15 e tref 2 årg gjt Lund 2016

15:e sönd. e. tref., 2 årg., ”Ett är nödvändigt”, hmgtj., Lund 2016-09-04.

Texter: 2 Mos 4:29-31; Apg 4:32-35; Luk 10:38-42.

Psalmer: 407; (10); 715; (ssång 686); 65; 239; 249.

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be: Herre, helga oss i ditt ord, ty ditt ord är sanning! Amen!

’”Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.”
Så inleds Apostlagärningarnas sammanfattning av vad som kännetecknade den första kristna församlingen. Det står också att alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut och var och en efter hans behov.
Detta har vissa tolkat som att den kristna urförsamlingen var världens första kommunistiska gemenskap. Alla ägde allt och inget och den styrdes av en grupp ledare som hade alla makt.
Men då har man grundligt missförstått allting.
För det första gav medlemmarna av gemenskapen frivilligt av sin egen egendom till gemensamt bruk. Man tog inte något från Pontius Pilatus eller de förnäma översteprästfamiljerna.
För det andra som var det inte så att alla vid ett tillfälle gav allt de ägde till församlingen. Utan man sålde av delar av vad man ägde, det som var nödvändigt för att de fattiga skulle få vad de behövde.
Men den stora skillnaden är att här har vi en gemenskap skapad av Gud, fylld av Guds liv, sanning och kärlek. En församling skapad direkt av Helige Ande som var speciell i kyrkans historia.
Den första pingstdagen utgöts Anden över Jesu vänner, man började tala språk från jordens alla hörn som man inte kunde. Petrus, den främste i apostlaskaran predikade i Anden Guds egna ord till judar från imperiets alla hörn om hur Gud i Jesus Kristus nu uppfyllt sitt löfte att frälsa oss människor från synd, död och djävul en gång för alla. Det Nya förbundet var grundat. Dess första gemenskap leddes direkt av de tolv män Gud själv utsett: Jesu apostlar, de tolv stamfäderna i det nya förbundets gudsfolk.
Det nya förbundets folk skapas nu direkt och synligt av Herren. Genom profetisk förkunnelse understödd av under och tecken av tolv män vars vittnesbörd skulle bli grunden för kyrkans tro och liv i alla tider. I detta nya Guds folk som framträder som Guds Ands direkta skapelse fanns i denna första tid ingen inbördes rivalitet eller misstro. Man var en odelad harmonisk kropp med ett odelat hjärta. Guds Andes kraft lät blodet av nåd, sanning och kärlek pulsera de kristna emellan. Här betraktade man allt man ägde så som tillhörande Gud. Och Gud själv fördelade överflödet åt medlemmarna i gemenskapen genom apostlarna. Dessa Guds representanter inför vars fötter man överlämnade Guds egendom till Gud för fördelning. Detta för att det inte skulle finnas behövande och fattiga samtidigt som andra levde i överflöd. Girigheten hade anden drivit ut. Oro för att själv bli fattig kände man inte. För man visste med trons visshet att man hade det enda nödvändiga. Frid och total gemenskap med Gud.
I denna det Nya förbundets första församling på jorden kan man ana hur det skall bli en dag i himmelen. Då skall Guds församling församlas i den Heliga staden där Gud själv bor bland sina heliga. Den stad vars portar bär namnen på de tolv apostlarna.
Men så tågade Guds församling ut i vardagen och i världen och Guds Ande börjande verka mer fördolt.
Guds kraft fanns där, men mindre märkbart för blotta ögat. Det kan jämföras med att Jesus fick göra många kraftfulla tecken i början av sin verksamhet, men avslutade sitt liv på jorden, kraftlös, utan makt och till sist dödad på ett kors. När Jesu följeslagare konfronterades med mästarens svaghet och fiendens kraft blev de rädda. När Gud tillåter fiender härja och synden vara märkbar bland sina barn på jorden blir Guds församling ett vittnesbörd, inte om Guds härlighet, utan om hur svaga vi är och hur mycket vi behöver Guds förlåtelse för att vi inte räknar med honom. När uppgifterna jag skall sköta här på jorden blir många och stressande kan bibelläsning och bön försummas för jag tycker annat är viktigare. Så glömmer jag vad som är det enda nödvändiga.

Så var det för Martha i dagens evangelium fastän hon hade Jesus hos sig i sitt eget hem. Vi skall nu stanna inför den händelsen.

Livets mening och det enda nödvändiga.
Det enda verkligt nödvändiga, det är att ha frid med Gud och leva i hans gemenskap. Man kan tycka att det finns så mycket annat nödvändigt jag skall göra dygnets alla timmar. Men vad skall detta andra tjäna till? Hur skall det få en mening för mig och för andra?
Varför tar jag hand om de mina, varför studerar jag, varför arbetar jag, varför finns jag till? Gud ger mening åt detta. För han är upphov till allt. Han gör så att allt som har med mig att göra, att det blir till välsignelse både för mig och för andra. Om jag nu inte drar mig undan därför att jag inte vill ha med Gud göra. Då blir allt mörker, och till sist en evig pina över att ha förlorat allt eftersom jag levt i uppror mot honom som gett mig allt. Det är meningslöst i ordets djupaste bemärkelse. För Gud som ger tillvaron dess mening har skapat mig för att jag skall leva med honom, nu och alltid.
Frågor om livets mening kan ibland kännas viktiga, ibland mindre viktiga. Ofta kan frågan tränga sig på då jag är färdig med mitt projekt, tagit min examen, haft min sköna semester, avlutat mitt yrkesverksamma liv och gått i pension. Vartill skall det tjäna som jag gjort och upplevt? Gud som har gjort mig, han vet det. Han kanske inte säger det till mig så där konkret. Men för mig räcker det att veta att Gud vet. För Gud är Gud. Det enda viktiga att ha frid med Gud för att Gud är Gud! Den Yttersta meningen är att leva med han som ger allt en  mening.

Hur får jag frid med Gud?
Friden är en gåva jag får av honom. Jag gör inget, han gör allt. Maria bara sitter vid Jesu fötter.
Hon gör ingenting alls.
Hon bara sitter där och lyssnar.
Men friden med Gud är ju också gemenskap med honom. Vi är skapade till Guds avbild för att Gud vill leva i gemenskap med oss. Därmed blir friden med Gud en relation. En relation utmärks av samtal, av kommunikation. Gud leder denna relation. Men han gör det så att säga på vår nivå. Han meddelar sig med sitt tal som vi förstår, med sitt Ord som vi kan begripa. Guds Ande har låtit Bibelns alla författare återge Guds väsen, verk, vilja och löften på hebreiska och grekiska. Dessa texter har sedan översatts till nära nog alla världens språk. Gud blev människa i Jesus och i Jesus talar Gud till oss. Och det är Bibelns ord som vittnar om vad Jesus sade och om det eviga livet med Gud vi tar emot i Jesus Kristus.
Vi tar emot det då vi lyssnar till Guds och Jesu ord som lärjungar. Maria sitter vid Jesu fötter som hans lärjunge och lyssnar. Här kan vi lyfta fram att det var något oerhört på den tiden att kvinnor var lärjungar hos Jesus. Det påminner oss om att kvinnor är fullvärdiga människor och medlemmar i Guds rike. Att ni kvinnor har en fullvärdig direkt relation med Gud.
Men att kvinnor var människor menade de flesta på den tiden även om enskilda sagt annat.
Vad scenen från Marta och Marias hem kanske framförallt visar är att vi som enskilda kristna lever i direkt relation med Herren utan att behöva gå omvägar via en kyrklig hierarki, lärda teologer eller karismatiska ledare.
Vi möter Gud direkt i Ordet. Visst vi behöver varandras lärdom och erfarenheter om livet med Gud. Och i Guds församling har vissa män kallats till uppdraget att predika offentligt och att förvalta sakramenten. Men den helt vanliga medlemmen i Guds rike, Maria, lyssnade till Gud direkt, utan mellanhänder, när hon satt vid Jesu fötter på lärjungars vis. Ingen människa stod emellan henne och Jesus. Hon hade sitt eget ansvar för sitt andliga liv! Det vittnade hon om genom att sitta vid Jesu fötter och lyssna!

Tjänsten ställs mot lyssnandet.
Men Martha då? Hon ville så väl. Och hon visade det med myckna arbetet. Hon ville att Jesus och alla gästerna skulle ha det bra i hennes hem. Hennes gästfrihet var något som gav Jesus ett gott anseende. Det hade betydelse för Guds rike att hon tjänade genom att väl ta emot alla som besökte hennes hem för att lyssna på Jesus. Det var nödvändigt att ordna med det praktiska. Men det var inte den enda nödvändiga. Och det behövde inte ske just då Jesus undervisade i hennes hem.
När Jesus gästar henne var hans ord det viktiga. Det var inte som när världsliga Herrar besökte sina underlydande: det överdådiga gästabudet var då det viktiga. 
Hennes behärskning brister. Hon ställer sig framför Jesus. Hon tillrättavisar mästaren själv. Hon kallar Jesus Herre, men säger till honom vad han skall göra! Hon säger till honom att hennes syster, som ju behöver höra Guds ord, inte skall lyssna på honom utan hjälpa henne! Hon vill skilja sin syster från Guds ord. Hon vill att Jesus skall skilja Maria från Guds ord.
Marthas koncentration på den egna insatsen gjorde att Guds ord kom i andra hand! Det sker inte av illvilja. Marthas grundfel var att hon gjorde sig bekymmer för allting. Hon räknade inte tillräckligt med Gud utan för mycket med hennes egen insats. Den blev så viktig att Jesu undervisning förlorade i betydelse.
Även Marta borde ha suttit vid Jesu fötter och lyssnat. Jesus gästade ju systrarnas hem. Det var en besökelsetid för dem båda. Då, om någon gång i livet gällde det att lyssna på hans ord! Att inte lyssna när Gud besöker dig på ett särskilt sätt, då han gästar ditt hem, ditt hjärta, är det allvarligt.
  
Tydlig och kärleksfull tillrättavisning
Maria försvarar sig inte. Hon är helt tyst. Jesus förvarar henne. Martha angriper Jesus först och främst för att han inte säger till Maria. Men Jesus försvarar inte sig själv, han blir inte förnärmad. Han kan ta ovett. Gud får höra det ena och det andra av oss människor, men han gengäldar inte ont med ont. Jesus vet att Martha vill väl fastän hon agerar så fel.
Jesus försvarar som sagt Maria. Inte på grund av hennes gärningar eller stora tro, utan eftersom hon gjorde rätt i att lyssna till Jesus på lärjungar vis.
Martha fördöms som sagt inte. Men hon tillrättavisas skarpt.
Inför alla.  Hon som tyckte det var uppenbart för alla att Maria misskött sig fick höra att hon själv valt bort den goda delen. Hon hade valt bort Guds ord! Hon hade, i den situationen, valt bort Guds rike, det enda nödvändiga!
Så var det. Och det fick hon höra inför alla av Mästaren själv.
Jesus upprepar hennes namn. Marta, Marta. Det vill säga: Det här är viktigt att höra! Väljer man bort det enda nödvändiga är man mycket illa ute!
Martha blir inte kränkt av att bli tillrättavisad. Hennes vänskap och förtroende för Jesus är intakt när Jesus senare, just före sin död besökte henne och Maria igen för att uppväcka Lasarus.
Martha lyssnade på den personliga tillrättavisningen på lärjungars vis. Det kan vara hårt att vara lärjunge i Jesu gemenskap. Man kan behöva korrigeras med fasthet. Det gäller att ta till sig det. Som Martha gjorde. När Jesus mötte henne då hennes bror Lasarus var död, uttalade Martha ändå sin bekännelse att hon litade på Jesus. Hon sade sig vara övertygad att han var Messias Guds son. Hennes tro på Jesus var stark.
Jesu tillrättavisning hade varit tydlig. Det fick inte hända att någon man svävade i okunnighet om vad som var det enda nödvändiga! Jesus var tvungen att ta i. Detta för att tränga vår mänskliga, syndiga benägenhet att hellre ta itu med världsliga angelägenheter än att söka Guds rike. För vi är så upptagna med världsliga sysslor. Och världsliga sysslor blir man aldrig färdig med. Det finns alltid mer att göra. Sådant som kan förbättras. Så blir vi oroade och bekymrade när vi blir uppslukade av våra plikter. Med Guds rike är det inte så! Guds frid och Guds rikes salighet är fullkomlig och fullbordad av Jesus för att vi skall få ta emot den. Tror vi på detta äger vi Guds rikes frid. Lever vi i Guds fullkomliga frid oroas vi mindre av den ofullkomlighet som kännetecknar allt vi gör på jorden.
Så kan vi lägga till att allt har sin tid. Man skall inte lyssna på predikningar hela tiden. Då blir man övermättad och då försummar man de plikter Guds ord kallar mig att fullgöra och ger sin mening åt. Men det brukar inte vara vårt problem att ägna oss för mycket åt Guds ord.

Lyssnandet
Lyssnandet till Guds ord är helt avgörande. Det är så vi träder in i detta rike. Genom att lyssna och med Guds Andens påverkan tro det vi hör. Guds rike är ett hörrike.
Det handlar om att lyssna till det glada budskapet som profeterna och apostlarna låter oss höra. Och att man lyssnar i tro visar sig i att han handlar därefter.
Det är därför Maria sitter vid Jesu fötter som hans lärjunge som vill leva efter det Jesus säger.
Man behöver lära sig att lyssna. Det är något som behöver övas upp för många, att lyssna koncenterat och minnas.
Man över sig också på att lyssna till Guds ord genom att läsa Bibeln mycket. Detta så att vi förstår kristna begrepp, kristet bildspråk och exempel från den bibliska historien. Det hjälper oss att kunna lyssna till kristen undervisning och förstå den!

Till sist. Maria är en obetydlig Herrens tjänarinna. En ung helt vanlig kvinna som bara lyssnar.
Just genom att bara lyssna vittnar hon om hur kristenlivet skall leva. Bara detta att hon sitter vid Jesus fötter och lyssnar i tro på en lärjunges vis är ett föredöme för alla kristna. Du blir också föredöme genom ditt lyssnande! Folk ser att det är så man lever som kristen, man lyssnar till Guds ord.
Maria kan lyssna eftersom för att Jesus besöker henne och talar till henne. Hennes plats i Guds rike får honom genom Jesu närvaro och genom Jesu undervisning. Det är vid Jesu fötter vi skall sätta oss för att ta emot den enda nödvändiga! Det är så gott när vi ställs inför Guds ord enskilt i bibelläsning och andakt och i gudstjänsterna i Guds församling. För då gästas vi av Jesus. Och lyssnar vi då till honom i tro, då vet att just då, när han talar vi lyssnar, då har vi valt den goda delen. Då tar vi emot det enda nödvändiga. Vi kan inte vara mer välsignade än så.  
Amen!


Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Må hans Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan så att vi inte glömmer det, utan dagligen får växa till i tro, hopp, kärlek och tålamod och så varda saliga. Genom Jesus Kristus vår Herre! Amen!