebild kopparormen i en tillvaro förhärjad av synd för att veta att Gud frälst oss i syndens värld för att föra oss hem till sig som barn försonade med honom.
Det sker av Guds barmhärtighet. Det är något som Gud låter sin son utföra själv. Försoningen är inget som sker i oss människor utan något som Gud gör utanför oss.
Och innebörden i det måste Guds ord förklara för oss. Vi kan inte fatta hur en kopparorm på en skampåle kan vittna om en man som hänger på ett kors och att mannen på korset försonar oss med Gud. Vi kan bara lita på vad Guds ord säger om detta. Guds ord som orubbligt starkt, något som koppar symboliserar i Bibeln: orubblighet och styrka.

Försoning, tro och helgelse.
Evangeliet vill skapa gemenskap mellan Gud och människor genom människors personlig tro på Jesus.
Var och en som såg på kopparormen i öknen blev räddad. Varje enskild israelit skulle se och tro. Detta kan vi tänka på när vi grunnar över ett förhållande som kan inge tanken att vårt uppdrag att göra Jesus känd och älskad är oss övermäktigt: För hur skall vi få detta människomyller av folk att ta emot evangeliet. Vilka är vi, den mikroskopiska lilla bråkdel av befolkningen som är bibelkristen?
Samtidigt är det vår glädje att Gud vänder sig till en och en enskilt.  Du är viktig, jag är viktig. Du är oersättlig, jag är oersättlig. Gud blev ju människa för att rädda bland annat just dig och mig.
Och det finns ändå många enskilda kringspridda som låter sig räddas. Tillsammans får vi utgöra Människosonens eget folk.
Genom att bevaras i tro. För att helgas. För att bli heliggjorda.
Försoning innebär återupprättad gemenskap med Gud. Försoningen innebär att man bekänner sin synd och skuld och vill låta Jesus vara Herre i ens liv. Att tro på Bibelns Gud är att tacka ja till att Gud får forma mig enligt han vilja.
Trons liv kan gå fel så att man inte ser det så. Kopparormen i Israels historia är ett exempel på det. Den blev ju en avgud för israeliterna. Ett magiskt föremål där man sökte Guds kraft för sin egen lycka.
Försoningen skall tas emot så att vi vill gå in under Guds Herravälde i Jesus Kristus, för att Gud skall få förverkliga sin vilja med oss.
Inte för att vi skall förverkliga vår egen vilja med Gud som hjälp.
Guds vilja med sina bud är människans bästa. Guds lag skulle till exempel skydda den faderlöse och änkan i samhället. Buden är inte givna för att jag skall känna mig from och rättfärdig inför mig själv och mina medmänniskor.  Sann biblisk Gudstro är inte en massa ställningstaganden som visar att jag själv har rätt. Tro på Gud skall hjälpa dig att utöva människokärlek enligt Guds bud.
Vidare: Gud vilja med ditt liv förverkligas inte bara i glädje utan också i prövning och lidande. Sök tröst och stöd när du far illa, men förvänta dig inte att livet skall vara lätt. Vissa svårigheter kan du inte fly undan, de måste du konfrontera. Kanske kommer de att följa dig hela jordelivet.
Och till sist: Både tro och helgelse är Guds verk med dig. Bara. Ibland behöver du påminnas om att du inte kan tro av egen kraft, att din fromhet inte frälser dig, att du är utanför Guds gemenskap ända tills han, genom sin vilja och kraft, för dig in i den. Jesus konstaterade att den fromme Nikodemus avvisade vittnesbördet från himlen och han säger det till honom. Men Jesus säger också att Människosonen skulle upphöjas för att de som tror på honom skall ha evigt liv. Jesus dör på korset, så följer trons liv.
Inget gör vi för att försonas med Gud och leva med honom. Jesu död på korset verkar trons liv. Livet med Gud där han förvandlar mig i enlighet med sin vilja, det livet är mitt liv när jag med Krisi kyrka bekänner att Jesus, Människosonen, är min Herre och frälsare.  Alltså: Att låta sig försonas med Gud är att av Guds Andes kraft säga ja till Guds inbjudan att leva i gemenskap med honom, i tron att Jesus på korset sonat vår synd och skuld. Det är att ta emot förlåtelsen i Jesu namn och låta honom, Människosonen, utöva gudomligt herradöme över mitt liv och föra mig in i sitt himmelska rike. Eller som det står i förklaringen till den andra trosartikeln i Luthers Lilla katekes: ”Jag tror att Jesus Kristus, sann Gud, född av Fadern i evighet, och tillika sann människa född av jungfru Maria, är min Herre. Vilken har förlossat, förvärvat och vunnit mig, förtappade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån dödens och djävulens våld.
Inte med guld eller silver, utan med sitt heliga och dyra blod, sitt oskyldiga lidande och död, på det att jag skall vara hans egen, bliva och leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, så som han är uppstånden ifrån döden, lever och regerar i evighet. Amen!


Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.

Må hans Helige Ande slå rot i våra hjärtan, så att vi inte glömmer det eller är nonchalanta med det. Utan dagligen får växa till i tro, hopp, kärlek och tålamod, intill änden, och så bliva saliga. Genom Jesus Kristus, vår Herre! Amen!