3 sön i fastan 3 årg hm Lund 2017

3 sönd i fastan, ”Jesus och ondskan”, 3 årg. Hm Lund, 12/3-17.

Texter: Jer 26:8-15; 1 Joh 3:7-8; Joh 12:35-43.
Psalmer: 488; 696:2; 543:4; 440: 1-5; 286; 389:1-5; 700:1; 389:6-11; 698:2; 699:2; 440:6-7

Skriftetal.
Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din son, när han kommer till oss, må hos oss finna en beredd boning.
Genom samme din son, Jesus Kristus, vår Herre! Amen!

”För det är i sanning Herren som har sänt mig till er för att säga er allt detta.”
Så säger profeten Jeremia till Israels folk och ledare då när hotade att döda honom för att han varnade dem för att fortsätta leva i olydnad mot Herrens bud.
Herren hade kallat sin profet för att varna Israels folk. Herren ville att de skulle ta till sig varningen och ändra sin livshållning. Då skulle Herren ångra det onda han talat mot sitt folk, han skulle inte låta Jerusalem bli till förbannelse. Det är av omsorg om sitt älskade folk som Herren genom sin profet varnar det.
Det händer att vi tillrättavisas och varnas för att vi talar eller handlat på ett orättfärdigt sätt.
Ju längre vi sjunkit in i det orättfärdiga beteendet, desto svårare kan det vara för oss att lyssna. Speciellt om varningen uttalas inför andra. Då kan det vara så att vi känslofullt och oreflekterat reagerar med ilska eftersom vi känner oss kränkta. Den som uttalar varningsorden är väl inte en profet som Jeremia. Men även människor utan profetkallelse kan uttala sanningar som vi behöver höra. Även osympatiska personer som själva har många fel kan ge oss välförtjänst kritik.
Kanske har du fått ta emot tillrättavisningar som du först blev arg över. Men nu i efterhand förstår du att de var sanna, de brännmärkte fel hos dig som du behövde få upp ögonen för.  Kanske var det till och med så att de hårda orden uppmärksammade djupare problem i din livsföring.
Nu inför Herrens ansikte och har du möjlighet att tänka över sådana situationer. Kanske behöver du besinna dig, ta till dig tillrättavisningen och ångra dig. För kritiken var Guds ord till dig. Guds ord vill dig aldrig något illa. Tar du till dig varningen kommer Herren att ångra det onda han sagt till dig och istället förlåta, trösta och upprätta dig. Det gör han i förlåtelseorden och i nattvardens bröd och vin, där du tar emot Herrens kropp och blod till dina syndernas förlåtelse, för att få liv och salighet med Gud.
Det kan omvänt vara så att Herren kallat dig att tillrättavisa din nästa som talar eller handlar felaktigt. Du kan få den kallelsen och det kan bli obehagligt att följa den. Den som behöver tillrättavisas kan bli hotfull och aggressiv. Dina sanningsord kan göra dig obekväm och utfryst. Det vet du, därför sade du inget. Du vågade inte, du orkade inte, du hittade på en ursäkt för att tiga. Och du blev delaktig i synden Herren kallat dig att brännmärka. Du kunde bara ha sagt: ”Jag inte är med på det här för det är inte rätt det ni gör.” Men inte ens det sade du. Du tänker kanske att du är så obetydlig att ingen bryr sig om vad du säger. Men du skall veta att sanningen är Herrens och hans ord har kraft oavsett om det sägs av obetydliga människor som oss.
Så: har du svikit i lydnad mot Herren genom att tiga om orätt där det var uppenbart att du borde ha reagerat, är det en synd som du får bekänna inför Herren
Så det orätta vi begått, som har påtalats för oss men som vi inte tagit till oss, det får vi bekänna nu. Liksom om vi har syndat eftersom vi teg när vi borde ta tillrättavisat i enlighet med Herrens bud att vi skall stå för rätt och sanning.      

Låt oss be och bekänna


Predikan:
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus!
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
O Fader vår, barmhärtig, god, som oss till dig vill kalla.
Och stänka oss med Kristi blod som rena kan oss alla.
Låt komma Gud till oss ditt Ord, det heliga och klara, som himmel skapade och jord. Låt det vårt ledljus vara, Att vi ej vilse fara! Amen!

”Se vilken kärlek Gud har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också.”
Så skriver aposteln Johannes i sitt första brev. Här får vi så tydligt veta att du som bekänner att Jesus är din Herre, du är Guds barn eftersom Guds kärlek har gett dig denna tro. Du är barn av Gud. Du har fötts på nytt av Gud som en frukt av hans kärlek till dig! Det skall vi ha i minnet då vi begrundar följande ord i dagens epistel:
”Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han, det vill säga Jesus, är rättfärdig.
Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.”
Gör du som kristen alltid det rätta? Både jag och nej! Nej, det gör du inte, för du syndar ofta. Och aposteln skriver också att den som säger att han inte syndar gör Gud till lögnare. Å andra sidan lever du som är Guds barn, pånyttfödd och rättfärdiggjord, inlemmad i Guds rena rike där ingen synd begås. Den rättfärdigheten och heligheten äger du i tro. För det är Jesu rättfärdighet och helighet som Gud har givit dig. Den som bekänner och ångrar sin synd i Jesus namn, lever inte i synd även då man faller och gör orätt. För Guds barn har Jesus Kristus som sin försonare och omsluts av Hans rättfärdighet. Jesus som har gjort slut på djävulens gärningar som bestod i att anklaga oss för att synda. Djävulens anklagelse gäller inte när nu Jesus varit ren och rättfärdig i vårt ställe. Och då Guds rene Ande lever i sinnet vilket märks av att du tror på att Jesus är din frälsare. Johannes skriver ju också: ”Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud.” Och vidare:
”Och detta är Guds bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss.”
Men den som inte känner Jesus eftersom man inte fått Guds Ande som skapar tro och pånyttföder, gör synd. Detta eftersom man då inte lever i skyddet av Jesu renhet och rättfärdighet som är trons gåva. Man har ingenstans att ta vägen med det orätta man gör fastän man kanske ångrar mycket av det. Vi får be om att denne vän skall lära känna Gud och ta emot hans kärlek genom att ta emot tron att evangeliet är sant. Då kommer man in i det rike där Jesu rättfärdighet råder och man gör inte längre gör synd.
Dessa verser vittnar alltså om att mänskligheten är tudelad i Guds barn och de som inte är det. Det vittnar om kampen mellan Guds ljus och mörkrets makter. Vi skall se mer på det utifrån evangeliet. Men de första vi slår vi fast två saker: Som troende är man inte bättre än den som inte tror. Man har genom ett Guds under fått en oförtjänt gåva som är trons gåva, frälsningens gåva. Vidare. Varken Gud eller djävul, varken hjärtats tro eller otro är något vi kan se. Och vet i inte hur en människa kommer att förhålla sig till evangeliet i dödsögonblicket.
Vi skall inte dela in folk i mörkrets och ljusets barn. Vi får bruka Guds nådemedel för att bevaras i tron för egen del. Och med förbön och vittnesbörd verka för att Jesus blir känd och älskad av så många medmänniskor som möjligt.
Låt oss nu stanna inför dagens evangelieläsning.

Först: Ljuset och mörkret.
Människorna befinner sig i mörker, säger Jesus, och behöver befrias av honom så att de kommer in i ljuset.
Ljuset positiva sidor är att man kan orientera sig och finna vägen eftersom man ser hur terrängen, verkligheten, ser ut. Jesus kommer för att ge oss den sanna förståelsen av verkligheten så att vi kan hitta rätt i våra liv, så att vi kan få komma hem till Guds godhet och eviga liv. Ljuset avslöjar sådant som är ont, fult och farligt. Ljuset avslöjar synd och ondska och visar på det goda och sanna.
Ljuset värmer. Utan solens ljus skulle vi förstelna och dö i kyla. Värmen startar livsprocesser, den ger liv och växt.
Ljus är något skapat. Mörker är avsaknad av ljus. Mörkret tillför inget. Det kan här sägas symbolisera världsalltet som i begynnelsen före Guds skaparverk, var öde och tomt.
Mörkret är vilsenhet. Att leva i mörkret är att inte kunna orienterar sig i Guds skapelse.
I mörkret kan man ägna sig åt sådant som ställer till skada utan att någon märker det. Man talar i Bibeln om mörkrets gärningar, synd begången utan att man tror att Gud ser det.
Ljus och mörker är varandras motsatser. Ljuset övervinner mörkret eftersom mörkret inte förmår något mot ljuset. Mörkret i ett becksvart stort rum kan inte hindra att jag ser det lilla ljuset som tänds.
Ljus och mörker står för Gud och satan i Bibeln. Det är inte två tillstånd utan två aktiva makter som strider mot varandra. Men den ena kan inget annat än förstöra. Den andre skapar ett gott, ljust rike. Det är viktigt att komma ihåg att Gud är den som skapar och åstadkommer, medan satan bara bryter ner. Ja, hans existens fordrar Guds skapelse så att han har något att förstöra, för han kan inte skapa något själv.
Vi människor befinner oss sedan syndafallet i mörkret utan förmåga att rädda oss själva in i ljuset. Vi kan inte tända skaparljuset själva. Jesus Kristus kom in i vårt mörker för att rädda oss in i ljuset. Egentligen borde det inte vara svårt att förstå att vi människor lever i ett existentiellt mörker. Vi föds ju till världen för att dö och vi vet inte av oss själva anledningen till varför vi finns till. Vi kan göra många bra saker medan vi lever i solens ljus, men vi kan inte ändra våra grundläggande livsvillkor.
Och det mest grundläggande livsvillkoret är att vi föds för att en dag döden dö. Och vi tar död på den skapelse vi fått. Mycket talar för att människosläktet håller på att förstöra förutsättningen för sin överlevnad på den enda plats i universum där vi vet att vi kan leva. Med tanke på detta borde det vara naturligt för alla att ta evangeliets budskap att Kristus är världens ljus allvar. Att pröva det. Men så är det ju inte. Man kan därför säga att de flesta människor är som nattdjur som undviker solens ljus då det stiger upp.

Att undvika ljuset!
Jesus säger: "´Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn. När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.” Folket Jesus talade till i Jerusalem visste då inte längre var han var. Ljuset försvann, det doldes för dem. Tänk att det kan bli så. Jesus försvinner. Du ser honom inte längre, han är borta och du vet inte var han är. Evangeliet finns inte mer för dig! Det är något vi skall betänka att ljuset, eller nådetiden, är begränsad. 
Visst, man kan ta emot Guds ljus i evangeliet intill sin dödsstund.

Men ju längre tid man lever i mörkret som formas man av de tankesätt som kännetecknar livet utan ljuset. Om vi ser på sådant som går snett och fel bland människor eftersom deras livsfilosofi är fel, är det inte alltid så att man då börjar ifrågasätta det man tror på. Ibland fortsätter man mer energiskt på samma väg. Man hoppas att det skall vända om man satsar än mer på den inslagna vägen. Och så går det riktigt illa. Förhärdelse och förstockelse kan man kalla det.
Kanske har mörka föreställningar skapat så stora skador att man har fullt upp med att dölja dessa. Mörkrets gärningar drar mig ännu längre in i mörkret just eftersom jag förstått att de var mörka! 
Det finns ett stort motstånd mot att ta emot evangeliet hos oss människor. Det påmindes vi om då vi läste att Jesus hade gjort så många tecken inför sitt folk, men att de flesta ändå inte ville tro. Det sista undret var att Jesus uppväckelse av Lasarus från det döda i Betania.  Undret var känt av de flesta. Det ifrågasattes inte. Men ändå var det så många som avvisade Jesus. Ja, Jesu fiender hade blivit än mer fientliga på grund av detta tecken. Och fientligheten skulle öka än mer.
Varför blir det så? Du behöver inte gå till andra för att få svaret.


Du kan märka reaktioner och tankesätt hos dig själv som går stick i stäv mot evangeliets ljus. Reaktioner du inte kan behärska.
Man kan, som vi nämnde, vara uppfylld av falska synsätt men som ändå är så djupt kära för en, att man inte kan tänka om. Fariséerna var sådana. De kunde inte se sitt behov av syndaförlåtelse och pånyttfödelse. De trodde sig kunna behaga Gud med sina egna gärningar och sin egen fromhet.
Så säger Jesus att de är mörkrets barn! Deras religiösa ledarskap ifrågasattes av Jesus och det kunde de inte tåla. Det är något annat som kan hindra mig att se sanningen. Sanningen kan innebära förlust av min position och min självbild.
Och så är detta att bli ifrågasatt så att det gör känslomässigt ont. Känslan slår ut förståndet och insikten, så avvisar jag sanningen. Felaktig ideologi, risk att förlora anseende och position, att man var sårad och förnärmad, det kan hålla mig borta från ljuset.
Det kan också vara så jag går så mycket upp i allt jag gör här i världen att Guds ljus inte blir viktigt för mig. Bibelkristna kan också drabbas av denna kärlek till mörkret. Jag kan vänja mig vid viss olydnad mot Guds bud med tanken att Gud förlåter utan vidare. Jag bryter mot Herrens bud utan att bry mig.
Det kan leda mig in i hyckleriet, där jag bara låter Guds lag fördöma vissa synder, inte andra.
Det andra är att relationen med Jesus och livet i ljuset inte får vara en prioritet för mig. Istället är tillvaron i mörkret det i allt viktiga. Jag tror på Kristus, men går alltmer sällan på gudstjänst. Kristendomen engagerar mig allt mindre, falsk lära upprör mig inte längre, det blir längre och längre mellan stunder med bibelläsning och bön. Kanske går det så långt att jag vänjer mig vid vår tids accepterade av grova synder.
Så blir jag till sist en död kvist på livets träd. Det blir som Jesus säger att man inte kan tro. Jag vill inte tro och jag kan inte tro.
Så påminner Jesus om något viktigt: Herrens reaktion på min kärlek till mörkret: ”Jesaja har också sagt: Han, Gud den allsmäktige, har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig.” Mitt avvisande av Gud kan leda till att Gud stänger mina sinnen för Guds rikes verklighet. Herren straff är att göra mig immun mot evangeliet. Jesus säger detta  för att förklara varför många inte tror. Gud reagerade på deras olydnad genom att överlämna dem åt sig själva. Ni vill inte veta av mig, då drar jag mig tillbaka.
Så går det för ett folk som inte tar vara på ljuset när det är här.
Som många bland Israels folk på Jesu tid, liksom många i Sveriges folk idag som gjort sig av med sitt kristna arv. Så kan det gå för dig och för mig.
Men framför allt är orden en varning. Och varningarna i Bibeln är uttryck för Guds kärlek.
Han vill skaka om oss så att vi tar hans ord och evangeliet på allvar. Det visar att Gud bryr sig. Även när Gud drar sig tillbaka från sitt folk, bryr han sig. Vi som är på internet får alla erbjudanden om att ha kontakt med olika människor. Många är avlägsna kontakter som vi kan roa oss med men också vara utan. Då klickar vi bort dem. Men Herren klickar inte bort oss människor på det sättet att vi blir likgiltiga för honom. Han vill verkligen ta hand om oss och leda oss i sin kärlek. Även när han Bibeln berättar att Guds hotar och straffar sitt folk är det så. Allt Guds ord som du läser är Guds ord till dig där han vill att du skall ta honom på allvar. För han älskar dig och vill ditt bästa.
Herren säger: Ta vara på ljuset när du har det. Under lugna perioder i livet, vårda extra mycket din relation med Herren. Vila ut inför gudstjänsten, läsa gärna söndagens texter i förväg, be för den och ansträng dig för att följa med i den och tacka Herren för det du fått ta emot.
Följ upp gudstjänsten i den enskilda andakten där hemma.

Detta för oss till den sista rubriken: Att ta emot ljuset som har övervunnit mörkret.
Två exempel på människor som tagit emot ljuset möter vi i dagens evangelieläsning.
Först: profeten Jesaja. Jesus säger att Jesaja såg Guds härlighet. Profeten Jesaja fick vid ett tillfälle se Herren Gud på en upphöjd tron, omgiven av serafer som sjöng: Helig, Helig, Helig är Gud Sebaot. Jesaja hade sett Gud uppenbara sig i människogestalt. Han hade sett Sonen innan Guds son blev människa av kött och blod. Då hade Jesaja in i hjärtat upplevt hur oren han var. Gud renade honom, han fick sin skuld borttagen och sin synd försonad med glödande kol! Och tog så emot sitt uppdrag att vara Herrens tjänare.
Den kallelseupplevelsen släppte inte Jesaja genom livet. Han såg Herren säger Jesus. Jesaja fortsatte se Herren efter det starka mötet med den Helige.
Du som kommit till tro, du har sett Herren i Ordet. Du har läst om hur Herren givit sig till känna och vad han vill för dig och för oss. Ibland har du gripits alldeles speciellt av Guds ords sanning. Du har in i hjärtat känt hur stort, kraftfullt, gott och sant evangeliet är.
Gå tillbaka till Ordet så att du inte glömmer det.
Vänd tillbaka så att du lever med Herrens Helighet och nåd i levande sinnet. Detta så att man alltid om dig, liksom om Jesaja, kan säga att du ser Herren!
Vi läste också: ”Ändå var det
många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på Jesus. Men för fariséernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.
Dessa mäktiga män trodde, men de vågade inte bekänna. Inte ännu. För de älskade världen mest, de ville inte bli uteslutna ur gemenskapen av fromma. Så även om de var fientliga mot ljuset som dessa rådsherrar själva trodde på.
Vilka var dessa Jesu vänner?
Josef från Arimatea hette en av dem. Han trodde men deras tro var inte frimodig. Han förstod att Jesus var världens ljus men var rädd att lämna det mäktiga mörkret. Men han fördöms inte i Bibeln. Han träder fram senare i stillhet. Många av oss kan känna igen oss i detta. Vi tror men saknar mod och frimodighet. Vi mäktar inte med att göra de offer som krävs. Vi kan känna oss som små kristna. Men nu är evangeliet ett evangelium till syndernas förlåtelse. Det handlar om Guds tålamod och barmhärtighet med svaga, små Guds barn, sådana som vi. Så ge inte upp när du förlamas av rädsla, eller villrådighet, eller förvirring.
Släpp inte Jesus med din tros blick fastän du inte orkar följa honom lydnad. Tro på evangeliet i din svaghet och i din synd. Håll dig till ljuset och låt inte Jesus gå ifrån dig. Och skulle han döljas för dig så sök efter honom och du skall till sist finna honom.  Och när du söker efter Bibelns Jesus där han sagt att han skall finnas, i ordet och i den heliga nattvarden, då är det ljusets Ande som fört dig till ljusets källa. Därför att din tro på Jesus är Guds ljus som brinner i ditt hjärta. Guds ljus har gjort dig till ljusets barn. Kom ihåg det lilla ljuset i det stora becksvarta rummet. Mörkret kunde inte övervinna det. Mörkret kan aldrig övervinna ljuset. Speciellt inte evangeliets ljus som kommer från ljusets källa. Amen


Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, så att vi inte må vara glömska hörare, utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod, intill änden, och så blir evigt saliga! Genom Jesus Kristus vår Herre! Amen!

Septuagesima 3 årg 17

Septuagesima. ”Nåd och tjänst”, 3e årg., hgmgtj, Lund, 2017-02-12

Texter: 2 Sam 7:18-22; Fil 3:7-18; Matt 19:27-30.

Psalmer: 13; Hel 3; 695:1; 18; 247:1-4; 407; 283:1-5; 283:6-7.

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Herre, helga oss i ditt ord, för ditt ord är sanning.

För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron.
Vad är det för avskräde Paulus säger sig ha lämnat bakom sig?
Jo, ett oklanderligt liv. En människa som folk såg upp till och som kunde nöjd med sig själv son föredöme för andra. Paulus hade varit mönsterexemplet på en from skriftlärd av äkta judiskt ursprung.
Han höll på Guds lag och stred för den. Då många av hans landsmän hade börjat bekänna att Jesus var Herre, deltog Paulus i förföljelsen av anhängarna av denna villolära.
För, trodde han, de hotade den judiska nationen genom att bekänna sig till en falsk Messias.
Men nu, när Paulus som kristen apostel skriver sitt brev till församlingen i Filippi, räknar han allt detta som avskräde. För det hade hindrat honom från att tro på evangeliet om Jesus och få hans rättfärdighet, ja det hade fått honom att bekämpa Guds nåd.
Från att ha haft en religion där han kämpade för att vara oklanderlig genom att lyda bud, hade han fått tron på en frälsare som kämpat och vunnit hans ställe eftersom han inte kunde frälsa sig själv.
Det är också de två oförenliga vägarna. Antingen tror man sig kunna få frid med Gud genom egen förmåga och eget arbete. Alla världens religioner lär det, i olika varianter, med olika terminologi. Men kristendomen är något helt annat. Den lär att livet med Gud får man av nåd genom tro på att Jesus Kristis skaffat mig Guds rättfärdighet genom sitt försoningsverk på Golgata kors.
Men så har vi alla dem som inte brinner för någon religiös sanning eller någon livsåskådning. Om dem talar Paulus också i detta sammanhang. De har buken till Gud. Är, drick och var glad, är deras devis. Den leder också till fördärvet. För vi människor finns inte till för att äta, dricka och vara glada och sedan multna i graven. Vi finns till för har frid med Gud och leva med honom i all evighet. Herren vill frälsa oss alla från från synd, död och djävul för all framtid till ett liv i hans eviga gemenskap.
Paulus visste med trons visshet att han var frälst av nåd allena genom tro på Jesu försoningsverk. Det var den stora sanningen som drev honom fram genom livet till evigheten, den sanning han var kallad att förkunna för världen.
Vi skall nu mer vad evangeliet idag lär om Guds nåds evangelium.   

Petrus frågar Jesus vad lärjungarna, som lämnat sin jordiska trygghet för att följa Jesus skulle få i utbyte. Jesus svarar: Amen, säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus säger att de tolv apostlarna hade utsetts av Herren till ledare, domare, för det Nya Förbundets folk. De skall döma, regera, Guds Israel, det nya förbundets Gudsfolk. Israels tolv stammar, det var nu hela Israel som även hedningarna genom dopet och tron skulle få ingå i.
I spetsen för detta folk står apostlarna. De skall döma Israel.
Domarna var i Gamla testamentet direkt utsedda av Gud, ledda av Guds Ande som Guds ords representanter i sitt folk. Detta samtidigt som de var sitt folks ledare, helt solidariska med folket.
De tolv apostlarna som lämnar sin tidigare jordiska kallelse för att följa Jesus och in i döden vara de tolv pelarna i Hans församling, de skall veta att de genom sin apostoliska tro och förkunnelse är Guds ords representanter på jorden. Och vi som hör till Guds folk har att följa deras ord i tro, för deras ord om Jesus är Guds eget ord. Den apostoliska tron är Sanningen som skall göra människor fria att få tjäna Guds som medlemmar i hans folk. Ja, alla som följer Jesus i tro får döma, regera över Israels tolv stammar. Man är då ett utflöde av Guds eget ord som Guds folk följer.
Det, får vi säga, är det första lönen: Då en människa lämnar icke-kristna övertygelser som till exempel Paulus gamla fariseiska falska tro. Då den religiöst likgiltige njutningsmänniskans bundenhet vid värdsliga ting släpper, då denne omvänder sig till att följa Jesus, då får man lönen som består i att man är den del av sanningen som regerar Guds folk och som skall döma världen. Detta är också din lön, du som är döpt och delar apostlarnas tro: Du tjänar sanningen. Du lever i ljuset! Du är på rätt väg här på jorden på väg mot evigheten. Tänk vad skönt det är, att leva i ett sant förhållande till Gud själv. Att få tillhöra det folk som har Jesu apostlar till ledare, som talar Guds ord till oss som vi får följa i tro.
Detta att evangeliet, är den yttersta, bestående sanningen, det ser vi ännu inte här på jorden.
För den apostoliska kyrkan, kristenheten på jorden, de tolv stammarna som utgöra Guds hela folk, de verkar svaga, de är så illa ansedda, så marginaliserade.
Och ibland kan Guds barn själva tvivla på att den apostoliska kristna tron tål att lita på.
Men, säger Jesus, det är först vid världen pånyttfödelse, då Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då Gud skall ge oss nya himlar och en ny jord, renade och rättfärdiga, fyllda av Guds liv och kärlek, det är först då som detta skall uppenbaras för alla. Guds nåds evangelium får det sista ordet i denna tillvaro först då den sista dagen kommer. Då denna världen och alla människor skall stå inför den Yttersta domen.
Nu, idag i ditt bekymmersamma jordeliv, kan evangeliet du lever för framstå som så svagt. Men på den Yttersta dagen skall det triumfera. Om denna kluvenhet mellan svaghet och kraft hos Guds barn talar Paulus då han säger att Kristi lidande präglar hans liv som apostel, samtidigt som uppståndelsens kraft bär honom. Jesu uppståndelses kraft får dig att följa Jesus, att tro att Jesu lidande och död gör dig till Guds barn. Detta fastän du inte får någon synlig bekräftelse, fastän du kanske får lida för att du i tro tagit emot uppståndelsens kraft.
 
Så säger Jesus vidare: Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv.  

Var och en som lämnat hemmets trygghet, sina nära och kära, sina åkrar, sin inkomstkälla som säkrar överlevnaden. De som lämnat detta för Jesu namns skull, för att man var tvungen att lämna det för att inte svika sanningen om Jesus, de kommer man att få hundrafalt igen och ärva evigt liv.
Bakgrunden till dessa ord, verserna före dagens evangelium, är Jesu möte den rike mannen. Han som frågade Jesus vad han skulle göra för att få frid med Gud. Han som menade sig ha hållit Guds bud hela sitt liv men, visade det sig, inte kunde avstå sina ägodelar och följa Jesus eftersom att han var för fäst vid sin rikedom. Mot den bakgrunden förstår vi att vad saken gäller är att ha sitt hjärta fäst vi Gud, inte vi jordisk trygghet.
Ibland ställs saker och ting på sin spets. Och då man tvingas välja mellan tron på Jesus och alla goda, viktiga jordiska ting, måste sanningen om Jesus vara viktigast. Man måste, om det är nödvändigt och Gud vill det, liksom apostlarna överge hem och familj och arbete för att följa Jesus.
Annars förlorar man det som är meningen med livet: frid med Gud för tid och evighet. Att få frid med Gud för tid och evighet, det är att få hundrafalt igen. Men den fulla lönen får vi inte här, utan på pånyttfödelsens dag, i den nya tidsåldern som komma skall.
Vi måste veta att kristenlivet kan kräva offer. Stora offer. Offer som gör riktigt ont, på allvar. Men den smärtan blir en källa till salighet. För en person bunden vid jordiskt gott, som god a, starka mänskliga relationer, fina projekt man kan få genomföra, en ställning där man gör mycket nytta, lojalitet med viktiga jordiska auktoriteter, den personen är bunden vid något som inte är evig salighet. Man är bunden vid något som skall förgås. Vid något som från att ha varit gott kan bli orätt. Som från att ha varit starkt kan bli svagt och odugligt. Det är gott att få ha sitt hjärta fäst vid Herren Gud utan att göra något annat än att ta emot tron på Jesus och i tro följa honom. För Jesus sviker aldrig. Han är alltid sanningen. Han är källan till allt verkligt liv, både i denna världen och i den som skall komma. Han har lovat att i den yttersta stunden så skall allt bli underbart gott och skönt för alla som tar emot hans nåd.
Och han älskar alla människor. Genom att hålla mig till Guds nåds evangelium är jag förenad med den makt som vill och kan göra så mycket gott för min nästa.
Ja, Jesus vill göra det allra bästa för far och mor, mina bröder, systrar och mina barn även om jag skulle tvingas välja att förbli trogen Herren framför lojalitet mot mina nära och kära. Genom att ha mitt hjärta fäst vid Gud är jag ju delaktig i Guds goda verk. Och han vill alla människor väl, även då dessa är på fel väg.
Vidare: Jag behöver inte känna mig beroende av ett välfungerande hem, omtänksamma nära och kära och ett arbete som levererar god inkomst för att vara trygg för tid och evighet. Jag behöver inte ha detta som grund för min lycka. För denna sanna grunden och eviga rätta lyckokällan är Jesus Kristus.
Men Jesus som fast punkt i livet för vad som är rätt och fel, med Jesus som trygghet som lovar att jag som Guds barn skall ärva evigt liv, med Jesus får jag vårda mitt hem, ta hand om mina nära och kära och sköta mitt arbete efter bästa förmåga. Grunden för min trygghet är inte kvalitén på min omvårdnad, min förmåga till goda relationer med andra människor, min arbetsskicklighet, utan Gud själv och Jesus Kristus min frälsare och Herre. Den grunden, den tryggheten, det hoppet, det livet och den vännen finns där oberoende av vad jag presterar, oberoende av goda och dåliga tider! Jag får fokusera på Jesus och följa honom vad det än kan innebära och kosta.
Jag får vara fri från allt här på jorden som vill binda mitt hjärta vid sig, som vill knyta mig fast vid det som kännetecknas av det är ofullkomligt och tidsbegränsat. Jag får låta mitt hjärta vara fäst vid Herren. Då skall jag få hundrafalt igen av allt det goda som jag och alla människor verkligen behöver för att leva väl för all framtid.

Så det sista Jesus säger: Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första.
Dessa ord har ibland missförståtts. Man har sagt att kristendomen med sin lära att vi är syndare menar att vi skall se oss som små och värdelösa, annars får vi ingen hjälp av Gud. Men det handlar inte om det. Vi är verkligen inte värdelösa! Vi får vara glada för de många förmågor Gud gett oss. Men vi kan inte använda oss av dem för att bli heliga som Gud är Helig, för att höra Guds rike till som bara är idel helighet.
Heligheten måste Gud ge oss.
Andra kan missuppfatta på ett annat sätt. De kan mena att vi kristna skall vara ödmjuka inför andra religioner, och inte se oss som de första och främsta. För religioner andra än vår egen kan ju vara de sista i våra ögon som Gud skall upphöja till att bli det första. Men man är helt fel på det om man resonerar så. Vad det handlar om är vårt hopp och vår tro att Gud i Jesus upprättar syndare.
Syndare som insett sitt behov av Guds nåd, förlåtelse och upprättelse i Jesus Kristus. Det är ju evangeliet om Guds nåd och upprättelse i Jesus som skall visa sig vara sanningen på den Yttersta dagen. Det är inte kristen ödmjukhet att ligga lågt med evangeliet utan själamord.
Här får vi tänka på den rike mannen som trodde sig vara stor i Guds ögon för att han menade sig ha följt alla Guds bud. Jesus avslöjar att mannens hjärta inte var fäst vid Guds vilja. Han var inte alls stor i Guds rike. För det som Gud verkligen kräver, att man skall älska Gud över allting. Det gjorde inte den rike mannen. För han klarade inte lämna sin jordiska rikedom för att följa Jesus. Han som trodde sig vara from fick gå bedrövad bort från Frälsaren, bort från Guds rike.  Han hade trott sig vara den första, men visade sig vara den siste.
Jesus sade då till lärjungarna det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. Det vill säga det är omöjligt för oss människor att frälsa oss själva. Men för Gud är allting möjligt. Han kan även göra den mest oduglige av alla syndare till en helig tjänare i Guds rike. Det finns alltså hopp för sådana som du och jag.
Men det hoppet bara i Guds nåd i Jesus Kristus. Det är i Jesus Gud gör den siste och den minste till den förste och störste i sitt rike!
Nåd och tjänst är rubriken på denna söndag. Den stora sanningen är att vi blir frälsta av nåd allena. Gud utväljer oss till frälsning, förlåter oss, upprättar oss och tar oss i sin tjänst utan något bidrag från oss själva. Du slipper försöka vara stor och grann och from i Guds, dina egna och i andras ögon. Du har att förlita dig på Guds sanning och nåd som gör det som för oss människor är omöjligt: Att skapa evigt liv med Gud åt oss. Det viktiga är att tro att evangeliet om Jesus är sant, att det apostoliska budskapet om Jesus är sanningen att hålla fast vid vad som än sker. För det är den sanningen som skall låta dig bestå i domen vid tidens slut.
Så kan du i den tron, i kamp mot din ofullkomlighet, tjäna Gud och din nästa genom att efter bästa förmåga följa Guds bud. Men det viktiga är inte att så bra som möjligt följa Guds lag. Meningen är inte att mäta hur du lyckas med ditt tjänande. Det är att bli bevarad i tron att Jesus fullgjort ditt tjänande i Guds rike för dig. Han har tjänat fullkomligt i ditt ställe och sonat dina synder. Tro det och du ska få det eviga livets gåva. Aposteln Paulus skriver: Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag:
jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. Amen!


Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, så att vi inte må bliva glömska hörare, utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och så blir saliga. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Sankt Markus församling i Lund
+++


Sedan våren 2007 firar S:t Markus församling i Lund söndaglig gudstjänst på Skriftens och den evangelisk-lutherska bekännelsens grundi Svenska kyrkans andliga tradition. Sedan hösten 2009 är församlingen i koinonia i Missionsprovinsen. Våra gudstjänster är öppna för alla som längtar efter en sund och fördjupad gemenskap med den Treenige Guden.


Läs mer om församlingen här!

2 e Trettonded. 1 årg gdtj


2:a söndagen e trettonded., ”Jesus visar sin härlighet”, 1:a årgången, Gdj., 2015-01-18.
Texter: 2 Mos 33:18-23; Ef 1:7-14; Joh 2:1-11.
Psalmer: 122:2-4; 10; 15; 348:1-5; 120:2-6; 120:7-8
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Herre Jesus hör min röst: gör dig ett tempel i mitt bröst.
I mitt hjärta förbli och bo, så har jag tröst och evig ro.

Moses sade till Herren Gud: "Låt mig få se din härlighet

Moses var nedslagen och orolig när han bad om att få se Herrens härlighet.
Han hade just bett Herren förlåta och upprätta Israels folk som gett sig till att
tillbe en kalv av guld. De tio buden som Herren gett Moses på Horebs berg
hade folket brutit innan de ens fått höra dem, trots deras tidigare löften att vara
Herren trogen. Nu skulle de få buden på nytt och Moses skulle vandra vidare
med sitt folk genom öknen. Den vandringen kunde bara gå bra om Moses visste
att Herren gick mitt ibland dem. För att stärka sin övertygelse om att Herren var
med honom och folket ber Moses att få se Herrens härlighet.

Senare skulle en annan Guds trogne tjänare uppleva en liknande situation.
Det var profeten Elia. I sin uppgivenhet över att ondskan i landet inte upphörde
trots hans trogna tjänst, ville Elia sluta sina dagar. Herren förde då Elia till
berget Horeb för att styrka honom. Herren uppenbarade sig för Elia.
Men inte i orkanvinden, inte i elden, inte i jordbävningen var Herren.
Herren mötte Elia i en stilla susning.
I båda fallen behöver Guds tjänare styrkas i tron på Guds närvaro för att orka
fullgöra sin uppgift.
Så kan det vara för var och en av oss. Vi vill ha synliga, påtagliga tecken som visar att Gud är med oss, att han hjälper oss. Då får vi gå till Bibeln och se hur Gud handlar mot Moses och Elia när de hade samma behov som vi.
I båda fallen hjälper Gud dem i nöden. Herren är den mäktige, den allgode, den närvarande. Elia och Moses får vara med om hur Gud visar sin makt och kraft. De varseblir med sina sinnen hur Gud går fram med kraft inför dem. Men utan att se Gud själv i det mäktiga, det sköna som drar förbi.
Så hör de Ordet. Guds röst, som talar om vad som sker. Den rösten hörs här i lugnet, i stilheten, i det enskilda samtalet med Gud.
Herrens härlighet ses här bakifrån. Moses ser Guds rygg. Gud är där men Moses kan inte möta Gud i hans härlighet. Syndiga människor kan ju inte se den Helige och leva. Gud som är härligheten själv gör sig liten för att vi ska kunna möta honom. Vi måste förstå, att Gud kan vi bara möta när han gör sig liten. Vi får då tro att vi möter honom i Ordet. Bibelns ord är hans röst som hörs som en stilla susning jämfört med alla andra starka ljud och oljud.
Jesus är Gud som gjort sig, kan man säga, oändligt mycket mindre än vad Gud är. Människor för 2000 år sedan fick se Gud i Jesus. Bokstavligen ser de Guds ansikte. Guds röst talar genom Jesu mun. Jesus uppenbarar Guds härlighet. Härligheten som förvandlar vatten till vin och rösten som talar sanningens ord utgår från Jesus, Guds ansikte på jorden. Men fordras de tro för att då ta till sig att nu är Guds väldighet hos mig för att hjälpa mig.
Vi skall nu se mer hur detta visar sig i dagens evangelieläsning:
Först: Jesu tecken och tron.
Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det
Vatten blir vin på ett ögonblick. Det bara blir det. Ingen trollformel, inga upprepade försök, ingen uppladdning där man bygger upp en förväntansfull stämning för något trick som Mästaren skall utföra.
Vin saknades. Situationen hotade förstöra brudgummens anseende. Vin skapades då av Jesus genom att vatten förvandlades till jäst vällagrad druvsaft av bästa slag i de stora lerkärlen.
Men undret är inte naket. Det är inte undret i sig som Johannes uppehåller sig vid. Utan viktiga omständigheter kring undret som berättar vad Gud vill och kan.
Först det stora behovet: Gud i Jesus kommer till oss med sin kraft för att rädda oss i nöden.
Vidare människans bön om Guds hjälp i nöden som Jesu moder Maria framställer. Den är viktig. Jesus kan bara rädda den som vill ta ha hans frälsning, den som längtar efter den. Först öppnas mina ögon så jag se behov av Guds hjälp. Så träder Gud in och låtar min frälsning bli verklighet.
Så har vi tjänarna som gjorde det ansträngande arbetet att fylla kärlen till bredden. Herren använde sig av dem för att genomföra undret. Men det är varken Maria eller tjänarna som gör så att tecknet sker. I centrum står Jesus från Nazaret och hans förmåga och vilja att hjälpa i nöden.
Två inslag omgärdar vattnet som blev till vin: Guds härlighet i Jesus och människans behov. Båda ska till för att för att undret ska vara ett tecken med mening. Guds son blev människa, som vi bekände i trosbekännelsen inte för sin egen skull, utan för vår salighets skull.
Jesus från Nazaret, vem är då han? Jo, han är Gud själv på jorden. Den gode, nådige, allsmäktige, handlande Guden.
Gud som också är Marias son, snickaren från Nazaret som vi nu tillber som Gud i himmelen. Gud är så tydligt mänskligt här: Han kommer med några vänner till ett bröllop där hans mor finns. Där är det brist på vin, glädjens dryck som inte fick saknas på bröllopet som ju är en stor glädjefest.
I en sådan svår situation ber vi om Guds hjälp. Antingen i hopp om att Gud skall låta oss finna på en bra lösning själva; Eller att Gud ska skicka någon medmänniska till undsättning. Maria ber Jesus i total tillit till att han kan hjälpa. Hon ber Gud i Jesus, och Gud i Jesus hjälper: Gud bönhör Maria!Hennes son är hennes Gud.
Maria får löftet om bönhörelse före undret sker: Jesus svarar henne i vår översättning: ”Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit.” De orden låter ju inte som ett positivt svar i våra öron. Men det är det: Det var det svar de tre kungarna fick av profeten Elisa i Andra konungabokens 3e kapitel då de bad Elisa nedkalla Guds hjälp. Elisas var ett ja samtidigt som det markerade ett problem i situationen. Vad det var kan ni slå upp och läsa om, om ni vill, i Andra Konungabokens 3e kapitel, vers 13. Men trots problematiken hjälpte Elisa kungarna.
Jesus hjälper även om stunden ännu inte är kommen då han skall förhärligas. Hans stora förhärligande skulle ske först tre år senare då Jesus skulle dö!Maria tolkar Jesu svar positivt eftersom hon säger åt tjänarna att lyda Jesus.
Vinundret är alltså bönhörelse. Den som ber är Jesu mor Maria. Återigen får Maria vara ett föredöme genom sin tro, genom att hon litar på Gud i Jesus. Lärjungarna tror också, men, enligt var där står, först då undret skett. Undret som pekar fram på vad som ska ske då Jesus stund är kommen, på det stora förhärligandet.!
Jesu tecken möter tro. Men också otro. Jesus tecken och otron, blir den andra rubriken.
"Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu."
Man kan förstå de orden som att hedersgästen med uppdrag att leda måltiden spontant ger uttryck för sin förtjusning över att få smaka ett riktigt gott vin! Så kan det mycket väl vara. Men värdens kommentar kan också vara kritik av brudgummen: Brudgummen var snål. Han hade gömt undan det fina vinet och tog fram det bara för det blev nödvändigt. Annars hade han sparat det dyrare vinet till ett annat tillfälle. Värden skulle smaka på vinet först innan det fick servas. Hans kommentar då han smakade Jesu goda vin blir ingen glädjeyttring utan nedsättande ord om brudgummen mitt i festen. Ord som skadar stämningen och framställer brudgummen i dålig dager. Värdens svar på Jesu tecken för att avhjälpa nöden är då ett förakt för Guds hjälp. Här gör Gud i Jesus ett fantastiskt mirakel av barmhärtighet mot brudgummen och hans familj. Och så blir inte hedersgästen glad. Visst, han kände inte till vad som skett, men reaktionen kan förstås som ett avvisade av Guds tecken. I så fall får värden stå som representant för de många som inte tar emot Guds nåd, hjälp i nöden och härlighet i Jesus. Han representerar de som blev arga på Jesus, inte ville tro fast de var med om tecknen eller de som inte var i närheten när de skedde och därför gick missade tillfället att bli frälsta.
Men Maria och lärjungarna, de ser och de tror. Maria, lärjungarna, liksom Moses och Elia under det gamla förbundets tid, de kände Gud: De var hans tjänare. Inte för att de reflekterade djupare än andra eller visade stor fromhet, utan för att de kallats av Gud att vara hans tjänare och av Guds Ande fått säga ja till kallelsen. För dem blir Guds tecken i Jesus stöd i tron. De hjälper dem att vandra vidare med sin Herre och mästare.
Ett stöd de verkligen behöver! För vandringen med Jesus och med Gud är ingen lätt vandring. Från Kana går vägen vidare mot korset, mot döden. Uppståndelsen i härlighet kommer först efter lidandet. Du som vill träda in i Guds fulla härlighet, du ska veta att den slutgiltiga segern vinns efter trohet, uthållighet, försakelse, anfäktelse och död. För att göra en så mödosam vandring behöver man se Guds härlighet i Jesus och tro på den! Då vet man att Guds härlighet må vara osynlig just nu i mörkret där jag är. Men den finns där hos Jesus bortom mörkret. Ber man Herren Jesus om hjälp i nöden får man vad behöver för att hjälpas vidare i sin vandring genom livet med honom! Hur kan vi lita på att det är så? Jo, för att vi har Ordet där Gud själv vittnar om härligheten hos Jesus. Vi har inget annat än Ordet som vittnar om Jesu väldiga gärningar. Ordet är Guds ansikte och röst i vår tillvaro. Där låter Jesus oss se hans härlighet! Det är min tillit till ordet som ger mig visshet om att vara en människa som tar emot Guds nåd och hjälp i tro och inte avvisare den i otro. Att du hör till lärjungarna som trodde och inte till värden som inte fattade, de visar sig i följande: I nöden vänder du dig till Gud i Jesus som Maria. Du tror att Jesu under är tecken där Gud uppenbara sin härlighet!
Så säger vi för det sista: Härlighetens tecken och den fördjupade insikten i Guds rådslut som uppenbaras i Bibelns ord.
På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet
Bröllopet i Kana handlar om vad som hände en gång vid en bröllopshögtid i orten Kana, där Maria, Jesus och hans lärjungar var med. Ett antal konkreta verkliga händelser med verkliga personer som nedtecknats av Johannes. Det som hände då har spelat och spelar så stor roll för att vi skall få se och tro att Guds nåd och hjälp finns i Jesus.
Så pekar detaljerna i det som sker, de olika enskildheterna, också på ytterligare sanningar som utgör det kristna evangeliet. De konkreta, historiska händelserna ska vi förstå i ljuset av annat i Guds plan och verk för att frälsa oss människor!
Vi tar fasta på en del av det som man kan utläsa.
Det första undret lärjungarna får vara med om sker alltså vid ett bröllop: Jesus helgar med sin närvaro denna högtid. Han räddar den och gör den lyckad. Det är ett bönesvar för hans mor, Hon som var den första som av Herren fick veta att nu var stunden kommen då Messias skulle födas. Maria som burit Gud i sig, som fått ta emot Guds son i sitt sköte och som fött honom. Hon får be den bön som leder till Jesu första under. Vi får här vara med om den första proklamationen om varför Gud blev människa: För att frälsa oss ur nöden. Det blir ledmotivet i allt som nu ska ske. Vi möter här et första trosvittnet och det första tecknet. Sedan tar andra trosvittnen, lärjungarna, vid, andra tecken skall följa, förstås och tros.
Vattnet i reningskärlen stod för det gamla förbundet med dess lagar om reningar. Moselagens lagar och bud som gällde under tiden fram till Messias ankomst ersätts med bröllopsglädjens vin. Undret visar att nu har Guds Messias anlänt till sitt folk. Nu går vi in i den messianska tiden. Nu kommer Gud i sin Son för att frälsa sitt folk som inte kunde lyda lagen. Sonen är brudgummen som räddar och äktar bruden, Guds folk, Kristi kyrka. När det sker är det fest. Då flödar vinet!
Men varför så mycket vin? Varför så gigantiska lerkärl fyllda till bredden? 700 liter! Det visar på överflödet i nåden och livet som Jesus delar ut. Vinet i den fallna världen räcker inte. Vi kan påbörja storslagna fester här på jorden, men de medel vi har räcker inte till det vi längtar efter. Allt får ett snöpligt slut. Jesus skapade vin i överflöd som räckte till återstoden av högtiden och ännu längre.
Vinet som Jesus lät bli till i Kana står kvar som ett tecken för oss. Om tecknet kan vi läsa, vi kan begrunda och tro på det. När vi gör det, då vittnar överflödet om att vinet räcker till för mer än alla som ska få vara med om den stora himmelska bröllopshögtiden. Den högtid som innebär inträdet i den kommande tidsåldern, då Guds folk, Guds brud, skall få vara med Brudgummen, Herren Jesus Kristus i all evighet.
Det framtidsperspektivet påminns vi om inte minst idag, då vi talat om bröllopet i Kana. Och varje gång då Herren mättar oss vid sitt bord i den heliga nattvarden. För där vi får dricka av nattvardens vin som är Jesu blod som öppnat portarna till den Himmelska bröllopsfesten. Vinet som vittnade om Herrens härlighet i Kana fortsätter Guds folk att dricka av i tro då Herren mättar oss vid sitt altarbord. Vinet som blir Herrens blod som renar oss från synden så att vi kan förenas med honom som bruden förenas med brudgummen vid bröllopshögtiden! Amen!
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande! Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet! Amen!