Sankt Markus församling i Lund
+++


Sedan våren 2007 firar S:t Markus församling i Lund söndaglig gudstjänst på Skriftens och den evangelisk-lutherska bekännelsens grundi Svenska kyrkans andliga tradition. Sedan hösten 2009 är församlingen i koinonia i Missionsprovinsen. Våra gudstjänster är öppna för alla som längtar efter en sund och fördjupad gemenskap med den Treenige Guden.


Läs mer om församlingen här!
 
 

J















































































































Jungfru Marie bebådelsed., ”Bebådelsen”, 1 årg., gudstjänst, Lund, 2015-03-21
Texter: Jes 7:10-14; Rom 8:1-4; Luk 1:26-38.
Psalmer: 38; (18); 164; 478:2-4; 348; 448.
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be: Herre, helga oss i ditt Ord, ty ditt Ord är sanning!
Då sade profeten Jesaja: ”Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel!
Du har en stor förväntan på att få det högsta goda, det absolut bästa du kan önska dig. Så säger den ende som kan infria denna din önskan: Det skall så ske. Och som tecken på att det är så, skall han låta något stort inträffa som tydligt visar att du kan lita på att önskemålet uppfylls.
Begränsar vi våra förväntningar till jordelivet kan det vi vill få vara allt möjligt. Var och en har sina bekymmer och sina behov. Så är det i syndens och dödens splittrade värld. Var och en går i sin vilsenhet sin egen väg.
Men är vår förväntan att få se meningen med varför vi människor finns till. Och söker vi bortom denna världens och dödens gränser. Då kan Herren av nåd låta allas vår förväntan bli gemensam.
Det är en förväntan att få leva med Gud. Målet för vår längtan och Han som svarar upp mot den blir då en och densamma. Gud är Immanuel, Gud med oss. Det är namnet på Herren och det skall vara målet för vad vi ytterst strävar efter. Till det är vi skapade.
Denna önskan uppfylls i Jesus Kristus, Gud själv som kommer till oss. Immanuel. Gud med oss. Genom profeten Jesaja talar Herren om ett tecken som tydligt skulle vittna om hur Herren skulle uppfylla, svara upp mot, denna förväntan: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel! En ung kvinna som inte haft någon intim relation med en man ska bli havande! Hon skall föda en son som hon ska ge namnet Immanuel, Gud med oss. Hur ska det gå till? Ja, det kan ju bara vara så att Gud som föds för att vara med oss är förenad med människonaturen som är Marias del i sonen som föds. För någon jordisk far är det här inte tal om! Hur det skall gå till går inte att förstå, för något sådant har aldrig tidigare skett att en jordisk kvinna får bära och föda Gud med oss.
Människor som Herren av nåd låter söka Honom. Människor som av nåd tar emot Herrens löften om evigt liv med honom, de får samlas kring detta synliga tecken: Jungfrun som blir havande. De samlas kring barnet hon bär och föder. De kristna förenas i Gud kring Jesus, Gud med oss!
Jesu tillkommelse, hans heliga avlelse, hans jungfrufödelse är tecken på att Gud uppfyller löftet att frälsa oss människor. När vi tar emot tecknet i tro blir vi också delaktiga i detta skeende, vi blir genom tron Guds barn. Avvisar vi i otro tecknet som målas upp för oss, då står vi utan för det vi ser.
Frälsningens tecken är levande verklighet för den som tror. Ordet, dopvattnet, nattvardens bröd och vin är både tecken och verklighet för dem som i tro tar emot detta. Avvisas ordet, dopets löften och nattvardens gåvor i otro, står de där som tecken som vittnar om att jag är åtskild från Gud. Jag har inte del av hans välsignelse och löften. Jag ser Guds räddning, men den går mig förbi. Som den gick Ahas förbi. Med fromma bortförklaringar sade kungen att han inte ville be om något tecken. Istället köpte han den assyriske storkungens hjälp med templets och kungapalatsets skatter. Herrens hjälp uteblev och kungen och landet förlorade till sist sin frihet. Avvisar jag Guds tecken följer meder min livsvandring inte till Gud. Jag följer då den vilsna vägen mot undergång och död under Guds vrede.
Samtidigt: Den utlösande faktorn Guds tecknat om alla människors räddning är Ahas otro! Gud trotsar Ahas vägran att be om tecken för begränsad hjälp genom att lova tecken om gränslös, evig frälsning. Ahas otro bemöter Gud med tecknet om frälsaren som skall rädda alla som tror på honom.
Vi skall nu se på två sidor av budskapet om hur Herrens löfte uppfylldes när Maria fick veta att hon skulle blir Herrens moder: Tecknet på förening med Gud och hur vi kan förhålla oss till detta tecken.
Först säger vi: Marias och Guds son är brodern, konungen och frälsaren!
Ängeln Gabriel säger till Maria: ”Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son."
Guds son, det kunde Israels kungar kallas, och hela folket också för den delen. Men då är det fråga om att kungen och folket adopteras till att ha ett sonförhållande till Fadern i himmelen. Gud förhåller sig till kungen och till folket som till sin son. Ängelns ord till jungfru Maria handlar om något annat! Guds eget väsen, den Helige Ande, och den Högstes kraft ska vila över Maria. Så skall hennes son som hon får med Guds väsen kallas helig liksom Gud är helig. Hennes barn ska verkligen vara Guds och människan Marias son i konkret, biologisk mening.
Och han blir till för att vara din broder, i konkret, biologisk mening! Gud är dig så nära i Jesus att han är av ditt kött och blod. På en kristen människas familjefoto borde Jesus vara med. Jesus, Immanuel, Gud med oss är din och min närmaste släkting.
Det innebär ju bland annat att Gud i Jesus förstår dig helt och fullt. Inget behöver du förklara för honom. Aldrig missförstår han dig. Det går heller inte att dölja något för honom eller prata bort obekväma sanningar. Sådant avskyr sanningens Herre. Men han gläds av hjärtat när du bekänner allt ont, skamligt och orent du begått. Och samtidigt älskar han dig som sin närmaste släkting. Du är genom att dopet och tron inympad i hans familj. Han dog för att det skulle bli så. Han blev människa i jungfru Marias moderliv för att vara din broder!
Jesus är din kung.
Ja, Han är allas konung. Han regerar över dem som erkänner hans kungamakt, och också över dem som inte gör det. Han har gått in i kung Davids ätt och Jakob och de andra patriarkernas släkte, för att bli dess konung. Det släktet får vi tillhöra genom dopet och tron. Genom att tillhöra det folket får vi ha Jesus som vår kung i all evighet. För Jesus fullbordar Guds folks kungalängd: Han är den slutgiltige, evige konungen av Davids hus i det fridsrike som Gud gett åt sitt folk.
Jesus regerar med målet att allt som sker skall vara det högsta goda för dig och för alla som hör till hans folk. Vilket är att ditt liv en dag ska få fullkomnas för evigt med Gud i hans rike. Allt syftar dit. Det är det mål och den mening Gud gett oss människor!
Men själva har vi svårt att finna vägen dit. Den är krokig och motig. I livet hamnar vi då och då vid svåra vägval. Man vet inte riktigt vad som är rätt att göra. Väljer man på ett sätt, sker det ofta på bekostnad av något annat som också var rätt och riktigt. Så är vi omgivna av nöd och behov och uppgifter som vi inte kan eller orkar ta oss an utan måste överlämna åt andra. Då är det gott att veta att Gud med oss är den store, allgode samordnaren av allt som sker. Gud råder över allt och alla och tar sig an alla de svårigheter vi inte vet hur vi ska hantera. Han tar sig an alla dessa behov, uppgifter och plikter vi inte klarar av. Hur mycket beslutsångest jag än kan ha säger Gud i sitt ord att jag inte behöver våndas. Herren styr allt till det bästa. Hur mycket jag än kan beklaga ett vägval, får jag lita på att Herren i slutändan ordnar upp det. För han vill ordna upp det för mig och han har makt att göra det. Han gör det ofta genom att använda andra människor som kan ta vid där vi misslyckats. Alla människor på hela jorden står till Kristus konungens förfogande, vare sig de vet om det eller inte.
Marias son skulle få namnet Jesus: Gud frälser. Gud som räddar oss människor genom att i vårt ställe bära straffet vi förtjänar och lyda Guds bud som vi inte orkar lyda. Ja, han räddar oss även för den värsta, yttersta synden: otron.
Vi kan ju inte tro själva. Men han är den sanna trons upphovsman och han vill ge oss av sin tro! Han vill rädda oss från den synd som skiljer oss från Gud, eftersom den är nej till Guds hjälp. Otron som innebär att man liksom kung Ahas inte vill ha Guds tecken. Jesus tror för dig. Jesus placerar sin Ande i ditt hjärta så att du får tro på Hans frälsning. Du behöver inte oroas och våndas över om din tro är stark nog eller inte. Gud i Jesus är med dig så till den grad att han är din tros upphovsman och fullbordare. Det blev han för dig när du döptes. Och det är han så länge du vandrar på denna jord där du inte kan se Gud utan bara kan tro. Hans tro i ditt ställe får du ta emot i Ordet och sakramenten. De skapar tro när du tar emot dem utan att vara skeptisk. Genom att glädjas över Bibelns löften att du ska få del av Guds välsignelse och eviga liv. Detta eftersom tron förenar dig med Guds son som är full av Guds välsignelse och liv.
Så ska vi till sist se mer hur otron och tron kan gestalta sig.
Otro hindrar inte Gud för att göra det han vill. Redan direkt efter syndafallet lovade ju Herren att kvinnans säd, hennes avkomma, en dag skulle besegra djävulen. Guds frälsningsrådslut och Guds sons jungfrufödelse var alltså sedan länge fastställt då Herren uppmanade kung Ahas att be om ett tecken. När Ahas vägrar uttalar Gud en precisering av löftet: Messias ska födas av en jungfru. Men Ahas griper inte tag om Guds erbjudande att be om ett tecken, han avvisar Guds utsträckta hand. Detta påminner oss om att otron kan råda bland dem som lever i Guds närhet och hör Guds ord. Evangeliet finns där framför dem, men de släpper inte in det i hjärtat. Guds rådslut framställs för dem men de vill inte dras in i det. Då är de utanför Guds rike fastän Gud står mitt framför dem.
Med Maria är det tvärtom! Ängeln säger vad som ska ske med henne och att hon fått nåd av Gud! Det är inte tal om att Maria ska ge sin tillåtelse för att undret ska ske. När hon till sist säger: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt”, är det förvisso ett trons ja till det Gud ska göra med henne. Men eftersom ängeln talar om undret som något som redan är på väg att hända, är hennes tro innesluten i Guds beslut som fattats och handling som utförs. Marias ja är hennes bejakande av det som Gud gör och till hennes kallelse i det som sker. Hennes bekännelse är en frukt av att Herren utvalt henne att tro. Ängeln lämnar henne efter att hon sagt sig vara införstådd med vad som ska ske. Marias bekännelse är ingen gärning som ger henne rätt till Guds nåd. Nåd har hon redan fått, det är ju det första ängeln säger. Hennes bekännelse är ett vittnesbörd som kommer av att hon fått ta emot ängelns undervisning med den tro hon redan har!
Skillnaden mellan kung Ahas otro och Marias tro, är att kung Ahas står utanför det som Herren berättar ska ske. Maria är inne i skeendet hela tiden. Gud är med henne!
Detta att vara med Gud i tro, det är inte blind lydnad. Tvärtom finns det plats för frågor och undran, och till och med för förskräckelse inför det Gud säger och gör. Frågorna vill Gud svara på när vi kan ta emot dessa svar. Och förskräckelsen vill Han av nåd befrias oss från genast. Vi skall aldrig vara rädda för Gud. Gud är ju Gud med oss. Det kan han inte vara om vi är rädda.
Maria blir rädd då ängeln träder in i hennes hem. Rädslan kommer av att änglasyner är något ovanligt och starkt som skakar om henne. Men förskräckelsen leder inte till flykt från Herren, utan är tvärtom början på Marias samtal med Herrens ombud. Fruktan för Gud får binda henne vid Guds ord så att hon tar det på allvar. Ängeln upprepar att Maria fått nåd. Nåden, Guds välvilja mot henne, är förutsättningen för allt som sker. Sedan undervisar ängeln Maria om vem barnet är som hon ska föda. Han är Gud den Högstes son, Jesus, Gud som frälser. Den yttersta tidens slutgiltige kung av Davids hus och släkt. Den undervisningen tar Maria till sig. Messias egenskaper och uppdrag känner hon igen från Guds ord.
Men hon frågar: Hur skall detta ske med henne, hon som inte känt någon man. Då förklarar ängeln hur hon ska bli havande med Gud. Han berättar om släktingen Elisabeth som med barnet hon väntar redan är indraget i skeendet kring Marias son. Genom att nämna Elisabeth låter ängeln Maria få en väninna att dela sin upplevelse med. Maria får ett tecken utanför henne själv som vittnar om att ängeln talar sanning.
Maria lyssnar och tror. Tron visar sig i att lyssna till Gud, samtala med Gud be till Gud och ta emot Guds stöd och hjälp. Marias tro och samtal med ängeln föder och formar Marias slutreplik: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Tron på Herrens allmakt och godhet genomsyrar hennes svar: Ta hand om mig Herre. Låt mig få tjäna dig som du finner för gott.
Bakom denna tro och tillit står Herren som utvalt Maria till det uppdrag som blev hennes. Maria tar alltså utan frågor emot ängelns förklaring om vem den Messias är som hon ska föda. Men han förstår inte hur just hon skall kunna bli mor åt Messias. Förklaringen ängeln ger är hissnande stor: Liksom Guds närvaro fyllde tabernaklet i öknen under Mose tid, liksom Guds närvaro uppfyllde det heliga templet i Jerusalem, så skall Guds väsens närvaro över Maria utgöra Guds närvaro bland människor. Så ska Maria göras havande med Gud själv. Guds son skall bli människa i hennes moderliv. Ty för Gud är ingenting omöjligt. Inte ens att på detta sätt förena sig med den mänskliga naturen i en jordisk kvinnas moderliv.
Marias trosbekännelse är: ”Jag är din tjänarinna, ske med mig så som du har sagt.” Hennes tro förenas med hennes tjänst. Och att hennes tjänst är Guds handlande med henne. Guds handlande med Maria ger människosläktet det högsta goda, nämligen frälsaren Jesus som ger oss evigt liv med Gud.
Och Maria är ett föredöme i vad den kristna tron handlar om. Hennes levnadsöde lär oss att kristen tro är en Guds gåva som drar in oss i Guds nådiga, goda handlande med oss människor. Då vi bekänner vår tro bekänner vi att Gud innesluter oss i sitt verk för att frälsa världen, i sin omsorg om alla människor i alla tider. Om någon frågar dig vad som är det största du kan göra för din nästa, kan du svara: Jag är genom tron på Jesus förenad med Gud. Det innebär att jag kan tjäna hans godhet mot min nästa.
Tron är inte mitt eget verk. Tron är en Guds gåva, genom vilken han ansluter mig till sitt handlande för att göra gott. Det är den största gåva jag fått. Den gåva genom vilken jag, som Guds tjänare eller tjänarinna, får göra gott mot andra människor. Så jag får säga till min nästa som inte känner Jesus: Vill du göra det högsta goda du överhuvudtaget kan göra för din nästa, sök då Jesus Kristus i ordet och sakramenten. Ta där emot honom i tro så får han innesluta dig i sitt eget väsen och folk, och låta dig tjäna din nästa i Hans goda rike!
För att påminna oss om att vi inte har någon förtjänst i detta, ska vi tänka på att tron är en tro på att Jesus sonat vår synd och skuld. Att tron är en ständig tacksam glädje över att vi syndare är Guds barn av nåd allena på grundval av att Jesus tar bort all olydnad och orenhet som skiljer oss från Gud.
Evangeliet om Jesus är evangeliet om syndernas förlåtelse. Den sanningen målas upp för oss i hela Bibelns budskap och i alla sant kristna gudstjänster. Den är särskilt tydlig och stark i den tid på kyrkoåret som nu är: I Fastan, då vi förbereder oss för att fira Jesu stora försoningsverk. Det verk som fullbordades på Golgata kors och som bekräftades inför vittnen då lärjungarna på den tredje dagen såg att graven var tom. Så får lovsången till Herren vara en lovsång över att Jesus gick korsets väg för lösa oss från syndens, dödens och djävulens band. Detta så att Gud genom Jesus får vara Immanuel, Gud med oss. Amen!
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet! Amen!   

Nyårsdagen gdtj 2015

hgmgdtj., Biskopsg.10, 2015-01-01

Texter: Jer 14:7-9; Rom 10:9-13; Luk 2:21.
Psalmer: 194; Kyrie 695:4; Lovsång 123; 42; 44, 196; 127:2-3
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be:
Ack, Herre Jesus hör min röst: gör dig ett tempel i mitt bröst. I mitt hjärta förbli och bo, så har jag tröst och evig ro.
Varför är du som en rådlös man, lik en hjälte som inte kan hjälpa? Du finns ju mitt ibland oss Herre, och vi är uppkallade efter ditt namn. Överge oss inte!
Vi har just inlett ett nytt år. Man kan oroas över mycket inför vad som tycks vänta. Det som sker i världen och i kristenheten, med krig, terror, politisk oro, avfall och kristendomsförföljelser, det kan göra oss ängsliga. Privata bekymmer likaså. Och så har vi mycket på vårt samvete i form av synd som vi inte vet hur vi skall hantera. Synd som förnedrar oss och får oss att känna oss ovärdiga. Herren Gud som vi tror på, kan tyckas vara passiv och kraftlös i förhållande till allt detta. Han är, som profeten skriver, lik en hjälte som inte kan hjälpa oss. Ändå har vår kristna tro inte släckts. Vi vet att Herren finns mitt ibland oss. Vi vet att vi i dopet är uppkallade efter hans namn, att vi tillhör honom, att hans löften gäller. Därför kan vi mitt i oron inför vad det nya året ska medföra ropa: Överge oss inte Herre! Gör de mäktiga gärningar som ditt namn i Skriften säger att du kan och ska utföra.Som svar på vårt bönerop inbjuder Herren oss denna årets första dag att tänka på innebörden i Jesu namn. I Jesus Kristus möter vi ju Gud själv. Människosonen som under några år vandrade bland sitt folk som sann människa, som son av människor. Fadern i himlen gav Honom ett bestämt namn: Jesus. Det betyder: Gud frälser.
Vi skall nu säga något av vad det innebär att Gud, när han kom till vår jord, fick namnet: Gud frälser.
Först: Jesus fick sitt namn av Gud Fadern och genomdriver på jorden Guds verk och vilja, bara.
Då Marias son omskars på sin åttonde levnadsdag fick han det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv. Guds sons namn som Människoson det var fastställt i Guds rådslut innan han blev människa i jungfru Marias moderliv. Han fick namnet av Fadern som meddelade det genom sin ängel.
Det är ju mamma och pappa som brukar ge sitt barn dess namn. Det är en del av deras uppdrag som föräldrar att ge barnet den identitet som förnamnet är. Det hör till föräldraauktoritetens utövande. Att ge namn är maktdemonstration i Bibeln. Adam gav djuren dess namn läser vi i Bibelns skapelseskildring. Det visade att den förste människan och människosläktet råder över djuren såsom Guds ståthållare i hans skapade värld. Gud, inte Josef och Maria, gav Guds enfödde son och Marias förstfödde son namnet Jesus. Maria genomförde bara Guds beslut. Det signalerar att Jesus lyder under Fadern bara och inte under någon människa. Jesus utövar Guds herravälde i Guds folk. Ja, Jesus uppenbarar mitt ibland oss Guds fulla väsen och auktoritet.
När vi med vår oro över framtiden, undrar om Gud tar hand om oss; då vi känner oss frestade av meningar och makter som strider mot Guds ord, då skall vi veta att Jesus är Guds makt mitt ibland oss. Han var det när han föddes i Betlehem och han är det nu som den uppståndne Herren som sitter på Faderns högra sida. Detta samtidigt som han är med de sina i alla deras livsdagar.
Ingen människa kan utöva makt över Jesus. Han står fri mot allt vad människor kan ställa till med och tänka ut. Håller vi oss till Jesus, håller vi oss till Gud själv, till honom som är världens Herre. Jesus, Gud mitt ibland oss, är starkare än allt som kan hota oss. Gud mitt ibland oss är frälsaren som kan befria oss från allt ont. Jesus vill frälsa oss från syndens börda; från förnedring, skam och ovärdighet. Och han vill frälsa oss från lögnen så att vi får höra sanningen till. För att ta emot denna frälsning är det helt avgörande att vi underordnar oss Guds ord. För i Guds ord möter vi Jesus, det Levande ordet. Genom tron på Guds ord förenas vi med Gud och befrias från all hot, egen synd, lögn, djävul och död. Det vill säga allt som kan tyckas så starkt, hotande, tärande, förnedrande och frestande. Det som hindrar oss att med frimodighet se fram mot det nya året, det kan vi fly från genom att fly till Jesus. Han som är Herre över allt. Han som är syndens, dödens och djävulens övervinnare och domare eftersom han är Gud på jorden.
Vi säger för det andra: Jesus-namnets budskap att Gud frälser är inte from förhoppning utan sann verklighet.
När man ger sitt barn ett visst namn kan det bero på olika saker. Man kanske vill att namnet skall anknyta till någon person i släkten. Man tycker det är snyggt och passar barnet. Man kan också ta fasta på betydelsen av namnet och vilja förena den med barnets liv. Johan och Johanna betyder gudagåva och att Gud har förbarmat sig över oss. Det fann vi ut när vi väl bestämt oss för det namnet. I vår mänskliga värld är namngivningen kopplat till mänsklig vilja och mänskligt hopp. Den kan också vara en frukt av gudstron. Så är ofta fallet i Bibeln. Saulus bytte namn till Paulus när han kom till tro på Jesus och blev apostel. Paulus betyder den ringe. Aposteln såg sig som den minste bland apostlarna. Hans namn stod för frälsning av nåd allena. Paulus kunde bli Guds apostel för att Gud visat nåd mot honom som han tagit emot.
Många judiska pojkar fick namnet Jesus vid vår tideräknings början. Namnet uttryckte hoppet om att Gud skulle frälsa sitt folk. Namnet var en trosbekännelse. Vi tror på en Gud som ska rädda oss, vi överlämnar vårt barn i räddarens händer, sade det. Den första julnatten kom Guds svar på detta hopp. Det var Guds ja till längtan efter frälsning. Guds son, Gud bland människor, heter Jesus, Gud frälser. Sådan är Gud mot oss människor. Han kom till jorden var det för att frälsa oss. Det är inte Marias och Josefs tro det handlarom här. Ängeln meddelade ju att namnet Jesus var bestämt av Gud själv.
Maria kunde säga: Min son bär namnet Gud frälser. Guds Messias som jag har fött är en livräddare som utgår från Gud. Eftersom Jesus är Guds son och därmed Guds väsens avbild på jorden kan vi bekänna: Gud är människors frälsare: Han ska nu frälsa genom och i Jesus. Detta är inte längre bara ett hopp. Hoppet har blivit verklighet. Guds räddningsplan är så verklig att Guds son som Maria burit i sitt moderliv, som vuxit upp i Nazaret, som vandrat i Galiléen och som dött, uppstått och stigit upp till himmelen i Judéen, han bär namnet räddaren, frälsaren! Att Gud räddar oss genom Jesus är lika säkert som att Gud finns. När du söker efter Bibelns Gud i svår nöd, i svår synd, i förtvivlan och tärande oro, vem möter du då? Jo Gud som frälser dig! När du ber i Jesu namn, hur tar då Gud emot dina böner. Jo, han inordnar dem i sin räddningsplan för dig och alla människor. När du vittnar om evangeliet i Jesus namn med ord som kan vara fumliga, otydliga och svaga, illa valda, då garanterar Jesusnamnet att ditt vittnesbörd sätts in som en del i Guds handlande för att frälsa världen. För det är det som Gud gör när han verkar ibland oss. Han utför sin frälsningsplan! Gud frälser!
Vi säger för det tredje och sista. Vi tar emot Guds frälsning i Jesus genom trons lydnad.
Maria och Josef gav alltså sitt barn det namn Gud gett  sin Son före det att Han blev människa. Maria och Josef låter Jesus omskäras på den tredje dagen så som Gud sagt i sitt ord att judarna skulle göra med nyfödda pojkar. Men Jesusbarnet har Josef och Maria inte gjort något själva för att få ta emot. Barn tillverkar vi inte själva, de får vi ju. Sedan kan vi ta väl eller mindre väl emot dem. Och alltid gör vi fel när vi tar emot våra barn. Vi brister i vår omsorg om dem, vår fostran av dem lämnar övrigt att önska. Det är helt omöjligt för oss att göra allt rätt med våra barn. Men barnet får vi ändå ta emot. Och barnet ska vi i vår ofullkomlighet ta emot så väl vi kan. Herren Gud vill vara med oss i det uppdraget. Han vill att vi skall lita på honom och låta Honom ta sin plats i våra och barnets liv som den frälsare och Herre han är. Det sker då vi tror att vi möter Gud i Jesus och bekänner att Jesus är vår Herre och frälsare, och sedan inrättar våra liv efter den tron. Jesus ger oss Guds nåd och skydd trots att vi brister i så mycket som Gud begär av oss. Trots att vi inte på långa vägar kan leva upp till våra egna krav på oss själv. Han frälsar oss om vi låter honom ta vår synd som han vill frälsa oss ifrån. Den synd som Guds namn, det Gud är och vill och gör i Bibeln hatar såsom olydnad.
Detta är helt avgörande. Vi sade att Jesus frälsaren är Gud mitt ibland oss. Jesus kommer i Ordet som vi får ta emot i tro. Vilket sker då vi bejakar att allt, precis allt, som Bibeln brännmärker som synd också är synd som Jesus vill frälsa oss ifrån. Maria och Josef tog emot Guds enfödde son i en sådan tro. De ville vara trogna Guds lag vilket de visade genom att låta omskära Jesus den åttonde dagen. De trodde på ängelns budskap att deras son var Guds son när de gav honom namnet Jesus. De trodde och lydde ängelens ord, det vill säga Guds eget ord och bud.
Paulus skriver: För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Här säger aposteln först att tron börjar i hjärtat. Det är en tillit till Gud, Gud son och Guds ord som Guds Ande skapar där. Sedan visar den tron sig i munnens bekännelse. Dessa hör ihop, de kan inte tänkas utan varandra. Den rättfärdiggörande tron på att Gud uppväckt Jesus från det döda och så bekräftat att Jesus är Herre, den tron låter Gud födas i hjärtat. Så visar hjärtats tror sig då man bekänner detta som den sanning man bygger sitt liv på. Den tron och den bekännelsen är inget intresse bland andra i livet; Det är ingen personlig mening man tänkt ut själv. Den är inte en mening som människor funderat fram. Det är den sanna verklighet som fanns före världen blev till. Den av Gud uppenbarade sanningen den kristne bygger sitt hopp på i sin djupaste nöd. Var och en som åkallar Herren ska bli frälst. Den som vänder sig till honom och ber om att bli räddad ska bli räddad. När du upplever dig övergiven av Gud och människor har du en som det är lönt att ropa till. Det är Jesus. Han är Gud som frälser. Han är Gud som blev en av oss för att rädda oss från allt ont.
Jesus tar nu emot oss på tröskeln till det nya året. Han vill vandra med oss genom dess dagar och månader. Detta så att vår vandring genom tiden här på jorden får vara en vandring till Guds eviga rike. Guds rikes verklighet vi tror på och genom dopet och tron befinner oss i. Den nu osynliga verklighet som skall bryta fram fullt synlig den dag då denna tidsålder nått sitt slut. Amen!
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande! Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet, Amen!

Mikaelidagen 3 årg 2014


Mikaelidagen, ”Änglarna”, 3 årgången, Högmässogdtj., Lund 2014-10-05
Texter: 1 Mos 28:10-17; Upp 12:7-12; Joh 1:47-51
Psalmer: 3; (18); 167/237; 79:2,4,6,7; 483; 6
Nåd vare med er, och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, låt oss be: Herre, helga oss i ditt Ord, ty ditt Ord är sanning.
”Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför Gud.”
Åklagaren, djävulen är en fasansfull fiende. Därför att han vill skilja dig och mig från Gud. Han vill att Guds vrede skall vila över oss. Därför anklagade han människorna, dag och natt inför Herren och sa: Se hur de syndar mot dig. Det är ju uppenbart att inga av dem, inte en enda, kan vara här i himlen med dig i din rena, heliga, gemenskap. Om vi hade fått se upp i himmelen före Jesu försoningsgärning, hade vi sett hur djävulen med sina anklagelser spärrade vägen för oss till Gud. Anklagelserna stämde. Gud kan in sin vrede mot synden inte släppa in syndare till sitt rike.
Men så händer något mycket omvälvande. Djävulen och hans demoner kastas ut från himlen. För anklagelserna stämmer inte längre. Det är lögn. För Lammets blod, Jesu försoningsverk, har tagit bort syndaskulden som gör människan till Guds fiender. Djävulen ljuger nu och då finns det ingen plats för honom i sanningens himmel. Mikael och änglarna kunde kasta ut honom.
Så när vi nu, då Jesu försoningsverk är fullbordat, ser mot Guds himmel, ser vi något annat. Vi anar det som Jakob fick se i sin profetiska dröm på vägen till Haran, på en plats som fick namnet Betel, Guds hus. Han såg en stege vara rest på jorden. Den nådde ända upp till himmelen och Guds änglar steg upp och ned på den. Himlen var öppen. Jakob såg in i den. Han såg Herren Gud själv. Och Gud såg mot honom. Och Guds blick var full av nåd: Jakob såg Herren som ville honom och alla människor väl, Gud som är människors vän. Gud presenterar sig som Abrahams och Isaks Gud. Israels Gud är Herren som tronar i himlen och råder över allt som är.
Så upprepar Herren löftet att Jakobs efterkommande. Israel, skall bli ett stort, världsvitt folk. Och att i Israel skall alla jordens folk bli välsignade. För Guds frälsning, som börjar med att Gud tar sig an Israels folk, erbjuds alla människor. Tillsammans med Guds Israel får vi alla se en nådig Gud.
Jakob vaknar och förstår att den plats på jorden där han drömt detta, den var Helig. För det var porten till himmelen. Här mötte man Gud, Stegen förbinder Gud och människor. Bete l var namnet som gavs åt denna plats. Betel som betyder Guds hus. Liksom ordet kyrka betecknar Herrens hus, den plats där vi kristna möter Herren i gudstjänsten. Där vi möter Gud i Jesus Kristus.  För det är i Jesus som vi får ta emot Guds vänskap och Guds välsignelser.
I sitt samtal med lärjungen Natanael erinrar Jesus m Jakobs syn: Ni, mina lärjungar, säger han, kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och ner över människosonen. Vi skall nu se vad de orden betyder.
Som rubrik kan vi sätta att ”Guds änglar tjänar Jesus.”
Predikan får fyra led: 1) Jesus är änglarnas Herre och uppdragsgivare: 2) Änglarna vittnar om i Jesu frälsningsverk; 3) Änglarna utför Guds befallning för att förverkliga Guds rådslut; 4) Änglarna är med då vi når målet med vandringen med Jesus och blir änglalika i himmelen
Himlen kan vara stängd och himlen kan vara öppen. Solen kan döljas av nattsvarta ovädersmoln, eller så kan himlen vara klarblå så att solen får värma och sprida sitt sken. En oväderstäckt himmel förknippar vi med fara.
En klarblå himmel med strålande sol associerar vi ofta med det behag och den vila som hör en skön sommardag till. En öppen himmel är i detta bibliska sammanhang att Gud är Solen som skiner över de sina. Solen som i Sackarias lovsång i Jesus Kristus skall besöka oss människor där vi sitter i mörker och dödsskugga.
I Jakobs dröm uppenbarar Gud sig som sagt som människors vän.
Änglarna stiger ned med Guds välsignelser till Guds folk och de stiger upp till Gud med Guds folks böner, tacksägelser och lovprisningar. Men exakt var finns de himmelska välsignelserna att söka här på jorden? Och vem här på jorden samlar Guds folks böner och lovprisningar och lägger fram dem inför Guds tron i himmelen? Vem utför frälsningsverket som innebär att Guds folk befrias från allt som hindrar det från att vara i Guds himmel där välsignelserna kommer från? Vem ser till att Guds rikes välsignelser sprids från Guds folk Israel till alla jordens folk?
Jesus berättar hur profetian i Jakobs dröm uppfylls i honom själv. Jesus är Människosonen. Guds son och Son av människor. Medlaren mellan människor och Gud, mötesplatsen mellan Gud och människa. Människosonen Jesus är också den som Natanael bekänner som Guds folks konung, huvudmannen för Israels folk.

Han som representerar Guds folk inför Gud! Han som i Guds namn regerar Guds folk.

Änglarna förmedlar till Guds folk, det Gud vill ha förmedlat till de sina genom Människosonen. Änglarna stiger nu upp och ned över Människosonen och in i himmelen. Det är i Jesus vi kan träda in i Himmelriket och vara Guds vänner för tid och evighet.
Det är i Jesus synden och skulden tas bort; Det är i honom vi får himmelrikets välsignelser; Det i Jesu namn vi ber. Det är i Jesus Guds Ande ges oss, så att vi blir Guds barn, barn som Gud använder för att föra andra människor till sin barnaskara.
I den 103e psaltarpsalmen läser vi att änglarna är starka hjältar som lovar Herren och gör det han befallt. Det prisar Herren med sin lovsång och de tjänar honom. Det var änglarna, anförda ärkeängeln Mikael, som efter Jesu seger på korset kunde kasta ut djävulen och hans demoner från himlen. De gjorde inte detta i egen kraft utan i kraft av Jesu namn och blod!
Änglarna är också Herrens budbärare. Änglarna vittnar om evangeliet. Evangeliet i betydelsen allt Gud gjort för att frälsa oss.
Änglarna som stiger upp och ned över Människosonen är änglarna som i Jesus är med om att utföra Guds fulla frälsningsrådslut.
Natanael bekände att Jesus var en Gudsman som likt Gud själv kunde se saker fastän han inte var närvarande där saken hände: Liksom till exempel profeten Elisa som kunde återge för Israels kung fiendernas överläggningar fastän han inte själv satt med vid dem. Elisa kände till dessa precis som Gud efter Gud då gav Elisa den kunskapen. Jesus hade alltså sett Filippus under fikonträdet fastän Jesus inte var i närheten av detta träd. Och Jesus säger till Natanael att han är mer än en profet som av Gud fått förmågan att se mer än det våra ögon kan se. Jesus är den Israels kung, frälsare och Herre man skall ty sig till för att få del av himmelrikets alla välsignelser. Alla himmelens välsignelser skall man få del av i Människosonen.  
För Guds änglar som stiger upp och ned över Jesus, de vittnar om att i Jesus är Guds himmel med allt gott som den innehåller öppen för oss: Och att det är i det som Människosonen Jesus sagt, gjort och genomgått och en gång ska utföra, som himmelen öppnas: Himlen hålls öppen genom det sätt på vilket Människosonen blev till, då Guds Ord blev kött och tog sin boning bland oss, alltså jungfrufödelsen; Jesu dop då himlen öppnades, då Anden stannade över Jesus och Faderns röst från himmelen sade: Du är min älskade Son, i dig har jag mitt behag, Jesu dop vittnar om den öppna himlen i Jesus: Jesu undervisning öppnar Guds värld för oss; Jesu under och tecken visar på de välsignelser Guds rike ger oss; Jesu försoningsdöd på Golgata kors: Jesu uppståndelse i härlighet och hans himmelsfärd och förböner vi Faderns högre sida, är det mest centrala. De handlar om hur Jesus bryter upp dödens och syndens makt över oss och som vår egen representant i himmelen har omsorg om oss, beskyddar och vägleder oss inför den dag då han skall ta emot Guds barn i Guds himmel;
Änglarna är med om att föra ned Andens gåvor och verklighet. Det handlar om hur Guds Ande utgjuts över dem som låter döpa sig i tro på att Jesus är Herren, och sedan lever med Jesus i tro på Ordet och sakramenten där Anden verkar; Jesu återkomst i makt och härlighet på den Yttersta dagen kommer änglarna att vara med om. De kommer att vara med Jesus vid världs-undergången, domen och då den nya skapelsen tar vid. Alltså: Hela Guds frälsningsverk finns samlat i Människosonen Jesus från Nazaret, sann Gud och sann människa. Guds änglar arbetar för att göra detta känt och för att utföra följdverkningarna av det.
Människosonen finns nere på jorden. Han finns mitt ibland oss. Men på jorden verkar också djävulen och hans änglar. De har ju blivit nedkastade efter striden mot Mikael och änglarna i himlen. Efter denna Guds sons och Guds änglars seger i himlen fullföljs segern på jorden, genom Människosonen och Guds änglar. Vi är inte övergivna här på jorden där djävulen och hans anhang rasar. Änglarna är med oss.
Detta därför att Människosonen, vår Herre och frälsare är med oss! Han segrade för att rädda oss, dig och mig. Han kom ned till oss för att föra oss hem till sig själv, in i Guds himmel där han nu verkar på Faderns högra sida. Och för att låta oss ta del av frukterna av hans seger, använder han änglarna som utför hans befallning här nere på jorden!
Vill vi bli räddade undan satan och skilsmässan från Gud och träda in i Guds himmel, har vi att i tro ty oss till Jesus som vår Gud, vår konung och vår frälsare. Då får vi del av samma oövervinnliga makt och godhet som segrade i himlen då Guds änglar drev ut satan därifrån. För den som har makten i himlen har också, ytterst, makten på jorden. Och den som har makten i himlen är det slaktade Lammet på tronen.
Så något mer om änglarnas uppgift. Vad tjänar de till? Räcker det inte med Fadern, Sonen och Anden?
Gud använder olika medel för att utöva sin omsorg om oss här på jorden. Till exempel så ber jag om hjälp med något svårt. Så blir jag bönhörd och får hjälp av en medmänniska som Gud sänder i min väg. På samma sätt använder Gud sig också av änglarna i den himmelska världen för att ha omsorg om oss. Änglarna är hans tjänare i den dimension vi inte kan se, som kan hjälpa oss mer än människor.
Det har hänt många av oss att ha blivit hjälpta på ett mirakulöst sätt i till synes hopplösa situationer. Vi fattar inte hur det gick till. Då får vi tro att Gud hjälpte oss med änglarna som kan så mycket, och verkar i det för oss osynliga. Änglarna som har del i den himmelska världens realiteter där man kan se det vi inte ser och utföra saker i vår värld vi inte kan ana orsaken till.
När vi har bekymmer med något i jordetillvaron är det alltså gott att ha människor att be om hjälp. När det gäller det osynliga behöver vi också ty oss till någon. Speciellt när vi påminns om att det finns en andlig, osynlig, dimension som har stor betydelse för våra liv. En verklighet som det är helt uppenbart att vi människor inte kan kontrollera. Makter som varken vi eller människor vi har förtroende för kan bemästra. Sådana makter kan vi frukta. Det osynliga kan upplevas skrämmande av det skälet. Det är av det skälet som människor i alla tider ägnat sig åt magi för att hantera den sidan av verkligheten. Med jordiska medel, trollkonstnärer och besvärjelser, vill man styra den sidan av verkligheten. Det behöver kristna inte göra.  Genom att tro på Jesus får vi del av Guds goda änglars beskydd. Inget i denna värld vi inte ser kan hota oss. För Guds änglar är herrar i den d elen av tillvaron. De har med Guds och Jesu fulla kraft besegrat satan och hans anhang. Vi kan tryggt låta Gud och Guds änglar försvara oss från allt det onda som djävulen och hans anhang i himlarymderna skulle kunna orsaka oss.
Så till sist: Det kommer en dag då alla människor, då levande och då döda sedan länge, kommer att få se Människosonen omgiven av alla sina änglar. Det är den dag vi kallar den Yttersta dagen, Domens dag, då tiden nått sitt definitiva slut. Då skall Människosonen samla oss alla inför sin härlighets tron och änglarna ska stå där omkring honom. Nu har deras uppdrag med att föra ner himlens välsignelser och föra upp människors längtan och böner till himlen upphört. Nu skall jorden och allt som finns på den förtäras i eld. I den slutdom som då skall avkunnas gäller det att inte ha tänkt, sagt eller gjort något som inte varit Gud till ära och våra medmänniskor till hjälp. Det gäller att det då står skrivet i din och min livsbok att hela vårt liv varit ett liv i osjälvisk, rättfärdigt tjänande av vår nästa. Våra liv skall ha varit som Guds änglars liv!
Natanael inbjuds av Jesus att följa honom, mästaren så att han kan betjänas av Guds änglar för att bli änglalik. Jesus berättar att änglarnas välsignelser flödar ner genom honom, Människosonen, i en strid ström. Hela tiden fyller de på med välsignelser, hela tiden låter de människornas tack och lov och böner strömma upp till Gud, i Jesus. Att vara Kristen är att i lärjungarnas efterföljd vara med Människosonen så att vi mer och mer får del av allt detta goda som i Jesus kommer till oss från himmelen. Vi  förstår bara lite av vidden av allt detta goda. Men snart har ändå umgänget med Jesus lärt oss de grundläggande sanningarna om hur han har frälst oss och därmed vad Jesus ha gjort för oss och hurdan han är. Genom att vara med Jesus och ta del av änglarnas bud om honom får vi viljan att veta mer och bli än mer uppfyllda av den himmelska världens underbara hemligheter, tt blir mer och mer änglalika. Men redan då vi som nyblivna kristna, som små barn i tron, tar våra första stapplande steg, får vi allt som behövs för att vi skall vara Guds barn och änglarnas änglalika vänner. Jesus, Människosonen, är den fullkomlige, gudomlige frälsaren. Han låter även de små barnen i tro få hela hans helighet. Det är hans första stora gåva som avgör allt. Jesus har helt och full uppfyllt Guds förväntningar på oss i vårt ställe. I honom är vi de änglalika människor Gud vill att vi skall vara. I Jesus kan vi, trots vår egen synd och brist, vara med i de Heligas lovsångskör.Den änglaskara som inför Lammets tron alltid ärar Gud och utför hans befallningar. I Jesus blir vi änglalika och får vara med Guds änglar i himmeln! Amen!
Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, så att vi inte glömmer det, utan dag för dag får växa till i tro, hopp, kärlek och tålamod, intill änden och så bli evigt saliga.  Amen!