14e e tref årg gtj Lund 2016

Fjortonde sön e. tref.; ”Enheten i Kristus” 2 årg., hgmgdtj., 28/8-16 Lund.

Texter: Hes 37:15-22; Ef 2:17-22; Luk 22:24-27.

Psalmer: 1:1-3; (10); 1:4-7; 58; 57; 1:8-9

Predikan
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Herre, helga oss i ditt Ord, ty ditt ord är sanning! Amen!

Så säger Herren, Herren: Se, jag skall ta Josefs stav, som är i Efraims hand, det vill säga Israels stammar hans medbröder, och jag  skall foga ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav, så att de blir ett i min hand.
Profeten Hesekiels bok, kapitel 37, vers 19.

Det ett oerhört negativt vittnesbörd för dem som inte känner Gud då kristna bråkar och går skilda vägar. Det är oerhört smärtsamt för två kristna vänner att inte kunna ta nattvarden i vid samma altare för att man är oense i trosfrågor.
Men det är ännu mer tragiskt då ett Guds barn går bort från Gud för att man inte tror på Guds ord, för att man struntar i Guds bud eller för att man tror att man är Guds barn eftersom man menar sig vara from, god och trogen av egen kraft.
Profetorden av Hesekiel erinrar, i ljuset av Jesu undervisning om alla dessa situationer.
Nordriket, tio av Israels tolv stammar, alla utom Juda och Benjamins stam, de hade bildat en egen stat i norr som inte tillbad med Juda och Benjamins ättlingar.
Israel var kluvet i två nationer.
Nordriket började offra till avgudar på bergshöjderna. Då bröt man förbundet med Gud och som straff fördrevs många till Assyrien.
I Sydriket var man stolt över sitt Tempel i Jerusalem och över att ha Davids kungaätt, men buden om omsorg om de fattiga brydde sig de rika inte om. Avfallet var stort, även om de fanns de som ville vara trogna Gud. Gud straffade folket för de mångas otro. Och många i Sydriket, bland annat prästen Hesekiel, som var en rättfärdig man, deporterades till Babylon.
De religiösa ledarna på Jesu tid menade sig vara trogna, till skillnad från många av sina fäder. Men Jesus förkunnar att så inte är fallet. För de litade på sin egen fromhet och inte på Guds nåd och förlåtelse. Splittringen mellan israeliter var förbunden med att de flesta inte hade frid med Gud.
För de följde inte Guds ord.
Hur skall man råda bot på detta.
Vi kan inte göra något åt det själva. Men, säger både Hesekiel och Jesus: Gud kan. Gud skall uppfylla löftet att de två stavarna som Hesekiel talar om, nordriket och sydriket, en dag skulle bli en stav i Guds hand.

Grunden för Guds försoning med oss människor och Hans verk att göra alla hans barn till ett folk är Jesus Kristus, hans försoningsverk och hans undervisning.
Försoningen är fullbordad.
Guds folk är ett med Gud i Kristus.
Men Kristi kyrka är ännu inte fullkomnad. För ännu är kristna splittrade i olika samfund och ännu kallas nya människor in i Guds gemenskap. Men Hesekiels profetia håller på att uppfyllas. Sedan länge. För då evangeliet om Jesus började förkunnas av apostlarna räddades först judar in i Guds rike genom att lyssna i tro. Så nådde evangeliet ättlingarna till nordriket, samarierna. Och sedan länge har det nått oss hedningar. Gud är den stund som nu är i färd men att skapa sin barnaskara genom att väcka tro på profeternas och apostlarnas vittnesbörd om Jesu försoningsverk.
Vi skall se vad dagens evangelium kan lära oss om detta.

Jesus har en gång för alla betjänat oss med Guds nåd genom sin död på korset.
Jesus talar om tjänandet. Tjänaridealet sammanfattas i orden: ”Den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren. Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare.”
Sammanhanget orden uttalas i, är instiftandet av den Heliga nattvarden. Jesus är tjänaren som ger de tolv apostlarna brödet och vinet, hans egen kropp och hans eget blod, att äta och dricka. Nattvarden handlar om hur Gud betjänade oss människor genom att bli människa och ge sitt eget liv för att vi skall befrias från synd, djävul och död, och få evigt liv med Gud! Hela Jesu existens var uppfyllt av att tjäna oss på detta sätt. Gud själv dog för att du skall få leva.
Nattvarden är den tydligaste handlingen och den tydligaste undervisningen i kyrkan att vi blir Guds barn och lever som Guds barn av nåd allena genom att ta emot och i tro bli del av Jesu offer och Jesu förtjänst. Nattvardens instiftelse ord säger också att denna nåd skall vi ta emot genom att tänka på följa och ta till oss det som Jesus lärt, visat och förmedlat till sina apostlar. Hade inte deras vittnesbörd om Jesus varit känt och levande, hade vi inte vetat hur vi skulle få Guds nåd i Jesus.

Jesu betjänande av oss möts med oförståelse, fiendskap och otro av oss människor.
Jesu undervisning om tjänandet var något oerhört märkligt för Jesu samtida att höra. Att man skulle leva för att tjäna sin nästa. Att det skulle vara stort och fint att ge upp ära, liv och allt för andra människors skull. Tvärtom skulle man, enligt tidsandan, kämpa för sitt eget och sina närmastes lycka.
Jesus säger att folkens kungar uppträder som Herrar över sina landsmän och de som har makten kallar sig folkets välgörare.
Det finns de som öppet använder makt och rikedom till att styra och ställa för att gynna sig och de sina. Man uppträder som Herre, man sätter sig i Guds plats över de man råder över för att utnyttja dem.
Dels finns de som har makt och rikedom och som styr för att gynna sig och de sina, men som ger sken av att gör det av godhet. Jesu säger att de som har makten kallar sig själva för folkens välgörare. Folkets välgörare var en hederstitel på den tiden. En lyckad kung kunde i människors ögon ge skäl för den titeln fastän alla visste att han egentligen ägnat tid och kraft till att vinna rikedom, makt och ära för egen del. Rika medborgare i städerna betalade inte skatt men gav av sin rikedom till sin stad för att förtjäna titeln folkets välgörare i människors ögon. Här fanns inget tjänarideal, utan idealet var att anses god och generös. Man kan säga att rika och mäktiga ville se sig som tjänare av sina folk men i själva verket skulle deras tjänst ge dem själva gott renommé.
Jesu ord om tjänandet, att mäktiga skulle ge upp ära och makt och allt det ägde för sina underlydnade, uppfattades som dårskap. Det blev farlig dårskap då de hotade deras egen ställning.
Judarnas översteprästerna och de skriftlärde menade sig också på ett sätt, liksom mäktiga hedningar, vara folkets välgörare. De trodde väl i de flesta fall att de hjälpte folket  att leva i gemenskap med Gud. Men så var inte fallet. Det visade sig i deras hat mot Jesus, Guds son.
Judas kanske också trodde sig vara sitt folks välgörare då han förrådde Jesus genom att gå i översteprästernas och de skriftlärdes tjänst! Men egentligen tjänade Judas världen. Hans skäl till att förråda Jesus var hans kärlek till pengar, därmed hans kärlek till världen.
Men hur var det då med de övriga apostlarna. När Jesus förutsagt Judas förräderi, då började det tvista om vem som var störst i himmelriket. Vi kan tycka att deras snack vittnar om skamligt andlig högmod. Vem av oss skulle gå in i en diskussion och säga jag är frommast i Kristi kyrka. Men för apostlarna var det nog en instinktiv reaktion där de ville säga: Jag är inte förrädare. Jag är en rättfärdig och sann Guds tjänare. Riktigt avslöjande om hur lärjungarna for vilse blir det då Petrus säger att han är beredd att gå i fängelse och i döden för Jesus. Det vet vi som har facit: Petrus skulle somna då Jesus bad honom vaka en kort stund i Getsemane trädgård. Petrus skulle förneka Jesus tre gånger på översteprästens gård.
Jesus däremot skulle gå i döden för Petrus.

Den som i tro och kärlek till Jesus står vid hans sida även då Jesus förefaller vara misslyckad som frälsare, skall få Guds rike som gåva av Jesus.
Nattvardsmåltiden är, som sagt, den mest konkreta och innerliga handling där vi får del av Jesu betjänande av oss.
I brödet och i vinet får vi äta och dricka Guds eget offer för oss. Offret då Jesus som Gud och människa gav sitt liv på korset för att vi skall få leva i Gud och för Gud och för vår nästa.
Det fattade inte apostlarna när de talar om vem som är störst i himmelriket. Och det förstod ingenting alls när de fick vara med om hur Jesus fängslades, förhördes, misshandlades och dödas på korset. När de ser Jesus betjäna oss med sin död som han lovat i nattvarden, förstår de ingenting. Absolut ingenting. Men deras tillgivenhet till Jesus består. De samlas i sin våning i Jerusalem och försöker förstå vad som hänt. Elva av dem. Inte Judas som sålt sin själ till Jesu fiender. Han dör i mörkret, i förtvivlan utan hopp.
Men de elva leds vidare.
De får se den tomma graven.
De får möta sin uppståndne Herre.
Det får upprättas av Jesus och tas i tjänst hos honom i Guds rike.
Jesus säger till lärjungarna som ville vara stora i himmelriket att satan begärt att få sålla dem som vete. Men säger han också till Petrus, och Petrus representerar alla lärjungar: ”Jag har bett för att din tro inte skall bli om intet.” Och Petrus fick förbli en Jesu vän.
Alltså: Gud såg till att de elva förblev vid Jesus i prövningarna fram till Getsemane där de skildes från sin Herre. Deras tillit och kärlek till Jesus som Gud gav dem tack vare Jesu förbön räddade dem. Så kan Jesus lova att han skall ge dem riket. Själva hade de inte kunnat leva efter tjänandets ideal. Men Jesus tjänade fullkomligt med sin offerdöd på korset.
Han betjänade dem och oss så att vi kan ärva himmelriket.
För apostlarna är arvet speciellt stort och förpliktigande. Jesus säger till dem: Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar
Apostlarna togs i tjänst av den uppståndne Jesus som ledare av Guds folk, som dess domare. Deras uppdrag blev att berätta om Jesu betjänande av oss på korset, hur vi får välsignelse av det, om det nya förbundet till syndernas förlåtelse som människan får del av i dopet. Förbundtet man lever i genom tron på evangeliet, en tro som stärks av den heliga nattvarden. Genom detta apostoliska vittnesbörd om Jesu undervisning, tecken, det Jesus fick vara med om och hans försoningsverket för oss, kan syftet med Jesu betjänande av oss bli verklighet. Detta skedde för vår salighets skull. Jesu försoningsdöd blir salighet för oss då vi får kunskap om den genom att ta del av apostlarnas vittnesbörd och då vi tror på dessa sanningar. Därmed är dessa män de som skall döma, alltså leda, Israels tolv stammar, det vill säga Guds folk. Deras ord avgör hur man blir Guds barn. Deras ord vägleder Guds folk till saligheten för det är ord som vittnar om Jesu betjänande av oss!



Alltså: Guds folks eviga liv med Gud vilar på Jesu försoningsverk och profeternas och apostlarnas vittnesbörd om detta, ingenting annat.
Det är som Paulus skriver i Efesierbrevet: Kristi kyrka är uppbyggd på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden, Guds folk på jorden, samman. Det växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom, Jesus, blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden, läser vi.
Jesus är hörnstenen som allt vilar på. Vi liksom går om kring på Jesus som levande stenar i det tempel av trons människor som bärs av Jesus, hörnstenen som ligger underst. Han betjänar oss fortfarande, hela tiden, eftersom Jesu försoningsoffer är grunden för all gemenskap med Gud, för att vi får ha frid med Gud!
Men vi hade, som sagt, inte vetat någonting om detta om profeterna och apostlarna inte förmedlar sitt vittnesbörd om Guds väsen, vilja och handlande i Jesus. Apostlarna och profeterna är hela Guds ords vittnesbörd om Jesus. Även om ordet profet här skulle avse Nya testamentets profeter är det så. För Nya testamentet är den rätta förståelsen av Gamla testamentet i ljuset av Jesu försoningsverk.
Grunden som hörnstenen är centrum i och som den bär upp, är Guds vittnesbörd om sig själv i hela Bibeln. Profeterna och apostlarna har tjänat genom att vittna sanningsenligt om Jesus.
Deras vittensbörds grundval får vi aldrig lämna!
Ordet för hörnsten kan också betyda stenen längts upp i vilket allt fogas samman. Stenen på toppen av byggnaden som håller ihop allt därunder. Det är Kristus, det är Guds son som håller oss samman. Med det han gjort för oss, sagt till oss och som Kristi och Guds Ande skapar tro på. Jesus är grunden, kittet som håller stenarna samman, han är målet, toppen, slutet på byggnaden.
Jesus är vårt allt! Bibelns Jesus Kristus, som apostlarna och profeterna vittnar om!

Hur blir vi då Guds och vår nästans tjänare? Jo, genom att av Guds Ande fogas in som levande stenar i templet. Vi gör inget själva, vi bara fogas in av Gud.
Genom att ta emot Guds Ande! Hur tar vi emot Guds Ande! I ordet och i sakramenten! Hur märks det? Då vi tror och bekänner att Jesus Kristus har betjänat oss med sin offerdöd såsom profeterna och apostlarna lär.
Hur tjänar vi bäst vår nästa?
Hur kan vi leva i Jesu tjänandes efterföljd, så att vi får sprida välsignelserna av det? Genom att låta oss bevaras i vår tro på Guds nåds evangelium! Genom att vara trogna profeternas och apostlarnas sanna vittnesbörd om Kristus. Bibelns ord om Jesus. Kärnan i vittnesbördet är att vi blir frälsta, saliga, inte med egen fromhet, egna goda intentioner utan att i tro ta emot Gud rike som gåva. 
Genom att leva av sanningen om vad Jesus gjort för oss, som vi läser i om Bibeln, uttalar i trosbekännelsen och sjunger om i kyrkans hymner.
Vi lever i den sanningen i andakt, enskilt och med våra nära och kära. Genom att gå till kristna församlingar där detta bekänns. Genom att stå upp för den sanningen då församling och kyrka hotas med att fara vilse och ledas bort från den. Vi kan inte leva med Gud utan profeternas och apostlarnas vittnesbörd i Ordets sanna förkunnelse och sakramentens rätta bruk.
Vi skall veta inget samfund lika lite som enskilda människor av egen kraft är störst i himmelriket. Och också att vi liksom Jesu motståndare bland Guds folk, liksom Judas, kan komma bort från Gud, in i mörkret genom svek. Det är ditt ansvar som kristen att inte låta dig ledas bort från hörnstenen och grunden ned i mörkret där du dör i lögn och i otro. Och låter du det ske, skall du veta att andra människor som litar på dig, de ser detta. Det finns risk för att de följer med ned i avgrunden.

Så till sist: Jesus säger till hans apostlar att de stått vid hans sida i hans prövningar. Hans prövningar. De attacker Jesus drabbats av, som vill få honom att svikta och svika.
Kristi attackeras av människor.
För oss kan de dock tyckas som att hörnstenen sviktar och att grunden vacklar. Men så är det inte. Hörnstenen ligger fast.

Försoningen är fullbordad
Liksom apostlarnas och profeternas vittnesbörd.
I dessa prövningar ska vi be om att liksom de elva apostlarna få behålla vår kärlek till Jesu person. Att vår tillgivenhet till honom skall förbli fast så att vi står vid hans sida då Kristi kyrka och deras Herre drabbas av angrepp här på jorden av dem som inte känner hörnstenens och grundens fasthet. Enheten i Kristus, detta att vara en andlig sten infogad i Guds rike är en relation med en person, med Jesus Kristus. Att hålla sig till apostlarnas och profeternas vittnesbörd är att hålla fast vid Jesus som är verkligen är och till det han, Människosonen, sagt och gjort för oss. Det är att i tro veta att vår bäste vän Jesus ber för att vi skall bevaras från djävulen så att vi inte skiljs från honom. Må vi även i prövningens stund låta vår tro vila på Jesus, hörnstenens försoningsverk, på apostlarnas och profeternas vittnesbörd om detta, i hopp om att en dag få se vår bäste vän. Vår vän som ber för vi skall ärva den eviga saligheten hos Gud som han skaffat åt oss genom sitt tjänande ända till döde på korset! Amen!

Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt ord tröstar, lär förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan så att vi inte må bliva glömska hörare, utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden. Genom samme din Son Jesus Kristus vår Herre. Amen