Septuagesima


Septuagesima, ”nåd och tjänst”, 1:a årgången,
högmässogdtj., 2015-02-01, Bantorget 5, Lund.

Texter: Jer 9:23-24; Rom 6:19-23; Matt 20:1-16,
Psalmer: 183; Kyrie 695:1; lovpsalm 18; 1:4-8; 364:1-3,6-7; 247; 291.
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be: Herre, helga oss i ditt ord, ty ditt ord är sanning. Amen!
Så säger Herren: Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom. Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig.
Dessa ord går ju helt på tvärs med vad som är normalt här på jorden. Här hyllas människor av människor för deras egna insatser och kvaliteter. Det som är viktigt är mina egna förmågor och tillgångar. Genom dem kan jag lyckas i livet.
Genom sin profet säger Herren att det är fel: Det man ska berömma sig över och räkna som verkligt viktigt är att man har andlig insikt, som gör att man känner Gud och räknar med honom. Det är det Herren gör för mig, det är min gemenskap med honom som betyder allt.
Det är omöjligt för en icke-kristen att bejaka denna sanning. Som kristen kan man å sin sida ibland förvånas över att ytterst begåvade och kompetenta människor är å vilse när det gäller livets stora fråga som evangeliet svarar på: Nämligen vad målet och meningen är med livet och hur vi finner det.
Du som känner Herren är av Herren kallad att använda din förmåga du fått av Herren till att med Herren ta ansvar för sig själv och andra i denna världen. Ja, genom tron på Gud är du förenad med källan och kraften bakom allt som gör livet rätt, gott, sant och skönt. Genom dopet och tron på Bibelns Gud är du i Kristus rättfärdighetens tjänare på vår jord.
Den kristnes tjänst sammanfaller på ett sätt med alla människors bidrag till att utföra det goda Gud vill få utfört i tillvaron. Precis varenda människa, trots att vi alla är syndare, medverkar i rättens och rättfärdighetens verk här på jorden. Skillnaden är att den kristne är ett med Gud, med den goda makt som utför rätten. Och: Eftersom man hör Herren till, är man kallad till tjänst inte bara på vår förgängliga jord utan också i Himmelriket som är evigt.
Det rätta och rättfärdiga jag gör är blandat med mycket orätt som förstör och bryter mer. För att upptas i Guds gemenskap och bli kvar där för tid och evighet behöver jag därför leva av Guds nåd och förlåtelse. Ja, det är helt avgörande för mig att känna Guds nåd i Jesus Kristus för att kunna leva tillsammans med Gud. Vi måste ta emot Gud nåd för att bli ett med Guds rätt och rättfärdighet. När så sker, gör vi Herren glad. Jeremia skriver ju: Jag är Herren, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger Herren.
I Jesu liknelse om vingården, dess ägare och arbetare möter vi både nåden och rätten. Vi skall nu stanna inför dessa verser: Rubriken blir: Himmelrikets möte med denna världens rike.
Liknelsen visar hur jordiska föreställningar om lön och arbete möter himmelrikets rättfärdighet i mycket är helt annorlunda. Den handlar om himmelriket Men här uppträder arbetare som resonerar som man gör i denna världen.
Först ska vi tänka bort himmelriket och se ordväxlingen i ljuset av lönearbete i vår jordiska tillvaro.

Först: arbete, lön och vinst.
Husbonden anställer män som utför det arbete han vill ha utfört och får lön för det. De arbetar för att få lön till sin försörjning. Husbonden å sin sida behöver få skörden bärgad för att få intäkter.
Han anställer folk och betalar dem den normala ersättningen för ett dagsverke av detta slag: en denar.
Arbetet är hårt och slitsamt. Det ska gå undan så att druvorna är bärgade innan vinterregnen kommer. Målet är för arbetarna lönen och för vingårdsägaren vinsten. Lön och vinst används av dem för att kunna reda sig här på jorden. Husbonden och arbetarna förfogar över sin beskärda del av denna skapelsens rikedom.
Och genom intäkterna kan de ta ansvar för sin försörjning. Att få lön för utfört arbete och att sälja varor och tjänster mot vinst är ett givet inslag i jordetillvaron.
Men två saker tål att tänka på:
Lön och vinst kan bli mål i sig. Något man vill ha till varje pris och så mycket av som möjligt. Då lever man för att berika sig. Det jag tjänar och får äga är det viktiga. Min nästa ser jag som mina konkurrenter. När å sker, glömmer jag Gud och hans vilja.
För det andra: lönen och vinsten har liksom allt annat i denna världen ett slut. Fullkomlig lycka ger det inte. Aldrig kan jag vara helt nöjd. Som människa skapt till Guds avbild på jorden har du behov av Guds frid. Men den friden får jag inte här i tiden hur jag hårt jag än arbetar och hur mycket jag än äger. Guds frid finns inte i sådan tjänst

Så till överenskommelsen.
Husbonden kommer överens med de första arbetarna om lönen. Avtal skall man hålla. Det handlar om trohet och pålitlighet. Det är viktigt både i den jordiska och i den himmelska gemenskapen.
Överenskommelsen ger mig rätt att kräva att få det som avtalats. Överenskommelsen förvägrar mig mer än jag har rätt till.
I nära förhållanden där man litar på varandra, känner varandra och älskar varandra är avtal sällsynta. Särskilt skrivna avtal. Man vet vad man kan förvänta sig av den andre och man kan vara trygg i att den andra gör det man är enig om att den andre ska göra. Känner man inte varandra har man ofta skrivna avtal. Blir det tvist om vad som sagts, och om man då får åberopa avtalet för att hävda sin rätt är det ett tecken på att förhållandet med den andre parten är dåligt. Man kunde inte lita på varandra för man kände inte den andre.

Husbonden och arbetarna.
Folk står på och väntar på att bli lejda. Så gick det till under hösten i det gamla Israel. Då skörden skulle bärgas behövdes skördearbetare och de erbjöd sina tjänster på gator och torg.
Här har husbonden rikedom att dela med sig av i form av lön. Men bara om arbetare bärgar hans skörd. Annars går hans näringsverksamhet omkull.
Vi har en situation med ett ömsesidigt beroende.
Ingen människa klarar sig själv på denna jord. Inte ens miljardärerna. Det skulle inte ha sin förmögenhet utan folk som arbetade för dem. Och en dag hamnar de på äldreboendet de också. Där behövs någon som skjutsar runt dem i rullstol, matar dem, tvättar dem och lägger dem i säng.
Vi är beroende av varandra. Det vill då till att vi är rättfärdiga mot varandra. Men så är det långt ifrån alltid. Och det är ett problem. 
Eftersom vi är orättfärdiga leder beroendeförhållandena ofta till misstänksamhet, orättvisa, utnyttjande. Tjänsten i människors rike är därför sargad av lidande, avundsjuka och stridigheter. Arbetet sker ju inte i gemenskap med godhets källa. Det har inte min egen och min nästas välsignelse som mål.

Nu till himmelriket. Hur är det där med arbete, lön och vinst, överenskommelsen, husbonden och arbetarna?

Först: arbete, lön och vinst.
Vingården är arbetsplatsen i liknelsen om himmelriket. Där produceras vin som ju är fest och glädje. Tjänandet i Herrens vingård är Guds goda gåva! Jag får där vara del av Herren tjänande kärlek. Men här på jorden kan även tjänsten ändå innebära lidande och död. Men djupast sätt något glädjefullt.
Det kommer om inte förr att visa sig på uppståndelsens dag då Guds barn får se vingårdens Herre!
arbetsdagen var slut visade det sig att alla fick samma lön. De som arbetat en timme fick lika mycket i lönekuvertet som de som slitit i tolv timmar. Så är det med lönen i himmelriket! Man kan inte bli mer en frälst! Man kan inte ärva mer än hela himmelen! Det finns inget mer att få än att få vara med levande Gud. Lönen är oändlig i sin storhet. Arbetet är att ge allt av sig själv och ändå ha allt. Arbetarna som blir ilska över att de om arbetat färre timmar fick samma lön som de, har inte fattat vad de har fått. Det förstår inte vad rikedomen i Herrens vingård är. De såg tjänandet där som ett jordiskt arbete, där man utför arbete för en annan på villkor att man får lön att använda själv.

Du som genom dopet och tron på Jesus hör himmelriket till, du har redan den fulla lönen på ditt konto. Kontot kan inte innehålla mer. Hur mycket du än tar ut så fylls kontot på igen. Men du får inte hela lönen i handen förrän du är hemma hos Gud. För det är han som skänker lönen så som han finner för gott. Här på jorden kan du förvisso känna att du saknar både det ena och det andra. Men när det är så, ska du veta att du är i den allgodes tjänst och utför hans kärleksverk. Du får välsignelse av det du är och gör och din nästa också.
Du har funnit meningen med ditt liv: Att få ta emot, bäras av och vara med och sprida Herrens välsignelse. Först osynligt här på jorden för här kan i vi inte se himmelriket. Sedan en dag synligt i himmelen, där du ska få vara med välsignelsens Herre. Låt kunskapen att det är så ge dig med kraft till den tjänst för Herren som nu känns som en lön i sig. Kraft till tjänst blir tjänstens lön!

Så till överenskommelsen.
Lönen är att tjäna Gud i hans rike för tid och evighet. Det får du veta och ana på jorden. Det skall du som sagt en gång få uppleva på ett fullkomligt sätt i himmelen.
I och med att du träder i tjänst hos Herren tar du emot löftet att det är så. Det är något han ger dig alldeles gratis fastän du inte alls förtjänar det. Fastän du på grund av din olydnad mot hans bud tvärtom förtjänar straff. Men ändå får du denna gigantiska lön. Du får den av nåd bara. Därför att Gud lät sin son dö för dig. Och du tar emot den lönen när du litar på att Herren talar sanning. Din enda del i överenskommelsen med Herren är din tro, din tillit till Herren. Och ju mer du tjänar i Guds rike, ju mer kan du växa i insikt om det stora som Herren ger dig. Om du tjänar väl! I liknelsen möter vi arbetare som tjänat länge och hårt, men de förstod inte att lönen var en gåva. De hade inte tjänat väl.
För de förstod inte att det var nåd och gåva att få tjäna. Och inte att frälsningens gåva är så oändligt stor att den räcker åt alla, att vi inte behöver konkurrera om den.
De arbetare som lejts senare klagar inte. De talas inte heller om någon överenskommelse med dem. De hade gått in i tjänsten i tro i förlitan på att de skulle få rättvis lön. Och de sist anställda hade minst tjänande att åberopa som skäl för sin lön. De upplevde verkligen hur oförtjänt den var. De hade störst förutsättningar att inse att Herren gav lön av nåd allena. De sista hade blivit de första!

Så: husbonden och arbetarna.
Husbonden är ju himmelrikets Herre. Han vill ha oss människor som sina tjänare. Det gläder honom att ha oss i sin gemenskap.
Men något ömsesidigt beroende finns inte. När det står att han kom överens med de första arbetarna om lönen betyder det att han sade vad de skulle få och att de sade ja till detta. Någon förhandling var det inte. Man kan istället likna det vid det förbund Herren slöt med sitt folk. Herren förkunnar vad som gäller och folket säger ja till förbundet.
Men de först kallade fattade inte vad de sagt ja till. De känner inte sin Husbonde som den gode Herren. Än mindre som deras vän och räddare i nöden. De tjänar i hans rike av kärlek och nåd men känner inte kärleken och nåden. De har ett jordiskt, inomvärldsligt sinnelag. Därför hör de inte hemma i himmelriket. Där kan man inte arbeta av egenintresse och bli vred när Herren är god mot andra. Där kan man inte vara utan tacksamhet över att själv få tjäna Herren och in nästa. Då har man inte förstått vad Herrens kärlek är. Då kan man inte leva i ett rike där Guds liv och kärlek är allt i alla!

Människan blir frälst av nåd allena säger vi till en sekulariserad, icke-kristen svensk. ”Vadå”, svarar han och fattar ingenting. ”Jo, Gud älskar dig fastän du inte kan leva upp till det som Gud förväntar sig av dig.”, förtydligar man. Svensken svarar då: ”I min sinnevärld finns det varken himmelrike eller någon Gud som förväntar sig något. Där finns bara omgivningen jag kan se och deras förväntningar som jag gör till mina egna.” Guds nåd och hans himmelrike betyder inget för den som inte räknar med en personlig Gud som jag måste hade det rätt ställt med för att inte gå under. Guds nåd och rike är utan betydelse för den som bara är fokuserad på denna världen.
I hedniska samhällen var det självklart att man måste ha det rätt ställt med högre makter. Genom offer och goda gärningar försökte man blidka dessa.
I den sekulariserade svenskens värld är vingården tänkbar bara som ett inomvärldsligt rike, inte som himmelrike. Man kan tala om Jesus Kristus som husbonde och Herre. Men då är Jesus en av oss här som ska göra det bättre för oss här på jorden.
Husbonden i liknelsen Guds son som kommit ner med sitt rike här på jorden för att föra oss in i detta rike som vi ännu inte kan se. Ett rike som inte känner synd död och djävul. Ett rike som är evigt liv. Ett rike som ska komma. Det förstår vi när vi i tro tar emot sanningarna om Jesu uppståndelse från det döda, hans himmelsfärd och återkomst i härlighet.

Att Jesus är Herre i ett himmelrike som är ett mäktigt och gott rike visas av de många under Jesus gör för att hjälpa oss människor.
Att hans himmelrike är ett rike där man är kallad att tjäna enligt Guds goda vilja visas av att Jesus tar Guds heliga bud så allvarligt.
Att man måste lära känna Gud och få Guds nåd genom Jesus för att inte gå evigt förlorad lär vi av Jesu ord om den Yttersta domen.
Att himmelriket står i strid mot denna världens rike förstår vi av att Jesus dömdes till döden av denna världens mäktiga män.
Att himmelriket är öppet för dig som är en så bristfull tjänare förstår du när vi betänker att Himmelrikets Herre dog på korset för att sona dina synder.
Det är genom att tro på evangeliet om blodet som rann för dig och för alla på Golgata kors som du får ta emot nåden, rätten och rättfärdigheten som är Herrens glädje och det eviga livet i Hans himmelska rike. Amen!

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt Ord tröstar, lär förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, så att vi inte må bliva glömska hörare, utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tåla mod intill änden, och så blir saliga. Genom Jesus  Kristus vår Herre. Amen!